Nekromanti Overpowered encounters?

rks

Warrior
Joined
7 Mar 2004
Messages
227
Location
Stockholm
När ni DM:ar eller spelar - gillar ni att det finns overpowered encounters som man inte KAN klara, men som finns som spelkrydda?

De där lvl 1-charsen som springer på en ettin i skogen, den flinande lvl 13-krigaren som terroriserar barjäntorna (eller dito rogue som rånar någon stackare i en gränd) och där man vet att man inte har en chans att ta hand om dem - men som ändå fungerar som krydda åt spelvärlden... är det bra eller bu?

När jag DM:ar kan jag tänka mig att lägga in sådant, men bara som krydda. Att kräva att chars tar en ECL +5 CR är uteslutet för mig. Är det så för er också, eller sporrar det er som DM/spelare att hitta bästa taktiken för den striden?
 

Bombu

Hero
Joined
21 Feb 2003
Messages
833
Location
stockholm
spännande fråga, att världen innehåller sånt som en level 1 inte kan klara av i strid är ju ganska självklart.

Däremot så är man ju inte chanslös mot en level 13 krigare på ett värdshus bara för att man är level 1

man kan inte slå ned honom men det går ju att prata med honom, kanske supa honom under bordet? (antagligen inte så lätt men kan gå)

man kan ju göra honom generad, en bard level 1 kan ju göra en nidvisa om honom, som han tvingas skratta med i (högt preformance slag).

Det är ju inte lätt men man kan ju ha interaktion på världshuset som inte betyder att man försöker slå varandra sönder och samman.

Bombu
 
G

Guest

Guest
Du vet väl redan mitt svar antar jag (hehe), men kanske ska jag motivera här på forumet.

För mig är Forgotten Realms (eller den kampanj man aktivt spelar oavsett var den tar plats i D&D kosmos) en levande värld där NPC´s och monster vandrar omkring med egna drömmar och planer. Precis som för PC´s. Detta är ett viktigt fundament i mitt synsätt.

Givetvis väljer man som DM äventyr som passar in på PC´s levels. Om spelarnas karaktärer har levels 2, 3, 3, 4 så kommer jag leta efter ett äventyr som är ämnat för levels 1-4, eller 2-4. Jag skulle aldrig som DM välja ett äventyr som har levels 6-9 för dessa PC´s jag nämnde.

Däremot, om det i äventyret finns ett möte, eller en motståndare som jag vet kan innebära dödlig utgång för en eller flera PCs, så kommer jag inte "skriva ner" honom. Om PC´s väljer att konfrontera denna fiende/motståndare med våld, så får dem ta konsekvensera av detta.

Jag menar att det alltid finns mer än ett alternativ att överkomma en fiende, och att lösa sitt uppdrag. Även om PC´s väljer strid så kan dem klara sig även mot en övermäktig motståndare gebom noggrann planering, list, och väl avvägd taktik. Det går också att fly från en strid då man vet att det håller på att gå åt helvete...

För mig är det viktigt att D&D inte blir en sifferexercis där spelarna vet att DM aldrig har +5 CL. Jag vill egentligen försöka försvåra Meta-tänkandet så mycket som möjligt och alltid hålla spelarna på sina tår då dem aldrig vet vad som väntar runt hörnet....
 

EchonCique

Hero
Joined
22 May 2000
Messages
1,779
Det är ju hela vitsen ..

med Star Wars - We're so Screwed.

Folk blir först lite stötta när de inser att de verkligen måste göra sitt allra bästa och lite till för att överleva, men efter ett tag förstår dem tanken bakom det hela.

Alla encounters där är Extreme, enligt skalan och hjälpmedlet som finns i Star Wars Revised Core Book. Vissa av dem är hårdare iofs så där kan vi väl säga en sådär CR på +6 eller så. Per karaktär.

