Nekromanti [Pathfinder] Reign of Winter

[Dante]

Efter vår snöpliga TPK i söndags beslutades att vi gör helt nya rollpersoner och påbörjar Paizos adventure path Reign of Winter.

Jag vet inte hur spelledar-Chrull tänkt lägga upp krönikeskrivandet här på vårt nya forum, men jag tjuvstartar så här och presenterar min rollperson:

Feredir

Male Arctic elf Ranger (skirmisher) 1
True neutral Medium Humanoid (elf)
Init: +4; Senses: Perception: +8, darkvision 60 ft.

DEFENSES
AC: 18, touch 14, flat-footed 14 (+4 armor, +4 Dex)
hp: 11 (1d10+1)
Fort +3, Ref +6, Will +1

OFFENSE
Speed: 30 ft
Melee: Longspear +4 (1d8+4/×3) or battleaxe +4 (1d8+3/×3)
Ranged: Longbow +6 (1d8/×3)

STATISTICS
Str: 16, Dex: 18, Con: 12, Int: 12, Wis: 12, Cha: 8
Base Atk: +1; CMB: +4; CMD: 18
Feats: Weapon focus (longbow)
Skills: Climb +7, Knowledge (dungeoneering) +5, Knowledge (geography) +6, Knowledge (local) +6, Knowledge (nature) +5, Perception +8, Stealth +8, Survival +5
Languages: Common, Elven, Skald, Sylvan
SQ: Restless wayfarer, frontier-forged, darkvision 60 ft., desert runner, elemental resistance (cold 5), keen senses, 1st favored enemy (animals), track, wild empathy
Gear: Dagger, longbow, longspear, battleaxe, 40 arrows, chain shirt, backpack, bedroll, winter blanket, flint and steel, belt pouch, hemp rope (50 ft.), waterskin, cold-weather outfit, 49 gp, 4 sp.

SPECIAL ABILITIES
Restless Wayfarer: You have long led a nomadic life—perhaps because your parents were travelers (whether roaming Varisian caravaneers or traveling merchants who traded far and wide), you belonged to a nomadic tribe, or you ran away from home to discover the world at a young age. Some call it wanderlust, but to you the thought of new places and experiences is truly what makes life worth living, and no region catches your imagination like the windswept wilderness of the North. You are used to getting along in unfamiliar lands and interacting with interesting new people. You gain a +1 trait bonus on Knowledge (geography) and Knowledge (local) checks, and one of these skills (your choice) is a class skill for you. You can also speak one additional language (this does not count toward your number of languages).
Frontier-Forged: A hard life on the edge of civilization has made you resourceful but has also given you a streak of self-preservation bordering on paranoia. You receive a +1 trait bonus on Perception checks and a +1 bonus on Survival checks made to get along in the wild.
Darkvision: Though uncommon, some groups of elves are born with darkvision, rather than low-light vision. In many cases this is taken as a sign of a drow in the elf's ancestry, and can lead to persecution within the elf's home community. Elves with this racial trait gain darkvision with a range of 60 feet, but also gain sensitivity to light and are dazzled in areas of bright light or within the radius of a daylight spell.
Desert Runner: Some elves thrive in the deepest deserts, forever roaming across burned and parched lands. Elves with this racial trait receive a +4 racial bonus on Constitution checks and Fortitude saves to avoid fatigue, exhaustion, or ill effects from running, forced marches, starvation, thirst, or hot or cold environments.
Elemental Resistance: Elves who dwell in the most extreme environments, from arctic wastelands to volcanic plains, develop natural resistance to the dangers of their homelands over the course of a few generations. Elves with this racial trait gain elemental resistance 5 to acid, cold, electricity, or fire.
Keen Senses: Elves receive a +2 racial bonus on Perception checks.
Favored Enemy: At 1st level, a ranger selects a creature type from the ranger favored enemies table. He gains a +2 bonus on Bluff, Knowledge, Perception, Sense Motive, and Survival checks against creatures of his selected type. Likewise, he gets a +2 bonus on weapon attack and damage rolls against them. A ranger may make Knowledge skill checks untrained when attempting to identify these creatures.
Track: A ranger adds half his level (minimum 1) to Survival skill checks made to follow tracks.
Wild Empathy: A ranger can improve the initial attitude of an animal. This ability functions just like a Diplomacy check to improve the attitude of a person (see Using Skills). The ranger rolls 1d20 and adds his ranger level and his Charisma bonus to determine the wild empathy check result. The typical domestic animal has a starting attitude of indifferent, while wild animals are usually unfriendly. To use wild empathy, the ranger and the animal must be within 30 feet of one another under normal visibility conditions. Generally, influencing an animal in this way takes 1 minute, but, as with influencing people, it might take more or less time. The ranger can also use this ability to influence a magical beast with an Intelligence score of 1 or 2, but he takes a –4 penalty on the check.​

Jag tänker mig Feredir lite som en kärv och fåordig norrlänning som föraktar veka sydlänningar som inte vet hur man klarar sig i den kalla vildmarken. Mycket mer än så har jag inte funderat ut, faktiskt. Jag brukar låta det växa fram under spel.

