Nekromanti OSR utan nostalgi?

[Ond bråd död]

Mycket OSR-grejer verkar vara olika noggranna kopior på od&d eller liknande. Men för något tag sedan nämnde Eksem att nostalgi inte var nödvändigt egentligen och att det också handlade om en viss spelstil. Jag kan förstås ha missförstått eller övertolkat henom, men det fick mig att börja fundera. Hur skulle ett OSR-spel se ut om man helt struntar i nostalgin utan bara designar utifrån spelstilen? Hur skulle du vilja designa ett sådant spel? Är saker som levels, klasser, alignment, hitpoints nödvändiga eller särskilt lämpade för OSR? Hur skulle spelstilen se ut om d&d aldrig existerat (antag att BRP eller liknande var det första rollspelet)?

 

[Eksem]

Som F! och Derelict, skulle jag tro. Hade jag gjort ett spel hade det haft Saves och inte använt Dice Pools, men det är detaljer i sammanhanget.

Det viktigaste är att reglerna är light weight, inte kommer ivägen för spelarpåhitt, är lätta att improvisera vid behov och inte försöker skapa någon typ av dramatisk kurva.

 

[God45]

Du har redan åtminståne en klon som är designad utan nostalgi: Lamentations of the flame princess.

Är saker som levels, klasser, alignment, hitpoints nödvändiga eller särskilt lämpade för OSR? Hur skulle spelstilen se ut om d&d aldrig existerat (antag att BRP eller liknande var det första rollspelet)?

Öhhh..... Jag gillar ju den spelstilen som kommer från gammla D&D, det är hela anledningen till att jag gillar OSR grejerna. Jag är alldeles för ung för att vara nostalgisk över gammla D&D och jag började spela med Owod.

Sedan kan man kapa bitar. Folk som tycker fel saker kör tex utan alignment Och det fungerar alldeles utmärkt. Mutant future har inga klasser och det är ändå ett OSR spel.

Det är som bra musik eller porr. Man kan inte riktigt definiera det men man vet vad det är när man ser/hör det. Folk som tvunget ska analysera en massa missar poängen. Rockar det så rockar det! Och OSR grejerna? De rockar!

 

[Arfert]

Hur skulle ett OSR-spel se ut om man helt struntar i nostalgin utan bara designar utifrån spelstilen?

Fantasy! är ju exakt det. Egentligen är spelsystemet i F! väldigt mycket post år 2000. Och det har ingenting med D&D att göra.

 

[DanielSchenström]

En av grognarderna i Gygax grupp, kallad Old Geezer på rpg.net sammanfattade designfilosofin i det gänget som "we made some shit up we thought would be fun".

Så skulle jag nog se det också. Ingen tanke på sammnhang utan om man vill ha en viss regel med i sitt spel och det är kul, då kör man på det. Om inte reglerna hade haft sin bas i krigsregler med levels och sånt kanske nåt annat regelsystem kunde ha legat som bas, eller nån annan typ av krigssimulering.

 

[Storuggla]

"Det är som bra musik eller porr. Man kan inte riktigt definiera det men man vet vad det är när man ser/hör det. Folk som tvunget ska analysera en massa missar poängen. Rockar det så rockar det!"

 

[slanfan]

bra porr!

 

[Chryckan]

"Det är som bra musik eller porr. Man kan inte riktigt definiera det men man vet vad det är när man ser/hör det. Folk som tvunget ska analysera en massa missar poängen. Rockar det så rockar det!"

Din vissuella illustration är för djup för att jag ska förstå den.
???

 

[Storuggla]

"Det är som bra musik eller porr. Man kan inte riktigt definiera det men man vet vad det är när man ser/hör det. Folk som tvunget ska analysera en massa missar poängen. Rockar det så rockar det!"

Din vissuella illustration är för djup för att jag ska förstå den.
???

Dens filnamn är "Agrees-your-argument.gif". Alltså medhåll.

Storuggla, +1 är så 1997

 

[anth]

Mycket OSR-grejer verkar vara olika noggranna kopior på od&d eller liknande.

Det är inte så konstigt. Hela OSR-rörelsen började som en önskan att spela gammel-DnD.

Men för något tag sedan nämnde Eksem att nostalgi inte var nödvändigt egentligen och att det också handlade om en viss spelstil.

