Nekromanti Patriarken & Järnormen

[Andy]

PATRIARKEN & JÄRNORMEN

Välkommen till Patriarken & Järnormen, ett klassiskt samberättanderollspel i fantasymiljö. Patriarken & Järnormen utspelar sig i sagans värld och handlingen är förlagd till en plats som domineras av Patriarkens Imperium. Det finns flera folk som lever i världen, där människor av det Roniska folket är vanligast men där Alva Duvierna, Ciju, Solfolken, Vidohe och Svartfolken också är med och samsas om provinserna, städerna, bergen, skogarna och ödemarkerna. För länge sedan dyrkade människorna gudarna men efter Det Stora Kriget försvann de och lämnade efter sig magiska krafter och fruktade demoner. Ur kriget steg en stark ledare, Patriarken. Han enade människorna och Solfolken och har i nästan tusen år regerat över sina undersåtar i Imperiet. Sedan en tid har Patriarkens frånvaro påverkat hans ställning och hans närmaste rådgivare, senaten, har fått problem med vasallernas ifrågasättande och Järnormens terroriserade kulter.

Den Roniska adeln har kuvats av Patriarkens administration och sedan Det Stora Kriget har de sett sin makt rinna dem ur händerna, likt sand mellan fingrarna. De är fortfarande herrar över sina egna marker men lyder under Patriarken och är hans vasaller. Vid sin sida har de ständigt Patriarkens övervakande furstar och härolder. I de stora städerna blommar handeln och borgarna blir allt rikare och deras inflytande stärks genom gillen och förbund och på landsbygden växer de fria böndernas gårdar sig allt mäktigare tack vare den billiga arbetskraften som slavarna ger. Bergen och skogarna är en farlig plats, svartfolkens och demonernas hemvist, och det är endast de strövande Alva Duvierna som med säkerhet kan leda karavaner och sällskap genom de osäkra ödemarkerna.

I söder har nomadfolket Vidohe anfallit Imperiet och lyckats ödelägga provinsen Elidor. Staden Celon, som har fått öknamnet Tjuvstaden, har belägrats av nomaderna vid flera tillfällen och staden skulle inte klara av ytterligare en anstormning av de krigiska anfallarna. Det är första gången sedan Det Stora Kriget som Imperiet upplever krig på sina egna marker. Dessutom för Vidohe med sig budskapet om gudarnas återvändande och världens undergång.
I de stora städerna viskas det om Järnormens återkomst och kulter har skapats till hennes ära. Hennes anhängare vill se Patriarken störtade och genom terrordåd, avrättningar och kidnappningar försöker de störa den ordning som provinskåren upprätthåller. Det farligaste vapnet som Järnormen har är svartsmederna, de är utövare av magi och skickliga smeder. Magin är en kraft som inte passar ihop med Patriarkens tankar om ett ordnat och rättvist samhälle och trots förbud mot besvärjare har svartsmederna och deras hemliga sällskap lyckats infiltrera Patriarkens administration.

Det är tid att välja sida. Ska Patriarken, människans fader, hjälpa dig i utbyte mot din fullkomliga lydnad eller ska den magiska Järnormen röja vägen åt dig men kräva att du kämpar för att störta den rådande världsordningen?

”I hettan från järnormens andedräkt smids järnets egg som ska skilja fadern från sina barn”.

- - -
Är det här något som ni skulle vilja se mer av?

Jag har filat på detta en tid (går på sparlåga med tanke på mina viktigare åtagande gällande rollspelsskrivande) och det är helt egna, nya regler och en ny spännande (något generisk) fantasyvärld.

 

[wilper]

Vad gör man? Questar genom spelvärlden?

Finns temat med striden mellan Patriarken och Järnormen med på något påtagligt vis när man spelar?

 

[Andy]

Man questar genom världen, exakt. Tänk dig Svavelvinter, Nidlänska reningen, Snösaga, Enemy Within osv.

JA, det finns en mycket tydligt tema där striden/konflikten mellan Patriarken och Järnormen är mycket påtaglig. Hela spelet har denna konflikt som en metaplot och finns i bakgrunden hela tiden. Men självklart ska du, jag, alla kunna spela metaploten också (Undergångens Arvtagar-trilogin som exempel).

 

[wilper]

Har du tänkt att konflikten på något vis skall avspeglas i reglerna?

Skall spelarna från början ta en sida i konflikten och sedan följa den? Eller är dragkampen om rollpersonerna ett tema som man får med när man spelar?

 

[wilper]

Har du tänkt något i termer av "ont" och "gott"?

Eller är det helt en fråga om perspektiv? Patriarken verkar ju vara den "goda" sidan, men det är lätt att se honom som en fanatisk förtryckare också, iaf från det lilla jag läst hittils.

 

[Andy]

Precis som du säger så finns det ont och gott men det beror på vilken sida du står på. Patriarken den som samlade människorna efter befrielsen från de gamla gudarna och enade dem men också en despot.

