Nekromanti Plötslig död.

Flurtis

Hero
Joined
27 Feb 2004
Messages
1,076
Location
Oskarshamn
Jag är väldigt förtjust i EON`s skaderegler men hur brukar ni hantera plötslig död hos era spelares rollpersoner. Framförallt EON är ju väldigt utsatt för det här. Det räcker ju med en extraskada så kan allt vara svart.

Brukar ni låta spelaren göra en ny under spelandets gång?
Brukar ni rädda RP?
Inför ni någon slags Healing potions?

Jag har haft svårt att tackla detta problem vilket har medfört att jag har dratt mig för små bataljer som t:ex rövaranfall eller krogslagsmål. Det räcker ju igentligen bara med en extraskada som tar rätt sen är det svart.

//Flurtis som vet att det här ämnet har varit uppe tidigare men var nyfiken ändån.
 

haltageten

Dum inuti huvudet
Joined
11 Apr 2004
Messages
578
Location
Stockholm
I den kampanj som vår spelgrupp har spelat så har en hel del dödsfall inträffat. Mestadels planerade sådana då en spelare vill byta karaktär. Men även oplanerade. I dessa två fall så har vi spelat till en bra punkt att bryta och sedan har spelledar Hjalle och spelaren satt sig ned och skapat en ny roll till kampanjen. Man ska inte vara rädd för att karaktärer kan stryka med, det är en del av spelet.

- Jocke
 

Vicotnik

Den onde
Staff member
Joined
28 Mar 2004
Messages
4,365
Jo jag har förlorat fyra stycken, vara av två både spelledaren (Hjalle) och jag viljat byta ut och sen två som jag fortfarnade ville spela som. En försvann i en stor strid med en helvets massa med rauner. En plockade vi bort ur kampanjen då vi alla lessnade på han och hans eviga tjat om öl, som jag senare skrev ett slut för. En som försvann i och med ogillande från gudarnas sida och en massa med qadosh förlust så där -29. Sen så en som jag inte vet hur han slutade men det hade något med en drake att göra, Hjalle vill inte förtälja hur han dog eller om han änns dog. Han kanske var för ful för att Hjalle skulle vilja ha med honom i fram tiden.

Hur som helst så är jag inne på min femte karaktär nu.
 

k7e9

Hero
Joined
10 Jul 2005
Messages
808
Location
Göteborg
Inte inte inte inte rädda RP!
Urk urk urk för sån't (tycker jag som spelare och spelledare)...
Okej, man kanske kan va diskret, men vaddå... Dom får en extraskada och misslyckas med sitt dödsslag... Vad gör man då? :gremtongue:
Låt dom dö... Om inte gruppen satsar stenhårt på att hitta en magiker som kan den där ritualen för att väcka upp döda... Ja då e de kört, slut, poff, borta! Pang bom...

Nej, men ett bra alternativ e att göra reservkaraktärer till spelarna någon gång... Sådär efter hand... Så åtminstånde de flesta har en karaktär dom kan kasta upp ur bakfickan och börja spela på något passande ställe...

Jag skulle aldrig rädda RPs... Det är en del av spelet att dö, man får ta det... Hur spännande hade det vart om man visste att man aldrig kunde stryka med? Det e som o sitta och spela <insert valfritt shoot-em-up here> med god mode, hela utmaningen försvinner... Det är inte lika illa med rollspel då man gör mycke annat än dödar saker... Men nästan...

Hade jag fått reda på av min sl (eller räknat ut under spelets gång) att det inte gick o dö typ... Då skulle hela grejen tappa så mycket av spänningen... Var ligger spänningen i en välspelad strid om man vet att sl alltid kommer rädda en ur det ändå??

Nej minsann... Inga räddningar och underligheter här... Vill dom ha tillbaka en karaktär får dom fan leta efter en magiker med återuppväckningsritualen... Och det kanske jag inte skulle låta dom lyckas med... Beror på hur smart de letat, och om de gick in för det helhjärtat eller inte...
 

