Nekromanti Passar 'Ur Varselklotet' för mellanstadie-barn?

[LJSLarsson]

Tycker ni att rollspelet 'Ur varselklotet' passar för barn i mellanstadiet?



Jag är ju själv förtjust i systemet, och har några rollspelsintresserade barn som snart behöver köpas presenter till, men det känns som att målgruppen är något i stil med "småbarnsföräldrar som saknar när de var små på åttiotalet".



Fast i och för sig älskar ju mellanstadie-kids Stranger Things, vilket smälter ihop bra 'Ur Varselklotet'.



Vad skulle ni ge rollspelsintresserade ungar i mellanstadiet för presenter om ni var tvungna?

 

[Khan]

Om jag skulle köpa ut till mellanstadieåldern skulle jag nog säga att Ur Varselklotet funkar finfint. Själv skulle jag satsa på Hjältarnas Tid, som är skrivet för att en tioåring ska kunna plocka upp och spela med sina kompisar utan att kunna något om rollspel innan. Fantasy är en bra ingång, de flesta har sett både sagan om ringen och någon Narnia och det räcker gott och väl för att greppa HT. Men om de redan är inne på Stranger Things kan ju det vara ett starkt argument för UV istället förstås.

 

[Nässe]

Jag skulle gått på vad de gillar, dvs diggar de fantasy ge dem ett fantasyspel. Ungar är klipska, de kan få det mesta att funka.

Sen vet jag en mängd grupper av mer eller mindre unga ungdomar över hela världen som spelar Varselklotet med glädje. Så det funkar alldeles utmärkt för mellanstadiebarn.

Själv gav jag min kollegas barn ett ex av Mutant år noll och ett ex av Tassar och Morrhår.

 

[God45]

Nej. Det är ett spel som bygger på nostalgi för en era de inte upplevt och för en värre form av sentimentalitet om hur ”det är att vara barn”. Du har fel, du minns inte. Men barnen är barn och de vet att hur vi framställer barndomen är en lögn.

Kör vilket annat rollsepl som helst för dem. Det här är det värsta valet. Ja det är ett bra rollspel och ja jag gillar det och ja jag hade rekomenderat det till vuxna. Men inte till barn.

 

[Jocke]

Vill de inte hällre vara hemliga agenter, märkliga mutanter eller magiska krigare än kids på cykel?

 

[Skarpskytten]

Vill de inte hällre vara hemliga agenter, märkliga mutanter eller magiska krigare än kids på cykel?

Alltså, om Råttan kommit dragandes med ett spel där man spelade vanliga ungar som oss själva hösten 1982 så hade jag nog fortsatt samla frimärken. Men nu stod det Drakar och Demoner på spelet. Det var en drake på framsidan. Och vapen. Det var fett.

Nu är det ju lätt att tycka saker, finns det ingen här som har spelat spelet med mellanstadiekids?

 

[Jocke]

Alltså, om Råttan kommit dragandes med ett spel där man spelade vanliga ungar som oss själva hösten 1982 så hade jag nog fortsatt samla frimärken. Men nu stod det Drakar och Demoner på spelet. Det var en drake på framsidan. Och vapen. Det var fett.

Nu är det ju lätt att tycka saker, finns det ingen här som har spelat spelet med mellanstadiekids?

Ja. Min upplevelse är nästan exakt som Orvar Säfströms. Jag såg framsidan på DoD 91 och förstod på en gång att det här, det var något som var gjort exakt till mig.

 

[Nässe]

För mig är nostalgifaktorn i Varselklotet klart överskattad, går att spela med mycket nostalgi, lite eller inget alls. Tycker inte det är kärnan av spelet. Sen är det ju beroende på vilka kidsen är. Behöver ju inte vara vapenälskande pojkar som tycker om att döda saker. När jag var liten älskade jag fem-böckerna. Inte många drakar i dem.

Vill man läsa spelrapporter av hur det går när folk spelar med mellanstadiebarn kan man gå in på facebooksidan eller google+.

 

[Rangertheman]

Ja. Min upplevelse är nästan exakt som Orvar Säfströms. Jag såg framsidan på DoD 91 och förstod på en gång att det här, det var något som var gjort exakt till mig.

Samma här fast andra utgåvan. Redan när jag såg bilden på Elric i leksakskatalogen, var det som att dörrar till Narnia, Övärlden, Oz, Middle-Earth, m.fl. öppnade sig samtidigt.

 

[träskpadda]

Hittade den här tråden från google - Jag har spelat en kort omgång Ur Varselklotet med min lillebror (12 år). Han tyckte det var kul men sa efteråt också att han mycket hellre hade spelat något med mer fantasy. Det finns nog mycket i Varselklotet som är roligt för yngre också, ungar som löser mysterier är som Nässe sa en klassisk barn-genre (min bror gillar även fem-böckerna, kullamannen och sånt). Men jag tycker ändå att hela uspen är att få känna som man är ett barn igen och den delen går ju lite förlorad på någon som faktiskt är ett barn haha. (Iofs, om man spelar med ännu yngre barn blir ju karaktärerna istället äldre, och det kan nog vara ballt för en 10-11 åring att få leka tonåring)

Dessutom, Varselklotet fokuserar väl rätt mycket på karaktärernas vardagsliv, relationer med föräldrar, taskiga hemförhållanden och så. Den delen tror jag det krävs äldre spelare för att klara, barn har nog inte den mognaden eller distansen till sina egna liv. Min brorsa ville i alla fall mycket hellre slåss med monster än prata med föräldrar (tror knappast han är unik i det), så tror nog det passar de flesta barn bättre med en fantasyvärld där vardagen inte har lika mycket konsekvenser.

Men ah själva systemet är ju väldigt enkelt att förstå, så på så sätt är det barnvänligt, och man kan säkert välja att fokusera mer på fantasy-inslagen i världen, så tror inte det är en helt dålig idé!

 

[krank]

Dessutom, Varselklotet fokuserar väl rätt mycket på karaktärernas vardagsliv, relationer med föräldrar, taskiga hemförhållanden och så. Den delen tror jag det krävs äldre spelare för att klara, barn har nog inte den mognaden eller distansen till sina egna liv. Min brorsa ville i alla fall mycket hellre slåss med monster än prata med föräldrar (tror knappast han är unik i det), så tror nog det passar de flesta barn bättre med en fantasyvärld där vardagen inte har lika mycket konsekvenser.

En fundering jag har spontant är ju huruvida den biten kan kännas mer spännande/rolig om barnen uttryckligen ska spela någon som skiljer sig från de själva. Det kanske är jag som lärare (för äldre ungdomar visserligen) som tänker för mycket pedagogik här, men jag tänker att det skulle kunna funka som ett slags empatiträning i kombination med att man får leka ut sociala roller man inte får ha i verkligheten.

Eller så krävs det att man skapar lite ytterligare distans och lekkänsla genom att just göra det "mer fantasy" för att den sortens övning ska funka... Jag vet inte. Jag är inte mellanstadielärare =)