Nekromanti Partipolitik: Att vara lite ditt och lite datt

[rjonas]

Jag finner att stämningen i landets partipolitik är lite oresonlig nuförtiden. Partier som egentligen är i stort sett ense gör allt för att det ska framstå som att de är ljusår ifrån varandra. Jag tror att denna sandlådenivå faktiskt skadar demokratin, eller åtminstone skadar politikernas anseende.

Jag anar också att det finns många väljare som liksom jag tillhör två (eller fler partier). Som ser starka värden i ett parti men också hellre identifierar sig med ett annat. Till exempel är det inte helt otänkbart att en moderat också vill vara lite miljöpartist.

I affärsvärlden har det länge varit en framgångsväg att ha en produkt och blanda i lite av en annan. Vad hade vodka varit utan Red bull? Vad hade MacFlurry varit utan Daim? Vad hade en PC varit utan Intel?

Så alltså, om du kunde dela upp din röst på flera partier skulle du då göra det? Det vill säga rösta 80% på S och 20% på Kd? Finns det värden i ett parti som du beundrar men som inte riktigt kan få dig att bekänna dig helt till deras partiprogram?

Du behöver naturligtvis inte berätta vad du röstar på. Det går bra att berätta om en "kompis".

 

[EvilSpook]

Problemet är ju att ALLA de etablerade partierna historiskt stått för "något" som man sedan på papperet valt att förändra i grunden. Dessutom har detta blivit lite si och så i den politik som sedan i verkligheten förts.

För den som undrar vad detta kan tänkas vara för kärnfrågor så bifogar jag en lista så ni vet vad jag pratar om:
V: Kommunism, offentligt ägande
S: Arbete, välfärd
MP: Höger/vänsterskala
C: Kärnkraft, näringsliv
FP: Liberalism, värderingar
KD: Kristna värderingar
M: Skattepolitik, försvarsfrågor

Därför kan jag till exempel känna att jag ligger ganska nära hur FP historiskt har varit, men ganska långt ifrån vad de "gör" idag och väldigt långt ifrån vad de faktiskt säger sig vilja göra.

Tror detta är det absolut största problemet med dagens partipolitik/förakt.

//EvilSpook

Edit: Tror att det blir konstigt att göra en beskrivning som trådstartaren ber om, eftersom olika personer har väldigt olika bild av vad partierna står för.

 

[Ymir]

Självfallet. Partier är ju åsiktspaket, och det är ganska naturligt om man inte kan skriva under på hela åsiktspaketet. Ibland händer det tillochmed att partier har en enskild åsikt som man tar sådant avstånd ifrån att man inte kan rösta på dem mer. Eller, åtminstone har det ofta varit en specifik ståndpunkt som varit dealbreaker för mig: till exempel slutade jag rösta på kpml(r) i kommunalvalen när det framgick att de var emot arbetskraftsinvandring.

I EU-valet röstade jag baserat på vilken grupp partiet tillhörde i EU-parlamentet, så där röstade jag på något helt annat än jag gör i riksdagsvalen i Sverige. Jag ser dock fram emot den omtalade möjligheten att i EU-valen rösta på vilket europeiskt parti man vill, och inte bara de från ens eget land (för det finns kontinentala partier som motsvarar mina åsikter mycket bättre än vad svenska partier gör).

Ett annat exempel: jag beundrar mycket av Feministiskt intiativs politik, men jag litar inte på att de är vänster nog för att jag ska kunna rösta på dem i ett riksdagsval. (Se resonemanget om ideologi, nedan).

Och om jag kunde dela upp min röst och liksom rösta på specifika åsikter från olika håll? well, duh, klart jag hade gjort det, det säger väl nästan sig självt? Liksom, såhär: jag hatar allt Ron Paul står för, men han vill att USA ska sluta med sin interventionistiska utrikespolitik, och det vill ju jag med (om än av fullkomligt andra anledningar), så det är klart jag kunnat rösta för den aspekten av Ron Pauls agenda? Tillochmed Sverigedemokraterna har säkert haft någon enstaka bra idé någon enstaka gång om man gräver riktigt djupt i deras partiprogram...och jag hade så kunnat rösta för NSDAPS arkitektoniska visioner...