Anders91

Veteran
Joined
3 Jan 2006
Messages
15
Location
Mollösund på Orust i Bohuslän i Västra götalands l
Men om ens RS dör kan man komma in med en ny i nästa stad?? T ex Erko och några fler RS dör av skogstrollen som attackerar gruppen när dom huggt ner några träd i skogen. Så de överlevande RS går till närmaste stad för att skaffa några fler medhjälpare til uppdraget. Sen kommer dom som dött in med varsinn ny gubbe som de överlevande RS skaffat sig! Kan man göra så??
 

k7e9

Hero
Joined
10 Jul 2005
Messages
808
Location
Göteborg
Jag personligen tycker att det är lite tunnt att bara göra sådär...

Men säg att denna Erko och två andra dog...
De överlevande tar sig tillbaka till närmsta stad och träffar där på en grupp äventyrare som just anlänt med båt till sta'n och just har tagtit in på ett värdshus och sitter för att äta mat...

Det var väl nästan precis det du beskrev... Men det ska lixom finnas lite kött på benen, så det inte blir typ...
"Eh, hej... Jag känner inte er men... Vill ni med oss ut och äventyra??"

Varje gång någon ny ska in i vår spelgrupp försöker jag få in det som en naturlig del av kampanjen... T.ex. nu senast fick vi en ny spelare...
Så lät jag hans karaktär, som är kapten på ett litet fartyg, få order om att understödja spelgruppens karaktärer genom att skeppa dem dit de ville och hjälpa till med diverse andra saker...
Så introducerades dom för varandra, fick äta middag ihop... Och ja, sedan blev det en del veckor resande till sjöss och sådant... Så lär de känna varandra och ja... På den vägen gick det... :gremwink:
 

Lovykar

Veteran
Joined
20 Feb 2006
Messages
24
Location
Uppsala
Har faktiskt personlig erfarenhet av detta rätt nyligen, då en av spelarna hade skapat en ny karaktär (en lärd tirak... mycket spännande) och han då ville testa en strid bara för att se hur det skulle gå. Visst, tyckte jag, och eftersom han hade en ärkefiende som hade kapacitet att skicka mördare på honom tyckte jag att en lönnmördare borde passa bra. Sagt och gjort, en mörk natt möter tiraken sagda mördare i en mörk gränd, (mördaren) endast beväpnad med ett svärd och sedvanliga lönnmördarkläder. (RP har en stridsslaga som gör MYCKET i skada...). Nå. De börjar slåss, och RP drämmer till med slagan. Missar. Slår igen. Missar. Mördaren skrattar lite och slår med svärdet, träffar bröstkorgen. Slår för träff: pulsåder. Sen fortsätter det med ett misslyckat kraftfullt anfall från RP och en tursam halspulsåderträff (!) från mördaren, varpå RP blir sur, slår av all kraft, missar och får en kritisk träff i hjärnan med mördarsvärdet som tack.

Vid det laget hade han 30+ poäng Trauma, 40-50 poäng Smärta och blödningstakt på över 70 (kryss, 5-6 blodförlust/runda...). Needless to say svimmade han (automatiskt vid hjärnskador) och låg nu med tre kritiska skador som var och en var tillräcklig för att ta livet av honom inom en minut (uppsliten halspulsåder och aorta, samt hjärnslafs pga ett svärd i ansiktet...). Vad gör man då som SL? Betänk att (1) det var en helt ny karaktär som han använde för första gången, (2) att han själv ville slåss mot mördaren och (3) att jag som SL slog extremt tursamma slag samt (4) att ingen annan i spelgruppen var där just då. Jag tog beslutet att låta mördaren i sista sekunden innan han gav nådastöten träffas av ett armborstlod, varpå han föll ner och dog, och att RP av en otroligt lycklig slump hittades av vakterna och fick vård innan han avled av blödningarna. Rätt eller fel tyckte jag det var lite segt att döda en helt ny RP i sin första slumpträff innan han ens hade hunnit träffa de andra spelarna... (Dessutom gav det mig en möjlighet att introducera min SL-RP-dvärg som jag just hade skapat, Drezin med tolerans för och extra vänlighet mot just tiraker...)