Säg att jag tycker om att åka ångloks-tåg. Måste jag verkligen vara nostalgisk för att tycka om det? Kan det inte vara så att jag istället tycker om känslan och det lugnare tempot?
OSR är i FÖRSTA hand en annan spelstil, sedan finns det de som spelar OSR av nostalgiska skäl.
Även om jag är tillräckligt gammal för att ha spelat ADnD i min ungdom så spelar jag inte OSR-spel av nostalgiska skäl, jag spelar det för att jag tycker om spelstilen.

Hur skulle ett OSR-spel se ut om man helt struntar i nostalgin utan bara designar utifrån spelstilen?

De flesta spel som är rules-light kan spelas som OSR då det är en spelstil som nästan är friform.
Flera har redan nämnt Arferts Fantasy!, jag nämner Lone Wolf Multiplayer som ett annat exempel. Även det nya svenska rollspelet Äventyr räknas hit.

Hur skulle spelstilen se ut om d&d aldrig existerat (antag att BRP eller liknande var det första rollspelet)?

Det här är en intressant fråga.
Många menar att OSR gäller alla gamla spel som fanns för 30-40 år sen: DnD, BRP, Rolemaster, Tunnels&Trolls,...
Jag menar att det är fel.
Även om det gjorts kloner även på dessa gamla spel (GORE är en BRP-klon, "Blood, Guts & Glory" är en Rolemaster-klon) - så upfyller de ändå inte kraven för OSR, för de är inte rules light.
I OSR har man t.ex. inte skills. Ta t.ex. BRP och plocka bort skills ... vad har du kvar?

Tunnels&Trolls ges fortfarande ut idag och det räknas givetvis till OSR.

 

[Eksem]

Jag skulle inte använda begreppet OSR på det viset du gör i det här inlägget, dock. OSR är snarare DIY-publicering av material efter OSRIC bröt mark. I någon mån upprepade förstås OSRIC vad Tunnels&Trolls gjorde på sin tid (visade att regler, och i T&Ts fall framförallt rollspelskonceptet) inte går att patentera, men jag skulle ändå inte klassa Hackmaster eller Tunnels&Trolls som en del av OSR (även om båda spelen i allra högsta grad torde tilltala OSR-fans).

Jag tror att man bör skilja OSR-rörelsen från gammaldags spelstilar, och i någon mån skilja gamla spelstilar från varandra. Även ganska sena versioner av t.ex. Mutant UA lutar sig fortfarande på samma designprinciper som Runequest, och Runequest är definitivt gammalt nog att betraktas som old school i någon mån. Rolemaster är ju i sin tur egentligen en samling regelalternativ till AD&D1, skulle inte det vara old school?

Det finns definitivt ett "något" eller "det" som vi talar om, när vi talar om old school gaming. Men begreppet är både för brett och otydligt för att alla ska vara ense om vad det faktiskt innebär. Det började som ett skämt tror jag, men krank nämnde i vrållådan Survival Exploration Gaming som term, och det är kanske inte helt korrekt i alla lägen, men är någorlunda mer användbart än old school, som snarast börjar bli lika oanvändbart som "indie" var.

Vi vet vad vi vill ha av vårt spelande, men det är rätt förvirrat att förklara det för potentiellt intresserade, märker jag.

 

[Genesis]

När folk snackar OSR tänker jag på Null State. Det är nog det enda OSR-spel jag har spelat. Eller är Null State inte OSR? Det spelet förkroppsligar principen "rulings not rules" för mig. Däremot är kanske inte hela timer-grejen så OSR, men man kan väl experimentera lite och fortfarande ligga i samma spelstil?

När vi lirade Chthulhu State på DanCon slängde spelledarna in en ny regel om att klockan tickar ned varje gång någon dör, vilket är rätt mycket "We made some shit up we thought would be fun".

 

[Eksem]

Har ingen koll på Null State, men krank sade något liknande i lådan, så jag kanske borde kolla in det. Har för mig att kattajäveln uttalat sig positivt om spelet i fråga nån gång också.

 

[krank]

Däremot är kanske inte hela timer-grejen så OSR

Timern är en frivillig regel som vrider upp volymen till 11; man kan gott spela utan. I boken är det inte default att spela med den.

