Jag spelledde en grupp som innehöll en bard och en druid i går, och håller med alla andra om att bardens Vicius Mockery redan i sig gör att boken var värd pengarna (å andra sidan var det inte jag som köpte boken, så det säger inte så mycket). Den tredje rollpersonen i gruppen var en rogue, men han var halvorch, så hela gruppen kan väl räknas som PHB2-personer om man vill.
Vår bard lyckades få en goblin blackblade att blöda genom att säga att han hade fula byxor, dödade minions till höger och vänster genom att säga att de var dåliga, och fick en svärm argsinta vesslor att börja gråta och skriva dyster poesi och posta den på internet (okej, det sista var en rätt lös tolkning av reglerna). Dessutom gillade vi att bardens helarförmåga, Majestic Word, faktiskt lyckades skilja sig från de andra ledarnas förmågor, utan att vara (eller i alla fall verka, under några timmars spelande) obalanserad.
Druiden lyckas också skilja sig rätt ordentligt från andra controllers, speciellt om man fokuserar på wild shape-powers. Eftersom det fanns en rogue i gruppen satsade druiden rätt hårt på powers som gör att fienden ger combat advantage, och med lite träning och koordination kan det nog bli en dödlig kombination. Som det var nu fick roguen in de allra flesta av sina sneak attacks när han ändå flankade fienden, men det lär lösa sig om vi spelar någon fler gång med den här gruppen.
Det här var första gången jag spelledde D&D4, så jag vet inte exakt hur gruppen klarade sig jämfört med en PHB1-grupp under liknande omständigheter, men jag har spelat i en PHB1-grupp sedan spelet kom ut, och tyckte allt flöt på bra. Vi hann med fyra encounters på lite mer än fyra timmar, ett par av dem lite svårare och ett par med stora grupper minions att röja upp i. Det enda möjliga problemet var att gruppen fick mer XP än enligt riktlinjerna (de kommer att nå level 2 efter högst två encounters till, om vi spelar igen).
Det beror antagligen mera på att de var tre, dock. Riktlinjerna för encounter design verkar inte skala riktigt bra åt det hållet, och en grupp på tre kan utan problem regelbundet klara av encounters som enligt boken är lämpliga för fyra eller fem. Vi stötte inte på några powers som verkade uppenbart bättre än de som finns i PHB1 (däremot finns det ett par feats som verkar lite power creepiga). Det enda riktiga balansproblemet vi upplevde kom från ett magiskt föremål, och det föremålet kom från Adventurer's Vault.