Mask_UBBT
Hero
Aye!
I och med detta påbörjade jag produktionen av ett piratspel med ett kortbaserat regelsystem. Syftet med systemet var att få till de där riktigt piratiga swashbucklingscenerna, där man svingar sej i takkronor, välter tunnor över sina fiender och kallar sina fiender för ladkrabbor och saltsjösulor.
Nåväl, Jag har varit i grekland en vecka, och jobbat lite på korten, och systemet. Och det var något sjukt inspirerande att faktiskt stå i fören på ett par segelbåtar i medelhavet och faktiskt se delfiner, samtidigt som tremeteersvågor skvätte upp saltvatten i ansiktet och vinden blåste i mitt yviga, solblekta hår.
Så under veckan har jag spenderat många timmar i fören på Nikolaus och Athena, och filosoferat lite om allt i piratväg. Resultatet kan ni se snabbt nerklottrat nedan.
Dessutom har jag genomfört det första speltestet på stridsystemet. Det var ingen stor strid, utan snarare en duell, så alla aspekter är givetvis inte testade, men responsen var positiv.
Om ni inte tycker en rubrik verkar intressant, hoppa till nästa!
Regelsystemet - snabbt nerkladdad beta.
Hela regelsystemet är arketypsbaserat, är det tänkt. Eller rättare sagt, det är tänkt att man ska spela med arketyper tills man förstår hur allting ska fungera, varefter man ska improvisera efter förmåga.
För att kunna spela spelet måste man skriva ut en lek. Eller egentligen är det flera olika lekar. Först och främst måste mn ha stridskorten. Stridskorten är uppdelade i sju steg, 1-7. Det finns sju 1-kort och ett 7-kort, fill in the blanks. Totalt 27 kort.
Korten har speciella värden när strid är aktuellt, men det återkommer vi till senare.
Sedan finns tre lekar man måste skriva ut för att kunna slåss... små sådana, men ändå. En lek, skadekorten, har 23 kort, en Specialkortslek, som har 27 kort, om jag inte minns fel, samt 6 manöverkort per spelare och storskurk.
Stridskorten används för att man ska slumpa saker. Då det inte rör sej om tärningar förkortar jag inte någotning med ’T’ utan ett kort symboliseras med ’K’ istället. Man slumpar genom att blanda högen och dra ett ort, helt enkelt. Detta är 1K.
Om man har markörer av något slag, i stil med sånadär magic-stenar, eller tandpetare, eller något så är det bra. Dessa kan användas för att hålla ordning på individuella svårighetsökningar.
Att skapa en rollperson - generella riktlinjer
När man skapar en rollperson har man vissa attribut. Dessa attribut är Robust(Styrka, Tålighet), Jävlar Anamma!(Styrka, Evnishet, Vrede), Grace(Vighet, Karisma), Charm(Charm), Vett(Intelligens), Hövlighet(artighet och sånt bjäfs) och Vidskeplighet(Vidskeplighet).
Man tar fram attributen med 3K. I de fleta fallen kommer detta resultera i ganska låga resultat(kurvan till 3K är något P-formad, om jag gissar rätt?), varför nästa stadie är viktigt.
Man har inte yrken. Eller jo, det har man, men de är inte så avgörande för din person. Du är pirat som yrke, och du har en sysselsättning på skeppet. Men det avgör ju inte vad du är. Varje rollperson har därför ett Ursprung, vilket fungerar ungefär som en blandning emellan arketyper. Man kan ha ett ursprung som exempelvis sjöman i Hennes Majestäts Flotta, vilket då ger en möjligheten att välja en ursprungsinriktning i stil med ”Myterist”, ”Shanghajad”, etc. Ursprung och sysselsättning påverkar attributen något.
Färdigheter fungerar ungefär som vanligt, hittills. Funderar dock på att göra en liten Västmark-rippoff, och låta färdigheterna börja på minus någonting.
Stridsystemet
Nu kommer vi till den intrressanta biten. De som följde min tråd vet lite vad jag snackar om, även om det muterat något sedan dess. Grunden är att man har tre sorters kort. Stridskort, Manöverkort och Specialkort. Vidare har man ett värde som kallas Drama, som succesivt ökar under stridans gång.
