Nekromanti Pistoler, Två vapen och Fördjupningsattacker

[hraufnir]

Att motståndaren rör på dig är en grundförutsättning för att han inte vill bli skjuten. Det räknar jag in automagiskt. Om motståndaren står stilla, och kortare än 20 meter bort, då borde man inte ens behöva slå (såvida man inte slår för huruvida man alls får iväg ett skott p.g.a. opålitliga vapen)...

Det jag försöker säga är att första skottet är inte stressigare om du skjuter två än om du skjuter en, eftersom man i regel inte bestämmer sig för ett andra skott förrän man har skjutit första ändå. Eller så har man bestämt sig för att tömma båda puffrorna i magen på personen ifråga, men jag tror fortfarande att man koncentrerar sig lika mkt som vanligt på första skottet, något andra får lida för.

 

[Brunalven]

Att motståndaren rör på dig är en grundförutsättning för att han inte vill bli skjuten. Det räknar jag in automagiskt. Om motståndaren står stilla, och kortare än 20 meter bort, då borde man inte ens behöva slå (såvida man inte slår för huruvida man alls får iväg ett skott p.g.a. opålitliga vapen)...

Här far du inte mitt medhall. Först och främst är en stridssituation dödlig. Det innebär att alla inte har is i magen. Det kan alltsa vara grymt lätt att missa en stillastaende person pa 5 meter om man inte slutar darra och har lite rutin i ryggsäcken. Att rörelse ingar är helt klart, men da menar jag inte full förflyttning vilket är ngt som kan försämra situationen för skytten.

Det är inte heller säkert att folk rör pa sig i strid. Soldater som i krig har fatt order om att sta pa plats och skjuta kommer inte att hoppa omkring och undvika kulor. De vet att om Gud har menat en kula för dem sa kommer den att träffa.

men jag tror fortfarande att man koncentrerar sig lika mkt som vanligt på första skottet, något andra får lida för.

Beror ju helt pa vad man har i KON. Hög KON ger ju fokusmodifikation som tar bort situationsmodifikationen som ger minus. Har man dalig KON samtidigt som man ska sikta och skjuta med tva vapen sa blir man inte fullt sa koncentrerad i sitt hanterande av situationen.

En person som är tränad att använda tva vapen (har fördjupningen) far ju inga minus pa värjhanden.

 

[Rickard]

"Här far du inte mitt medhall. Först och främst är en stridssituation dödlig. Det innebär att alla inte har is i magen. Det kan alltsa vara grymt lätt att missa en stillastaende person pa 5 meter om man inte slutar darra och har lite rutin i ryggsäcken. Att rörelse ingar är helt klart, men da menar jag inte full förflyttning vilket är ngt som kan försämra situationen för skytten."
Så du menar att en person som har ett färdighetsvärde inte har någon rutin? Bra tänkt.... eller kanske inte.. Jag håller med hraufnir om att ett slag antagligen inte borde behövas.. Förvisso är det flintlåspistoler det gäller nu.. De hade ju inte världens bästa träffsäkerhet.. Själv skulle jag avgöra det hela på något sätt, typ ge +10 (jag antar skalan är mellan 1 och 20).. Blir Chans att Lyckas över 20 så är det en automatisk träff och skadeslag.. Annars måste personen slå ett anfallsslag (med +10!)..

"Det är inte heller säkert att folk rör pa sig i strid. Soldater som i krig har fatt order om att sta pa plats och skjuta kommer inte att hoppa omkring och undvika kulor. De vet att om Gud har menat en kula för dem sa kommer den att träffa."
Inte heller då skulle jag slå om personen träffar, utan köra på skadeslag på direkten.. Beror helt på avståndet förvisso.. Men allvarligt talat.. Stridsregler i rollspel appliceras aldrig på krig, så ditt argument faller där.. Jag skulle aldrig sitta och slå för var och en av personerna i ett fältslag och jag hoppas att du inte gör detsamma..

/Han som inte förstår varför det ska tjafsas om minus hitan och ditan (i flera inlägg, utan något vidare nytt argument), då det bara är spela som man själv tycker är vettigt

 

[Big Marco]

Re: Krig och strid

Det är inte heller säkert att folk rör pa sig i strid. Soldater som i krig har fatt order om att sta pa plats och skjuta kommer inte att hoppa omkring och undvika kulor. De vet att om Gud har menat en kula för dem sa kommer den att träffa.