Jag vet dock inte hur realistiskt det är att tänka sig politik som fungerar så, jag tror det hade lett till väldiga problem vad representationen av väljarna anbelangar, om det enda folk röstat i är sakfrågor. Faktum är att jag tror att det vore väldigt, väldigt bra för Sverige om folk röstade ideologiskt oftare än vad (jag upplever att) de gör. Ett av problemen med modern demokrati är givetvis den enorma pajkastning det ger upphov till, och hur partiernas primära motivation blir att bli valda igen nästa gång, inte föra en bra politik, men jag tror att just fokuset på sakfrågor är en konsekvens av detta, populistisk och kortsiktig, och jag önskar att folk tänkte längre när de lade sin röst; "vad är det egentligen det här partiet representerar?". Till saken hör ju att -vilka- sakfrågor folk intresserar sig för ofta är mer känslo- än förnuftsbaserat; jag prioriterar tillexempel drogpolitik väldigt högt, vilket säkert är en rent känslomässig konsekvens av hur jag lackar på att hela det svenska etablissemanget, över alla partigränser, är enhälligt fördömmande i den frågan.

 

[krank]

Jag skulle dela upp min röst mellan två minoritetspartier, tyvärr. Eftersom de där sakerna de stora i stort sett är överens om, det är sånt jag inte alls är överens med dem om (som synen på arbete till exempel, eller frihet, eller ekonomin).

Så jag delar upp mig, för rättvisans skull lika, mellan:

Piratpartiet, som nu utan Falconwing faktiskt kan ses som ett seriöst parti, och som nu liksom tidigare har en hel del vettigt att säga teknologimässigt, trots obehagliga liberala strömningar i partiet.

Feministiskt Initiativ, som åtminstone har en del feminister som inte är särartsfeminister. Tyvärr finns de ju här också, men partiet i helhet är en skön oas i ett politiskt ökenlandskap där feminism och genus mest ges en läpparnas bekännelse. Plus att jag hört positiva grejer om medborgarlön från dem.




Hade jag fått blanda precis hur jag ville så hade jag byggt ett teknokratiskt, feministiskt ursosseparti, dvs mänsklig gemensamhetstanke med folkbildning och rättvisa, höga skatter och annat sossarna höll på med innan de blev moderater och marknadskramare. Och så en feministisk, postkolonialistisk och allt-annat-fint-istisk medmänsklig grundtanke som ser bortom nationalism, sexism och liknande trams. Antipatriarkat, antiliberalt, antistalinistiskt. Medborgarlön, kreativitet, teknologi, rättvisa, jämlikhet och broder- och systerskap.

Sen finns det vad jag vet inget parti som håller med mig om att människoutfört arbete är ett nödvändigt ont vi måste stå ut med tillfälligt, snarare än att det är varje människas plikt att bidra med 8 timmars lönearbete per dag, alldeles oavsett om det faktiskt finns 8 timmars arbete som behöver utföras... Men tidigare hade vänsterpartiet bra tankar här; "Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag".

Så... Halvtidiga V (inte helt förtjust i det naiva sovietkramandet, thankyouverymuch), tidiga S, starka kryddor av F! och PP.

Det partiet skulle jag vara stolt över att rösta fram. Istället för nu, då jag mest lägger vilken röst som helst som jag tror bidrar till kampen mot Alliansen.

 

[Ram]

Moderaterna för deras syn på företagande och (de tidigare) sossarna för deras syn på socialt skyddsnät.

 

[Storuggla]

"Så alltså, om du kunde dela upp din röst på flera partier skulle du då göra det? Det vill säga rösta 80% på S och 20% på Kd? Finns det värden i ett parti som du beundrar men som inte riktigt kan få dig att bekänna dig helt till deras partiprogram?"

Tja, om man kunde på något vis premiera vissa delar av partiets program och ståndpunkter på ett tydligt vis med sin röst, så att parti X fick veta att "Jaha, vi har fått massor av röster pga att vi uttalat oss mot korv?". DÅ hade det kanske vart intressant.

Tills dess får man väl välja det enda partiet med ordentliga framtidsvisioner - Europeiska Arbetarpartiet. Kolonisera Mars! Maglevtåg till Kina! Konstbevattna Sahara!