Manöverkorten används för att avgöra vad RPn ska försöka sej på. Vissa av korten kan kombineras. Korten som finns är Attack, Defensiv, Förflyttning, Snabbt, Kraftfullt och Måtta. Vissa av korten, som Förflyttning och Kraftfullt, är i proportion till attributen, varför dessa sex kort skall betraktas som en del av RPns Rollformulär.
Stridskorten används för att betala handlingar. Man har fyra på hand. Dessa symboliserar hur bra lägen RPn har. Har man en bra hand är man i ett bra läge, har man en dålig sådan är man i ett dåligt läge. Om man spelar ut en attack kanske det kostar 2.För att då lyckas med attacken måste man ”betala” med ett kort med värdet två eller högre.
Man ”betalar” en handling på ett av två sätt; Man spelar ut sitt sämsta kort, eller låter moståndaren dra ett från din hand.
Skillnaden emellan värdet på kortet och själva svårighetsgraden är hänvisat till som effekt, och avgör bland annat skadan från attacker, och även effekter från andra saker, som specialkort.
Dramavärdet ökar när vissa kort spelas ut. Attacker och specialkort ökar drama med givna värden. Även schyssta förolämpningar höjer dramavärde. En rollperson eller SLP kan ha en dramamodifikation på mellan -4 och +6. Så vad är det för poäng med dramavärde då?
Stridskorten ser lite kul ut, faktiskt. De är uppdelade i tre ”nivåer”, och ökar succesivt efterhand som drama höjs.
Ett kort kan exempelvis se ut såhär;
<table border=1><tr><td>Drama</td><td>Värde</td></tr><tr><td>0-8</td><td>4</td></tr><tr><td>9-18</td><td>7</td></tr><tr><td>19+</td><td>10</td></tr></table>
Attacker på första seget kan i princip bara gör lätta skador, emedan de blir farligare och farligare.
Skadekorten ligger i en liten hög brevid spelledaren, och när en RP eller viktigare skurk blir skadad drar man ett kort från högen. Varje skadekort är en egen kroppsdel. Kroppdelen i sig är indelad i diverse detaljer(inte organ som tarmar, levern osv, men väl strupen, hjärtat och lungor och direkt vitala organ), som har ett intern träffsystem. Kortets grundvärde jämförs med det på sidan av kortet, och så ser man var man träffar. I regel är det så att man träffar farligare ställen ju högre kort man har. Fördel; om man som spelare kommer ihåg detta kan man, med kortet Måtta, sikta in sej på vilken kroppsdel som hellst.
Nedan är ett exempel på ett kort. Märk väl att det krävs olika mycket skada för att nå de fyra olika skadestegen.
<table border=1><tr><td>Ansikte</td></tr>
<tr><td>Kort</td><td>Lätt skadad</td><td>Svårt skadad</td><td>Slagrörd</td><td>Livlös</td></tr>
<tr><td>1
Kind</td><td>0-2</td><td>3-5</td><td>6-9</td><td>10+</td></tr>
<tr><td>2
Käke</td><td>0-4</td><td>5-8</td><td>9-13</td><td>14+</td></tr>
<tr><td>3
Näsa</td><td>0-4</td><td>5-7</td><td> 8-11</td><td>12+</td></tr>
<tr><td>4
Öra</td><td>0-2</td><td>3-4</td><td>5-7</td><td>8+</td></tr>
<tr><td>5
Panna*</td><td>0-6</td><td>7-14</td><td>15-20</td><td>21+</td></tr>
<tr><td>6-7
Öga</td><td>0-2</td><td>3-4</td><td>5-8</td><td>9</td></tr></table>
*) Den här stjärnan innebär att kroppsdelen påverkar hela Rollpersonen. Om koppsdelen blir svårt skadad ska hela rollpersonen tolkas som svårt skadad. Blir kroppsdelen livlös så dör Rollpersonen.
En Lätt skada är egentligen inget större problem. Det gör lite ont, och man får en svårighetsökning på ett(+1) när man avnänder kroppsdelen. En svår skada är farligare. Den motsvarar ett djupare köttsår i armen eller dylikt. Man kan fortfarande använda kroppsdelen, men med en svårightsökning på tre(+3) när kroppsdelen används. Slagrörd innebär att kroppsdelen är så illa däran att den inte går att avända. Livlös. Armen är avhuggen, lungan är punkterad, strupen avskuren, axeln genomborrad, etc.
