Nekromanti Personlighet & spelstil

[Lindenius]

Jag har en hypotes att spelare olika typer av personlighet inte "kan" spela rollspel på vissa sätt. Jag utgår för enkelhets skull från Wikipedias definitioner av spelartyper:

Gestaltning - Personer som normalt är tämligen dogmatiska (typ politiskt eller religiöst) har svårt att leva sig in i andra livsstilar och världar om de kolliderar för mycket med deras.
Powergaming - Personer utan matematiskt intresse kan inte "skåda framåt i regelsystemet". D v s de har svårt att titta vad som händer efter "1" i ekvationen 1 + x = maximal effekt.
Samberättande - Personer som är tävlingsinriktade har svårt att släppa viljan att söka egna kickar.
Problemlösning - Här kommer jag inte på någon personlighetstyp.

Håller ni med eller emot? Stämmer min hypotes eller måste den korrigeras? Måste spelartyperna eller personlighetstyperna ändras?

//erik. observera att jag inte är ute efter huruvida någon spelartyp eller personlighet är bättre/sämre utan bara om det finns någon relation mellan speltyp och personlighet

 

[Eksem]

Jag tycker utgångspunkten är helfnoskig. Man borde förstås titta på vad vissa personlighetstyper gillar, snarare än vad de förmodas inte kunna.

 

[Lindenius]

Nix. Då blir det för många varianter eftersom man tenderar att tillhöra fler än en spelstil. Jag tror det är enklare att isolera vilken speltyp man inte passar med.

Jag är till exempel gestaltare, problemlösare och powergamer (i den ordningen). Däremot har jag svårt med samberättande eftersom jag vill att det ska gå bra för min karaktär. Jag har så att säga svårt att inte investera i det jag tror är min rollpersons bästa.

Fast egentligen är jag mest dockskåpare. Borde det vara en spelartyp också?

//erik. ser på fotboll också

 

[Rickard]

Hmm, en känslig tråd eftersom det snackas om negativa egenskaper. Det lustiga är att jag har haft en spelare som var varken gestaltare - han gillade mest att slåss. Hans uppfattning av powergaming var att sätta högt i en färdighet, för han kunde inte se sambandet mellan X och Y. Vi spelade aldrig samberättande, så där vet jag inte var han hamnar, och han var för korkad för problemlösning. Var hamnar den killen?

Jag håller nog med dig om powergamare, men det är ju bara en form av problemlösning. De som inte gillar tankenötter (se logiska samband) gillar inte heller att sitta och räkna ut saker.

Samberättare - jag har en spelare som inte gillar Once Upon a Time eller andra samberättarspel och då finns det ändå tävlingsmoment. Han har helt enkelt svårt för att sitta och improvisera. Fast det beror nog mest på ovana, då han aldrig har spellett.

Jag kan ju knappast hålla med dig om gestaltning, med tanke på att anarkistkrank är en av forumets immersionister. Här skulle jag vilja blanda in asociala typer (typiska nördar brukar ha lindriga former av Aspbergers) som har lättare att se en logik i matematik och dylikt än att läsa det sociala spelet.

/Han som antar att den här tråden kommer att bli full med fördomar

 

[Ram]

Jag har en hypotes att spelare olika typer av personlighet inte "kan" spela rollspel på vissa sätt. Jag utgår för enkelhets skull från Wikipedias definitioner av spelartyper:

Gestaltning - Personer som normalt är tämligen dogmatiska (typ politiskt eller religiöst) har svårt att leva sig in i andra livsstilar och världar om de kolliderar för mycket med deras.
Powergaming - Personer utan matematiskt intresse kan inte "skåda framåt i regelsystemet". D v s de har svårt att titta vad som händer efter "1" i ekvationen 1 + x = maximal effekt.
Samberättande - Personer som är tävlingsinriktade har svårt att släppa viljan att söka egna kickar.
Problemlösning - Här kommer jag inte på någon personlighetstyp.

Håller ni med eller emot? Stämmer min hypotes eller måste den korrigeras? Måste spelartyperna eller personlighetstyperna ändras?

//erik. observera att jag inte är ute efter huruvida någon spelartyp eller personlighet är bättre/sämre utan bara om det finns någon relation mellan speltyp och personlighet

Well, det enklaste är nog att isolera de element som är mest typiska för de olika "arketyperna", lite som du gjort och prickat in några exempel bra.