Storuggla, or maybe not

 

[Tibbelin]

Jag är lite ditt och datt på mitt egna sätt istället, jag har startat min politiska blogg (jag vet, jag har lovat er adressen men jag tror den behöver finslipas innan alla starka aggressiva debattörer hittar dit) där jag istället i varje inlägg utgår ifrån ett enskilt ämne och hur jag anser det borde lösas. Vilket parti som tycker så bryr jag mig inte om.

Det är bara när det är valår som jag faktiskt på allvar bryr mig om exakt vad det står i partiernas valmanifest och väljer det som bäst passar in på mina hjärtepunkter utan att strida mot någon av mina principer på andra områden.

 

[w176]

Jag tycker det är sorligt, men ändå oundvikligt at partipolitken misslyckats engaera hela vår generation. Vi åttitalister m-m. är fortfarande väldigt politisk engaerade men vårt enganegemand tar sig andra utryck än traditionell partipolitik.

Jag tror att det finns väldigt fp i vår generation som helhjärtat identifiera sig med ett viss partis partiprogram eller ideologi.

För egen del kan jag ganska helhjärtat lägga min röst på miljöpartier, även om jag tycker de är lite väl industrifigentliga ibland.

 

[Möller]

Dela upp röster mellan partier för att stödja enskilda sakfrågor. Hm. Är inte det, typ, folkomröstningar och/eller personval?

Jag sympatiserar med olika partier i enskilda frågor. Det är inte så konstigt att det går att göra heller, alla svenska partier är ju väldigt mycket social-liberaler. Nyanser i helvetet, eller i himlen om man så vill, bara.

Men jag tycker jag som väljare ändå har vissa möjligheter att stödja mer specifika åsikter än ett enskilt partis hela partiprogram. Folkomröstningarna duggar förvisso inte tätt, och bra är väl kanske det.

Personvalssystemet, däremot, har potential. Om vi antar jag ställer upp på hela centerpartiets program förutom deras vargpolitik, då kan behöver jag bara hitta en centerpartistisk kandidat som tycker lika dant och som kommer gå emot partiet i vargfrågor i riksdagen.

Visst, det finns massor med problem med personvalssystemet. Det går bara att rösta på kandidater från din egna valkrets, varefter utbudet begränsas. Alldeles för få politiker talar om i vilka frågor de skiljer sig från partiet, alldeles för få riksdagsledamöter trotsar partipiskan och alldeles för få väljare bryr sig.

Men jag känner ändå att jag hellre stödjer personvalen än ett system som låter väljarna ge lite till alla utan att för den delen bry sig.

 

[Korpen]

Men jag tycker jag som väljare ändå har vissa möjligheter att stödja mer specifika åsikter än ett enskilt partis hela partiprogram. Folkomröstningarna duggar förvisso inte tätt, och bra är väl kanske det.

Faktiskt, för folkomröstningar innebär att de som är valda till att styra och det ansvar det innebär skjuter ifrån sig det ansvaret. Kort sagt tycker jag att folkomröstningar är ett tecken på ren feghet från politiker som inte vågar ta ansvar och gör det de är vala till.

Visst, det finns massor med problem med personvalssystemet. Det går bara att rösta på kandidater från din egna valkrets, varefter utbudet begränsas. Alldeles för få politiker talar om i vilka frågor de skiljer sig från partiet, alldeles för få riksdagsledamöter trotsar partipiskan och alldeles för få väljare bryr sig.

Det är inte det minsta konstigt att politiker i vårat system sällan uttalar sig mot partilinjen, partiet är du det som ger dem möjlighet att bli valda. Som systemet funkar idag så är det långt mycket viktigare att hamna högt upp på valsedeln än att få personröster, och utan ställning i partiet är det omöjligt att ens hamna på valsedeln.
Det innebär att vad medborgarna som röstar tycker om ens ståndpunkt är sekundärt till vad de andra inom ditt parti tycker, så incitamenten att följa partipiskan är överväldigande starka.

Dessutom också systemet med partival att de valda delegaternas legitimitet kommer från partiet eftersom det är partiet folk har röstat på. Det innebör att en politiker egentligen gör demokratiskt ”fel” om han eller hon går emot partilinjen.

I personvalssystem så sitter inte delegaterna som representanter för sitt parti, utan som representant för sin valkrets så de har ett markant annorlunda mandat egentligen.