Det finns en SLP-klass, kallad Pöbeln, som i princip omfattar alla personer som ska tolkas som kanonfoder eller biroller. Alla som inte är viktiga för handlingen som egentliga hinder, utan bara är där för att göra det mer spännande i väntan på den slutgiltiga striden. Pöbeln har inga kroppsdelar, de har en individuell skala istället, som kan se ut i princip såhär;
<table border=1><tr><td>Lätt skadad</td><td>Svårt skadad</td><td>Slagrörd</td><td>Livlös</td></tr>
<tr><td>0-6</td><td>7-14</td><td>15-20</td><td>21+</td></tr></table>
Sedan finns de sista korten; Specialkorten. Dessa kort är till för att lägga till det där lila extra . Dessa är även de arketpsanpassade, alltså står det generella handlingar som man kan utföra med dem, så att de som är nya vid systemet ska kunna komma igång med spelandet så bra som möjligt. För att kunna dra nytta av ett specialkort räcker det inte med att man ska slänga ut ett tillräckligt högt stridskort, ett visst Drama-krav måste ävenha uppnåtts för att man ska få spela ut kortet.
Specialkorten är delade i två delar, en Ädel och en ful handling. Man kan få bonus i den ena av dessa två, med kostnaden att den andra blir svårare. Detta avgörs av attributet Hövlighet.
Jag ha skrivit klart hälften av alla Specialkorten, men jag tänker inte visa dem. Någon anledning ska ni ju ha att kolla upp det färdiga spelet
Första Speltestet
Okej, jag tänkte att jag skulle utsätta systemet för lite rejäl press. Jag spelade igenom det två gånger med min lillebror, som har en liten erfarenhet av rollspel(vi brukade spela eon, och han var kraggbarbar på ungefär fyra spelmöten) och bestämde mej för att spela så enligt reglrna som möjligt(ergo; lite improvisation, jag rollspelar en oerfaren spelledare utan fantasi). Det tog ett tag för honom att lära sej det hela, men faktum var att när vi var klara hade han en positiv inställning till det hela. Han ville faktiskt spela ett till. Den här gången bestämde jag mej för att jag skulle förbättra mitt spelledade litegrann, och tillåta lite improvisation och dessutom sporra striden med lite förolämningar och hela faderuttan. Genast var det hela mycket roligare, för bägge parter. Jonatan hade fått lite kläm på systemet, och tog mindre tid på sej att fundera, och när jag började tvinga honom att faktiskt säga var han försökte göra förutom att säga ”Jag spelar det här kortet” så blev det gensat bättre.
Jottas utlåtande var alltså i princip ”Det är enkelt när man kan det, och det är kul om man våga leka runt lite”
Jag vet dock inte hur ojävig han är på en skala, jag menar; jag är hans brorsa och han har bara Eon och lite DoD6 att jämföra med
Men sporrande var det verkligen, det är alltid kul att få bra kritik.
Andra grejjer än spelsystemet
Någon kanske reagerade på Attributet ”vidskeplighet”? Jag har inte tänkt göra ett oerhört verklighetsbundet spel. Vad människor tror på, är verkligt. Öar är förbannade, att ha simmkunniga och kvinnor ombord ger otur, och amuletter har effekt. Det blir ju roligare så, inte sannt? Sjörövare ska vara blodtörstiga som satans egen avkomma när de kastar sej i strid med öglosskeppen, men när det kommer till att korsa en kyrkogård kan de hellre ta chansen med de efterföljande kannibalernas blåspilar. Kannibaler kan man hugga ner med sin värja, små pilar kan dras ut, men vad gör man om man väcker en illsint vålnad eller drar en förbannelse över sig? Alltså har jag tänkt fixa regelbelägg för vidskeplighet...
Okej, det är ju mer till ett spel än bara regelsystem och en schysst serverad värld. Det är detdär mellantinget åxå, det där som gör regelsystmet till en del av spelvärlden. Överlappning. I det här fallet tänkte jag att jag gör det genom att göra ett kortspel av det hela, men när jag stod på båten Athena kom jag att tänka på en sak. Det är inte bara besättningen på ett skepp som avgör hur skeppet är. På sätt och vis är det skeppet i sig. Ett skepp är inte bara några träklossar skickigt ihopsatta för att hålla folk ovanför vatten. Skulle man döpa något som bara var träklossar? Skulle man, som en kapten, följa sina träklossar djupet. Nej.