Fast krig enligt klassiskt 1700-tal stöds väl inte alls av Götters stridsregler? Ni har väl ändå utgått från att stridsreglerna skall vara intressanta för rollpersoner i typiska småskaliga konflikter med snabba utgångar?

 

[hraufnir]

Det är inte heller säkert att folk rör pa sig i strid. Soldater som i krig har fatt order om att sta pa plats och skjuta kommer inte att hoppa omkring och undvika kulor. De vet att om Gud har menat en kula för dem sa kommer den att träffa.

Jag har sett "Patrioten" flera gånger nu, och jag blir mörkrädd varje gång jag ser stridsformen av "ställ upp, skjut... dödas"... Det är mer slöseri med personer än stormandet av skyttegravarna i första världskriget, och DET var illa. Jag hoppas, då jag inte läst spelet, att ni vill få fram den känslan i Götter. Hellre då att folk faktiskt strider som Patrioten himself, och hans anhang ute i skogen. That's just my two cents, och det är inte mitt rollspel. Jag har inte läst spelet och detta hade egentligen inget med tråden i övrigt att göra. End of story.

Här far du inte mitt medhall. Först och främst är en stridssituation dödlig. Det innebär att alla inte har is i magen. Det kan alltsa vara grymt lätt att missa en stillastaende person pa 5 meter om man inte slutar darra och har lite rutin i ryggsäcken. Att rörelse ingar är helt klart, men da menar jag inte full förflyttning vilket är ngt som kan försämra situationen för skytten.

Vad gäller att träna inför realistiska stridssituationer var det först under andra världskriget som man återinförde att skjuta på tavlor som var formade efter människor istället för klassiska bågskyttetavlor. När man tog bort denna mänskliga form till tavla (som tidigare varit så kallade halmdockor) vet jag inte, men jag misstänker att det var under sent 1700 tidigt 1800 iochmed upplysningen och sånt tjafs. Alltså utgår jag ifrån att man fortfarande under 1700talet använde människoformade tavlor att skjuta på. Det tar egentligen inte bort spänningen, men det tar däremot bort effekten som gör att man inte gärna skjuter på en annan människa. Men realism i strid. Nu vet jag inte om ni har något system i stil med Eon där man har stridsvana som tydligt uttrycker att man varit med om strid, så utgår i alla fall jag ifrån att i vapenfärdigheten (eftersom man tränat upp sig, antingen via tränare eller på egen hand) räknat in en form av situationsanpassning. Har man gjort detta, så får man en färdighet som är anpassad efter den situation den är förväntad att användas i rollspelet.

Beror ju helt pa vad man har i KON. Hög KON ger ju fokusmodifikation som tar bort situationsmodifikationen som ger minus. Har man dalig KON samtidigt som man ska sikta och skjuta med tva vapen sa blir man inte fullt sa koncentrerad i sitt hanterande av situationen.

Då jag inte läst reglerna eller speltestat dem så ska jag inte överhuvudtaget uttala mig om huruvida detta funkar bra eller inte. Jag uttalade mig rent generellt om personer som är tränade att använda vapnena, oavsett KON, kulstorlek*, eller färg på byxorna. Mitt första intryck av det korta du skrev här var att det lät lite bökigt, men det är ju taget ur sitt sammanhang så jag vet inte.


NU kanske denna form av tråd egentligen hör hemma i rollspelsmakarforumet eftersom det har gått från att diskutera negativa modifikationer i Götterdammerung till att diskutera tankesätt kring stridsfärdigheter. Du är officiell representant av detta forum (som jag ser det) Brunalven och du får Veto i huruvida jag skall fortsätta här samtidigt som jag tar upp frågan på Rollspelsmakarforumet, eller om jag bara helt enkelt skall be någon flytta delar av diskussionen dit.

