Re: Stenåldersfantasy
Jag förstår vad du menar, Olav, men jag tror att du överdriver de teoretiska svårigheterna med stenåldersäventyr.
Olav said:
Världen är glesbefolkad. Äventyr utanför gruppen/stammen kommer vara mer fokuserade på vilddjur och natur än på möten med människor. Hittills har jag aldrig spelat ett spel som gör vildmark till något intressant.
Folk verkar ha traskat omkring rätt mycket och hade säkert årliga sammanträffanden med en hel del andra grupper. Man fick väl helt enkelt välja rätt tidpunkt för vissa typer av äventyr. Vi kan nog också räkna med att naturrådare och andevärldar är självklarheter i verklighetssynen, så möten med djur behöver sällan vara så enkla som "skall vi slåss eller inte?".
Det finns "ingen" skrift. Dessutom finns troligen föreställningar om tiden som stillastående. Därför finns inte ackumulerad kunskap på samma vis. Inga förbjudna böcker, men heller ingen egentligt uråldrig visdom. Den stillastående tiden gör också att framgång/förbättring får en underordnad roll.
Tradering har visat sig vara ett förbluffande kraftfullt verktyg för att bevara kunskap om viktiga forna händelser och upptäckter. Uråldrig visdom kan man räkna med finns i drivor. Vilja att förbättra finns förstås där också. Laptopen jag skriver det här på ramlade inte ner färdig från himlen i huvudet på någon cro-magnon. Takten är anspråkslösare, ja, men samma konflikt mellan att förändra och bevara har funnits i varje generation sedan hedenhös, vågar jag påstå. (Hendenhösarna vore själva en rätt kul kampanjvärld, men lite för oseriös för det vi diskuterar kanske.)
Det finns färre komplexa institutioner. Dessutom kan vi anta att våra hjältar hyser naturfolkstankar om sig själva som "människor" och andra stammar/grupper som "o-människor". Detta gör att stora intriger och konspirationer inte får det utrymme som vi är vana vid.
Det är mer småskaligt, men det finns gott om komplexitet i små stamsamhällen. Sedan var det det där med årliga möten med andra grupper. Och andar av alla de slag.
Men ja! Stenåldersfantasy är ett sätt att komma runt begränsningarna och göra världen lättare att ta till sig.
Det håller jag med om. I själva verket blir det knappast historiskt korrekt om man spelar stenåldershjältarna som positivister eller vidskepliga vildar och då kan det vara till hjälp i rollgestaltningen om åtminstone delar av det övernaturliga funkar regelmässigt.
Allt detta handlar om äldre stenålder. Med yngre stenåldern kommer vi in i den tid när människan börjar bygga städer, pyramider, kanaler, skrift och allt möjligt bus.