Det gör allt så mycket roligare. :gremsmile:
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Nu har jag ju inte börjat spela D&D ännu (snart..., snart..., ska bara bestämma mig för om jag vill ha Indiana Jones-Eberron eller Sin City-Eberron :gremsmile:), men jag tror att min allmänna inställning är som din, ganska exakt. Det är bra om det finns övermäktiga personer och varelser som PCs faktiskt kan stöta på under spelets gång, så de känner att de lever i en värld som inte tänker ta hänsyn till dem. Däremot är det ju inget roligt att spela ett superbalanserat spel om man ändå skiter i spelbalansen. Alltså, om PCs själva kastar sig in i ett overpowered encounter får de skylla sig själva om det går åt skogen, men ett overpowered encounter ska inte vara nödvändigt att klara av för att komma vidare i berättelsen. Fast det gäller väl för allt äventyrsspelande, när jag tänker efter... eller?
 

rks

Warrior
Joined
7 Mar 2004
Messages
227
Location
Stockholm
Alltså, om PCs själva kastar sig in i ett overpowered encounter får de skylla sig själva om det går åt skogen, men ett overpowered encounter ska inte vara nödvändigt att klara av för att komma vidare i berättelsen.
Precis! Spot on!
 
G

Guest

Guest
OT (sorry Robert...)

För att vara ny i D&D världen har du sunt förnuft. Du har väl inte hunnit bli "förstörd" ännu som vi andra...

Men jag skulle gärna vilja rekommendera Forgotten Realms, och ta gärna en titt på FR Campaign Setting innan du förlorar din själ i Eberron...
 
G

Guest

Guest
Re: Det är ju hela vitsen ..

Ja, det är ju inget kul med en ärkefiende som är lite svagare, eller kanské bara lika stark som PC´s!

Jag kan ge några exempel:

I "The Crucible of Freya" som är levles 1-3 ska PC´s rensa ut Orcher i en skog som hotar en liten by. Efter ett tag hittar dem en borg där skurkarna håller till. I slutstriden möter PC´s bl.a. 16 orcher, 1 ogre, 1 enemy cleric 4th level, och 1 enemy fighter 4th level. Spelarna hade då karaktärer som var spridda i levels 2-3 (6 st) och hade dessutom hjälp av 2 eller 3 låglevels NPCs. Det var en tuff strid, men med list, smyg och väl planerad taktik lyckades man besegra fienden.

I "Destiny of Kings" levles 1-4 ska spelarna i slutet storma en hemlig borg fylld med fiender. Där fanns bl.a. 22 soldater (Fighters level 1-4), 1 Griffon, 1 enemy spellcaster 6th level, och 1 major bad guy Wizard 5th/Fighter 6th (Duke of Aimar). Där var PC´s level 2-4 och dem fick i flera omgångar anfalla borgen. Med mycket välplanerad infiltration och överraskningsattacker besegrade dem till slut Duke of Aimar men till priset av 2 PC´s (som du minns med tårar i ögonen Robert!).

Dessa exempel ville jag använda för att belysa att det är både spännande, underhållande och ytterst givande med riktigt svåra utmaningar i spelet. Spelarna kan inte bara storma in och svinga yxan utan måste metodiskt planera sin operation. Det inkluderar spaning av omgivningen med checks i Survival för att spåra, det inkluderar smart användande av en Rogue som kan smyga runt och hitta svaga punkter i fiendes försvar och dessutom uppskatta fiendens styrka. Sen menar jag att överraskningsmomentet är helt avgörande för framgång mot en övermäktig fiende. Kan man ta fienden på sängen är halva slaget vunnet!
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Re: OT (sorry Robert...)

"För att vara ny i D&D världen har du sunt förnuft. Du har väl inte hunnit bli "förstörd" ännu som vi andra..."

Tack :gremsmile:


"Men jag skulle gärna vilja rekommendera Forgotten Realms, och ta gärna en titt på FR Campaign Setting innan du förlorar din själ i Eberron... "

Jag spelade lite Neverwinter Nights nyligen, det är ju FR va? Det var okej, men Eberron har allt som finns i FR, och dessutom:
o Living Constructs!
o Magiska tåg!
o Luftskepp!
o En stad av torn som sträcker sig upp bland molnen!
o En kontinent med städer byggda av en död, uråldrig Giant-civilisation!
o Ett uråldrigt Awakened-träd som är världens mäktigaste Druid!

och mycket, mycket mer som är så underbart over the top att jag bara smälter. Jag måste dessutom ändra mig ang. andra Eberron-äventyret från Wizards (Whispers of the Vampires Blade) som är:
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD"> ett katt och råtta-äventyr som inkluderar en gnom-bal, ett kapat luftskepp med krasch, en jakt över ett tåg i full fart och en final i en urgammal krypta! Maxat! </font></td></tr></table> . Det är faktiskt jäkligt bra, fast det är så rälsat.

Inget ont om FR, men Eberron är spelvärlden för mig.


