Nekromanti Oturligheter och facepalming

Zeal

Veteran
Joined
18 May 2009
Messages
4
VARNING FÖR ASLÅNGT INLÄGG, SAMMANFATTNING FINNS I SLUTET

Hello thar, fellow simulationistiska grottmästare.
Jag har ett problem som jag hoppas någon insiktsfull spelledare skulle kunna hjälpa mig med. Det här problemet börjar bli så stort att jag till och med bestämde mig för att avbryta mitt patologiska forumlurkande och istället skapa ett konto. Nåja, här kommer anledningen till detta:
På något vis lyckas mina spelare aldrig med någonting. Typ, någonsin. Det är inte så mycket det att utmaningarna är för svåra, det håller hela spelgruppen med om, det är mest det att de inte riktigt lyckas med att lösa ens de mest triviala gåtor/mysterier/vardagsproblem. Om spelgruppen exempelvis får i uppdrag av den lokala auktoritetsfiguren att hjälpa den ännu mer lokala milisen med att vakta samhället mot det lokala rövarbandet, kommer spelgruppen invariably att splittras i små grupper där de hittar på sina egna "sidequests", som till exempel att våldgästa medicinkvinnan och provsmaka sakerna i hennes roliga burkar eller försöka hitta så många kättare som möjligt i den lilla staden.
En annan del av gruppen väljer istället den närmast katatoniska lösningen, följer bara efter resten av gruppen och idlar när de inte har något direkt mål. Jag har ju självklart inget emot att de inte följer min storyline, då vi tenderar att spela ultra-simulationistiskt, ganska low-fantasy och jag anser att man ska kunna interagera med världen på precis vilket sätt man vill, men tyvärr så missar de så mycket av de händelser som man faktiskt behöver vara med på för att ha en aning om vars äventyret är på väg. Det här skulle ju vara lätt åtgärdat med lite ful railroading, men det egentliga problemet är att hela spelgruppen har en helt sjuk otur. Liksom, det spelar ingen roll om de optar skiten ur sina rollpersoner, de lyckas fortfarande hamna i situationer (ofta under deras egna små äventyr ute i skogen eller i staden) där t.ex lyckas väcka sovande björnar och bli uppätna av dem, eller ramla ner i grottor och tända eld på sig själva med facklor medan de är medvetslösa från fallet... Dessa episoder ger ett äventyrsmässigt problem; Hela gruppen får flera dagars downtime när de måste vänta på att större delen av gruppen ska läka ihop, eller i alla fall återfå medvetandet! På något vis blir allt rollpersonerna företar sig helt disastrous. En gång dog en kille av fummel-trauman från ett marschslag...

Jag undrar helt enkelt hur jag ska få rollpersonerna att följa äventyret och inte misslyckas med allt (och bli medvetslösa) vid minsta äventyrs-downtime eller sidohändelse. Jag har pratat med spelgruppen, och vi har kommit överens om att det är inte svårigheten på fienderna som är problemet då de dör i strid. De tycker inte att äventyren är tråkiga heller, de är bara lite less på att alltid missa allting genom att ligga i sjukhussängar medan BBEG för igenom sina evil schemes...
Alla gillar även den ultra-simulationistiska spelstilen vi har, då denna addar realism och ger många roliga situationer. Tyvärr blir allt ju ganska farligt när rollpersonerna verkligen är "vanliga dödliga".

TL;DR: Min spelgrupp dör hela jävla tiden, och när de inte dör är de svårt skadade. Därför lyckas de aldrig genomföra ett äventyr, eftersom de ligger i sjukhussängar medan ploten rör sig framåt och det blir ju inte så roligt i längden. Det är inte svårigheten på fiender eller world interaction som är problemet. Vad kan då vara problemet? Enlighten me.
 

Jenin

Veteran
Joined
1 May 2008
Messages
37
Kanske så är det helt enkelt så att spelsystemet inte är helt realistiskt... Jag menar, Eon klarar av att simulera nästan vilken situation som helst, men många av reglerna kan upplevas som aningens... operfekta kanske? Särskilt vad gäller fummel och stora Ob-slag, det har hänt att en tjej i min spelgrupp dödade en person med ett enda slag i skrevet. Jag har mycket svårt att se hur det skulle ha gått till i verkligheten.

