Jag har en fundering som jag inte riktigt hur jag ska omsätta i regeltekniska termer:
I Eon, precis som i verkliga livet, är det ganska riskabelt (för att inte säga rent livsfarligt) att försöka parera med trästav. Med BRYT 7 känns det lika dumdristigt som att blockera med en glassköld.
Saken är den att en person som är någorlunda skicklig med sin trästav, åtminstone i de österländska stridskonster som finns i vår värld, parerar inte själva vapnet utan armen som håller vapnet. Exempel: Person A har en trästav och är van att använda den. Om person B hugger med svärd mot A med ett vertikalt hugg (uppifrån och ned), skulle A inte försöka parera svärdsklingan med sin trästav (eftersom han då skulle få sig ett stort jack i pannan om inte svärdet var väldigt lätt). Han skulle sätta upp staven mot B:s handled (i realiteten slå mot handleden) och därigenom parera attacken.
Det är möjligt att en ovan kombatant skulle försöka parera stav mot klinga, men han skulle antingen lära sig snabbt eller inte alls.
Frågan är hur man implementerar detta rent spelmässigt. En tanke jag har haft är att man adderar färdighetsvärdet i aktuell vapenfärdighet/stridskonst till BRYT, för att representera att en tränad krigare har bättre kontroll över sitt vapen och vet dess svagheter, samt vet hur han ska parera på ett effektivt sätt med det.
Förslag någon?
I Eon, precis som i verkliga livet, är det ganska riskabelt (för att inte säga rent livsfarligt) att försöka parera med trästav. Med BRYT 7 känns det lika dumdristigt som att blockera med en glassköld.
Saken är den att en person som är någorlunda skicklig med sin trästav, åtminstone i de österländska stridskonster som finns i vår värld, parerar inte själva vapnet utan armen som håller vapnet. Exempel: Person A har en trästav och är van att använda den. Om person B hugger med svärd mot A med ett vertikalt hugg (uppifrån och ned), skulle A inte försöka parera svärdsklingan med sin trästav (eftersom han då skulle få sig ett stort jack i pannan om inte svärdet var väldigt lätt). Han skulle sätta upp staven mot B:s handled (i realiteten slå mot handleden) och därigenom parera attacken.
Det är möjligt att en ovan kombatant skulle försöka parera stav mot klinga, men han skulle antingen lära sig snabbt eller inte alls.
Frågan är hur man implementerar detta rent spelmässigt. En tanke jag har haft är att man adderar färdighetsvärdet i aktuell vapenfärdighet/stridskonst till BRYT, för att representera att en tränad krigare har bättre kontroll över sitt vapen och vet dess svagheter, samt vet hur han ska parera på ett effektivt sätt med det.
Förslag någon?