Ett skepp är en person. Det tilltalas vid namn, och skeppet i sej har ett ursprung, enpersonlighet(hårdnackad, envis, graciös, etc.) och speciella, egna attribut. De är inte massproducerade de där grejjerna, och hur de har avnänds och skötts har satt sin prägel på det.
Så då bestämde jag mej för att jag skulle ha ett skeppsformulär. Där står lite om skeppets ursprung, hu tåligt det är, vem som är kapten, om någon, och även attribut och beskrivningar av de generella sjömännen ombord, samt skeppets personlighet och dylikt. Fördel; fiendeskepp kan man borda utan att SL tvunget ska ha gjort tolv SLP, det räcker att man gör ett skepp, så får man generella SLP på köpet.
Dessutom kan man behandla skadoor på skeppet på samma sätt som för en vanlig SLP. Skeppet kan vara lätt skadat, svårt skadat, obrukligt eller sjunkande, helt enkelt.
Men varför sluta där? Det är inte bara skepp man döper och sätter sin prägel på. Varför värderar man släktklenoder så högt egentligen? För ett D’Artangangs fars värja har visat sej troget dennes familj. Det är därför. Inte för att det har ett skyhögt SI-värde, inte för att det ger +7 i skada, utan för att det är trofast. En lyckobringare har man inte för att den minskar chansen att man faller av riggen med -1 emot balans. Man har den för att den är godvillig och pålilig.
Så varför inte små Item-formulär? Ingetning särkilt stort, kanske lite större än ett halvt spelkort, eller något. Viktiga föremål beskrivs som små SLP. På så sätt hoppas jag att piraterna kommer växa fast vid sitt skepp. De kommer hålla kvar vid sin farfars svärd. Även om de inte är de bästa i någon föremålslista, så har man en personlig relation till sina saker. Det vill jag uppnå!
Lämna kommentarer!
I och med detta påbörjade jag produktionen av ett piratspel med ett kortbaserat regelsystem. Syftet med systemet var att få till de där riktigt piratiga swashbucklingscenerna, där man svingar sej i takkronor, välter tunnor över sina fiender och kallar sina fiender för ladkrabbor och saltsjösulor.
Nåväl, Jag har varit i grekland en vecka, och jobbat lite på korten, och systemet. Och det var något sjukt inspirerande att faktiskt stå i fören på ett par segelbåtar i medelhavet och faktiskt se delfiner, samtidigt som tremeteersvågor skvätte upp saltvatten i ansiktet och vinden blåste i mitt yviga, solblekta hår.
Så under veckan har jag spenderat många timmar i fören på Nikolaus och Athena, och filosoferat lite om allt i piratväg. Resultatet kan ni se snabbt nerklottrat nedan.
Dessutom har jag genomfört det första speltestet på stridsystemet. Det var ingen stor strid, utan snarare en duell, så alla aspekter är givetvis inte testade, men responsen var positiv.
Om ni inte tycker en rubrik verkar intressant, hoppa till nästa!
Regelsystemet - snabbt nerkladdad beta.
Hela regelsystemet är arketypsbaserat, är det tänkt. Eller rättare sagt, det är tänkt att man ska spela med arketyper tills man förstår hur allting ska fungera, varefter man ska improvisera efter förmåga.
För att kunna spela spelet måste man skriva ut en lek. Eller egentligen är det flera olika lekar. Först och främst måste mn ha stridskorten. Stridskorten är uppdelade i sju steg, 1-7. Det finns sju 1-kort och ett 7-kort, fill in the blanks. Totalt 27 kort.
Korten har speciella värden när strid är aktuellt, men det återkommer vi till senare.
Sedan finns tre lekar man måste skriva ut för att kunna slåss... små sådana, men ändå. En lek, skadekorten, har 23 kort, en Specialkortslek, som har 27 kort, om jag inte minns fel, samt 6 manöverkort per spelare och storskurk.