Vad gäller Problemlösare så är fantasilösa, icke-analytiska och ostrukturerade personer troligen de som har det svårast för det.

Powergaming är som du säger ett problem för de som inte kan se hur man skall powergama (behöver nog inte vara matematik egentligen även om jag inte kommer på något bra exempel på spel där powergaming inte involverar en viss del matematik).

Vad gäller gestaltning så tycker åtminstone jag att mer slutna och blyga personer har problem med det just därför att deras egna begränsningar begränsar agerandeskalan även om de för all del har möjlighet att spela blyga personer på ett lika bra sätt som någon annan.

Samberättande upplever jag fungerar sämre för personer med kontrollbehov.

 

[krank]

Jag kan ju knappast hålla med dig om gestaltning, med tanke på att anarkistkrank är en av forumets immersionister. Här skulle jag vilja blanda in asociala typer (typiska nördar brukar ha lindriga former av Aspbergers) som har lättare att se en logik i matematik och dylikt än att läsa det sociala spelet.

Ho hum, alltså...

För det första gillar jag inte när man blandar ihop inlevelse med utlevelse; de är relaterade, men inte samma sak...

EDIT: Vid närmare eftertanke skiiter jag nog i att bemöta gestaltningsgrejen. Det blir för billigt.

//krank, som påminner om att han ganska tidigt på forumet påpekade att mycket av det han säger här är sånt han bara säger sig tycka för att undersöka åsiktens giltighet genom diskussion...

 

[Wilmer]

Av min tid som chatrollspelare kan jag sluta mig till att 4/5 av de som är Bra på det är fula universitetstjejer som gillar att sy.

 

[DeBracy]

Var hamnar den killen?

En del populära test för "vilken spelartyp är du" har med nåt i stil med "weekend warrior" eller "buttkicker", folk som tycker det är skoj att röja men inte nödvändigtvis är intresserad av powergaming. Om jag förstår dig rätt torde han vara ungefär den typen av spelare då. Tror faktiskt inte det är så ovanligt heller.

 

[krank]

En del populära test för "vilken spelartyp är du" har med nåt i stil med "weekend warrior" eller "buttkicker", folk som tycker det är skoj att röja men inte nödvändigtvis är intresserad av powergaming.

Jag har också en så'n, han passar inte ritkigt in i de flesta grejer vi gör. Egentligen verkar han mest vilja slappa, ta det lungt och slasha några orcer... Han får panik av utlevelse, fixar inte inlevelse, och är allmänt skitkass på problemlösande och powergaming... Jag brukar kalla den typen "helgrollspelare". I de texter jag läst t.ex Laws grejer så verkar det som att de flesta inte har något emot att ha med dem eller för den delen "umgängesrollspelarna" (de som inte bryr sig om spelet alls utan egentligen bara vill umgås) i gruppen, att de "fyller soffan" så att säga, fyller ut spelgruppen.

//krank, som stör sig enormt på dem

 

[Zire]

Jag tror nog att det blir för enkel uppdelning för att kunna användas till något vettigt (matcha spel mot nybörjare?).

Hur som helst så kan jag tänka mig att problemlösning är svårare för folk som är dåliga förlorare (som jag). Jag älskar rollspel eftersom det inte finns någon vinnare och förlorare, utan man bara spelar (och även om man t.ex. dör eller gör nått dumt så är det mer för storyn... kan man tänka). Men problemlösning kan bli spelledaren vs. spelaren och då kan man förlora och Zire sitter och surar och är oengagerad.

 

[Nightowl]

Var hamnar den killen?

En del populära test för "vilken spelartyp är du" har med nåt i stil med "weekend warrior" eller "buttkicker", folk som tycker det är skoj att röja men inte nödvändigtvis är intresserad av powergaming. Om jag förstår dig rätt torde han vara ungefär den typen av spelare då. Tror faktiskt inte det är så ovanligt heller.

Nä - och den som inte *klarar av* det... jag vet inte, en person som har svårt för att sitta och vara social utan att göra något mer absorberande? Nån som får tråkigt om han inte också får kalkylera sina feats alternativt leva sig in i nånting annorstädes? Nån som inte klarar av att koppla av (fast det brukar ju antingen vara ett temporärt tillstånd eller en åkomma mer än en personlighetstyp)?

