Paris je t'aime

[JohanL]

låg mysfaktor

Inte arkitekt, men mysfaktor ser inte ut att riktigt ha varit målsättningen där!

 

[Genesis]

Haha, ja, ibland är problemet det omvända.

Jag tänkte hänga lite i Nederländerna i sommar och fasar för att det blir ännu värre där. De är nog inte riktigt lika hysteriskt dåliga som svenskar, men jag misstänker att det blir lygens att få nedeländare att prata nederländska i Nederänderna. Hade sådana problem i finansdistrikten i Hongkong. Vanligt folk blev jätteglada över att en utlänning lärt sig kantonesiska, medan i finansdistrikten var det ”Your Cantonese is very good!” och fortsatt engelska. Ofta handlade det dock om att finansvalparna där helt enkelt själva inte var så bra på språket, trots att de bodde i Hongkong. ”Bananer” kallades de av vanliga hongkongare. Gula på utsidan, men vita på insidan.

 

[Gerkub]

Jag tänkte hänga lite i Nederländerna i sommar och fasar för att det blir ännu värre där.

jag har hört att många nederländare A) vill hellre prata engelska, typ inte ens bara med turister utan med varandra (kanske främst unga människor) och B) tokvägrar att försöka förstå om du inte uttalar något hundra procent korrekt, så att man möts bara av ett He??? även om man själv tycker att man är väldigt nära.

 

[Gerkub]

Inte arkitekt, men mysfaktor ser inte ut att riktigt ha varit målsättningen där!

Nej precis, det är som ett industriområde, fast för kontorsnissar.

 

[Genesis]

jag har hört att många nederländare A) vill hellre prata engelska, typ inte ens bara med turister utan med varandra (kanske främst unga människor) och B) tokvägrar att försöka förstå om du inte uttalar något hundra procent korrekt, så att man möts bara av ett He??? även om man själv tycker att man är väldigt nära.

Den värsta sorten, alltså. Får se hur det går för mig. Det är synd, för jag har blivit riktigt förtjust i nederländskan och Nederländerna under mina studier, men den sortens attityd blir man ju snabbt lack på. Ge mig det franska föraktet alla dar i veckan.

 

[JohanL]

Jag tänkte hänga lite i Nederländerna i sommar och fasar för att det blir ännu värre där. De är nog inte riktigt lika hysteriskt dåliga som svenskar, men jag misstänker att det blir lygens att få nedeländare att prata nederländska i Nederänderna.

Jag har märkt att det är en generationsskillnad (med starka känslor!) kring om man vill prata engelska med folk från Norge och Danmark, eller försöka hanka sig fram med skandinaviska språk.

Jämför hur SR tycker att man måste översätta när någon pratar engelska, men inte den mest hopplösa danska.

 

[Badmojo]

Cocktails (nej, ta inte en GT):
Little Red Door.
Danico.

Musik du aldrig hört förut?
Håll utkik om Benjamin Vidal, Alexis Le-tan, Sacha Mambo, Joakim, Pilooski spelar skivor i stan när du är där.

Fransknordafrikanskt käk?
Chez Omar.
Mittemot typ ligger en bar som känns som om den var med i De Förlorade Barnens Ö.

 

[Man Mountainman]

Ja, det föraktet håller ju på att luckras upp. Senast jag var i Lyon var det en fransk servitris som ”hjälpsamt” växlade till engelska när hon hörde min brytning. Jag hade god lust att skälla ut henne. Hade jag velat prata engelska så hade jag stannat i Sverige!

De vill väl öva sin engelska precis som du vill öva din franska.

 

[Genesis]

De vill väl öva sin engelska precis som du vill öva din franska.

Då får de åka till England! Eller prata med någon av de amerikanska turister som åker till Frankrike utan att kunna säga så mycket som merci och bonjour. Men jag är inte amerikan bara för att jag har en brytning. Vore tråkigt om Frankrike blev som Sverige, ett land som aktivt motarbetar folks försök att lära sig språket.

 

[Leon]

När jag jobbade i Vichy på 00-talet så vägrade mina kollegor, som alla pratade hygglig engelska i jobbsamtal när det krävdes, att växla ett ord på engelska med mig. Jag var tvungen att knacka mig fram med min gymnasiefranska bäst det gick

Dryg inställning men utan den hade jag inte lärt mig språket ordentligt. Det och den fantastiska BD-samlingen på det lilla provinsbiblioteket

 

[Genesis]

När jag jobbade i Vichy på 00-talet så vägrade mina kollegor, som alla pratade hygglig engelska i jobbsamtal när det krävdes, att växla ett ord på engelska med mig. Jag var tvungen att knacka mig fram med min gymnasiefranska bäst det gick

Dryg inställning men utan den hade jag inte lärt mig språket ordentligt. Det och den fantastiska BD-samlingen på det lilla provinsbiblioteket

Jag önskar att jag hade den självsäkerheten när jag interagerar med kollegor som bott i Sverige i tio år och fortfarande inte kan svenska. Ska försöka bli bättre på det.