Men som sagt, detta var ett extremfall och en ganska skum slump (hade han fått in en eller två träffar med slagan hade mördaren nästan säkert dött snabbt) som ibland kan uppkomma... men i det här fallet bestämde jag mig alltså för att han överlevde (GM intervention ^^) för att inte förstöra (det kommande) äventyret och stämningen runt det, som förresten kommer bli mäkta intressant (en sanarinekromantikeralv, en björnkamorian, en drezinhydromantiker, en tirak (lärd, psykomantiker), samt en underhållarkastknivsmissla, en armborstundvikaranfallarmissla, en cirefalisk astromantiker och VÄLDIGT många apdjur är en rolig kombination... speciellt med magikerna :gremlaugh: )... men men, han överlevde alltså.

Hade det däremot varit ett aktivt val hade det varit en annan sak, i stil med "Hey, let's go look for the big gold treasure in that dragon cave over there :gremlaugh:", eftersom spelarna då har en chans att undvika situationen först, vilket inte var fallet nu. (Alltså typiskt inte att ramla ner från den enda möjliga vägen vidare pga ett (av 8!) misslyckat Klättringsslag (!)... Gillar inte såna "flaskhalsar" det begränsar så mycket till en viss färdighet (Klättra i det här fallet...(det tog tre RÖR-slag och ett mot TUR för att fixa situationen... sen lät jag dem hitta den alternativa vägen ner :gremsmile: ))) och det är dåligt. Så överlevnad, men bara i speciella situationer och inte alls som regel är mitt koncept.


EDIT: LÅÅÅNGT inlägg, ja, men förmedlar huvudsakligen min idé. Till och med läsbart för en gångs skull :gremsmile:
 

MovinGalt

Warrior
Joined
21 Oct 2002
Messages
372
Location
Stockholm
Hur hardcore får man vara då?

Om RPs går på en skogsväg, kan det helt plötsligt susa ut en pil ur skogen och träffa någon av RPs i halsen utan att den har möjlighet att göra någonting åt saken? (Kan likställas med att bli skjuten av en sniper (svårt i Eon kanske) falla i en fälla, bli förgiftad, knivhuggen etc etc). Alltså, göra samma sak mot RPs som de tenderar att göra mot SLPs när de ska lönnmörda någon, till exempel.

Jag gjorde så en gång, och resultatet blev ganska snopet faktiskt. Både för mig som SL och för spelaren, som helt sonika fick höra "Du dör - ni andra, ni hör ett avlägset skott eka genom djungeln". Eller satte en annan i fängelse, utan möjlighet att komma ut whatsoever ("realistiskt", då det är det fängelsen är byggda för) för att sedan avrättas dagen efter.Tråkigt som bara f*n, men hardcore. :gremcool:

En mildare version är ju at låta RPs slå mot något attribut/en färdighet för att hinna upptäcka faran, men det är ju på ett sätt att "rädda" dem från att dö/skadas.

Själv kör(de) jag lite av en medelvariant, alltså att om spelarna gör något dumt så belönas det med skador och dödsfall, medan det inte ska vara en effekt av ett enkelt tärningsslag eller siffror på pappret. Det är spelaren som har ansvaret, så att säga. Detta eliminerar scenariot med en "plötslig" död, då spelaren bör vara medveten om konsekvenserna av ett visst handlande och undvika det om denne tror att det kommer få allvarliga följder. Ungefär.

/MovinGalt
 

Duddmannen

Hero
Joined
4 Dec 2001
Messages
1,473
Location
Södertälje
Jag kör min vanliga Dark Epic Erotic Fantasy vilket innebär att jag aldrig låter mina spelares rollpersoner "komma undan" de fräcka och maffiga slutscenerna i äventyr och kampanjer. Därför tvingas jag ta till drastiska åtgärder ibland när antingen spelarnas tärningar går ovanlig mycket emot deras respektive rollpersoner, eller då mina egna tärningar är extra dödliga.