Lindenius not om "dockskåpare"... jag kan inte riktigt använda det i det här resonemanget, men det finns en sorts pseudo-nisch mellan powergaming och samberättande som passar vissa spelare. Jag har själv tendenser...
*Gubben som sitter och designar rymdskepp i Traveller och hans son som petar ihop mechas i Mekton.
*Den där Ars magica-spelaren som Lindenius säkert mött som gillar att pillra med besvärjelser och magiska föremål.
*En annan Ars Magica-spelare, som är mer intresserad av sitt covenants finanser och "personal management", och som bara spelar Pendragon om han får vara länsherre. Han är gärna med och kör rymdskeppet ovan om han får vara handelsman och försöka sälja fruset metan till kolonisterna på Pluto.

Notera att om man bara sitter och försöker opta är man ju helt enkelt en vanlig powergamer, men det gör sällan de här snubbarna. AM-spelaren kan designa spells om gör jack shit i strid, t.ex.

De brukar ha en sidlinje in i intressse för den specifika spelvärlden. Man måste ju veta hur teknologin/magin/kulturen/ekonomin fungerar, t.ex.

Erik

 

[Eksem]

"Då blir det för många varianter eftersom man tenderar att tillhöra fler än en spelstil."

Men då har den här tråden ingen nytta och inget existensberättigande alls, utöver fördomsfull och negativ kuriosa. Blä.

 

[Gurgeh]

Samberättande - Personer som är tävlingsinriktade har svårt att släppa viljan att söka egna kickar.

Det här är jag inte alls övertygad om. I de flesta sammanhang betraktar jag mig som väldigt tävlingsinriktad, men jag tycker ändå mycket om att spela mer eller mindre samberättande. Det kan bero på att samberättande faktiskt delvis är en tävling. Man tävlar inte för att vinna, utan för att hitta på de häftigaste platserna, personerna och händelserna. Eller så är det så enkelt att man kan ha flera olika intressen och att det ibland är möjligt att lägga tävlingsinstinkten på hyllan.

Om man har svårt för samberättande är det nog istället för att man spelar rollspel för att uppleva något, inte för att skapa det. Man vill att spelledaren ska ha konstruerat en historia och vill utforska denna i spelet. Spelaren förväntar sig att det egna bidraget enbart ska vara det rollpersonen gör och säger, ingenting annat.

Vilken personlighetstyp man kan koppla det till vågar jag inte uttala mig om.

/tobias

 

[Lindenius]

*Den där Ars magica-spelaren som Lindenius säkert mött som gillar att pillra med besvärjelser och magiska föremål.

Hey. Det ärju jag. Jag ritar kartor över covenantet, inreder mina karaktärers boningar, skapar deras familjer och tjänare. Fast jag håller med om att dockskåpandet är en del Powergaming också eftersom jag tenderade skapa excelldokument för att opta mitt artefaktmakande etc.

//erik. glömde den här

 

[Bombu]

Jag har en hypotes att spelare olika typer av personlighet inte "kan" spela rollspel på vissa sätt. Jag utgår för enkelhets skull från Wikipedias definitioner av spelartyper:

//erik. observera att jag inte är ute efter huruvida någon spelartyp eller personlighet är bättre/sämre utan bara om det finns någon relation mellan speltyp och personlighet

jag känner igen vissa delar av det här, men jag upplever det snarare som att vissa personer inte "vill" spela på vissa sätt, ungefär som att man tycker det är tråkigt att göra vissa saker och att man på sin fritid (rollspel) inte vill göra saker man upplever som tråkiga.

så är det med mig iallafall.

/Bombu

 

[Guest]

Jag har Väldigt svårt med problemlösning och när jag speleder så har alla andra Lika svårt med de problem jag lägger fram.

Powergaming har jag väl inte direkt svårt för men istället för att opta gillar jag att antiopta så länge det inte går utanför karaktärsramen, dock skulle det vara kul att lägga fram en formel för hur man optar karaktärer i dnd4.

Samberättande gillar jag inte oavsett om jag är spelare eller spelledare så vill jag följa en vision, inte flera, jag tycker oftast det genast blir lapptäcke av det hela annars.

Gestaltning är typ det jag lever för, att uppleva någonting ur en annans synpunkt är så härligt...
Vad jag har för personlighet får någon annan säga dock.

/Zorbeltuss som inte håller med om att alla dogmatiska behöver vara dåliga på gestaltning