Nekromanti Plötslig död.

[k7e9]

Illa valda tillfällen eller inte... Dör dom så dör dom... Det är iallafall min filosofi.. Sedan att jag vill att de ska få en möjlighet till att göra något "häftigt" som sista grej med sin karaktär, behöver inte minska chansen till död..

I den typen av fall jag pratar om finns det inte mycket utrymme för heroisk död då det knappast känns hjältemodigt att lyckas slå ihjäl fyllot på baren som råkat få in en superträff när han blev arg för att rollpersonen inte ville köpa en öl åt honom.

Ok, slå ihjäl fyllot är inte heroiskt, och inte häftigt... Däremot att säga ettpar väl valda ord till sina vänner... Kanske berätta om en hemlig kärlek man har haft till en i gruppen av RPs, kanske berätta en hemlighet... Eller be dom att göra något, som sista önskan...

Jag är inte ute efter att RPs i min kampanj alltid ska göra heroiska saker... Inte när de dör heller... De ska bara (oftast) få en möjlighet att säga några sista ord, göra en sista gest, eller göra något heroiskt... Beror på situationen... Det är möjligheten till dramatik jag pratar om... Och den är upp till spelarna hur de förvaltar!

Jag kanske valde mina ord illa i förra inlägget... Men spelar man i min kampanj, ja då kan man dö i ett krogslagsmål med ett fyllo... Så enkelt är det, och det vet mina spelare också... Det är accepterat... Jag gör inga räddningar, det är de som får stå för det...
Exempelvis när de slogs mot krokodiler, slängde sig en RP ivägen för en krokodil som skulle ge sig på en annan RP som var väldigt skadad och antagligen skulle kunna ha dött av krokodilens hugg...

De psykologiska aspekterna hos de överlevande är intressanta men jag ser inte hur det är någon motsats till vad jag skrivit. Gillar man att ha någorlunda realistiska reaktioner innebär dock slumpmässig död än större risk att äventyret går i sank då de flesta människor skulle lägga av om en nära vän (om det nu rör sig om en sådan förstås) dör. Förmodligen finns ingen drivkraft för hämnd heller om det just rör sig om den typ av slumpmässig död som jag pratat om.

*hmmh* Äventyret hotat... Nå då får det väl vara det då... Fungerar väl för min del som spelleder äventyr och saker där jag försöker ge RPs frihet att göra som de behagar... Om de behagar lägga av för att åka hem och sörja... Då får de göra det... Inga problem för mig att lägga in 1 års upehåll där karaktärerna går igenom sörjeprocessen... Men de känner ju varandra fortfarande, och kommer träffas igen... Kanske de ger sig ut i världen för att äventyra igen då? Eller råkar ut för något... Må så vara att lite av det jag funderat ut går i stöpet... Men det gör inte mig någonting alls...

Dessutom den döde RPs sista ord kan initiera något nytt? Vem vet... Möjligheterna är oändliga... Och jag tänker då alltid låta en RP dö om tärningarna visar det så... Hur betydande striden är eller inte är spelar ingen roll... Strid är strid... Strid är dödligt, hamnar du i strid... Deal with it...

 

[k7e9]

Stråtrövare känner inte för att bli klacificerade som mördare tror jag...

Mycket bättre att strorma fram, vara många fler och peka på dom med vapen och och pilar... Och be följet som reser genom skogen att lägga ner sina vapen lugnt så ska allt gå smidigt och smärtfritt...

Sedan snor de allt de vill ha, och lämnar gruppen med kanske en häst med sadelväskor med mat och andra förnödenheter..
Bara för man är laglös rövare betyder det inte att man automatiskt måste slå ihjäl folk... Det är korkat att hamna i strid... För om det blir strid kommer både stråtrövare och de anfallna kunna dö... Då blir man som överlevande stråtrövare klacificerad som mördare, och dessutom är man färre så man har mindre chans att skrämma nästa grupp man vill råna...


Men som du säger, inte bara sniperanfall från från skogen kan ha effekten att folk dör på stört... Men sniperanfall e ju jobbiga (ibland omöjliga) att undvika.. Så de känns lite mer "dumma" på något sätt. Men finns en anledning till sniperanfall... Då får det väl vara så...

(Som du kanske märkt i tråden är jag inte en person som räddar RPs... )

 

[Evil Peter]

Ditt exempel med krokodilerna skulle kunna hända i min grupp också, trots att jag tror de som är SL modifierar tärningarna ibland (de som slås dolt alltså). Det har ju inte något att göra med att man som spelare är rädd för att sin karaktär ska dö utan att man tänker ur rollpersonernas perspektiv. Tänker man enligt det förstnämnda rollspelar man egentligen inte imo.

Vad gäller äventyren har vi också friheten för rollpersonerna att göra som de vill. Poängen där var att SL naturligtvis vill berätta den historia han arbetat med och att det inte alltid är värt att förstöra den genom en händelse som både saknar mening och inte kommer anses så underhållande av någon spelare (t ex att fyllot plötsligt ger en av dem en rak höger som dödar denne innan han hunnit reagera, realistiskt men tråkigt enligt många).