För att återknyta lite till tråden så får jag lite en känsla av att kända NPCs i Eberron är lägre level än kändis-NPCs i FR. Kan det ställa till ett problem, om några av spelvärldens mest maxade personer är Level 8-9? Det tar ju inte sååå lång tid att komma upp sådana levels, menar jag? Det är mycket få NPCs som har level 15 eller uppåt i Eberron.
 

rks

Warrior
Joined
7 Mar 2004
Messages
227
Location
Stockholm
Re: OT (sorry Robert...)

...

I övrigt kommer jag nog aldrig drunkna i någon spelvärld, och oavsett spelvärld är ändå frågan om overpowered encounters meta - och är därmed relevant för alla spelvärldar.
 

Mattis

Swordsman
Joined
23 Feb 2002
Messages
508
Location
Uppsala
Re: OT (sorry Robert...)

(svarar på det sista du skrev)

Det är ju det som är ballt! För första gången så får PCs chans att bli mäktiga - på riktiga. I FR så blir de mäktiga, men inte lika mäktiga som de NPC's som finns utplacerade spontant mest för att spä på den "balans" som finns i världen. Säg att man levlar vart tredje spelmöte och spelar en gång i veckan. Då tar det ändå sju en halv månad av spelande för att man ska bli level tio. Det är precis lagom för mig. Vill du inte att PC's ska bli så mäktiga så är det väl helt enkelt bara att låta det ta lite längre tid att levla.
 

Morgath

Warrior
Joined
4 May 2001
Messages
223
Location
Lund, Skåne, Sverige
Re: Det är ju hela vitsen ..

Ja, jag har liknande erfarenheter av Crucible of Freya. Jag fick hicka när jag läste äventyret och tänkte: - "aldrig i min fot, sa sparven!"

Men spelarna var oerhört finurliga. De lockade ut orcherna i skogen ochh anordnade ett mycket duktigt bakhåll, inkluderande Entangle (är inte den spellen helt underbar?) och bågskyttar som klättrat upp träden. Hade de bara rusat på och sprungit in p borggården... *mos*

Att betänka: Spelarna var bara 4 stycken (+ en animal companion i form av en jättemyra [äventyret var förlagt i Eberron och Druiden hade en Feat, som gjorde att han kunde ha Vermin som Companion]), men det gick bra ändå ("bara" två dödsfall).
 
G

Guest

Guest
Re: OT (sorry Robert...)

Ursäkta, men tåg i D&D?

Och dem där Constructs är rena rama Transformers för mig...

Jag tycker Eberron har gått för långt och är inget annat än en ny Spelljamer freak!
 
G

Guest

Guest
Re: OT (sorry Robert...)

Vi har alltid spelat seriöst och vi har jhela tiden en pågpende kampanj. Vi slutar liksom aldrig. Om vi gör det så beror det på att vi t.ex. startar en n y kampnaj med nya gubbar. Så i vårt fall är det ingen oro över att det kan ta några spelmöten mellan levlandet. jag tycker inte det ska ske för snabbt och enkelt. Det ska vara hårt arbete för XP!
 
G

Guest

Guest
Re: Det är ju hela vitsen ..

Haha! Ja, man skulle vilja se hur han som skrev det där äventyret hade tänkt sig det hela!

Mina spelare lyckades hitta den hemliga bakdörren och med nyckeln som dem tagit av den andre orchledaren (dräpt i skogen) tog dem sig in. Ilzzt, en Drow Fighter och mäkta bågskytt, tog upp position på en av murarna och han sänkte 8 orcher (!) innan det blev närstrid. Han sänkte också Ballista-skytten uppe i tornet med ett mästerligt skott. Men det var en jäkla tuff närstrid ändå och under striden tror jag 3 av dem 6 var nere på minus. Bara en dog!

Men dina spelare var riktigt listiga och det är kul att se hur spelarna anpassar sig efter hoten. Entangle var ju perfekt där!
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,764
Location
Stockholm
Funkar perfekt

Absolut. In med fler överpovrade enkonters, a la Dungeon of Doom!

Allvarligt, jag tycker att det är viktigt för spelvärldens känsla att det finns monster som rollpersonerna inte klarar av, istället för att alla monster hela tiden skalas om till att passa äventyrarna.

/M
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Re: OT (sorry Robert...)

