PrinceOfNothing [...] skrev i går
en väldigt bra text om hur många av de centrala OSR-teserna, från t ex Matt Finchs ”
Primer on Oldschool Gaming”, delvis lett till en överkorrigering och/eller lyfts från den specifika kontext de skrevs i, på ett sätt som inte bäddar för bra rollspelskampanjer.
Mer specifikt tar han upp hur OSR-dogmen ”svaret finns inte på ditt karaktärsblad” visserligen stämmer bra vad gäller låglevelspelande, men inte alls när man kommer upp i högre rang, och en väldigt stor del av ens valmöjligheter och kapacitet att ta sig över olika hinder är synnerligen avhängiga inte minst spelfigurens formler och magiska föremål. Han menar vidare att trenden med superlätta OSR-system där alla regler får plats på ett halvt kreditkort bäddar för en oändlig upprepning av låglevelspelande utan att möjliggöra för det rikare och djupare spel som gamla versioner av D&D bäddar för.
[...]
Även här tror jag att det finns sanningar i det – på låga levlar. Ju högre upp i rang du kommer, desto mer uppenbart blir det att djävulen sitter i detaljerna. Förutsättningarna för ett helt äventyr kan t ex ändras radikalt beroende på ifall en prälle av level 5 kan begå seans med någon som varit död i hundratals år, eller bara någon som varit död i ett par veckor som max.
Hur tänker ni andra kring detta? Håller ni med eller är jag och den gode fursten helt fel ute?
Jag tänker att delar av OSR (eller post-OSR som jag har sett någon kalla det) har dragit iväg långt från urDnD. Så mycket att jag själv, som gärna vill spela BECMI eller RC, är rätt ointresserad av stora delar av dagens (P)OSR-scen. Personligen är jag mest intresserad av 1) DnDs tidiga historia och hur spelet spelades och 2) platsbaserat utforskande och emergens med ett system som liknar gammel-DnD.
Och det är väl ingen som på allvar tror att OSR = "hur man spelade DnD fram till tidigt 80-tal". (Man spelade säkert på många olika sätt). Hyllandet av player skill i alla ära, men om vi går till de gamla spelen så påverkas t ex inte chansen att hitta en hemlig dörr eller att överraska (eller bli överraskad) av spelarnas skicklighet. Regler som också finns med i typ alla kloner jag har läst, och även (om med en skrivning som öppnar upp för spelarskicklighet) i t ex LotFP. Överlag tror jag att det är mest fruktbart att se gammel-(A)DnD, retrokloner, semi-retrokloner och POSR-spel som "OSR" bara i termer av Wittgensteins teorier om familjelikhet; vi kommer aldrig kunna dra upp några exakta gränser kring begreppet, men vi kan se om de påminner mer eller mindre om varandra, att de ingår i samma familj.
Själv har jag tänkt länge på hur frapperande liten roll domänspelet har i OSR. I alla fall i BECMI var det en viktig sak, med mycket regler kring. Och det finns med i retroklonerna, men i en semi-retroklon som LofPR är det borta. Och jag tycker att jag aldrig läser på det på bloggarna, eller ser en pod-cast på det: OSR-sfären går igång på andra saker.
När det gäller detta med ”svaret finns inte på ditt karaktärsblad” vs rollfigurernas förmågor så har ju mina försök att spela OSR fått slut på bensin innan någon rollfigur blev nivå 2, så där kan jag inte säga något. Men jag kan ju säga att min 5e-kampanj, som pågick i över tre år och slutade på nivå 12, präglades väldigt mycket av att en spelare var magiker, och spelade bra. Hens trollformler formade kampanjen på många sätt, och då menar jag främst utanför strid, men även i strid. Hade denne spelare spelat en krigare istället hade kampanjen blivit väldigt annorlunda. Precis som kampanjen kan sägas ha präglats av frånvaron av en präst. Tydligt är ju också att vissa trollformler i DnD kräver eller blir bättre av spelarskicklighet. Med vissa spådomkonster kan man med smarta frågor triangulera sig fram till rätt svar. Och om man kan teleportera, är det bra om man kommer ihåg att ta med sig någon från viktiga platser, en bok ur magikerns bibliotek t ex, så att man kan återvända dit snabbt (mina spelare gillade kuddar).
Så även om jag tycker att distinktionen mellan player skill och system mastery är fruktbar, så tror jag inte man ska se dem som att de är motsatta. De överlappar varandra. Hög-nivå-spelare i DnD (alla utgåvor) kan få in bägge dessa element, genom att använda trollformler och förmågor smart, du gav själv ett exempel längre ned i tråden på en smart plan i flera steg din grupp gjort, som både visare på player skill och förmågan att få ut mycket av det som stod på rollformulären.
Så slutsatsen blir att du har rätt. Genom att hålla sig på låga nivåer missar OSR-scenen delar av vad som var viktigt i gammel-DnD: det spel med krafter och domäner som gradvis växer fram under mid- och high-level spel. För att inte tala om Immortal-play ...