 

[Leon]

Jag önskar att jag hade den självsäkerheten när jag interagerar med kollegor som bott i Sverige i tio år och fortfarande inte kan svenska. Ska försöka bli bättre på det.

Om de vill. Svenska är inte Franska. Och grundprincipen är fortfarande att kommunicera på det språk som är enklast för båda talare.

 

[Troberg]

Då får de åka till England! Eller prata med någon av de amerikanska turister som åker till Frankrike utan att kunna säga så mycket som merci och bonjour. Men jag är inte amerikan bara för att jag har en brytning. Vore tråkigt om Frankrike blev som Sverige, ett land som aktivt motarbetar folks försök att lära sig språket.

Fast de åker ju till en stad som är najs.

 

[Genesis]

Om de vill. Svenska är inte Franska. Och grundprincipen är fortfarande att kommunicera på det språk som är enklast för båda talare.

Grundprincipen för mig är att flyttar du till en plats så lär du dig att tala språket som talas på den platsen. Det är allmänt hyfs. Jag har själv sett kantonesiskan trängas ut av nordkineser som flyttar söderut och inte bryr sig om att lära sig kantonesiska, och jag vill inte se samma sak hända med svenskan. Jag känner mig alltid ganska förolämpad av en sådan attityd. Och det är nästan alltid högutbildade västerlänningar som beter sig så. Som att komma hem till någon och säga åt dem vad de ska laga till middag. Jag vill gärna vara en del av att göra det jobbigt att bo i Sverige utan svenska. Men som sagt, jag är själv svag och svarar på engelska.

Men jag ska försöka att inte driva vidare det här OT-spåret. Det är svårt, då det är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat!

 

[Rickard]

Paris - en segregerad stad. Påbörjade min resa i en förort och det var fattigdom ett kvarter och lyx i nästa.

När jag kom till Montemarte såg jag en överförfriskad fransos örfila en annan och jag visste att jag var på rätt ställe. Hotellet var perfekt i läge, eftersom det var slutstationen på en av Paris metro-linjer. Metron var billig (30 kr per person och resa) och tog oss överallt medan dygnskort kostade över 400 kronor! Fanns alternativ att köpa en bunte på tio biljetter, men inte ens den franska kvinnan som hjälpte oss förstod hur man skulle göra för att lyckas med det.

All teknologi går supersegt, från TV till automater och hissar, så räkna med 3-5 sekunders fördröjning vid varje knapptryck. Det var svårt att hitta stickkontakter, där hotellrummet exempelvis hade en. Byggnaderna är väldigt skitiga och staden har rätt obehagliga lukter. En variant av lukten började redan på tåget från flygplatsen.

Jag får tacka för alla förslag i tråden. Hade massvis av punkter på min Google Map, men tyvärr åkte jag på matförgiftning så en dag gick bort och därmed en tredjedel av alla ställen vi skulle gå till. Vi undvek alla turistområden bäst vi kunde, även om det var omöjligt att undvika en tur till Eiffeltornet efter att frun sade att hon hade på sin bucket-list från när hon var tonåring att pussa sin livs kärlek under Eiffeltornet.

Den absoluta höjdpunkten (på två sätt) var restaurangen Moulin de la Galette. Bland den bästa maten jag käkat, supermysigt ställe och kyparen var jättetrevlig. Rent allmänt var det intressant hur lite salt de har i maten - positivt förvisso men maten hade inte lika stark smak som i Sverige.



Den största överraskningen var hur bra alla var på engelska. Det var flytande engelska på alla i medelåldern och yngre. Jag lärde mig en fras inför resan: "Parles-tu anglais?" och jag kunde "merci", "merci beaucoup" "excusez-moi", "pardon", "qui", "non" sedan tidigare. Jag sade "parles-wu anglais" (upptäckte jag nu när jag copy pastade från google translate) och ingen rättade mig, inte ens när jag under första dagen sade "änglääs" (englais). Kändes lite i magen att jag inte kunde franska när jag besökte en frankobelgisk serietidningsaffär.

All negativitet till trots, där det för mig är det mer kulturella skillnader (upplevelser) än gnäll, så hade jag en trevlig tid i Paris. Jag missade tyvärr katakomberna (hann inte boka i tid), matförgiftning fick mig att avboka restaurangen Dans le Noir (äta i beckmörker) och efter att ha varit i Rom, Florens och Prag så var det svårt att vara imponerad av arkitekturen och konsten i Paris. Det sagt, en upplevelse att få besöka och jag ser fram emot att besöka Bordeaux senare i år.