Nej, inte jag.
Något stort och farligt som man inte behöver bekämpa med våld ser jag egentligen inte som "overpowered", utmaningen handlar ju då inte om att spöa varelsen. Att se till att man inte får spö av en överdjävlig krigare meddelst list och diplomati, det kan vara ungefär lika svårt som att spöa en enklare fiende i strid - så då är dessa två båda lika "powered" i mina ögon.
Jag skulle inte ställa rollpersonerna mot en verkligt överlägsen fiende, för en sådan har rollpersonerna endast en chans mot genom tur. När man lyckas övervinna motståndaren genom list så är ju det ett tecken på att motståndaren i själva verket har en stark nackdel - ovetskap.
Nå, i grund och botten tycker jag att alla rollspelsutmaningar skall vara lagom svåra. Jag tycker det låter roligt att ställa rollpersonerna mot starka fiender som samtidigt är ovetande och som kan övervinnas genom list, men jag tycker inte det skulle vara roligt om det var tvärtom - om rollpersonerna plötsligt var tvungna att slåss på några små kobolders villkor och där de utnyttjade terräng och skarpsinne till sin fördel. Varför inte? Jo, för då hade initiativet varit på spelledarens sida och kobolderna skulle vinna om hans plan bara var tillräckligt smart.
Här tror jag att många skulle vilja protestera och säga "men vi har hamnat i bakhåll flera gånger, då hamnar man i tidspress och allt blir förvirrat, men om man bara agerar desciplinerat och klokt så kan man klara sig!" Sådana exempel diskvalificerar jag alltså, eftersom de ju talar om vikten av spelarnas initiativ (det jag inte gillar är ju när spelarna tvingas slåss på fiendernas premisser (så som spelarna betvingar sina fiender i de typiska attentat där de genom list lyckas övervinna starkare motståndare)).
Så om overpowered encounters bara handlar om fiender och monster som inte rimligtvis kan besegras i strid: Sure. Jag gillar varierade utmaningar. Men... öh, nej, när det gäller verkligheten och trovärdigheten så har jag i min kampanj beslutat mig för att köra med samma verklighetsuppfattning som i FF-spelen.
Alltså, jag vill inte att mina spelare ska lira med töntar, och att alla deras första äventyr ska handla om saker som riktiga äventyrare fnyser åt. Det... är liksom helt otänkbart för mig att spela ett rollspel där man skapar en så häftig karaktär som möjligt och där man själv tycker "han är häftig!" för att sedan placera honom i en värld där alla tycker att han är en tönt och där subbiga lvl10-karaktärer snor alla hans brudar genom att flexa en massa feats. Det ligger liksom i min natur att skapa karaktärer som Han Solo och Obi-wan Kenobi redan från början. Så fort vi skapat dem så vill vi att de ska vara balla. Samtidigt är vi för keffa på reglerna i D&D för att skapa höglevelkaraktärer från scratch. Mind you, vi är helt gröna.
Så jag har sagt att vi kör lite Final Fantasy-stuk på äventyrandet. Liksom, gubbarna kommer alltid att vara ägiga. Medan de utvecklas så kommer världen omkring dem också att utecklas. Så liksom, om äventyrarna stannar på en plats så kommer jag inte att låta det finnas en trovärdig fauna runt dem, med några stora saker och några töntiga saker - då blir det bara tråkigt när man som höglevelkaraktär reser någonstans och möter en massa små kobolder och bullshit på vägen. Tvärtom så kommer hela världen att bli battigare i samma takt som rollpersonerna, och de kommer alltid att tillhöra de "nästan bästa" av alla äventyrare som finns.
Men jag fattar och respekterar att ingen annan vill spela så än vi.