Jag är inte ute efter att kritisera, jag vill väl mest provocera nog mycket för att få er att motivera hur ni tänkt med vissa drag. Ser jag att ni tänkt på ett sätt som jag inte förstår eller som jag inte håller med så säger jag detta, kanske ändrar ni er, kanske inte. Jag har ändå inte råd att köpa spelet... *surar lite, men hoppas att Brunalven skall skänka honom en kopia om han håller käft snart*

 

[Brunalven]

Jag har sett "Patrioten" flera gånger nu, och jag blir mörkrädd varje gång jag ser stridsformen av "ställ upp, skjut... dödas"... Det är mer slöseri med personer än stormandet av skyttegravarna i första världskriget, och DET var illa. Jag hoppas, då jag inte läst spelet, att ni vill få fram den känslan i Götter. Hellre då att folk faktiskt strider som Patrioten himself, och hans anhang ute i skogen. That's just my two cents, och det är inte mitt rollspel. Jag har inte läst spelet och detta hade egentligen inget med tråden i övrigt att göra. End of story.

Jag har ett spännande lästips till dig: Poltava av Peter Englund.

Vad gäller att träna inför realistiska stridssituationer var det först under andra världskriget som man återinförde att skjuta på tavlor som var formade efter människor istället för klassiska bågskyttetavlor. När man tog bort denna mänskliga form till tavla (som tidigare varit så kallade halmdockor) vet jag inte, men jag misstänker att det var under sent 1700 tidigt 1800 iochmed upplysningen och sånt tjafs. Alltså utgår jag ifrån att man fortfarande under 1700talet använde människoformade tavlor att skjuta på. Det tar egentligen inte bort spänningen, men det tar däremot bort effekten som gör att man inte gärna skjuter på en annan människa. Men realism i strid. Nu vet jag inte om ni har något system i stil med Eon där man har stridsvana som tydligt uttrycker att man varit med om strid, så utgår i alla fall jag ifrån att i vapenfärdigheten (eftersom man tränat upp sig, antingen via tränare eller på egen hand) räknat in en form av situationsanpassning. Har man gjort detta, så får man en färdighet som är anpassad efter den situation den är förväntad att användas i rollspelet.

Träning är sekundärt till erfarenhet. Att skjuta på halmdockor i en trygg situation är långt ifrån att stå inför en livs levande fiende i en kamp på liv och död är en annan femma.

Jag tror vi helt enkelt kan diskutera detta i evigheter. Som det sades tidigare beror det på var ribban ligger.

NU kanske denna form av tråd egentligen hör hemma i rollspelsmakarforumet eftersom det har gått från att diskutera negativa modifikationer i Götterdammerung till att diskutera tankesätt kring stridsfärdigheter. Du är officiell representant av detta forum (som jag ser det) Brunalven och du får Veto i huruvida jag skall fortsätta här samtidigt som jag tar upp frågan på Rollspelsmakarforumet, eller om jag bara helt enkelt skall be någon flytta delar av diskussionen dit.

Så länge det talas om GD funkar det fint här.

 

[Brunalven]

Re: Krig och strid

Fast krig enligt klassiskt 1700-tal stöds väl inte alls av Götters stridsregler? Ni har väl ändå utgått från att stridsreglerna skall vara intressanta för rollpersoner i typiska småskaliga konflikter med snabba utgångar?

Stridsreglerna är tänkta att fungera i alla stridssituationer. En person rör normalt på sig i strid lika mkt när de är i närstrid som annars, men det innebär inte att de normalt aktivt försöker undvika kulor. Det gör man genom att ta skydd eller förflytta sig.

 

[Brunalven]

Normalt sätt är det ju i krig som man slåss, men självklart behöver man inte ha det som utgångspunkt.

Det är uppenbart att folk har en optimistisk syn på hur lätt det är att lyckas med saker och ting i en dödlig situation. Att flytta sig i strid ska ha en effekt och det ger en negativ modifikation att träffa. Dessutom: ju bättre man är desto lättare träffar man, svårare än så är det inte. Rutinen kommer således av högt färdighetsvärde, inte av att man skippar modifikationer.

Gillar man inte modifikationer är det en annan femma, då finns det ett stycke som förklarar att man kan ignorera alla modifikationer om man vill. Det handlar ju om att ha kul, inte om matematik. Gillar man båda går det ju att kombinera.

Utgångspunkten är iaf att det inte är en dans på rosor att skjuta ngn eftersom det är så oerhört dödligt att bli träffad samtidigt som man inte kan parera kulor.

Inte heller då skulle jag slå om personen träffar, utan köra på skadeslag på direkten.. Beror helt på avståndet förvisso..