När vi lirade Chthulhu State på DanCon slängde spelledarna in en ny regel om att klockan tickar ned varje gång någon dör, vilket är rätt mycket "We made some shit up we thought would be fun".

Ja, jag var extremt inspirerad av OSG-grejen när jag skrev spelet, och hela rools-not-rulesgrejen är ju nåt Eksem brukar snacka om (och Null State är extremt regellätt, extremt dödligt, och extremt lätt att make shit up i mitt under spel). Arvidos hittade ju till exempel på ett rudimentärt Sanitysystem medan vi spelade.


När vi pratade i lådan slängde jag ur mig termen "survival-exploration-game", eller SEG, för att beskriva spel som F! och Null State. Just spel som utgår från samma spelstil som OSG/OSR men där man verkligen inte har någon lust att bry sig om gammel-D&D.

 

[Rob_UBBT]

När jag läser på OSR bloggar och forum att folk gillar d&d för att de är nostalgiska så blir jag lite irriterad man gillar något för att det är bra, genuint bra, inte bara för att man tänker tillbaka på hur roligt det en gång var (jag spelade fö bara dod expert och merp under min uppväxt så jag kan inte ens vara nostalgisk).

Som James Raggi en gång sa (parafras) "-the osr is better then tsr" och det ligger något i det... med de kunskaper och erfarenheter vi har nu så kan vi göra moduler och äventyr som känns betydligt bättre än äldre moduler och trots all den här erfaranheten så väljer vi att göra det i d&d för att det fungerar i det systemet.

Om jag är lite mer analyserande så gillar jag d&d av flera olika anledningar men främst följande:

1. Jag gillar verkligen hushållandet med resurser både hp och vancian spells. Andra spel t ex BRP är mycket mer "swingy" medans d&d blir lite mer taktiskt man vet vad man har och det gäller att utnyttja de resurserna på bästa sätt.

2. Jag motsäger mig själv direkt genom att säga att jag gillar dödligheten i d&d det vill säga det "save or die" effects. Det är bra att en spindel eller giftorm är genuint farlig och att det inte bara ger HP skada, detta innebär att d&d går utmärkt att använda till skräckscenarion trots mängder med HP.

3. Jag gillar Vancian magi (igen) gentemot annan magi jag är förtjust i mäktiga spells som balanseras av att man kan kasta dem väldigt sällan, vilket jag uppskattar mer än att man varje runda skjuter iväg en magic missile vilket helt och hållet innebär att magi blir mundant. Efter att ha läst de fantastiska "Dying earth" berättelserna av Jack Vance ifrån vilket systemet togs så har jag blivit ännu mer förtjust i det.

4. Jag gillar att karaktärerna kan besegra mäktiga motsttåndare. I d&d så kan du ha monster som jättar och drakar och det fungerar ändå att man kan besegra dem, jag minns på den gamla goda dod expert tiden då en drake i princip var odödlig om man inte använde sig av mycket smala strategier.

5. Jag gillar hela EGGs mytologi med Orcus och Demogorgon mfl. Från första stund jag läste i MM om demonerna m m kände jag att det här var något helt annat än det jag hade spelat innan.

6. Jag gillar de magiska föremålen som känns väldigt organiska och roliga, inte bara ett föremål som kastar en besvärjelse utan en "cloak of the bat" eller en "Book of infinite spells" osv de känns helt enkelt fantastiska.

7. Jag gillar att det inte går att optimera sina karaktärer, jag är själv en extremt driven optimerare (både ifrån magic och wow) och det känns skönt att bara få vila från sådant och bara ta en enkel karaktär och spela den utan att behöva tumma på koncept eller val för att hålla upp effektivitet.

8. Rate of advancement. Jag giller att karaktärer i de tidiga d&d spelen avancerar långsamt så att man har tid att spela sin karaktär utan att den hela tiden förändras dramatiskt p g a nya lvls, nya spells m m. Min egen kampanj har sitt 18 6 timmars pass imorgon och karaktärena är mellan lvl 4-6 (efter 1,5 år ingame) vilket jag tycker är super, efter 5 spelmöten i Rotrl (Pathfinder) så var mina spelare lvl 4... då hade det gått 3 veckor ingame.

Det är säkert mycket mer också men jag stannar här.