 

[God45]

Reign of Winter är en super kul adventure path, antagligen min favorit av Paizos. Hoppas ni kommer ha kul

 

[chrull]

Reign of Winter är en super kul adventure path, antagligen min favorit av Paizos. Hoppas ni kommer ha kul

Jag läste lite om Reign of Winter (eftersom Baba Yaga finns med på omslaget av första äventyret, jag älskar Baba Yaga) och gillade vad jag hittade. Nu har jag läst mer och gillar den ännu mer.

Trots det så tror jag att det här blir det sista jag spelleder i Pathfinder. Mängden regler och val blir för mycket när man börjar närma sig tvåsiffriga levels för att jag ska ha kul som spelledare. I förberedelserna för söndagens spelande ignorerade jag nästan helt det rummet som ledde till TPKn. Jag var tvungen att plugga så mycket spells och abilities för den mumie, vampyr och drake som de hade kunnat träffa på om de gått en annan väg/tagit sig förbi de arga buskarna. Alltså missade jag hur jävla bra trädgården som dödade dem var och hur jag hade kunnat göra det ännu roligare och mer spännande. Nu lyckades de ju lägga till spänningen själva genom att försöka vara hjältemodiga, men ändå

Det jag försöker säga är nog: Ska jag orka med att spelleda Pathfinder så måste premissen vara lika intressant som Reign of Winter. Och förhoppningsvis så kan en färdigskriven kampanj ge tillräckligt med stöd för att jag ska orka göra det så bra jag kan.

 

[chrull]

Vårfest i Heldren​

Heldren är en trevlig liten by bland skogarna bland skogarna i södra Taldor. Av olika anledningar har det här äventyrets blivande hjältar(?) kommit hit lagom till byns vårfest.

Vincent, en av Erastils Paladiner och Calar, en av Abadars präster får på tavernan Silvermården höra att deras förväntade humleleverans från Chelix kommit på avvägar. Byrådets ledare Ionnia Teppen förklarar att även andra karavaner som borde ha anlänt norrifrån kommit på villovägar. De två heliga männen erbjuder sig hjälpa till och tar hjälp av Feredir, den frostalviske jägaren och Koba, halvorchisk besvärjare med stor yxa för uppdraget.

Norr om Heldren ligger Törneskogen, en mörk med vanligtvis säker skog som de lokala jägarna mest jagat hjort och rådjur i. Men våra hjältar hittar snart spår av överfall i närheten av en snårig ravin och ledda av den spårande Feredir letar man sig fram ner genom ravinen till en mörk grotta. Grottan visar sig vara bebodd av gobliner och deras goblinhundar, avskyvärda hunddjur som luktar så illa att bara gobliner står ut med dem. Gruppen har dock inga problem att slå ihjäl två grupper av gobliner och en ensam hund. Men när man tagit sig längst in i grottan träffar man på goblinernas ledare, en duktig bågskytt och hans hund. Han fäller Calar såfort de öppnar dörren till hans kammare med en pil från sin båge. Kort senare faller även Vincent och när Feredir och Koba till sist lyckas slå ihjäl honom är de båda rejält skadade. Som tur var hittar man en helande dryck i rummet och lyckas med den få liv i Calar som genom Abadars heliga krafter lyckas få upp Vincent på benen igen.

I grottan hittar man också den stulna humlen och tecken som tyder på att någon mer civiliserad, och större, person varit på besök hos rövargoblinerna.

Väl tillbaka i Heldren har vårfesten precis startat. Ryktet om deras hjältedåd sprider sig snabbt och hela byn skålar i deras ära. Gammelmor Theodora erbjuder sig spå Feredir gratis som en del av belöningen och hinner inte säga mer än att mörka krafter rör sig hitåt och att han och hans vänner kommer behöva finnas här i Heldren vid midsommar innan hon svimmar av chock och utmattning. Feredir väljer att inte berätta något om det, men gruppen beslutar sig för att mötas här tre månader senare ändå.

Medan Feredir och Koba reser runt i Taldor stannar Calan och Vincent kvar i byn. Våren som började så bra verkar aldrig riktigt gå över i sommar, istället verkar temperaturen sjunka.
Dagarna innan midsommar sägs det att en bondson från byn får syn på en snövit talande hjort i skogen och faller igenom isen (!) på Önskebensbäcken.
En jägare påstår sig ha sätt en jättelik vit vessla i skogen Gränsmarken och gett sig iväg för att fånga den.
Mindre märkligt är det att Lady Argentea reste genom byn för någon vecka sedan på väg till Zimar för att där möta sin trolovade, mer anmärkningsvärt är att ryktet säger att hon avskydde honom och orsakade en skandal när hon avbröt förlovningen. Heldren kanske har tur och får nobelt besök lagom till midsommarfesten i byn, när Lady Argentea passerar på vägen tillbaka hem till Oppara?

