Jag undrar egentligen om inte tendensen att starta "klassrumsscener" (och liknande) där alla är närvarande (alla rollpersoner och fler SLPer än vad man rimligen kan behöva)—kanske just för att man inte vet vart man vill och vill hålla alla möjligheterna öppna— är lite av en svaghet och det vore ganska bättre att starta fler scener i en mer "begränsad" miljö.
Å andra sidan: i källmaterialet har man ofta scener i ett klassrum där... tja, där man i stort sett aldrig får SE andra elever än de historien handlar om. Även om den täcker in sex terminer i gymnasiet. Så själva närvaron av SLP och alla rollpersoner hindrar inte två rollpersoner att duke it our, som man säger.
Å tredje sidan är ju alla hela tiden med även om de inte är med i det här spelet, så en historia kan ju mycket väl handla om en snubbe, öh, snubba och dennes rival/mamma/pojkvän/hund utan större problem för resten av gruppen.
Om att delegera jobbet
för att man är en lat drög för att öka spelarinflytandet: det tycker jag går ganska bra. Fast jag tror det är bäst att INTE involvera exakt den som är med. Liksom, om jag grälar med Lisa Esselpe, så ska inte JAG narrera om Lisa misslyckas, även om Lisas misslyckande gynnar mig. Är det förståeligt? Jag vet inte om det var det nån risk för det, annat än vid baseballsmatchen, kanske, men det är viktigt, tycker jag.
Om andra slp: Tja, jag gillar att spela mot andra
rollpersoner just för att spelarna kan investera mycket mer i dem än en enda slp.
Men vi får väl greja några.
Erik