Det innebär ju att offret står för chansen att träffas medan det är oväsentligt hur bra skytten är. Att motståndaren står still betyder ju heller inte att allt runt omkring i världen står blickstilla.

Men allvarligt talat.. Stridsregler i rollspel appliceras aldrig på krig, så ditt argument faller där.. Jag skulle aldrig sitta och slå för var och en av personerna i ett fältslag och jag hoppas att du inte gör detsamma..

Krig är en form av strid. Ifall rollpersonerna befinner sig i krig är det ju intressant att se hur det går för rollpersonerna, inte hur det går för resten av folket i slaget.
Jag anser alltså inte att man ska slå för var och en i ett krig, men det är givetvis upp till varje SL vad de tycker är skoj. En bra statistik här är att ungefär var 300e kula i ett krig träffade (vi snackar slätborrade musköter här, som man siktade med genom att sätta stocken mot bröstet). I en småskalig strid är precisionen mkt större pga individuellt sikte snarare än gemensam eldhastighet. Så stridsregler kan visst appliceras på krig om man utgår ifrån rollpersonerna och inte ifrån slaget.

 

[Rickard]

"Normalt sätt är det ju i krig som man slåss, men självklart behöver man inte ha det som utgångspunkt."
Jag trodde GD var lite mer stridigt än att stridsreglerna främst är tänkt att användas under krig (vilket för mig sker rätt sällan), vilket också är äventyr jag har svårt att tänka mig ett uttalat mysteriespel ska ha.. Jag hade fått för mig att strid kunde ske ungefär lika ofta som i en musketörfilm..

"Det är uppenbart att folk har en optimistisk syn på hur lätt det är att lyckas med saker och ting i en dödlig situation /.../ Gillar man inte modifikationer är det en annan femma,"
Det handlar snarare om var någonstans man vill sätta gränsen för färdighetsanvändande.. Färdigheter finns för att markera att det finns en svårighet med handlingen.. Jag vill gärna använda mitt färdighetsvärde till fullt värde om jag köper färdigheten och inte få minus direkt.. Om jag drar till med en egen tolkning så tycker ni att man ska slå för avståndsvapen oavsett tänkt situation, för att symbolisera hur svårt det är att träffa med ett flintlåsvapen och att ursprungsfärdighetsvärdet enbart anger hur stresstålig personen är under strid..

Själv tycker jag att alla vapenfärdigheter bör fungera på samma sätt och om någon träffar automatiskt om en person står stilla, oavsett om det är närstridsvapen eller avståndsvapen.. Om personen dör beror ju på skadan.. Det är därför det ens finns tärningskombinationer för skador i första taget.. För att avgöra hur bra träffen blir..

"Utgångspunkten är iaf att det inte är en dans på rosor att skjuta ngn eftersom det är så oerhört dödligt att bli träffad samtidigt som man inte kan parera kulor."
Om det nu är så himla dödlig, förstår jag inte varför man ens ska slå skadeslaget.. Om du tänker svara på den meningen med "för att det ska finnas en chans till att få snuddträff" så kan man ju lika gärna säga att snuddträffar kan symboliseras utav missar, men att de inte ger någon skada..

Jag tycker ni har en rätt konstig regelfilosofi, om ni känner att ni måste balansera upp avståndsvapnen på detta sätt.. Det är ju redan balanserat på ett sätt, eftersom personen endast kan avfyra ett skott per pistol under en strid.. Jag undrar om ni ens har tänkt efter varför ni har vissa regler, som exempelvis vapenskada, för det känns som om ni bara kör på i något gammalt spår utan någon tanke på att uppdatera regeltänkandet anno 1990..

"Det innebär ju att offret står för chansen att träffas medan det är oväsentligt hur bra skytten är. Att motståndaren står still betyder ju heller inte att allt runt omkring i världen står blickstilla."
Exaktemundo.. Se min synpunkt om detta två stycken ovan.. Men det beror också på avståndet (hrafunir skrev ju 20 meter - vilket för mig är rätt långt).. Jag har svårt att tänka mig att folk stod under krig och sköt på varandra från 10 meters avstånd.. Annars kör jag väl med "ta 10"-regeln.. Om +10 modifikationen gör att Chans att Lyckas kommer över 20 (med övriga modifikationer) så lyckas färdigheten automatiskt..