Kontentan av vår filosofi är väl att SL ska använda sig av alla knep som finns tillgängliga för att göra storyn så underhållande som möjligt. Enligt deras synsätt då.

 

[k7e9]

Jag bara ser det såhär med "räddningar" av karaktärer också... Vad om spelarna kommer på detta? Sådär känslan av "detta är en räddning av en RP X"... Sedan någon annan gång räddar man inte en annan RP Y... Då börjar folk ställa frågan, varför räddades X men inte Y egentligen?? Jag vill inte ha det, även om visst... Gör SL det på ett snyggt sätt så kommer (nog) ingen märka det...

Sedan vad det gäller rädslan för att ens karaktär ska dö, kontra rädslan karaktären har för att dö... Visst ska man kunna spela ut skräck för döden och sätta sig in i sin karaktärs perspektiv... Men det är inte alltid 100%, och märker man att alla strider som inte är viktiga eller speciella eller heroiska, märker man att ingen någonsin dör i spelgruppen vid dessa "onödiga" händelser... Då blir det ganska, tycker jag själv (både som spelare och SL), dummt...

Nu e det ju väldigt liten teoretisk chans att ett fyllo faktist dödar någon på ett slag... En hög med extra tärningar för utmattning torde göra perfekta träffar näst intill otänkbara... Dessutom skulle jag ge RP chans att undvika i det läget... Och sedan är det kross, vilket ofta är mer medvetslöshet än död..

Jag ser det lite såhär, Eon har ett realistiskt system, ett där man faktist kan dö av ett slag som träffar illa... Varför "fuska" bort det och bara använda det vid heroiska strider?? Varför ska fyllot aldrig ha "tur"?

Men jag ser din poäng, och förstår hur du tänker... Men jag å andra sidan tänker inte riktigt likadant...
Fungerar ert sätt för er (vilket jag är övertygad om att det gör) så är det super!
Men vårt sätt fungerar för oss... Jag väntar mig aldrig en räddning från SL när jag spelar... Dör jag, så dör jag. Tough luck, även om jag bara råkade i slagsmål över en flaska brännvin...

Jag tror att båda sätt att spela/spelleda på fungerar utmärkt, det är bara en fråga om hur hårt man vill ha det...
Ska vi strunta i att gå vidare i diskussionen? Jag tror bådas poäng och ståndpunt står ganska klar och vi kommer nog inte få ut mer än slumpmässig pajkastning på varandra! *hehe*
Tackar för en intressant diskussion iallafall!!

 

[Evil Peter]

Hehe, jag har nog inte haft något mål att komma fram till något under de sista inläggen (och har aldrig haft målet att ändra på någons spelsätt). Det har mest bara varit lite argumentation för att se den andra sidans syn på saken.

Nej, slår SL med dolda tärningar är det definitivt möjligt att göra det fullständigt vattentätt. T ex att flytta den slagna extraskadan till något allvarligt men inte dödligt, vilket inte märks på antalet tärningar eller något.

Jag tycker inte fenomenet att rollpersoner inte dör i barslagsmål, och andra händelser utan någon som helst betydelse, är konstigare än allt annat som gör rollpersonerna unika. Exempelvis att de alltid hamnar i en massa udda situationer med korta mellanrum. Ett annat exempel är hur striderna alltid tycks vara på en nivå där rollpersonerna har en chans att gå segrande ur den, något som inte verkar troligt om man applicerar det på en standardäventyrargrupp som lägger näsan i blöt på fel ställen. Rollspel är oftast fyllt av ologiska saker och jag skulle verkligen inte ändra åsikt om min rollpersons överlevnadschanser bara för att dylika dödsfall inträffade. Däremot skulle nog spelandet försämras av intåget av nya karaktärer som jag tycker, både från erfarenhet och när folk berättar om det, oftast blir krystat (främst pga att vänskaper knyts för fort).

Ja, den teoretiska chansen att fyllot ska slå ihjäl någon är liten och det är ju just därför det är negativt när det inträffar. SL har förmodligen gjort bedömningen att faran är försumbar och har slängt in denna lilla händelse som lätt krydda i en lågpunkt i äventyret innan man går vidare på de verkligt intressanta bitarna. Kanske var målet att en rp skulle hamna i fyllecellen efter slagsmålet och där skulle något avgörande ske.

Vad gäller systemet vill jag till att börja med inte kalla det realistiskt, det tycker jag inte att det är. Däremot är det mer realistiskt än många andra system ("mer" är nyckelordet). Och varför fyllot aldrig ska ha "tur"? Därför att det är onödigt att slänga bort noggrant genomtänkta scenarion på något så meningslöst.

Fast det finns ju en brygga mellan de två saker vi argumenterar för och det är ju anpassningen av motståndet. Det handlar ju ofta om att ge rollpersonerna tillräckliga odds när det rör sig om strid och det är ju en form av räddning. Jag tycker som sagt dödligheten är onödig i irrelevanta skeenden där rollpersonerna inte gjort något fel men om de gör bort sig tycker jag däremot inte det är fel att ignorera både den sänkta dödligheten samt balanseringen av motståndet, det blir en naturlig konsekvens istället.

Jag får tacka för diskussionen jag också, det var intressant som sagt.