På samma sätt är Järnormen den som ska hjälpa människorna att befria dem från Patriarkens förtryck, precis som hon hjälpte till med revolten mot de gamla gudarna.

Det blir ganska mycket gråskalor och synsätt som baseras på vilken sida som karaktärerna befinner sig på.

 

[Basenanji]

Äh, jag tycker att det är bra!

Först störde jag mig lite på den dramatiska-episka tonen, men efter en närmare granskning verkar den funktionell.
Jag gillar i och för sig prosa som är så vardaglig som möjligt när det gäller rollspel. Typ: "Långa och blodiga inbördeskrig bäddade för att en ensam härskare kunde träda fram och ta makten..."

i stället för:

Den Roniska adeln har kuvats av Patriarkens administration och sedan Det Stora Kriget har de sett sin makt rinna dem ur händerna, likt sand mellan fingrarna.

Men då är ju jag en tråkig, snart 40-årig pavvergejmare.

Sedan gillar jag inte riktigt att en viss grupp, redan från början, är bättre än andra:

Bergen och skogarna är en farlig plats, svartfolkens och demonernas hemvist, och det är endast de strövande Alva Duvierna som med säkerhet kan leda karavaner och sällskap genom de osäkra ödemarkerna.

Varför kan inte Ronierna vara lika bra som Alva Duvierna? Det kan vara coolt med en slp-ras som är speciellt häftiga för då kan man som spelare få ett incitament att vilja interagera med dem- men jag skulle som spelare irritera mig på en rent spelmässig obalans (förutsatt att man kan välja mellan att spela Alva Duvier eller Ronier), typ Alva Duvierna har 100 hp, vanliga spelare har 50...

Men det här är mina tankar och jag kanske har missförstått något. Du får gärna utveckla och bringa klarhet.

Jag tycker att det är jättebra med ditt koncept kring att välja sida! Det vill jag testa.
Dessutom gillar jag känslan av att "det kan finnas Järndrake-anhängare var som helst!" (Jmf med Saurons styrkor i Sagan om Ringen. Vad mycket mer spännande det blir så fort man förstår att Ringvålnaderna kan vara i Fylke! Att det vimlar av monster i Mordor är ju knappast läbbigt eller spännande- det är bara förutsägbart)
Den osäkerheten skulle kunna bilda grund för en sorts paranoia i spelet. Spännande! (Då skulle jag tex kunna stå ut med enfaldiga fantasy-uppdrag som att 'döda draken i skogen'; helt plötsligt finns det ju fler förklaringsmodeller till 'övernaturliga händelser'. Bra!)

Jag hoppas vidare på att du utvecklar en mörk, psykologisk ton istället för en mer traditionell fantasy-episk. Jag skulle välkomna hybrid-teknologi snarare än Tolkien-fantasy-detaljer. Du bäddar för det när du skriver att det finns smeder som pysslar med magi. Det vore asballt om bägge sidor använder sig av en viss teknologi och att den ena (järndraken) gärna förvrider den andra sidans (patriarkens) skapelser.

Jag blir imponerad av att konceptet skulle fungera oavsett om jag spelade lojal patriark-anhängare som såg skuggor i varje hörn eller om jag spelade en järndrake-anhängare som väntade på befrielsen undan tyrannen och hoppades på att ingen upptäckte mitt förräderi innan revolutionen var igång!

Så...jag diggar det. Det är bra. Ja, jag vill ha mer.

Till sist: hur menar du att det ska vara ett samberättande rollspel? Hurdå? Vad skulle samberättas?

/Basenanji, speltest i jul kanske?

 

[Andy]

Du har många bra kommentarer Basenanji. Jag ska försöka besvara dom.

/Basenanji, speltest i jul kanske?

Och visste ska vi speltesta, Styrbjörn ska SLa ett äventyr.

Varför kan inte Ronierna vara lika bra som Alva Duvierna? Det kan vara coolt med en slp-ras som är speciellt häftiga för då kan man som spelare få ett incitament att vilja interagera med dem- men jag skulle som spelare irritera mig på en rent spelmässig obalans (förutsatt att man kan välja mellan att spela Alva Duvier eller Ronier), typ Alva Duvierna har 100 hp, vanliga spelare har 50...

Men det här är mina tankar och jag kanske har missförstått något. Du får gärna utveckla och bringa klarhet.

Angående Roner, Alva Duvier och alla andra människofolk för den delen också (för det finns bara människor i P&J) så har de exakt samma regeltekniska förutsättningar. Anledningen till varför det i texten ser ut som den gör är att det Alva Duviska folket lever när ödemarken som nomader till skillnad från Ronerna som under många hundra år har kultiverat landsbyggden och byggt stora städer. Men visst kan du spela en Ron som är vildmarksman och en Alva Duvisk girigbuk till köpman, fine by me.