Det var dock kanske inte riktigt det svar du ville ha =/

En delförklaring kan jag dock ha...
Bilden som jag får av din beskrivning är att spelarna inte riktigt ser sina rollpersoner som riktiga personer med känslor och egna viljor, utan snarare som ett slags dockor som är till för att roa spelarna med underhållande scener. Jag har själv haft sådana tendenser hos mina spelare.

Det gör förstås så att spelarna har kul, och får "testa" världen på vad sätt de vill, men kan göra så att rollpersonerna inte riktigt kommer till sin rätt.

Åter igen, jag är inte helt säker på om bilden jag fått av problemet är korrekt, så om jag drar felaktiga slutsatser så rätta mig^^
 

Zeal

Veteran
Joined
18 May 2009
Messages
4
Jenin said:
Bilden som jag får av din beskrivning är att spelarna inte riktigt ser sina rollpersoner som riktiga personer med känslor och egna viljor, utan snarare som ett slags dockor som är till för att roa spelarna med underhållande scener. Jag har själv haft sådana tendenser hos mina spelare.
This. Det här stämmer bra in på min spelgrupp, men jag har nog inte riktigt tänkt på det på det viset.. Ungefär halva spelgruppen brukar försöka rollspela "ordentligt", eller i alla fall stay in character, men den andra halvan kan ofta bli ganska.. ska vi säga slamsiga. Även om det ofta blir roligt då de testar världen som du säger är det ju oftast inte så bra ur äventyrsmässig synpunkt, och dessutom drar de ju ner den rollspelande halvan av spelgruppen till ett sorts meta-stadie, där de inte har någon personlig relation med sin karaktär.

Tack för ett bra svar!
 

k7e9

Hero
Joined
10 Jul 2005
Messages
808
Location
Göteborg
Jenin said:
Kanske så är det helt enkelt så att spelsystemet inte är helt realistiskt... Jag menar, Eon klarar av att simulera nästan vilken situation som helst, men många av reglerna kan upplevas som aningens... operfekta kanske? Särskilt vad gäller fummel och stora Ob-slag, det har hänt att en tjej i min spelgrupp dödade en person med ett enda slag i skrevet. Jag har mycket svårt att se hur det skulle ha gått till i verkligheten.
Vill minnas att åtminstånde män kan dö av smärtchock av en smäll i skrevet. Det sägs att flera personer har dött av det under olika events med blankvapenstrid, där vapnen då är bluntade.
Därför rekomenderas suspensoar starkt till den som tränar blankvapenstrid.

Vad gäller trådstartarens fråga. Ett svårt och klurigt problem du har på halsen. Ob-slag kan ju bli något orealistiskt, det finns ju alltid möjligheten att du slår tärningar bakom en skärm så du slipper slå bisarrt höga trauman på t.ex. marchslag. Om du tycker det är viktigare att spelandet kan fortsätta än att alla tärningsslag följs slaviskt. Slår du bakom en skärm kan du alltid säga att spelaren tog 5 trauma istället för 30 om det skulle vara fallet. Inget man bör använda för ofta, eller berätta för spelarna, men i vissa fall kanske man kan modifiera orealistiska slag så storyn kan fortsätta.

Spelare som vill gå sin egen väg kan vara lite jobbigt, men samtidigt kul. Men det är väl bara att sätta saker i sitt sammanhang. Om spelarna lallar iväg på olika och fel håll, låt rövarbandet kidnappa en kärlek/dotter/son/förälder till en eller flera av rollpersonerna så kommer de (förhoppningsvis) göra gemensam sak och försöka frita fångarna. Gör man inget åt "problem" så utvecklar de ju sig. Som exemplet med rövarbandet, de kan ju bli modigare och ta för sig mer när ingen gör motstånd och den lokala milisen inte klarar det.

Att de ligger i sjuksäng är ju jobbigt. Trauma tar ju lång tid att hela, 2 per dygn om man får god vård, fast det finns örter (om man inte vill använda magi/ceremonier för det är ju inte så low-fantasy) som kan hjälpa till så det går fortare. Men örtkunniga kan nog ta rätt bra betalt för sina tjänster.
 