Stridskorten används för att man ska slumpa saker. Då det inte rör sej om tärningar förkortar jag inte någotning med ’T’ utan ett kort symboliseras med ’K’ istället. Man slumpar genom att blanda högen och dra ett ort, helt enkelt. Detta är 1K.
Om man har markörer av något slag, i stil med sånadär magic-stenar, eller tandpetare, eller något så är det bra. Dessa kan användas för att hålla ordning på individuella svårighetsökningar.
Att skapa en rollperson - generella riktlinjer
När man skapar en rollperson har man vissa attribut. Dessa attribut är Robust(Styrka, Tålighet), Jävlar Anamma!(Styrka, Evnishet, Vrede), Grace(Vighet, Karisma), Charm(Charm), Vett(Intelligens), Hövlighet(artighet och sånt bjäfs) och Vidskeplighet(Vidskeplighet).
Man tar fram attributen med 3K. I de fleta fallen kommer detta resultera i ganska låga resultat(kurvan till 3K är något P-formad, om jag gissar rätt?), varför nästa stadie är viktigt.
Man har inte yrken. Eller jo, det har man, men de är inte så avgörande för din person. Du är pirat som yrke, och du har en sysselsättning på skeppet. Men det avgör ju inte vad du är. Varje rollperson har därför ett Ursprung, vilket fungerar ungefär som en blandning emellan arketyper. Man kan ha ett ursprung som exempelvis sjöman i Hennes Majestäts Flotta, vilket då ger en möjligheten att välja en ursprungsinriktning i stil med ”Myterist”, ”Shanghajad”, etc. Ursprung och sysselsättning påverkar attributen något.
Färdigheter fungerar ungefär som vanligt, hittills. Funderar dock på att göra en liten Västmark-rippoff, och låta färdigheterna börja på minus någonting.
Stridsystemet
Nu kommer vi till den intrressanta biten. De som följde min tråd vet lite vad jag snackar om, även om det muterat något sedan dess. Grunden är att man har tre sorters kort. Stridskort, Manöverkort och Specialkort. Vidare har man ett värde som kallas Drama, som succesivt ökar under stridans gång.
Manöverkorten används för att avgöra vad RPn ska försöka sej på. Vissa av korten kan kombineras. Korten som finns är Attack, Defensiv, Förflyttning, Snabbt, Kraftfullt och Måtta. Vissa av korten, som Förflyttning och Kraftfullt, är i proportion till attributen, varför dessa sex kort skall betraktas som en del av RPns Rollformulär.
Stridskorten används för att betala handlingar. Man har fyra på hand. Dessa symboliserar hur bra lägen RPn har. Har man en bra hand är man i ett bra läge, har man en dålig sådan är man i ett dåligt läge. Om man spelar ut en attack kanske det kostar 2.För att då lyckas med attacken måste man ”betala” med ett kort med värdet två eller högre.
Man ”betalar” en handling på ett av två sätt; Man spelar ut sitt sämsta kort, eller låter moståndaren dra ett från din hand.
Skillnaden emellan värdet på kortet och själva svårighetsgraden är hänvisat till som effekt, och avgör bland annat skadan från attacker, och även effekter från andra saker, som specialkort.
Dramavärdet ökar när vissa kort spelas ut. Attacker och specialkort ökar drama med givna värden. Även schyssta förolämpningar höjer dramavärde. En rollperson eller SLP kan ha en dramamodifikation på mellan -4 och +6. Så vad är det för poäng med dramavärde då?
Stridskorten ser lite kul ut, faktiskt. De är uppdelade i tre ”nivåer”, och ökar succesivt efterhand som drama höjs.
Ett kort kan exempelvis se ut såhär;
<table border=1><tr><td>Drama</td><td>Värde</td></tr><tr><td>0-8</td><td>4</td></tr><tr><td>9-18</td><td>7</td></tr><tr><td>19+</td><td>10</td></tr></table>
Attacker på första seget kan i princip bara gör lätta skador, emedan de blir farligare och farligare.