Jag tycker Eberron har gått för långt och är inget annat än en ny Spelljamer freak!
[Reser på huvudet och torkar gröten från munnen]

Jag har kört Spelljammer som en komponent i mitt D&D-ande sedan slutet av 80-talet. För mig är det en integrerad del av D&D att magisk rymdfart är möjlig och har mer med galleoner och magi än med väte och mekanik att göra.

Så det så!

[Kör ner huvudet i sitt tråg igen och mumsar glatt vidare]
 

ForgottenRealms

Veteran
Joined
17 Jan 2002
Messages
140
Re: Det är ju hela vitsen ..

Rusa in på borggården var precis vad vi gjorde. Men med en pilbågsskytt på muren och några välriktade pilar så höll vi fienden på avstånd in i det sista.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Nej, inte jag.

Något stort och farligt som man inte behöver bekämpa med våld ser jag egentligen inte som "overpowered", utmaningen handlar ju då inte om att spöa varelsen. Att se till att man inte får spö av en överdjävlig krigare meddelst list och diplomati, det kan vara ungefär lika svårt som att spöa en enklare fiende i strid - så då är dessa två båda lika "powered" i mina ögon.

Jag skulle inte ställa rollpersonerna mot en verkligt överlägsen fiende, för en sådan har rollpersonerna endast en chans mot genom tur. När man lyckas övervinna motståndaren genom list så är ju det ett tecken på att motståndaren i själva verket har en stark nackdel - ovetskap.

Nå, i grund och botten tycker jag att alla rollspelsutmaningar skall vara lagom svåra. Jag tycker det låter roligt att ställa rollpersonerna mot starka fiender som samtidigt är ovetande och som kan övervinnas genom list, men jag tycker inte det skulle vara roligt om det var tvärtom - om rollpersonerna plötsligt var tvungna att slåss på några små kobolders villkor och där de utnyttjade terräng och skarpsinne till sin fördel. Varför inte? Jo, för då hade initiativet varit på spelledarens sida och kobolderna skulle vinna om hans plan bara var tillräckligt smart.

Här tror jag att många skulle vilja protestera och säga "men vi har hamnat i bakhåll flera gånger, då hamnar man i tidspress och allt blir förvirrat, men om man bara agerar desciplinerat och klokt så kan man klara sig!" Sådana exempel diskvalificerar jag alltså, eftersom de ju talar om vikten av spelarnas initiativ (det jag inte gillar är ju när spelarna tvingas slåss på fiendernas premisser (så som spelarna betvingar sina fiender i de typiska attentat där de genom list lyckas övervinna starkare motståndare)).

Så om overpowered encounters bara handlar om fiender och monster som inte rimligtvis kan besegras i strid: Sure. Jag gillar varierade utmaningar. Men... öh, nej, när det gäller verkligheten och trovärdigheten så har jag i min kampanj beslutat mig för att köra med samma verklighetsuppfattning som i FF-spelen.

Alltså, jag vill inte att mina spelare ska lira med töntar, och att alla deras första äventyr ska handla om saker som riktiga äventyrare fnyser åt. Det... är liksom helt otänkbart för mig att spela ett rollspel där man skapar en så häftig karaktär som möjligt och där man själv tycker "han är häftig!" för att sedan placera honom i en värld där alla tycker att han är en tönt och där subbiga lvl10-karaktärer snor alla hans brudar genom att flexa en massa feats. Det ligger liksom i min natur att skapa karaktärer som Han Solo och Obi-wan Kenobi redan från början. Så fort vi skapat dem så vill vi att de ska vara balla. Samtidigt är vi för keffa på reglerna i D&D för att skapa höglevelkaraktärer från scratch. Mind you, vi är helt gröna.

Så jag har sagt att vi kör lite Final Fantasy-stuk på äventyrandet. Liksom, gubbarna kommer alltid att vara ägiga. Medan de utvecklas så kommer världen omkring dem också att utecklas. Så liksom, om äventyrarna stannar på en plats så kommer jag inte att låta det finnas en trovärdig fauna runt dem, med några stora saker och några töntiga saker - då blir det bara tråkigt när man som höglevelkaraktär reser någonstans och möter en massa små kobolder och bullshit på vägen. Tvärtom så kommer hela världen att bli battigare i samma takt som rollpersonerna, och de kommer alltid att tillhöra de "nästan bästa" av alla äventyrare som finns.

Men jag fattar och respekterar att ingen annan vill spela så än vi.
 
Top