Nekromanti Otäckaste äventyr du spelat?
- Thread starter Henke
- Start date
Än dansar älvor - fyra collegeungdomar ska spendera sista natten med gänget. Karaktärerna är fantastiskt bra skrivna, storyn är enkel och stämningen har blivit grymt bra de gånger jag har spellett det.
Skräck i Warwick House - Introäventyret till ÄS Chock. Så länge man putsar till det så blir det en riktigt bra spökhistoria med deckargåta och läskiga encounters.
Skräck i Warwick House - Introäventyret till ÄS Chock. Så länge man putsar till det så blir det en riktigt bra spökhistoria med deckargåta och läskiga encounters.
IcarusDream
Anti-populist
Som spelare, första delen i Unseen Masters, minns inte vad den hette just nu då jag inte har boken framför mig.
solvebring
Superhero
Jag tror inte det har något namn, för jag har för mig att det var husförfattat av spelledaren själv ...
Det var ett oneshot med en spelledare som jag tyvärr bara hade äran att spela med den enda gången. Vi lirade NWoD som människor och var ett investigation-team som skulle vara först in i en stad som länge legat begravd i dynerna efter en brutal sandstorm. Jag har någon kufisk professor, särskilt specialiserad på det ockulta.
Man hade äntligen lyckats gräva ut delar av staden och vi begav och ned och in där för att se vad som egentligen kunde ha skett eftersom det inte fanns någon fattbar naturlig förklaring bakom den plötsliga katastrofen. Det var många scener i otäcka tunnelbanegångar, tågskrov, spökiga köpcentrum osv.
Där blandades vi in i en galenskap som baserade sig på någon hoodoo- eller voodoo-ritual som kallat fram en varelse som fick energi och kraft av just elektricitet och som härjade oss med vanföreställningar, inbillade ljud och syner samt uppväckandet av de som dött i staden. Oturligt nog för oss hade vi en hel del teknisk, elektronisk utrustning med oss och insåg inte att vi matade den jäveln förrän det var alldeles för sent.
Vi spelade i ett mycket mörkt, litet rum med ett enerverande men mycket stämningsgivande bakgrundsljud som var något trevligt ihopkok av olika störningssignaler med någon nästan icke förnimbar bakgrund – och spelledaren hade full inlevelse och var välutrustad med en massa "OH-SHIT!!"-moments. Läskigt som fan ...!
Det var ett oneshot med en spelledare som jag tyvärr bara hade äran att spela med den enda gången. Vi lirade NWoD som människor och var ett investigation-team som skulle vara först in i en stad som länge legat begravd i dynerna efter en brutal sandstorm. Jag har någon kufisk professor, särskilt specialiserad på det ockulta.
Man hade äntligen lyckats gräva ut delar av staden och vi begav och ned och in där för att se vad som egentligen kunde ha skett eftersom det inte fanns någon fattbar naturlig förklaring bakom den plötsliga katastrofen. Det var många scener i otäcka tunnelbanegångar, tågskrov, spökiga köpcentrum osv.
Där blandades vi in i en galenskap som baserade sig på någon hoodoo- eller voodoo-ritual som kallat fram en varelse som fick energi och kraft av just elektricitet och som härjade oss med vanföreställningar, inbillade ljud och syner samt uppväckandet av de som dött i staden. Oturligt nog för oss hade vi en hel del teknisk, elektronisk utrustning med oss och insåg inte att vi matade den jäveln förrän det var alldeles för sent.
Vi spelade i ett mycket mörkt, litet rum med ett enerverande men mycket stämningsgivande bakgrundsljud som var något trevligt ihopkok av olika störningssignaler med någon nästan icke förnimbar bakgrund – och spelledaren hade full inlevelse och var välutrustad med en massa "OH-SHIT!!"-moments. Läskigt som fan ...!
Hans E Magnusson
CAPS LOCK
Introduktion äventyret till chock, det var nått om ketchup på äggen som var fel.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,666
Äventyret "The Watchers in the sky" från Trail of Cthulhu boken "The Final Revelation" freaked me the fuck out. Det är ett jäkligt obehagligt scenario och funkar att köra självständigt (även om kampanjen det är en del av också är bra). Det isolerar spelarna från sin metakunskap och behandlar dem som protagonisterna vilket är väldigt märkligt men effektivt.
Jag vill faktiskt också plugga mig själv här. Om du tycker att socialrealism i stil med pojken som kallades det + att de som ska hjälpa är förövare själva av ren utmattning så är "I Moloks tjänst" till Svenska Kulter (som kan hittas på spelets hemsida hos Saga Games) designat för att göra dig obekväm och äcklad. Det är inte så mycket "Buu!" som "Så här ser det ut på riktigt. Gör det övernaturliga det ens värre eller bättre?".
