Nekromanti Personliga tics

[Ram]

Jag konstaterade nyss att jag har två lätt irriterande tics vad gäller rollspel/spelsystem/världsinfo etc.
1. Jag kan inte engagera mig i en en karaktär som inte har grundegenskaper, åtminstone fysiska sådana. Jag kan heller inte förlika mig med system som säger att "om man inte har något värde så har man noll, dvs. medel". Jag har också onaturligt svårt för system med alltför liten skala på grundegenskaperna.
2. Jag har onaturligt svårt att använda ett land eller en stad som beskrivs men som inte inkluderar ett invånarantal.

Vilken nörd jag är. Har ni några sådana?

 

[krank]

Har ni några sådana?

Hade. Jag kunde inte engagera mig i synliga system, till exempel. Eller i system som uppenbart inte sysslade med att simulera nåt jag kände igen som verkligheten. Eller i system som höll på och pillade i vad min karaktär tyckte och tänkte om saker och ting.

Min nya hobby-i-hobbyn, som jag pysslat med sen nångång årsskiftet förra året, är att utmana mina såna "tics" och få bort dem.

 

[Andy]

Har ni några sådana?

Jag ratar alla spel med fula illustrationer. All White Wolf går fetbort, Solar Systems är skitfult, jag har svårt att ta till mig Ars Magica osv. Jag tror att jag missar en massa bra spel och välskrivna moduler.

Jag har en hat-kärlek till T6:or. Jag gillar att de är "vanliga" tärningar men tycker också att de är trista. Pölsystem, ta en näve med T6:or och räkna alla som är 4+? eller bättre är skitcoolt. Men jag blir samtidigt avtänd. T20 gillar jag skarpt men den är ganska osexig egentligen.

 

[krank]

Jag ratar alla spel med fula illustrationer. All White Wolf går fetbort, Solar Systems är skitfult, jag har svårt att ta till mig Ars Magica osv. Jag tror att jag missar en massa bra spel och välskrivna moduler.

Oh! Tack för att du påpekar det, för då hänger jag på. Den här hangupen har jag också, även om jag tycker att White Wolfs spel är snygga. Det finns en massa indiespel som är fula, liksom det finns en massa vanliga spel som är fula. Och jag blir avtänd av båda. Gurps 3e, till exempel, har genomgående skitfula illustrationer (utom i Horror och WW2-böckerna). In Nomine likaså.

 

[Jarl]

In Nomine likaså.

Ja! Fan vad fult det är! Upplägget är ju klockrent, men dessa illustrationer tillsammans med sugo-regler gör en helt... kall.

 

[Eksem]

Jag tror mig vara sådan med illustrationer, men eftersom den enda produkt jag äger som är enhetligt, läckert och effektivt illustrerad är Polaris (som har typ Public Domain-bilder, haha) spelar det tydligen inte så mycket roll trots allt, eftersom jag spelar och äger en massa andra spel som inte är Polaris.

Eller, jag gillade verkligen Drakar och Demoner 4/91 också. Den var också väldigt enhetlig och effektiv, och ganska fin också. Även Artesia är nära. Fan, nästan alla Riotminds grejjer också förstås, hur kunde jag glömma dem?

Humm, när jag tänker efter så spelar jag ju inga av spelen med snygga illustrationer, jag spelar ju bara Call of Cthulhu och Dungeons and Dragons 4 och annat som ser ut som någon har kräkts i boken (i CoC-fallet svartvitt kräks, men ändå).

 

[Andy]

Den här hangupen har jag också, även om jag tycker att White Wolfs spel är snygga.

Jag tog ut svängarna lite. Jag tycker att WW har bättrat sig. Framsidorna är helt OK.

 

[Andy]

[...]jag spelar ju bara Call of Cthulhu och Dungeons and Dragons 4 och annat som ser ut som någon har kräkts i boken[...]

Men D&D4.0 är väl inte så farligt? Dom bilderna är väl helt OK (tycker jag)?

 

[krank]

Ja! Fan vad fult det är! Upplägget är ju klockrent, men dessa illustrationer tillsammans med sugo-regler gör en helt... kall.

Det enda jag har emot upplägget är att...

Eller, fuck, fel av mig. Felet med systemet, tycker jag, är att det i stort sett tvingar både änglar och demoner att vara skitfåniga. Det är såndär rollspelsmoral inbyggd i spelet, som bara hanterar omedelbara motivationer - småaktig skitondska premieras över långtgående och roliga planer, och så.

Men med snyggare illustrationer och ett bättre system (man kan t.om tänka sig ett simulationistiskt system, bara de fixar metafysikreglerna ordentligt) skulle det kunnat va' nåt.

 

[Mogger]

Jag avskyr spel som bara hanterar strid som enda typ av möjlig konflikt. Det ger mig rysningar.

Sedan måste jag alltid ha en bild på min karaktär, och ett genomtänkt namn. Jag kan spela 1-2 ggr utan bild och genomtänkt namn, men inte längre än så.