Kan jag rädda upp en situation utan att blanda in utomstående hjälp är det naturligtvis bäst. Vanligtvis kan en NPC "råka" slå kass skada vid lämpliga tillfällen.

Skulle det börja skita sig alltför mycket kan jag ändra fiendens taktik från "Döda Rollpersonerna och Alla Som Liknar Dem" till lite mer mjukisvariant typ "Fånga Dem Och Ta Dem Levande Till ... Drottningen!".

Nu för tiden är vi ett väl fungerande spelgäng så jag har börjat få en bra koll på vilka typer av motstånd som är lämpligt, det lär man sig ju efter ett tag. Det är också en bra anledning till att spela längre kampanjer - man får gott om tid på sig att lära sig hur strid ska gå till. Detta gäller både spelare och spelledare naturligtvis.
 

Evil Peter

Hero
Joined
23 May 2000
Messages
1,008
Location
Västerås och Fagersta
Jag skulle aldrig rädda RPs... Det är en del av spelet att dö, man får ta det... Hur spännande hade det vart om man visste att man aldrig kunde stryka med? Det e som o sitta och spela med god mode, hela utmaningen försvinner... Det är inte lika illa med rollspel då man gör mycke annat än dödar saker... Men nästan...
Att rädda en rollperson är ju inte dramaturgiskt annorlunda än hur de flesta filmer och böcker som innehåller våld utspelar sig. Det är ganska få som dödar huvudpersoner innan de fått chansen att göra något vettigt och än färre som slänger in nya huvudpersoner med något krystade anledningar (som det ofta blir om man jämför med hur väl grupper kan sättas ihop på förhand). Det finns massor av spännande filmer som följer konceptet att huvudpersonerna överlever till slutet då det bara handlar om illusionen av fara och att presentera den på ett underhållande sätt.

Jag säger inte att man ska låta rollpersonerna överleva allt utan menar bara att det inte nödvändigtvis förstör känslan av fara. Man får bara ställa frågan om vad man tycker är viktigast, att faran realiseras av att folk faktiskt dör eller att säkra den bästa dramaturgin (villket förstås är en subjektiv sak) för alla spelare och storyn som helhet.

Själv tycker jag dock inte det skapar något positivt att låta rollpersoner dö på alltför triviala sätt utan att de gjort något annat misstag än att ha otur med ett tärningsslag. Men så tycker jag heller inte kärnan i rollspel ligger i utmaningen att slå bra med tärningar. :gremsmile:
 

k7e9

Hero
Joined
10 Jul 2005
Messages
808
Location
Göteborg
Hur hardcore man får vara?? Okej, jag planerar inte in sniperanfall speciellt ofta...
Men skulle jag göra det så skulle nog spelarna få möjlighet att upptäcka faran och ifall de upptäckte den försöka undvika/mildra den...
Men varför planera in ett anfall som är "sniper" om man inte är ute efter att döda någon?? Skulle jag planera in snipers skulle det vara för att rollpersonerna betett sig idiotiskt och dratt på sig vreden av någon mäktig... O då kan dom fan ha de... :gremtongue:

Men nej... Hamnar en i fängelse med avrättning dagen efter, då måste den RPn gjort något korkat... Då skulle jag säkerligen låta den bli avrättad... Bryter man mot lagar i ett land som kräver avrättning... Ja då är det tråkigt för den personen... :gremtongue: Tycker jag...
Lagar är till för att följas, även av rollpersoner...

