Rickard
Urverk speldesign
Jag har under detta år spelat en hel del samberättarspel. I en del har man roterande spelledare, i en del tar folk på sig olika domäner som de styr över, det kan vara fritt att spinna vidare på varandras idéer och allt som oftast är det lika många historier som personer, eventuellt sammanflätade i varandra men inte alltid. Ibland berättar spelaren om rollpersonen i tredjeperson, ibland i förstaperson.
Regelsystemen har varit varierande. Det har varit tärningsslag, fraser som man kontrar med, de inblandade drar lappar med konsekvenser, någon blir av med resurser genom att inte göra vad andra säger åt en eller ren karmamekanik där den med högst värde vinner.
Gloom är ett kortspel där varje spelare ansvarar för en familj i en stad. Spelaren berättar om vad som händer med familjen genom att väva in de kort som den spelar ut (bananbeskrivning) och familjernas öde är att de ska lida och dö och allt som oftast är det lika många parallella historier som familjer, även om de kan bli sammanflätade då korten på handen även kan påverka andra familjer.
Once Upon a Time är ett kortspel där man berättar sagor. Det är viktigt att man håller sig sagolikt: det finns till och med en regel om att man kan förlora berättarmakten genom att berätta en icke-sagoaktig historia. Precis som i Gloom består berättelsen av de kort som spelarna har på handen men här är det bara en person som hittar på och berättar en saga. De andra får bryta in med hjälp av de kort som de har på handen och överta berättandet från den avbrutne.
Jag ser inte så stor skillnad mellan dessa kortspel och samberättarspelen.
/Han som skulle tycka att det var intressant att spela Polaris med bara en rollperson, där man roterar vem som spelar rollpersonen och där resten av gruppen är spelledare för olika domäner
Regelsystemen har varit varierande. Det har varit tärningsslag, fraser som man kontrar med, de inblandade drar lappar med konsekvenser, någon blir av med resurser genom att inte göra vad andra säger åt en eller ren karmamekanik där den med högst värde vinner.
Gloom är ett kortspel där varje spelare ansvarar för en familj i en stad. Spelaren berättar om vad som händer med familjen genom att väva in de kort som den spelar ut (bananbeskrivning) och familjernas öde är att de ska lida och dö och allt som oftast är det lika många parallella historier som familjer, även om de kan bli sammanflätade då korten på handen även kan påverka andra familjer.
Once Upon a Time är ett kortspel där man berättar sagor. Det är viktigt att man håller sig sagolikt: det finns till och med en regel om att man kan förlora berättarmakten genom att berätta en icke-sagoaktig historia. Precis som i Gloom består berättelsen av de kort som spelarna har på handen men här är det bara en person som hittar på och berättar en saga. De andra får bryta in med hjälp av de kort som de har på handen och överta berättandet från den avbrutne.
Jag ser inte så stor skillnad mellan dessa kortspel och samberättarspelen.
/Han som skulle tycka att det var intressant att spela Polaris med bara en rollperson, där man roterar vem som spelar rollpersonen och där resten av gruppen är spelledare för olika domäner