Jag tycker att det är jättebra med ditt koncept kring att välja sida! Det vill jag testa.
Dessutom gillar jag känslan av att "det kan finnas Järndrake-anhängare var som helst!" (Jmf med Saurons styrkor i Sagan om Ringen. Vad mycket mer spännande det blir så fort man förstår att Ringvålnaderna kan vara i Fylke! Att det vimlar av monster i Mordor är ju knappast läbbigt eller spännande- det är bara förutsägbart)
Den osäkerheten skulle kunna bilda grund för en sorts paranoia i spelet. Spännande! (Då skulle jag tex kunna stå ut med enfaldiga fantasy-uppdrag som att 'döda draken i skogen'; helt plötsligt finns det ju fler förklaringsmodeller till 'övernaturliga händelser'. Bra!)

Ja, jag vill att Järnormens anhängare ska vara lite underground, terrorister som bänner ner Patriarkiska rådhus, dödar representanter för Administrationen och håller på att jävlas i smyg. Medeltida Al-quaida. De leds av magikunniga smeder som har fått sin kunskap om järnsmide från Järnormen tillsammans med kunskapen om Magi.

Jag hoppas vidare på att du utvecklar en mörk, psykologisk ton istället för en mer traditionell fantasy-episk. Jag skulle välkomna hybrid-teknologi snarare än Tolkien-fantasy-detaljer. Du bäddar för det när du skriver att det finns smeder som pysslar med magi. Det vore asballt om bägge sidor använder sig av en viss teknologi och att den ena (järndraken) gärna förvrider den andra sidans (patriarkens) skapelser.

Det ska vara mörkt och kusligt. Tänk Gemini, Kult och Vampire. Överallt kan det finnas en förrädare, en Järnormsanhängare eller en inilitratör från Patriarkens administration. Dessutom finns det demoner och dom är inte stora hemska monster utan varelser som besätter människor och är allmänt hemliga och obehagliga. Demonerna står inte på någons sida, utan är en skapelse från Det Stora kriget, de föddes ur hat, våld och förräderi och deras agenda kan inte människorna förstå.

Kul att du gillar det.

Varför det är samberättande? Det finns saker i reglerna som kräver samberättande. Ingen kommer undan utan mekanismerna är så integrerade i reglerna att alla måste hjälpa till att för historien, äventyret och berättelsen framåt. Låt mig bara säga så.

 

[Andy]

Har du tänkt att konflikten på något vis skall avspeglas i reglerna?

Det finns inget i reglerna som stödjer sidorna. Eller, jo, det beror på hur man ser det.

Skall spelarna från början ta en sida i konflikten och sedan följa den? Eller är dragkampen om rollpersonerna ett tema som man får med när man spelar?

Spelarna kan välja sida, ensamma eller i grupp. Men det kan lika gärna komma fram under spel.

Gud vilka dåliga svar. Jag är snart klar med ett utkast till reglerna så jag kan visa dom istället. Hoppas att du har lite tålamod.

 

[vandraren]

Tycker att det låter som ett intressant koncept. Dessutom rätt likt ett fantasy-spel som jag har filat på en del. Men inte helt som tur är. Så kanske finns det ännu hopp för mitt spel. =)

 

[Andy]

Kul att du gillar konceptet, även om texten jag har lagt upp är ganska kort.

Är det något som du tycker är extra intressant eller något som verkar konstigt eller dåligt?

/ Andy som gillar konstruktiv feedback

 

[kefka]

Först, jag gillar din värld och den stämning du beskriver. Gràskalor är alltid intressant, och dà tror jag det passar bra med bara människofolkslag och inte lägga in orcher eller andra folkslag som det "per default" är okej att slà ihjäl för att de är onda. Det jag blir lite mer nyfiken pà är magin i din setting. Är svartsmedeerna besvärjare och smeder, eller utövar de sin magi genom smide? Hursomhelst, det ska bli intressant att se mer av ditt spel.

 

[Andy]

Kul att du gillar det. Det är många tillsammans med dig som gillar gråskalorna, inklusive mig själv.

Magin hos Svartsmederna är rakt av snådda från engelskans Blacksmith. enligt mina källor var Blacksmiths dom personerna som först lärde sig smida med järn, i Kaukasusbergen någon gång 1000-500 år före Kristus. anledningen till att folk trodde att de vara magiker var att de besatt en unik kunskap, nämligen järnsmide (alla andra håll på med brons och koppar).

I P&J så är Svartsmederna en grupp magiker som, precis som alla andra magiker i världen (munkarna och besvärjarna), kunniga i det Höga Språket. Med hjälp av detta urgamla språk kan en person lägga, tala eller sjunga, besvärjelser. En svartsmed kan det Höga språket (fast munkarna som fortfarande tror på de gamla gudarna är experter på det Höga Språket och slår Svartsmederna på fingrarna vad gäller det) och kan väva in besvärjelser och magi i järnföremål. En munk saknar kunskapen om denna typ av smidesmagi och däri ligger skillnaden dessa två magikertyper imellan.