Re: Definiera
"öh... ja! tänk dig att det var axeln på en bil."
Hade jag menat en bilaxel så hade jag sagt "bilaxel", inte "stålstång".
"tja. delvis. men inte funkar den perfekt inte!"
Den funkar precis lika bra som tidigare. På den punkten där det är ett hål sitter numera ett svärd, och det ska du också penetrera om du ska skada personen innanför. På alla andra platser fungerar rustningen precis som innan, och tar du bort svärdet så finns det inget hål kvar. Således finns det ingen skillnad i funktion hos rustningen före hugg, under hugg och efter hugg. Därmed anser jag den inte förstörd.
"det är en glipa i en rustning, är den trasig då?
ja!"
Hur kom du in i rustningen om det inte var en glipa i den? Rann du in i den?
Liksom, helstyva rustningar består av ett antal olika delar. Dessa plockas på riddaren bit för bit. Mellan delarna finns det glipor, eftersom man annars inte skulle kunna röra sig. Är rustningen trasig?
"inte hela rustningen."
Jo, om en liten stund, när du drar ut svärdet igen. Vilket är skillnaden om man jämför med din stolta riddare: riddaren skulle verkligen ha kvar hela rustningen, inte enbart vänsterhandsken.
"sen när började man göra rustningar av vätska?!"
Du har aldrig sett Terminator 2, va? <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Vad spelar materialet för roll så länge det skyddar? Vad jag ville visa med liknelsen med en sjö är ett par andra egenskaper måste tas med i beräkningen för att kunna definiera något som "oförstörbart", nämligen hur materialet reagerar på påverkan utifrån.
Vad du vill hävda är att Perpetuell Indestruktibilitet gör att materialet får den nya egenskapen att över huvud taget aldrig ändra form, oavsett yttre påverkan! Vad jag vill hävda är att Perpetuell Indestruktibilitet ger materialet nya egenskaper, i form av formminne och en "reaktiv plasticitet" (eller vad man nu ska kalla det) som gör att föremålet återtar sin form efter yttre påverkan. I båda fallen blir det i princip omöjligt att förstöra föremålet.
Det finns ett annat problem också, nämligen energi. Din syn på saken innebär att vad det än är som ger föremålet sin form (i vår värld hade det varit kemiska bindningar) måste ha mer energi än något annat som kan tänkas påverka det för att kunna stå emot det. Det innebär att oändlig energi krävs i processen, och det finner jag lite orimligt. Min syn på saken kräver inte oändlig energi, eftersom den inte behöver motstå allting tänkbart och otänkbart, utan bara återta form efteråt. Jämför med att tillverka en stålstång som tål deformation upp till en viss gräns med att tillverka en stålstång som fjädrar tillbaka upp till samma gräns. Vilket tror du kräver mest energi och stål?
Jag förstår din syn också. Problemet är att din syn på saken står i konflikt med vad som händer enligt reglerna, medan min syn på saken inte gör det. Dessutom innebär din version vissa orimligheter (oändlig energi) som inte finns i min version. Således finner jag det mer troligt att min syn på saken är den riktiga.