Zeal

Veteran
Joined
18 May 2009
Messages
4
Att de ligger i sjuksäng är ju jobbigt. Trauma tar ju lång tid att hela, 2 per dygn om man får god vård, fast det finns örter (om man inte vill använda magi/ceremonier för det är ju inte så low-fantasy) som kan hjälpa till så det går fortare. Men örtkunniga kan nog ta rätt bra betalt för sina tjänster.
Standard har blivit att alla salar ihop till örtkvinnan/mannens salvor och örter, eller i värsta fall stjäl dem... Eller ännu värre, försöker hitta åt rätt örter själva! (nomnom Krippsav)

Försöker ju ofta sporra dem med sånt som du säger, låta problemen utveckla sig.. men som sagt så har de ofta missat så mycket av det som hänt i äventyret att de inte har en aning om vad som försigår :gremtongue:
 

Jenin

Veteran
Joined
1 May 2008
Messages
37
Ja, som K7e9 föreslår så är det bra att involvera personernas familjer, låt t.ex. en syster komma och beklaga sig varje gång som en rollperson har skadat sig, låt henne komma och be om pengar, hennes son är alvarligt sjuk, etc.

Till och med de spelare som spelar minst på sina karaktärers karaktärer (hehe :p) förstår liksom naturen hos en familjerelation. Självklart så kommer spelaren då att känna sig "dragen i" eller tvingad att göra vissa saker, men det är ju bara ett kul moment, hur han tjänar in pengar eller skaffar en doktor är ju själva spelmomentet (och ett moment som det verkar som om dina spelare har erfarenhet av).

Sedan så kan det ju visa sig att den doktor som skulle kunna bota systersonen har blivit kidnappad av rövarbandet... and we're going :gremlaugh:

Ja, jag gillar upllägget ^^
 

k7e9

Hero
Joined
10 Jul 2005
Messages
808
Location
Göteborg
Då kanske du ska göra ännu tydligare saker, även om det börjar gränsa till Railroad, men har rollpersonerna lovat att hjälpa den lokala milisen får väl milismästaren komma och hämta rollpersonerna, eller så ska det bäras iväg på banditjakt direkt så att RP inte har tid att lalla iväg på egna upptåg.

Om nu spelarna vill ha frihet, men samtidigt vill förstå äventyren så föreslår jag lite mild railroading. Där du ser till att de "måste" göra saker ibland, plikten kallar du vet så ibland "måste" man göra saker även som rollperson. Sedan låter dem löpa amok, fritt, imellanåt. Om de börjar nysta i ett äventyr är det förhoppningsvis spännande nog för att de ska fortsätta gräva av sig själva sedan.
 

Gemstone

Swordsman
Joined
21 Aug 2005
Messages
422
Location
Stockholm
Zeal said:
TL;DR: Min spelgrupp dör hela jävla tiden, och när de inte dör är de svårt skadade. Därför lyckas de aldrig genomföra ett äventyr, eftersom de ligger i sjukhussängar medan ploten rör sig framåt och det blir ju inte så roligt i längden
Att de hela tiden dör kan vara samma problem som jag som SL har i eon. Antingen så är skadorna en liten skråma eller så tar man ingen skada alls, eller så förvandlas både rustning och karaktär till en köttstuvning. Faktum är att vi har infört en regel som säger att man kan automatiskt överleva ett dödande anfall för -Ob1T6 Quadosh om man så skulle vilja, för alla karaktärer som dör har hittils gjort det av ett rent turslag som kapar halsen, amputerar bröstkorgen eller träffar dem i foten (utom Almund Bonde. Den stackaren fick sitt ansikte sönderslagen av den legendariske dvärgen Stålskägg Järnnäve).

Den regeln kanske vore något för dig?

Annars så skulle du också kunna försöka fråga spelarna vad de har för mål med sina karaktärer, eller försöka motivera dem genom t.ex. in-game belöningar. De kanske kommer över ett större gods, som sedan plötsligt hotas av tirakplundrare, som i sin tur drivits dit av ett gäng troll i bergen etc. (direkt taget ur min favoritplot där allt slutade med att en Missla blivit arg på en dvärg som gått och bankat på ett troll för att avreagera sig som i sin tur flytt och tagit med sig sin familj till nya marker).

Öka återhämtningstiden för deras karaktärer, ge mer smärta än trauma etc. eller så, om de har lätta rustningar, ge dem någon form av fördel över tyngre motståndare.
 

Oreh

Warrior
Joined
21 Mar 2005
Messages
222
Location
Lindome (Göteborg)
Som några redan skrivit låter det som om är omotiverad att spela själva äventyret. Ett sätt att komma runt detta är att ni skapar nya rollpersoner, se till att de blir så dynamiska som möjligt, att det finns djup och en tanke med dem. Se till att varje spelare blir intressant och har en ordentlig bakgrunds historia. Ex när ni tar fram kontakter, utveckla dem lite så de blir egna slp:s som kan stå för sig själv, bestäm vad rollpersonen själv tycker om kontakten. Sen kan du skriva ett äventyr kring de nya rollisarna. Och om de kommer bort sig, kasta in andra karaktärer eller element, någon har en skuld att betala, någon har en sjukdom, någon har en ärkefiende etc.