"Krig är en form av strid. Ifall rollpersonerna befinner sig i krig är det ju intressant att se hur det går för rollpersonerna, inte hur det går för resten av folket i slaget."
På vilket sätt anser du att rollpersonerna har någon inverkan på slagfält, där det kanske förekommer tusen man? "Skjuter du en, så står dig tusen åter".. Det är ju mer strategin som borde spela in.. Hur man utnyttjar manskapet..

"Krig är en form av strid. Ifall rollpersonerna befinner sig i krig är det ju intressant att se hur det går för rollpersonerna, inte hur det går för resten av folket i slaget. En bra statistik här är att ungefär var 300e kula i ett krig träffade (vi snackar slätborrade musköter här, som man siktade med genom att sätta stocken mot bröstet). I en småskalig strid är precisionen mkt större pga individuellt sikte snarare än gemensam eldhastighet. Så stridsregler kan visst appliceras på krig om man utgår ifrån rollpersonerna och inte ifrån slaget."
Här säger du emot dig själv på 3 punkter..

Du skriver:
× "En bra statistik här är att ungefär var 300e kula i ett krig träffade".. I krig så är det alltså kvantitet och inte kvalitet som gäller. Alla personer siktar inte, utan avfyrar vapnena på ett och samma sätt. (eller har jag förstått dig helt fel?)
Du skriver:
× "stridsregler kan visst appliceras på krig"

Detta innebär att stridsreglerna borde, enligt dig, göra att rollpersonerna endast kan träffa med var 300:e kula under storskaligt krig.

* "I en småskalig strid är precisionen mkt större pga individuellt sikte snarare än gemensam eldhastighet. Så stridsregler kan visst appliceras på krig..."
Du säger alltså att en stridsreglerna är till för småskalig strid (jag antar du menar runt 10 man), så därför passar de till större krig.. Va?! Du sade just att var 300:e kula endast träffade under krig.. Så är inte fallet i "mansfattig strid".. Hur ska du ha det?

¶ "Ifall rollpersonerna befinner sig i krig är det ju intressant att se hur det går för rollpersonerna, inte hur det går för resten av folket i slaget.".
Och här menar du att rollpersonerna inte ska göra som de har blivit tillsagda att göra (=rikta stocken och skjuta)? Du menar att inga är inviduella förutom rollpersonerna? Om du inte gör det, så undrar jag lite hur du får in 1 träff per 300 skott, i GD:s stridsstatistik.. Vad menar du egentligen?


Nä, nu skiter jag i den här tråden.. Jag (med andra) tycker du har snöat in dig på ett helt felaktigt argument och argumenterar från en helt absurd vinkel (krig?! wtf?!).. Det mest känns som om vi pissar in revir.. Jag har i alla fall insett att du har en helt annan filosofi än mig vad gäller när man ska använda färdighetsslag.. Jag får väl nöja mig med det.. Hoppas du lyckas inse detsamma..

/Han som ska dra på LinCon om 4 timmar och har inte tid att sitta här och tjöta

 

[hraufnir]

Jag har ett spännande lästips till dig: Poltava av Peter Englund.

Läste den som 9åring... även Peter den Store. Kanske är dags att läsa om dem?

Jag tror vi helt enkelt kan diskutera detta i evigheter. Som det sades tidigare beror det på var ribban ligger.

Så sant som det är sagt. Och ingen kunde säga det bättre!!!

Så länge det talas om GD funkar det fint här.

Eftersom min kunskap om GD är Ringa, och lär inte växa innan jag fått spelet (om du inte skickar det snarast =) så gör jag om diskussionen till en "var ligger ribban" och gör en ny tråd i rollspelsmakaforumet. Du är välkommen att lägga dina två cent där, vore intressant att diskutera detta när vi inte talar om ett specifikt rollspel utan mer visioner och grundtankar. Mindre tåtrampande då. =)

 

[Brunalven]

Eftersom min kunskap om GD är Ringa, och lär inte växa innan jag fått spelet (om du inte skickar det snarast =) så gör jag om diskussionen till en "var ligger ribban" och gör en ny tråd i rollspelsmakaforumet. Du är välkommen att lägga dina två cent där, vore intressant att diskutera detta när vi inte talar om ett specifikt rollspel utan mer visioner och grundtankar. Mindre tåtrampande då. =)

Låter perfekt.