Skadekorten ligger i en liten hög brevid spelledaren, och när en RP eller viktigare skurk blir skadad drar man ett kort från högen. Varje skadekort är en egen kroppsdel. Kroppdelen i sig är indelad i diverse detaljer(inte organ som tarmar, levern osv, men väl strupen, hjärtat och lungor och direkt vitala organ), som har ett intern träffsystem. Kortets grundvärde jämförs med det på sidan av kortet, och så ser man var man träffar. I regel är det så att man träffar farligare ställen ju högre kort man har. Fördel; om man som spelare kommer ihåg detta kan man, med kortet Måtta, sikta in sej på vilken kroppsdel som hellst.
Nedan är ett exempel på ett kort. Märk väl att det krävs olika mycket skada för att nå de fyra olika skadestegen.
<table border=1><tr><td>Ansikte</td></tr>
<tr><td>Kort</td><td>Lätt skadad</td><td>Svårt skadad</td><td>Slagrörd</td><td>Livlös</td></tr>
<tr><td>1
Kind</td><td>0-2</td><td>3-5</td><td>6-9</td><td>10+</td></tr>
<tr><td>2
Käke</td><td>0-4</td><td>5-8</td><td>9-13</td><td>14+</td></tr>
<tr><td>3
Näsa</td><td>0-4</td><td>5-7</td><td> 8-11</td><td>12+</td></tr>
<tr><td>4
Öra</td><td>0-2</td><td>3-4</td><td>5-7</td><td>8+</td></tr>
<tr><td>5
Panna*</td><td>0-6</td><td>7-14</td><td>15-20</td><td>21+</td></tr>
<tr><td>6-7
Öga</td><td>0-2</td><td>3-4</td><td>5-8</td><td>9</td></tr></table>
*) Den här stjärnan innebär att kroppsdelen påverkar hela Rollpersonen. Om koppsdelen blir svårt skadad ska hela rollpersonen tolkas som svårt skadad. Blir kroppsdelen livlös så dör Rollpersonen.
En Lätt skada är egentligen inget större problem. Det gör lite ont, och man får en svårighetsökning på ett(+1) när man avnänder kroppsdelen. En svår skada är farligare. Den motsvarar ett djupare köttsår i armen eller dylikt. Man kan fortfarande använda kroppsdelen, men med en svårightsökning på tre(+3) när kroppsdelen används. Slagrörd innebär att kroppsdelen är så illa däran att den inte går att avända. Livlös. Armen är avhuggen, lungan är punkterad, strupen avskuren, axeln genomborrad, etc.
Det finns en SLP-klass, kallad Pöbeln, som i princip omfattar alla personer som ska tolkas som kanonfoder eller biroller. Alla som inte är viktiga för handlingen som egentliga hinder, utan bara är där för att göra det mer spännande i väntan på den slutgiltiga striden. Pöbeln har inga kroppsdelar, de har en individuell skala istället, som kan se ut i princip såhär;
<table border=1><tr><td>Lätt skadad</td><td>Svårt skadad</td><td>Slagrörd</td><td>Livlös</td></tr>
<tr><td>0-6</td><td>7-14</td><td>15-20</td><td>21+</td></tr></table>
Sedan finns de sista korten; Specialkorten. Dessa kort är till för att lägga till det där lila extra . Dessa är även de arketpsanpassade, alltså står det generella handlingar som man kan utföra med dem, så att de som är nya vid systemet ska kunna komma igång med spelandet så bra som möjligt. För att kunna dra nytta av ett specialkort räcker det inte med att man ska slänga ut ett tillräckligt högt stridskort, ett visst Drama-krav måste ävenha uppnåtts för att man ska få spela ut kortet.
Specialkorten är delade i två delar, en Ädel och en ful handling. Man kan få bonus i den ena av dessa två, med kostnaden att den andra blir svårare. Detta avgörs av attributet Hövlighet.
Jag ha skrivit klart hälften av alla Specialkorten, men jag tänker inte visa dem. Någon anledning ska ni ju ha att kolla upp det färdiga spelet
Första Speltestet
Okej, jag tänkte att jag skulle utsätta systemet för lite rejäl press. Jag spelade igenom det två gånger med min lillebror, som har en liten erfarenhet av rollspel(vi brukade spela eon, och han var kraggbarbar på ungefär fyra spelmöten) och bestämde mej för att spela så enligt reglrna som möjligt(ergo; lite improvisation, jag rollspelar en oerfaren spelledare utan fantasi). Det tog ett tag för honom att lära sej det hela, men faktum var att när vi var klara hade han en positiv inställning till det hela. Han ville faktiskt spela ett till. Den här gången bestämde jag mej för att jag skulle förbättra mitt spelledade litegrann, och tillåta lite improvisation och dessutom sporra striden med lite förolämningar och hela faderuttan. Genast var det hela mycket roligare, för bägge parter. Jonatan hade fått lite kläm på systemet, och tog mindre tid på sej att fundera, och när jag började tvinga honom att faktiskt säga var han försökte göra förutom att säga ”Jag spelar det här kortet” så blev det gensat bättre.