Spelare som inte följer sina karaktärer är ett problem som ofta grundar sig i att man inte förstår konceptet i spelet. Rollpersonerna är INTE marionetter som spelaren kan göra som hen vill med. Rollpersonen är en individ som spelaren skall gestalt efter bästa förmåga. Med gestalt menas då att hen skall tänka, känna, resonera och agera efter vad som känns rimligt för RPns beskrivning. Ex om en Rps älskade mamma dör i ett kallblodigt mord, kommer inte rpn rycka på axlarna och börja plundra kroppen. Därför är det viktigt att känna sin rp och veta vilken plats denne har i världen...

Splita gruppen är ett trögt problem, jag löster det genom att, så fort som det händer, skicka iväg de som inte är "närvarande" till ett annat rum (alternativt får de ha ipod i öronen). Snart har mina spelare märkt att det är rätt tråkigt i längden, var på vi helt enkelt "bestämt" oss för att splittra bara i värsta fall. Ta en diskussion nästa gång ni spelar, ha med anteckningar kring varje problem som du har och låt alla komma till tals, se till att det blir ett beslut. Ex "och framöver testar vi att hålla ihop gruppen även om kanske inte är 100% realistiskt"

Det blev en del pladder, men i alla fall. När ni diskuterar era problem, försök kommma med beslut kring problemen, skulle det visa sig att de inte funkar, utvärdera varför funkare de inte?? -LYCKA TILL
 

Vlad Stonehand

Veteran
Joined
3 Jun 2008
Messages
48
Location
Värmland
Hej,
Min spelgrupp dör hela jävla tiden, och när de inte dör är de svårt skadade. Därför lyckas de aldrig genomföra ett äventyr, eftersom de ligger i sjukhussängar medan ploten rör sig framåt och det blir ju inte så roligt i längden. Det är inte svårigheten på fiender eller world interaction som är problemet. Vad kan då vara problemet? Enlighten me.
Salta tärningsslagen! När ens karaktär/er dör hela tiden händer oftast en av två saker. Antingen blir man onödigt rädd och undviker plotten som SL har tänkt ut - den är ju ändå så svår att jag kommer att dö, bättre att göra något annat. Eller så hinner man inte få någon känsla för sin karaktär och hittar på de mest impulsiva saker man kan tänka sig. "Den där svampen ser god ut - låt oss smaka, får vi inte ont i magen kan vi ju smaka på en annan sort."

Grundproblemet är förmodligen att de aldrig lyckas med något. De flesta spelare kan ta ett nederlag eller att rollpersoner dör ibland, men det är jävligt surt när det sker "helt i onödan". Att karaktären går åt i en slutstrid är en sak men att dö av en inflamation i ett skavsår är något helt annat. Jag hade en karaktär som jag spelat i typ fem år som dog av shock (av ett fummel) då hon helade en NPC - snacka om meningslös död.

Mitt råd är alltså - Låt facklan slockna om den olyckligt landar på karaktären efter ett fall och låt björnen vara mätt om den inte är viktig för äventyret.

Lycka till!
 

Demo

Veteran
Joined
27 May 2008
Messages
18
Location
Norrköping
Detta med att rollpersonerna dör eller får svåra skador har jag varit med om då mina spelare fick för sig att springa omkring och våldgästa värdshus och bli apfulla.
Men dom har lärt sig att det inte bara är att springa omkring i Mundana och försöka göra vad man vill... man får alltid någe skit tillbaka.

Men det är just det jag tycker är bra med eon då det är väldigt realistiskt med skadesystemet, ett vanligt knytnävsslagsmål kan få fruktansvärda konsekvenser.
 

Stakki

Veteran
Joined
26 May 2009
Messages
1
hehe, känner igen mig lite då en spelare i gruppen lyckades sparka på en hund så den dog, ägarn till hunden fick ett (onödigt tycker jag) utbrott och slängde in spellarn i en väg så han var nära på att svima. Okay jag hoppar över lite men det slutar att han har hela militan efter sig, HUR lyckas man :gremlaugh:
 
Top