Nekromanti På fantasyfronten, vad nytt??
- Thread starter Johan K
- Start date
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Jag läste Lev Grossmans "The Magicians" för ett tag sedan och gillade den skarpt. (Typ Harry Potter, fast för något mer vuxen publik.) Den flaxade förbi på piruett också.
Och han håller på med en uppföljare, så läs The Magicians nu så du är beredd på uppföljaren.
Och han håller på med en uppföljare, så läs The Magicians nu så du är beredd på uppföljaren.
Sereg_UBBT
Swashbuckler
Senaste fantasyboken jag läste var The Steel Remains av Richard Morgan, och den gillade jag.Johan K said:
The Way of Kings av Brandon Sanderson har hypeats en del på Internet innan den ens släppts, så den kanske kan vara läsvärd om man gillar episk fantasy. 10 böcker är planerade!
Ymir
Liten kantbaron
GG Kay gav ut "Under Heaven" nyss och är i Kina och promotar den; det finns chans att hans agenter kan få till en filmdeal med kinesiska producenter. Jag kommer inte kunna funka som människa riktigt innan den boken kommer ut i pocket så jag har råd att köpa den...
- Ymir, vill lääääsa
- Ymir, vill lääääsa
Nene Ormes Udda verklighet kom för inte så länge sedan. Det är svensk urban fantasy i Malmö. Jag har inte läst den ännu, men den har fått rätt schyssta recensioner.
Det finns ganska mycket bra att läsa, så här får du en lista på fyra författare som jag tycker är de bästa.
George RR Martin: Kan du knappast ungått, men jag tar upp han ändå, för bra för att missas. Ridddare,bastarder och intriger in riktigt spännade värld med mängder av intressanta och välskrivna karaktärer (A Song of Ice and Fire).
Scott Bakker: Skriver episk fantasy med detaljerat världbyggande, kryddat med filosofiska och religösa teman och djupa inre monologer (författaren har en bakgrund som akademiker inom filosofi). Trots att hans böcker på ytan verkar vara klassisk standard fantasy känns de mest annorlunda av de författare jag listat. Lite av en love or hate författare, men ett måste att pröva på om man gillar fantasy. Börja med trilogin The Prince of Nothing
Joe Abercrombie: Är ett utmärkt exempel på den "dark" och "gritty" vågen som är poplär i fantasy (och överallt verkar det som). Om Quentin Tarantino och Michael Mann skulle sätta sig ned och skriva en bok skulle den likna något av Abercrombie. Läs trilogin The First Law eller den fristående Best Served Cold
Guy Gavriel Kay: Är raka motsatsen till Abercrombie, Kay skriver storslaget och vemodigt. Hans typsiska stilgrepp är att placera handlingen en alternativvärld mycket starkt inspirerad från en historisk epok. Då kan han ändra på händelser och karaktärer men ändå dra nytta av alla historiska associationer. Dessutom skriver han riktigt bra. Bra böcker Tigana,The Lions of Al-Rassan och Under heaven.
George RR Martin: Kan du knappast ungått, men jag tar upp han ändå, för bra för att missas. Ridddare,bastarder och intriger in riktigt spännade värld med mängder av intressanta och välskrivna karaktärer (A Song of Ice and Fire).
Scott Bakker: Skriver episk fantasy med detaljerat världbyggande, kryddat med filosofiska och religösa teman och djupa inre monologer (författaren har en bakgrund som akademiker inom filosofi). Trots att hans böcker på ytan verkar vara klassisk standard fantasy känns de mest annorlunda av de författare jag listat. Lite av en love or hate författare, men ett måste att pröva på om man gillar fantasy. Börja med trilogin The Prince of Nothing
Joe Abercrombie: Är ett utmärkt exempel på den "dark" och "gritty" vågen som är poplär i fantasy (och överallt verkar det som). Om Quentin Tarantino och Michael Mann skulle sätta sig ned och skriva en bok skulle den likna något av Abercrombie. Läs trilogin The First Law eller den fristående Best Served Cold
Guy Gavriel Kay: Är raka motsatsen till Abercrombie, Kay skriver storslaget och vemodigt. Hans typsiska stilgrepp är att placera handlingen en alternativvärld mycket starkt inspirerad från en historisk epok. Då kan han ändra på händelser och karaktärer men ändå dra nytta av alla historiska associationer. Dessutom skriver han riktigt bra. Bra böcker Tigana,The Lions of Al-Rassan och Under heaven.