 

[Svarte Faraonen]

Jag har svårt för allt för abstrakta regler. Det är det största bekymmer jag för tillfället har med Solar System, liksom med många andra indiespel. Jag behöver mer material att jobba med för att verkligen tycka spelandet är roligt.

 

[Andy]

[...]och ett genomtänkt namn.

Det där håller jag med om. Jag kan fila på ett namn i flera veckor (innan vi börjar spela). Det måste kännas helt rätt, för mig. Sedan kan de andra spelarna tycka att mitt namn är krystat, töntigt eller fult.

Jag blir förbannade på personer som nonchalant bara tar ett namn. Usch för namnspontanitet.

 

[Arfert]

Har samma problem, i alla fall om reglerna är luddigt beskrivna, så att det nästan förväntats att du spelat spelet i fråga innan man läser det hos nån polare... Abstrakta regler kräver, enligt mig, extra tydlighet, ännu mer än de mest komplicerade traditionella regelsystemen. Där brukar man ju ändå kunna utläsa funktionen på nåt sätt.

 

[Arfert]

...själv har jag en hangup när ett spel använder illustrationer som egentligen skulle illustrerat nåt annat... som Elric-omslaget på gamla Drakar till exempel. Eller Kheelatars arabfantasy-omslag. Eller Eons gamla fotoshoppade bilder av spanska slott och liknade.

 

[Svarte Faraonen]

Vad "fula" innebär varierar ju. John Cobbs Tzimisce- eller Wraith-illustrationer är ju knappast tilltalande att se på, men sjuka och groteska nog att passa ämnet som hand i handske. Erol Otus gamla D&D-grejer är lite samma sak.

 

[Nässe]

Jag fastnar ofta när jag läser en råhäftig rollspelsbok som jag vill spela- eftersom allt jag kommer på att göra med den känns mycket töntigare och tråkigare. Eller så kan jag inte välja vad jag ska fokusera på- det finns för många grejer liksom.

Annars är jag sjukt trött på tjocka böcker, långa texter och "informationsöverladdning". Det tar fan emot att sätta sig och plöja tjocka svårlästa böcker när man kommer hem från jobbet. Därför har jag en massa rollspel stående som jag är sugen på och funderar på men som jag faktiskt aldrig läser (Conan, Coriolis- numera sålt, Trail of C mm), eller spelar för den delen.

Det som jag faktiskt spelar är sådana ideér som blir till spontant i snacket i spelargruppen- "låt oss köra lite sånt där...!"

En av mina tics är att jag av någon outgrundlig anledning inte tycker rollspel är kul när man inte får erfarenhetspoäng och blir bättre. Jag vet inte varför det är så, men så är det... jag måste få bygga.

Sen har jag en fet kärlek för att få vara cool och svinga svärd och skjuta folk med pistoler och vara destruktiv- men det kan kanske inte kallas tics eftersom det är en sida av mig som jag uttalat och accepterat som den är. jag gillar att vara våldsam och destruktiv i rollspel. Jag gillar att spela hjältar som är bättre på att slåss än andra.... Sjukt barnsligt men va fan...

 

[Eksem]

Jag tycker inte de känns varken särskilt illustrerande, enhetliga eller ens tekniskt väl genomförda. Proportioner kan se helt pajj ut, vinklar vansinniga nog att vara värdiga Lovecraft, och mycket av designen är helt enkelt varken häftig eller tilltalande. Det finns en handfull bilder jag verkligen, verkligen gillar (baksidesbilderna till Core-böckerna, t.ex.) som kittlar och lockar och får mig att vilja spela. Men resten gör mig ganska avtänd på spelet.

 

[Ymir]

Jo, D&D4-illustrationerna är verkligen fulfantasy deluxe, helt hiskeligt kulturlösa och fattiga. De lyckas inte ens ha den här vulgoestetiska kvalitén en del mmorpg-fjantasy har, utan är bara totalt avtändande. Lite som Everquest. Värst är bilden till 'Campaigns'-kapitlet i DMG, den är så osexig att jag aktivt undviker det uppslaget.

- Ymir, bashar

 

[Robert Jonsson]

Mitt största tics är att kunna engagera sig i en karaktär om den bara ska spela ett spelmöte. Jag har svårt att skapa ett band till karaktären då.

Jag har också haft ett problem att spela färdigskapade karaktärer, men jag har börjat lära mig hantera den delen bättre.

 

[Carl Ö]

Kul tråd!
Jag vet inte om jag är medveten om mina ticks (eller snarare hang-ups?), men de skulle kunna vara:

1) Klarar inte av att läsa fula rollspel (dvs fula illustrationer, eller dålig layout). Papperskvalitet och bindning kan också vara sånt jag får rysningar av.

2) Om ett rollspelssystem (med slumpelement) ger intrycket av att spelkonstruktören inte greppar det här med sannolikhetslära och statistik... då blir jag mycket avigt inställd.

3) (Dåligt) rälsade äventyr. Huuu... brrrr.... Jag får ont i magen och benen när jag märker att vissa handlingar är "förbjudna" för att inte förstöra den förutbestämda fiktionen.

Jag ska grubbla och se om jag kommer på fler (hang-ups). Skoj!

/Calle