Nej, dör en RP, så dör en RP...
Hur räddar man ett sniperanfall?? Oj, du blev träffad i halsen... Haru rustning där? Okej, inte det... Skriv ner denna skadan... Slå döds och Chockslag... Okej, du dog......
Hmm... Okej, vi ångrar oss... Du dog inte... :gremtongue:

Eller menar du att du ändrar på tärningsslaget som säger "träffade halsen", eller den överdrivna skadan du slog?? Njaj, inte min grej heller... :gremwink: Hardcore helt enkelt... :gremlaugh:
 

k7e9

Hero
Joined
10 Jul 2005
Messages
808
Location
Göteborg
Och jag råkar gilla de filmer och draman där huvudpersonerna faktist dör när det är realistiskt att dö...
  • Sett Mr & Mrs Smith... Jag tyckte de båda skulle dö...
  • Sett/Läst Sagan om Ringen triologin... Jag tyckte åtminstånde ettpar till i "huvudgruppen" skulle dött... (utöver Gandalf som överlever sin död och Boromir)

    Som exempel bara... Sett Saw?? Där dör huvudpersoner och sådant... Helt okej, helt rätt tycker jag... Vad hade huvudpersonerna gjort för att förtjäna att dö? Nja, inget... :gremwink:

    Nejdu... Rädda rollpersoner bara för räddandets skull skulle inte jag göra... Jag skulle vara mer intresserad av de psykologiska aspekterna i hur de överlevande reagerer... Vilka bryter ihop i sorg som de aldrig riktigt hämtar sig ur? Vilka tar på sig skulden för personens död och vilka försöker hjälpa de andra genom den svåra tiden? Hur hanterar de en väns död under olika omständigheter?

    Nej, utmaningen ligger inte i hur bra/dåligt man slår på tärningar... Men ändå... Som jag säger... Jag gillar realistisk död, ligger man pyrt till så gör man... Dör man så dör man...
    OCh jag ger mer än gärna en döende rollperson möjligheten till några sista ord, en sista heroisk handling... Vad som för att skapa ett dramatiskt slut på rollsperonen... Se'n må det inte vara hyperrealism att de kan göra sådanna saker... Men jag är inte ute efter 100% realism heller. Sedan kan man alltid se det som adrenalin som håller igång en en sista stund...

    Ett exempel på en underbar död:
    Boromir, överlev pil efter pil när du borde vart död, döda ettpar extra Uruk-Hai, och få fler pilar i dig, och hinn berätta för Aragorn att Orcherna tog Hobbitarna och att han ser Aragorn som kung igen...
 

Alea

Veteran
Joined
24 Nov 2005
Messages
19
Location
Göteborg
Jag har alldring spel-lett eon-systemet men jag funderar på att konvertare om eons magisystem till wheel of time och spelleda en kampanj i wheel of time världen.

Just nu så spel-leder jag en DoD6 expert kampanj. (vildhjärta-eget-snösaga)

För inte så länge sedan så vandrade min spelgrupp in i en grotta och väckte skogstrollen (de näst mewsigaste, små patetsiska varelserna i spelvärlden) som vaktade stället, gruppen hade kunnat banka ihjäl alla trollen utan specielt stora problem, de hade kunnat fly då trollen inte är specielt intreserade av något annat än att sova bort baksmällan tills rollpersonerna ger sig och överlämnar vapnen.
Rollspersonerna hade precis fått reda på att den magiska skogen inte uppskattar dödande.

Den situationen var ganska enkel ur trollens synpunkt, kedja fast dem och döda dem. Som spelledare var det lite jobbigare, att precis i kampanjen döda av alla rollpersoner, även om dem själva satt sig i den här situationen.

Jag lät rps bli fastkedjade så att trollen skulle kunna piggna till och ha sitt lilla roliga med dem när dem inte har pulserande huvudvärk...

Medans trollen piggnade till så lyckas RP fly med lite hjälp av magi från gruppens magiker.

Med andra ord tycker jag att det alltid skall finnas en risk för rollspersoners död, är man i en strid så kan man dö. Så är det helt enkelt.
Men en helt meningslös död där nästan alla RP dör försöker jag undvika...