Jag vill faktiskt också plugga mig själv här. Om du tycker att socialrealism i stil med pojken som kallades det + att de som ska hjälpa är förövare själva av ren utmattning så är "I Moloks tjänst" till Svenska Kulter (som kan hittas på spelets hemsida hos Saga Games) designat för att göra dig obekväm och äcklad. Det är inte så mycket "Buu!" som "Så här ser det ut på riktigt. Gör det övernaturliga det ens värre eller bättre?".
Bäst skräckeffekt kom i Tre Solars omarbetning av Robert Jonssons äventyr som nu för tiden heter Leka Med Elden. Vi spelade oss själva som barn, 3S hade slängt ner lite grejer - tex en ficklampa som bara funkade om man hade tur i en sliten ljusblå fjällräven kånken och det var grejerna vi hade med. Sen utforskade vi ett okänt och läskigt hus med creepy invånare.
Det värsta var när 1. Jag hade sönder ficklampan. Det var jobbigt för att jag hade spelat mig själv som jag är både i verkligheten och spel och det fick de konsekvenser det borde få - inte de jag ville ha. 2. 3S låter en slp försvinna ut i köket. sen försvinner han ut i köket. Vi vet alla att han och slp:n kommer att komma tillbaka och hålla i en kökskniv. Någon kanske till och med viskar "han kommer komma tillbaka med en kniv". Och sen kommer han tillbaka med en stor jävla kökskniv och ser totalt vansinnig ut i ögonen.
Båda grejerna är som vi kan se bleed och suspense i en bra blandning. Efter som vi är gamla scouter har jag sett Tre Solar hantera allehanda verktyg som är till för att fördela trä och kött så det i sig är ju inget chockande - han hade till och med jobbat en del i kök när denna saga tilldrar sig. Det som gjorde att det funkade var kombinationen av förväntning och leverans.
Det värsta var när 1. Jag hade sönder ficklampan. Det var jobbigt för att jag hade spelat mig själv som jag är både i verkligheten och spel och det fick de konsekvenser det borde få - inte de jag ville ha. 2. 3S låter en slp försvinna ut i köket. sen försvinner han ut i köket. Vi vet alla att han och slp:n kommer att komma tillbaka och hålla i en kökskniv. Någon kanske till och med viskar "han kommer komma tillbaka med en kniv". Och sen kommer han tillbaka med en stor jävla kökskniv och ser totalt vansinnig ut i ögonen.
Båda grejerna är som vi kan se bleed och suspense i en bra blandning. Efter som vi är gamla scouter har jag sett Tre Solar hantera allehanda verktyg som är till för att fördela trä och kött så det i sig är ju inget chockande - han hade till och med jobbat en del i kök när denna saga tilldrar sig. Det som gjorde att det funkade var kombinationen av förväntning och leverans.
Håller med om Chock. Minns så sjukt väl när vi spelade det en sommar hos några kompisar i Kalmar.Mukwa;n254418 said:
Än dansar älvor skulle varit kul att kika på. Någon som har en kopia? (ser att det fanns tillgängligt på gamla rollspel.nu men länken är bruten)
Hans E Magnusson
CAPS LOCK
Fullt möjligt att det var nått min SL hittade på bara eller att det var ett annat chock äventyr, många år sen nuMukwa;n254498 said:Haha, wut? Näe... det stekte nog er spelledare ihop i en improvisationskompott tror jag bestämt
men minns att vi satt i en herrgård och åt frukost och det droppade ner blod från taket på min äggmacka Helmgast har pratat om att släppa detta gratis men det verkar ha dragit ut lite på tiden (i maj sa man att det "snart skulle släppas").Sodivra;n254528 said:
Ville spela det på Gothcon, men orkade inte stanna till nattpasset.
Introt till Chock är som någon nämnde i tråden tidigare "Skräck i Warwick House". Om jag inte minns fel utspelar det sig i ett äldre hus, men ingen herrgård. Kanske det var något annat ni spelade? Draculas Hämnd tror jag t.ex. har två herrgårdar (Hillingham och Carfax).Hans E Magnusson;n254533 said:Fullt möjligt att det var nått min SL hittade på bara eller att det var ett annat chock äventyr, många år sen nu
Taogoli
Veteran
Första chock äventyret, helt klart.
Upplägget var prefekt, vi har 11-12 år vid tillfället, är hos en kompis vi inte brukar vara så mycket hos, deras hus låg lite avsides i samhället, höst, kväll, lagom mörkt och det snålblåste ute. Ensamma i den gamla två våningshuset. Till detta var det en gammal prästgård, där prästen hängt sig i trädgården en gång i tiden. Ljuset var lite halvskumt i huset pga vissa problem med elen i huset.