​

 

[chrull]

En kall midsommar​

Tre månader har passerat och Heldren börjar förbereda för en kall midsommarfest. Feredir och Koba har rest runt i Taldor medan Vincent och Calar stannade kvar i Heldren. Calar har hjälpt till i byns tempel och försökt charma Rådsfru Teppen och det är hemma hos henne, med ett glas vin i sin hand som han befinner sig när Ulfenkrigaren Yuln Oerstag ramlar in i byn. Han är skadad och den enda som undkom en märklig attack mot Lady Argenteas sällskap på väg tillbaka från Zimar. Rövare har attackerat sällskapet, rövare i sammarbete med vinterälvor. Vinterälvorna är de älvvarelser som svurit sig till Vinterhäxorna i Irrisen. Det är ett land långt norrut som för länge sedan togs över av Baba Yaga och sedan dess har styrts av hennes döttrar och dess vinterhäxor. Vad de gör så här långt söder ut är det ingen som vet, men när vinterhäxorna och vinterälvorna är inblandade är det knappast goda nyheter. Yuln berättar att han sett hur rövarna och älvorna drog sig med Lady Argentea ut i skogen.

Feredir inser att det här finns en möjlig belöning att hämta om adelskvinnan kan räddas och ihop med Calar och Koba börjar man förbereda sig för att hitta henne. Man köper hästar, får tre krus alkemisk eld av apotekaren Tesserea Videbark och nästa morgon beger man sig iväg. Ju längre söderut man rider, och ju närmare skogen Gränsmark man kommer ju kallare blir det. Det är frost och ett tunt lager snö på marken när man får syn på två vagnar som står på vägen. Runt dem ligger liken av hästar och Argenteas vakter. En vakt står som en frusen staty vid skogsbrynet. Den ena vagnen är låst från utsidan med hjälp av ett spjut inkört i handtaget på dörren, den andra är sönderslagen och vält. Kropparna är genomborrade av massor med små nålar. Små små pilar avfyrade från små små bågar.

Calar lossar på spjutet som håller vagnen till dörren stängd och två kvinnor rasar ut ur vagnen, två kvinnor klädda i vackra klänningar och en doft av ruttet lik. De klöser efter honom men tillsammans slår de tre äventyrarna raskt ihjäl de två vandrande döda. I vagnen hittar man sedan Argenteas smyckesskrin och Calar hittar tre oskadade klänningar som kan vara värdefulla och tar med sig dem. Sen börjar man följa de spår man hittar, in i Gränsmarken. Temperaturen sjunker rejält nu och snart ligger det djup snö på marken. Feredir och Koba är vana vid kalla klimat och dessutom klädda för det. Calar däremot börjar frysa kraftigt och känner sig utmattad. Snart drabbar det även Koba och man får stanna och göra upp en eld för att värma sig. Calar kär sig i de tre klänningarna han hittade tidigare för att hålla kylan borta.

Sen börjar man följa spåren i stigen och man stöter på en hel del farligt: en kista halvt begravd i snön visar sig vara en livsfarlig fälla, en arktisk Tatzlewyrm attackerar från en trädkrona, två chocködlor och en ogre attackerar dem när de försöker vila. Bland träden hittar man fjäderbollar upphängda bland grenarna som visar sig vara dödade kråkor, fulla av små nålar och bland grenarna dyker också små älvor upp och går till attack! Älvorna slår snart ut alla tre äventyrare med sina besvärjelser och när de vaknar till igen är de kalla och rånade. Till slut hittar man tre rövare som vaktar vägen. De besegras snabbt och gruppen helar en av dem för att kunna förhöra honom. Calar är präst och uppenbarligen inte särskilt bra på det här med förhör, men man får reda på att Argentea har kidnappats av rövarna och deras ledare Rohkar, en mäktig nekromantiker, på order från vinterälvorna. Man struntar dock i att fråga var de kan gömma henne eller hur många de är eller liknande. Istället sparkar man iväg honom i riktning mot byn.

Och där avslutar vi för dagen.

Spoiler: kommentarer

Öh! Hörru! Var e våra senaste två krönikor? Slöfock.

Äh. Ni får väl också jobba lite.

 

[Dante]

Jag kan också skriva krönika:

Vi har frusit i snön, slagit ihjäl saker, hittat skatter, fått xp.

Vi träffade en snubbe, gick in i en grej och kom ut nån annanstans.

Vi träffade en kvinna, slog ihjäl onda soldater och invaderade ett torn.

Visst ja – Koba trillade av pinn för något spelmöte sedan och ersattes raskt av en dvärgranger. (»Hej vill du äventyra med oss?« »Njaeäij.« »Du får en magisk rustning.« »Okej då.«)

Spoiler: kommentarer

Bäst i Sverige på rollspel.

?

Suck. Så där bra på rollspel kommer jag aldrig kunna bli.