När det kommer till att folk dör och att deras nya karaktär skall hänga på så tycker jag som k7e9, det skall finnas någon anledning till att personen i fråga skall få hänga med gruppen, typ en släkting eller en bekant från "way past".

angående healing potions så är jag emot det om inte gruppen kan producera sina egna... Det är alltid bra att ha en helare i gruppen ifall nån blir skadad men att folk springer runt med potions är inte något som häör hemma i en intresant spelvärld.
 

k7e9

Hero
Joined
10 Jul 2005
Messages
808
Location
Göteborg
Jag måste säga... Om man vill testa en strid... Bara för att...
Så kan man testa en strid "off the record" lixom... Sådär, slåss... Men inte med karaktärens liv som insats... Och inte något som finns i karaktärens minne heller...

Helt enkelt en fight för att testa/lära sig systemet...
Svårare än så e de inte, och vi gör det a lot...

Sedan vad det gäller din räddning... :gremwink: Så var den snygg, och fick mig att tänka på en sak... Ödestärningar!!

Vi har modifierat dom lite... Så spelarna kan använda ödestärningar till lite mer än bara svårihetsförändringar...

T.ex. kan man spendera en ödestärning för att av en ödets nyck hitta en försäljare som säljer väldigt ovanliga varor, kanske Kläder av finaste snitt ifrån Mûhad, när man är i Asharien... Men man kanske behöver dessa kläder för att "smälta in" någonstan... Så då kan man med hjälp av ödestärningar låta en lycklig slump göra det möjligt...

Samma gäller för att ett ödets nyck skickar stadsvakten i sista sekund att rädda rollpersonen...

Beroende på hur jobbig situationen är, hur troligt det är att det kan hända kan det kosta mer än en ödestärning dock...

Så där har spelarna ett medel att hjälpa sig själva med... Istället för att jag som SL ska sitta och låta ödet rädda någon... Så kan de ta hand om det själva... Om de har ödesärningar kvar...
 

Zolod

Veteran
Joined
6 Feb 2004
Messages
124
Location
Jämtland
När jag är SL så brukar jag alltid undvika att döda RP vid helt onödiga tillfällen som t.ex. när de har otur vid en helt ordinär strid med ett gäng underhuggare. Om nån vid ett sånt tillfälle misslyckas med ett dödslag så säger jag att rollpersonen svimmar istället. Annars skulle det ju bara bli så tråkigt för den spelaren ifall han verkligen tyckte om sin RP och det skulle kanske också bli ett ovälkommet avbrott i kampanjen.

Jag och mina spelare tycker inte alls att det tar bort utmaningen i spelet och det leder inte heller till extrem våghalsighet från spelarnas sida eftersom man ändå inte vill gå runt och vara halvdöd.
Jag tycker istället att man ska fokusera på själva rollspelandet och inte vara så nitisk med reglerna.
 

Avslagen_Cola

Warrior
Joined
14 Oct 2005
Messages
390
Location
Skokloster
Måste säga att jag håller med dig till fullo. Har alltid varit lite för "snäll" spelledare genom åren, gett det där lilla extra och inte låtit någon dö.
Men sen började jag lira World of Darkness och eftersom det är så enkelt att starta karaktärer där så brukar det bli 1-3 personer som dör varje äventyr, beroende på hur försiktiga de är :gremgrin:
De som dog första gången blev rätt nere... Men sen när alla vant sig vid att folk dog lite då och då, blev det lättare att hantera och spela efter.

Det är en bra idé att låta en rollperson överleva ett tag när han misslyckats med sitt dödsslag, typ nån minut eller så. Det kan skapa rätt dramatiska scener som typ "Stick ni, jag uppehåller dem ett tag till eftersom jag ändå inte kommer överleva."
 

Avslagen_Cola

Warrior
Joined
14 Oct 2005
Messages
390
Location
Skokloster
En sak man kan göra är att låta alla nya karaktärer längta efter något som RP:na är ute efter, t.ex. kanske den nya karaktären drömmer om att bli väpnare till en riddare när en av karaktärerna är hovmagiker åt en baron eller liknande, om man vill slussa in den nya lite mer och inte bara säga att de är bästa kompisar direkt.
Grupprelationer kan minst sagt bli knepiga ibland.
 

