VARNING FÖR ASLÅNGT INLÄGG, SAMMANFATTNING FINNS I SLUTET
Hello thar, fellow simulationistiska grottmästare.
Jag har ett problem som jag hoppas någon insiktsfull spelledare skulle kunna hjälpa mig med. Det här problemet börjar bli så stort att jag till och med bestämde mig för att avbryta mitt patologiska forumlurkande och istället skapa ett konto. Nåja, här kommer anledningen till detta:
På något vis lyckas mina spelare aldrig med någonting. Typ, någonsin. Det är inte så mycket det att utmaningarna är för svåra, det håller hela spelgruppen med om, det är mest det att de inte riktigt lyckas med att lösa ens de mest triviala gåtor/mysterier/vardagsproblem. Om spelgruppen exempelvis får i uppdrag av den lokala auktoritetsfiguren att hjälpa den ännu mer lokala milisen med att vakta samhället mot det lokala rövarbandet, kommer spelgruppen invariably att splittras i små grupper där de hittar på sina egna "sidequests", som till exempel att våldgästa medicinkvinnan och provsmaka sakerna i hennes roliga burkar eller försöka hitta så många kättare som möjligt i den lilla staden.
En annan del av gruppen väljer istället den närmast katatoniska lösningen, följer bara efter resten av gruppen och idlar när de inte har något direkt mål. Jag har ju självklart inget emot att de inte följer min storyline, då vi tenderar att spela ultra-simulationistiskt, ganska low-fantasy och jag anser att man ska kunna interagera med världen på precis vilket sätt man vill, men tyvärr så missar de så mycket av de händelser som man faktiskt behöver vara med på för att ha en aning om vars äventyret är på väg. Det här skulle ju vara lätt åtgärdat med lite ful railroading, men det egentliga problemet är att hela spelgruppen har en helt sjuk otur. Liksom, det spelar ingen roll om de optar skiten ur sina rollpersoner, de lyckas fortfarande hamna i situationer (ofta under deras egna små äventyr ute i skogen eller i staden) där t.ex lyckas väcka sovande björnar och bli uppätna av dem, eller ramla ner i grottor och tända eld på sig själva med facklor medan de är medvetslösa från fallet... Dessa episoder ger ett äventyrsmässigt problem; Hela gruppen får flera dagars downtime när de måste vänta på att större delen av gruppen ska läka ihop, eller i alla fall återfå medvetandet! På något vis blir allt rollpersonerna företar sig helt disastrous. En gång dog en kille av fummel-trauman från ett marschslag...
Jag undrar helt enkelt hur jag ska få rollpersonerna att följa äventyret och inte misslyckas med allt (och bli medvetslösa) vid minsta äventyrs-downtime eller sidohändelse. Jag har pratat med spelgruppen, och vi har kommit överens om att det är inte svårigheten på fienderna som är problemet då de dör i strid. De tycker inte att äventyren är tråkiga heller, de är bara lite less på att alltid missa allting genom att ligga i sjukhussängar medan BBEG för igenom sina evil schemes...
Alla gillar även den ultra-simulationistiska spelstilen vi har, då denna addar realism och ger många roliga situationer. Tyvärr blir allt ju ganska farligt när rollpersonerna verkligen är "vanliga dödliga".
TL;DR: Min spelgrupp dör hela jävla tiden, och när de inte dör är de svårt skadade. Därför lyckas de aldrig genomföra ett äventyr, eftersom de ligger i sjukhussängar medan ploten rör sig framåt och det blir ju inte så roligt i längden. Det är inte svårigheten på fiender eller world interaction som är problemet. Vad kan då vara problemet? Enlighten me.
Hello thar, fellow simulationistiska grottmästare.
Jag har ett problem som jag hoppas någon insiktsfull spelledare skulle kunna hjälpa mig med. Det här problemet börjar bli så stort att jag till och med bestämde mig för att avbryta mitt patologiska forumlurkande och istället skapa ett konto. Nåja, här kommer anledningen till detta:
På något vis lyckas mina spelare aldrig med någonting. Typ, någonsin. Det är inte så mycket det att utmaningarna är för svåra, det håller hela spelgruppen med om, det är mest det att de inte riktigt lyckas med att lösa ens de mest triviala gåtor/mysterier/vardagsproblem. Om spelgruppen exempelvis får i uppdrag av den lokala auktoritetsfiguren att hjälpa den ännu mer lokala milisen med att vakta samhället mot det lokala rövarbandet, kommer spelgruppen invariably att splittras i små grupper där de hittar på sina egna "sidequests", som till exempel att våldgästa medicinkvinnan och provsmaka sakerna i hennes roliga burkar eller försöka hitta så många kättare som möjligt i den lilla staden.
En annan del av gruppen väljer istället den närmast katatoniska lösningen, följer bara efter resten av gruppen och idlar när de inte har något direkt mål. Jag har ju självklart inget emot att de inte följer min storyline, då vi tenderar att spela ultra-simulationistiskt, ganska low-fantasy och jag anser att man ska kunna interagera med världen på precis vilket sätt man vill, men tyvärr så missar de så mycket av de händelser som man faktiskt behöver vara med på för att ha en aning om vars äventyret är på väg. Det här skulle ju vara lätt åtgärdat med lite ful railroading, men det egentliga problemet är att hela spelgruppen har en helt sjuk otur. Liksom, det spelar ingen roll om de optar skiten ur sina rollpersoner, de lyckas fortfarande hamna i situationer (ofta under deras egna små äventyr ute i skogen eller i staden) där t.ex lyckas väcka sovande björnar och bli uppätna av dem, eller ramla ner i grottor och tända eld på sig själva med facklor medan de är medvetslösa från fallet... Dessa episoder ger ett äventyrsmässigt problem; Hela gruppen får flera dagars downtime när de måste vänta på att större delen av gruppen ska läka ihop, eller i alla fall återfå medvetandet! På något vis blir allt rollpersonerna företar sig helt disastrous. En gång dog en kille av fummel-trauman från ett marschslag...
Jag undrar helt enkelt hur jag ska få rollpersonerna att följa äventyret och inte misslyckas med allt (och bli medvetslösa) vid minsta äventyrs-downtime eller sidohändelse. Jag har pratat med spelgruppen, och vi har kommit överens om att det är inte svårigheten på fienderna som är problemet då de dör i strid. De tycker inte att äventyren är tråkiga heller, de är bara lite less på att alltid missa allting genom att ligga i sjukhussängar medan BBEG för igenom sina evil schemes...
Alla gillar även den ultra-simulationistiska spelstilen vi har, då denna addar realism och ger många roliga situationer. Tyvärr blir allt ju ganska farligt när rollpersonerna verkligen är "vanliga dödliga".
TL;DR: Min spelgrupp dör hela jävla tiden, och när de inte dör är de svårt skadade. Därför lyckas de aldrig genomföra ett äventyr, eftersom de ligger i sjukhussängar medan ploten rör sig framåt och det blir ju inte så roligt i längden. Det är inte svårigheten på fiender eller world interaction som är problemet. Vad kan då vara problemet? Enlighten me.
) förstår liksom naturen hos en familjerelation. Självklart så kommer spelaren då att känna sig "dragen i" eller tvingad att göra vissa saker, men det är ju bara ett kul moment, hur han tjänar in pengar eller skaffar en doktor är ju själva spelmomentet (och ett moment som det verkar som om dina spelare har erfarenhet av). 