Vi hade spela ett tag och kommit en bit i äventyret och det hade börjat hända lite saker i spelet. Alla var lite lagom på helspänn
Helt plötsligt hör vi steg i trappen. Vi kollade på varandra med lite förundrade blickar, vi var ju ensamma i huset, eller?
Stegen fortsätter i långsam takt uppåt (trappen var av sorten vriden, så den som gick uppför skulle man se tämligen direkt), nu skulle vi ha sett den som gick uppför. Ingen syntes.
Stegen fortsatte, hunnit uppför halva trappen. Ingen syns. Paniken tilltar bland oss.
Stegen fortsätter, vi skulle ha sett personen i trappen från halva låren och uppåt. 5 killar kastar sig bakom en soffa och kikar desperat över kanten. J**lar va rädda vi har.
Stegen fortsätter, rädda så vi nästan grinar, kvider av skräck som små barn gör och blundar och kikar om vart annat.
Nu har stegen på sista trappsteget, ser fortfarande ingen. vi är alla beredda att springa därifrån i panik, verkligen lyste i ögon på oss alla. Alla var nog nära att göra i brallorna vid det här laget ????
Upp hoppar en lite gulsträcklig kattunge på sista steget. Vi höll alla på att dö av lättnad. Kattungen hade vi gosat med innan vi börjat spela och helt glömt bort. Den ville tydligen gosa mera och hade därför hoppat ett trappsteg i taget uppför hela trappen, precis i lagom takt som någon gick.
Kattungen var väl 4-5 veckor och lagom klumpig för att inte kunna ta sig fram tyst. Kattmamman kom lite surt och hämtade äventyrliga unge från oss senare. Det blev inte något chock spel den kvällen
Det var riktig skräck det. Har inte sett någon skräckfilm som kommit i närheten av den känslan som denna upplevelse gav.
Ska säga att därefter spelade vi rollspel hem hos mig, i mitt rum, till mina föräldrars förtret, då vi kunde hålla på långt in på nätterna ibland.
Upplägget var prefekt, vi har 11-12 år vid tillfället, är hos en kompis vi inte brukar vara så mycket hos, deras hus låg lite avsides i samhället, höst, kväll, lagom mörkt och det snålblåste ute. Ensamma i den gamla två våningshuset. Till detta var det en gammal prästgård, där prästen hängt sig i trädgården en gång i tiden. Ljuset var lite halvskumt i huset pga vissa problem med elen i huset.
Vi hade spela ett tag och kommit en bit i äventyret och det hade börjat hända lite saker i spelet. Alla var lite lagom på helspänn
Helt plötsligt hör vi steg i trappen. Vi kollade på varandra med lite förundrade blickar, vi var ju ensamma i huset, eller?
Stegen fortsätter i långsam takt uppåt (trappen var av sorten vriden, så den som gick uppför skulle man se tämligen direkt), nu skulle vi ha sett den som gick uppför. Ingen syntes.
Stegen fortsatte, hunnit uppför halva trappen. Ingen syns. Paniken tilltar bland oss.
Stegen fortsätter, vi skulle ha sett personen i trappen från halva låren och uppåt. 5 killar kastar sig bakom en soffa och kikar desperat över kanten. J**lar va rädda vi har.
Stegen fortsätter, rädda så vi nästan grinar, kvider av skräck som små barn gör och blundar och kikar om vart annat.
Nu har stegen på sista trappsteget, ser fortfarande ingen. vi är alla beredda att springa därifrån i panik, verkligen lyste i ögon på oss alla. Alla var nog nära att göra i brallorna vid det här laget ????
Upp hoppar en lite gulsträcklig kattunge på sista steget. Vi höll alla på att dö av lättnad. Kattungen hade vi gosat med innan vi börjat spela och helt glömt bort. Den ville tydligen gosa mera och hade därför hoppat ett trappsteg i taget uppför hela trappen, precis i lagom takt som någon gick.
Kattungen var väl 4-5 veckor och lagom klumpig för att inte kunna ta sig fram tyst. Kattmamman kom lite surt och hämtade äventyrliga unge från oss senare. Det blev inte något chock spel den kvällen
Det var riktig skräck det. Har inte sett någon skräckfilm som kommit i närheten av den känslan som denna upplevelse gav.
Ska säga att därefter spelade vi rollspel hem hos mig, i mitt rum, till mina föräldrars förtret, då vi kunde hålla på långt in på nätterna ibland.