 

[Brunalven]

krigsavslut

Nu ska jag svara på den här tråden och hoppas att det inte föreligger ngt gruff (jag fick lite av den känslan på slutet av ditt inlägg).

En del av din kritik är givetvis välriktad. Jag ska göra en förklaring av vad jag egentligen menar. Det kommer att innebära fortsatt diskussion kring krig, so bear with me. Jag måste ju förklara varför jag blandade in krig i hela resonemanget.

I krig slåss man. Strid går ut på att slåss. Här finns en gemensam faktor. Man slåss.

Ifall rollpersonerna inte är inblandade i själva krigsstrategin är det oväsentligt att använda sig av fältslagsregler i ett krig. Hur kriget går är helt upp till SL. Däremot är det väsentligt att veta hur det går för rollpersonerna om de är med i kriget. Ska man då slå för alla som är med i kriget? Nix. Ett krig är inte enbart en lång uppställning där alla fyrar av ett skott. Här menar jag givetvis att SL måste göra kriget intressant för rollpersonerna (i annat fall kan man slå en slumptärning för att se om de överlever kriget, mer behövs ju inte). SL blandar in rollpersonerna i spaningsuppdrag, rekognoceringar, reduttstormningar, eller om de är officerer, galopperande färder emellan skvadroner för att kunna få ordning på leden och hindra desertörer från att desertera. Ett fältslag i sig kan alltså ge upphov till ett flertal småskaliga konflikter. Dessa ska SL ta vara på. Det är hela min utgångspunkt, och jag ber om ursäkt att det inte kom på det klara redan tidigare.

Så, nog om krig.

Jag vill gärna använda mitt färdighetsvärde till fullt värde om jag köper färdigheten och inte få minus direkt.. Om jag drar till med en egen tolkning så tycker ni att man ska slå för avståndsvapen oavsett tänkt situation, för att symbolisera hur svårt det är att träffa med ett flintlåsvapen och att ursprungsfärdighetsvärdet enbart anger hur stresstålig personen är under strid..

Absolut ska man få använda sin färdighet till det färdighetsvärde man har! Men diskussionen här handlar ju om situationer då man gör ngt utöver det vanliga och då är det min mening att det blir en negativ modifikation om handlingen är svårare att utföra, såvida handlingen inte är lättare för då blir det en positiv modifikation.

Min mening är att så fort man försöker skada en annan med ett vapen ska man slå för färdigheten för att se om man lyckas, får perfekt, misslyckas eller misslyckas fatalt. Ibland behöver man ju bara slå för att se om det blir ett fatalt misslyckande eftersom SL anser att de positiva modifikationerna är så stora.

Färdighetsvärdet avser inte alls hur stresstålig en person är under en strid utan hur stor rutin personen har med vapnet. Ju högre GCL desto större chans att lyckas har man ju även om man har universella modifikationer. Däremot är det KON som avgör hur fokuserad man kan vara under en strid. Hög KON ger nämligen en fokusmodifikation som sänker alla negativa modifikationer i alla lägen.

Hoppas det gick bra på LinCon.

 

[Ymir]

En bra statistik här är att ungefär var 300e kula i ett krig träffade

Heh, ja, det skulle ju förstås förklara hur turkarna lyckades erövra halva Europa utan krutvapen...

- Ymir, yrvaken

 

[Rickard]

Ah, det klarade upp det hela ^.^ [NT]

/Han som hade kul på LinCon då han både fick döda en massa rollpersoner och skrika sig hes medan han gjorde det

 

[Ulfgeir]

Re: Varför ha två pistoler när man kan ha en sån här!

Den var ju cool. Har visserligen sett sådana förr på bild. Måste ju vara det idealiska vapnet för skelögda/berusade skyttar som har problem att avgöra var målet egentligen står.

/Ulfgeir

 

[Fraggo]

håller med om lite överdrivna - för dubbla pistoler, tycker också det är med dubbla vapen typ alltid. gillade skarpt din ide om en skjutgalen individ med 6 pistoler fastspännda på ryggen och bröstkorgen.Mest av allt är det ju nice att kunna bränna av kula efter kula varje omgång istället för att skjuta en gång och sen dra fram ett svärd eller dolk.