GG. Kay
Arfert!
Börja med att läsa Tigana-böckerna innan du ger dig på Fionavars Vävnad. Jag älskade Tigana men gav upp på Fionavar. Tigana var underbar, framförallt framemot slutet av böckerna trots att jag ogillade första kapitlen...
Arfert!
Börja med att läsa Tigana-böckerna innan du ger dig på Fionavars Vävnad. Jag älskade Tigana men gav upp på Fionavar. Tigana var underbar, framförallt framemot slutet av böckerna trots att jag ogillade första kapitlen...
Ymir
Liten kantbaron
Re: GG. Kay
Jag håller inte alls med.
Jag älskar Tigana, men det är för att jag älskar Kay, och för att Tigana har den bästa premissen av alla hans böcker, och några karaktärskoncept och plottidéer som bara är rent guld. Men allt slarvas bort och rinner ut i sanden i ett taffligt slut det inte riktigt känns som Kay visste vad han skulle göra med, särskilt vad beträffar antiklimaxen med Dianora-hjärta-Brandin-plotten.
Fionavar är långt ifrån Kays bästa heller, det märks att det är hans debutverk liksom, men den är iallafall tajt plottad, undantaget Arthur-böset, och har fantasyhistoriens ondaste skurk (en rätt anmärkningsvärd bedrift). Fionavar-trilogin är också, jämfört med Kays andra verk, mer standard fantasy än historical fantasy, om än dock med Kays säregna twister, så jag skulle säga att den är en rätt värdig introduktion till hans verk, även om han senare skrivit bättre grejer.
Ska man bara läsa ett verk av Kay skulle jag välja Sailing to Sarantium + Lord of Emperors. Dess plott är måhända lite...luddig...i sin mix av hovintriger och existensiell ångest, men okonventionellt = bra, och Byzans får alldeles för lite kärlek. Andra plus är den bästa huvudpersonen, de bästa miljöskildringarna, och de bästa actionscenerna som Kay åstadkommit, och det vill inte säga lite.
Eller så kan man kanske ge sig på Under Heaven direkt då. Jag har inte läst den än, men det är ju pseudo-Tangkina, så den bara måste vara awesome.
- Ymir, måste fylla på vätska
Jag håller inte alls med.
Jag älskar Tigana, men det är för att jag älskar Kay, och för att Tigana har den bästa premissen av alla hans böcker, och några karaktärskoncept och plottidéer som bara är rent guld. Men allt slarvas bort och rinner ut i sanden i ett taffligt slut det inte riktigt känns som Kay visste vad han skulle göra med, särskilt vad beträffar antiklimaxen med Dianora-hjärta-Brandin-plotten.
Fionavar är långt ifrån Kays bästa heller, det märks att det är hans debutverk liksom, men den är iallafall tajt plottad, undantaget Arthur-böset, och har fantasyhistoriens ondaste skurk (en rätt anmärkningsvärd bedrift). Fionavar-trilogin är också, jämfört med Kays andra verk, mer standard fantasy än historical fantasy, om än dock med Kays säregna twister, så jag skulle säga att den är en rätt värdig introduktion till hans verk, även om han senare skrivit bättre grejer.
Ska man bara läsa ett verk av Kay skulle jag välja Sailing to Sarantium + Lord of Emperors. Dess plott är måhända lite...luddig...i sin mix av hovintriger och existensiell ångest, men okonventionellt = bra, och Byzans får alldeles för lite kärlek. Andra plus är den bästa huvudpersonen, de bästa miljöskildringarna, och de bästa actionscenerna som Kay åstadkommit, och det vill inte säga lite.
Eller så kan man kanske ge sig på Under Heaven direkt då. Jag har inte läst den än, men det är ju pseudo-Tangkina, så den bara måste vara awesome.
- Ymir, måste fylla på vätska