Jottas utlåtande var alltså i princip ”Det är enkelt när man kan det, och det är kul om man våga leka runt lite”
Jag vet dock inte hur ojävig han är på en skala, jag menar; jag är hans brorsa och han har bara Eon och lite DoD6 att jämföra med
Men sporrande var det verkligen, det är alltid kul att få bra kritik.
Andra grejjer än spelsystemet
Någon kanske reagerade på Attributet ”vidskeplighet”? Jag har inte tänkt göra ett oerhört verklighetsbundet spel. Vad människor tror på, är verkligt. Öar är förbannade, att ha simmkunniga och kvinnor ombord ger otur, och amuletter har effekt. Det blir ju roligare så, inte sannt? Sjörövare ska vara blodtörstiga som satans egen avkomma när de kastar sej i strid med öglosskeppen, men när det kommer till att korsa en kyrkogård kan de hellre ta chansen med de efterföljande kannibalernas blåspilar. Kannibaler kan man hugga ner med sin värja, små pilar kan dras ut, men vad gör man om man väcker en illsint vålnad eller drar en förbannelse över sig? Alltså har jag tänkt fixa regelbelägg för vidskeplighet...
Okej, det är ju mer till ett spel än bara regelsystem och en schysst serverad värld. Det är detdär mellantinget åxå, det där som gör regelsystmet till en del av spelvärlden. Överlappning. I det här fallet tänkte jag att jag gör det genom att göra ett kortspel av det hela, men när jag stod på båten Athena kom jag att tänka på en sak. Det är inte bara besättningen på ett skepp som avgör hur skeppet är. På sätt och vis är det skeppet i sig. Ett skepp är inte bara några träklossar skickigt ihopsatta för att hålla folk ovanför vatten. Skulle man döpa något som bara var träklossar? Skulle man, som en kapten, följa sina träklossar djupet. Nej.
Ett skepp är en person. Det tilltalas vid namn, och skeppet i sej har ett ursprung, enpersonlighet(hårdnackad, envis, graciös, etc.) och speciella, egna attribut. De är inte massproducerade de där grejjerna, och hur de har avnänds och skötts har satt sin prägel på det.
Så då bestämde jag mej för att jag skulle ha ett skeppsformulär. Där står lite om skeppets ursprung, hu tåligt det är, vem som är kapten, om någon, och även attribut och beskrivningar av de generella sjömännen ombord, samt skeppets personlighet och dylikt. Fördel; fiendeskepp kan man borda utan att SL tvunget ska ha gjort tolv SLP, det räcker att man gör ett skepp, så får man generella SLP på köpet.
Dessutom kan man behandla skadoor på skeppet på samma sätt som för en vanlig SLP. Skeppet kan vara lätt skadat, svårt skadat, obrukligt eller sjunkande, helt enkelt.
Men varför sluta där? Det är inte bara skepp man döper och sätter sin prägel på. Varför värderar man släktklenoder så högt egentligen? För ett D’Artangangs fars värja har visat sej troget dennes familj. Det är därför. Inte för att det har ett skyhögt SI-värde, inte för att det ger +7 i skada, utan för att det är trofast. En lyckobringare har man inte för att den minskar chansen att man faller av riggen med -1 emot balans. Man har den för att den är godvillig och pålilig.
Så varför inte små Item-formulär? Ingetning särkilt stort, kanske lite större än ett halvt spelkort, eller något. Viktiga föremål beskrivs som små SLP. På så sätt hoppas jag att piraterna kommer växa fast vid sitt skepp. De kommer hålla kvar vid sin farfars svärd. Även om de inte är de bästa i någon föremålslista, så har man en personlig relation till sina saker. Det vill jag uppnå!
Lämna kommentarer!