Robert G

Veteran
Joined
26 Feb 2004
Messages
8
Location
Sturefors,Linköping
Man måste ju faktiskt i sammanhanget tänka på att om man nu har ett "sniperanfall" mot en rollperson, vad har han då gjort? Man beordrar inte någon att mörda någon annan utan skäl. Dom kanske har retat makthavaren, om dom nu inte inser att han kan sätta folk efter dem så synd då.

Att ett sådant anfall kommer helt oförberett kan jag nästan inte tänka mig. Eftersom man därför kan sluta sig till att rollpersonerna åtminstone tittar omkring sig kan man ju ge dem lite förvarning. "Helt plötsligt slutar alla vanliga skogsljuden" är nog lite väl extremt men ett svårt slag för speja kanske. Eller?
 

Evil Peter

Hero
Joined
23 May 2000
Messages
1,008
Location
Västerås och Fagersta
Jag pratade inte om att huvudpersoner inte dör utan att de inte dör vid dramaturgiskt illa valda tillfällen utan att ha gjort något fel. Det är enorm skillnad mellan de två. Att dö på slutet i en film är inte vad jag pratar om, det är ju ofta mycket dramaturgiskt "korrekt".

Vad gäller dina exempel har jag bara läst/sett LotR och där är huvudpersonerna inte helt självklara. Skulle den historien vara ett rollspelsäventyr efter Tolkiens vilja skulle man spela hoberna, resten är bifigurer och därmed SLP:s. Den historien är också full av räddningar för rollpersonerna just för att de inte ska dö av saker de tvingas till. Exempelvis kan man ta the dead marshes där Frodo misslyckas med sitt viljeslag men Gollum räddar honom. Att Frodo skulle dött där, trots att han inte hade något val än att gå dit, skulle inte varit speciellt väl uttänkt av en spelledare i mitt tycke.

De psykologiska aspekterna hos de överlevande är intressanta men jag ser inte hur det är någon motsats till vad jag skrivit. Gillar man att ha någorlunda realistiska reaktioner innebär dock slumpmässig död än större risk att äventyret går i sank då de flesta människor skulle lägga av om en nära vän (om det nu rör sig om en sådan förstås) dör. Förmodligen finns ingen drivkraft för hämnd heller om det just rör sig om den typ av slumpmässig död som jag pratat om.

Det blev lite lustigt när du skrev att du gillar realistisk död men sedan direkt förklarar att du istället vill ha dramatik. :gremsmile: I den typen av fall jag pratar om finns det inte mycket utrymme för heroisk död då det knappast känns hjältemodigt att lyckas slå ihjäl fyllot på baren som råkat få in en superträff när han blev arg för att rollpersonen inte ville köpa en öl åt honom.

Boromir, som du nämner, är ett typexempel på en död som inte är vad jag pratat om utan en död där personen valt att strida samt att det är en strid som har betydelse. Eftersom det rör sig om detta finns också möjligheten till en heroisk död.
 

MovinGalt

Warrior
Joined
21 Oct 2002
Messages
372
Location
Stockholm
Man måste ju faktiskt i sammanhanget tänka på att om man nu har ett "sniperanfall" mot en rollperson, vad har han då gjort?
Ett gäng stråtrövare bara, som känner för att visa att de menar allvar innan de stormar ur skogen för att plundra de kvarvarande RPs.

Det jag menade var inte just ett sniperöverfall, bara den spelmässiga konsekvensen det innebär. Ungefär som att säga "du får en blixt i huvudet och dör" (det kan ju faktiskt hända) eller att personen insjuknar i en obotlig sjukdom, etc.

Om RPs är fångade av superskurken, planerar han då en skitsmart hissanordning som långsamt ska sänka ner RPs i kokande frityr, med endast en grunt som vakt, eller skjuter han dem i huvudet på stört? Dramaturgiskt eller realistiskt "rätt"?Det är det som är frågan... :gremgrin:

/MovinGalt
 
Top