Efter att Wilper mycket vänligt föreslagit Lady Blackbird som spelet att spela i söndags så skedde följande:
Jag plockade upp 4 spelare och samlades i vår lokala spelförenings röda rollspelsrum. Vi var från vänster till höger Elena, Tilda, Erik, Rickard och mig. Jag fick spelleda.
För er som inte spelat Lady Blackbird själva tidigare så finns här hela den plot som spelet ger en för att sparka igång handlingen:
Pappren blev utslumpade med inte mycket mer beskrivning än "idag spelar vi indie steampunk, ha kul". Vi droppade goblinen då vi var en för få. Ingen lady fick häller bli lady utan Erik fick spela Lady Blackbird, Rickard blev Ugglans (skeppets) ökända smugglar kapten Cyrus Vance, Elena blev mekanikern Kale Arkam på skeppet och Tilda fick spela vår ladys livvakt Naomi Bishop.
Under tiden de läste på sina blad om reglerna och karaktären så fick jag som inte lagt ett öga på spelet sätta mig i i värden och reglerna lite snabbt. När alla läst och fått sig lite sockerdricka pratade vi snabbt igenom vad som var tanken och hur spelandet skulle gå till. Detta följdes av karaktärsbeskrivningar av varierad grad, här följer snabba sammanfattningar:
Kale Arkam, sluskig tjuv och mekaniker på Ugglan, tar allt hen kommer över.
Naomi Bishop. Blackbirds livvakt och före detta pitfighter från Nightport. Stor muskulär och gillar att slå på saker och i synnerhet folk.
Lady Blackbird. Bortrövad på sin bröllopsdag, klädd helt i svart med en gasmask och låtsas näbb.
Cyrus Vance. Ökänd smugglare klädd i röd väst.
Och efter allt detta så bar det sedan av.
Allt startade i briggen på imperiets skepp Hand of Sorrow. Snabbt fick Kale upp låset och de första tärningsslagen var redan kastade. Inte utan att först misslyckas dock och situationen eskalerade till att en marin såg dem, drog i en spak och larmet var igång. Ute ur sin cell begav de sig igenom en rad korridorer, och nästan varje gång de öppnade en dörr så valdes en av dem till att beskriva vad de mötes utav. Den dåliga idén att klä ut sig till en städare på skeppet kläcktes utav Blackbird men övergavs snabbt av de andra när de hittade till hangaren där deras Uggla stod, utan drivmedel. Lite marines kom men vår Lady fick visa på sina trollkonster och förvandlade en av dem till en robot och den andra blev smidigt ner boxad av hennes livvakt Naomi. Cyrus Vance fick även uppvisa att för att lyckas med slag så som fylla på bränslet eller öppna porten innan marines tar denne till fånga behöver man inte slå fler tärningar än att alla ska lyckas, vilket han lyckades med, flera gånger.
Väl iväg upptäckte de dock att deras skepp tömts på förnödenheter. På detta kontrade de dock med att ett smugglarskepp borde ha ett hemligt förråd och när jag frågade dem vad som fanns där fick jag svaret "Tobak!... Och egg.". Resultaten blev en jobbig resa till handelsstaden Haven för att få lite variation i kosten. Färden förde mest med sig inbördes käbbel och lite backstory flashbacks för refresh (regelmekanik).
I en av dessa flashbacks så fick vi reda på varför Lady Blackbird flytt från sin äktenskap, det var nämligen så att hennes familj var mycket religiös och kände mycket folk inom kyrkan, och därför tänkte gifta bort henne dit, till vaktmästaren, för han skulle ju bli nästa överstepräst en dag. Och det kunde hon inte finna sig i.
Väl framme i Haven så snodde de en grillad kykling, sålde tobaken och eggen och lastade med nytt smuggelgods och annan proviant, samt blev överfallna utav prisjägare. Lady försökte lösa det med att fruktlöst kasta förtrollad mjölk på alla. Då detta inte löste sittuationen så sålde hon istället ut sin familj genom att flörta lite, se fin ut samt lämna ifrån sig nyckeln till sin släkts residens hemma i imperiet.
Väl tillbaka i skeppet fyllt med förnödenheter kom kaptenen Cyrus Vance fram till att det var barnsligt att sukta efter Lady Blackbird och kastade bort den keyn mot att lära sig om hemliga koordinater för att ta sig igenom det annars väldigt farliga The Remnants. Men för att få dessa koordinater behövde de först bege sig till alla tjuvar och bedragares näste, staden Nightport, för att möta upp en gammal vän.
På väg till Nightport träffade de återigen på sina bekanta från imperiet. För att fly, efter en grovt misslyckad strid, valde de denna gången att dyka ner i djupet därunder. Strax efter att ha dykt ner och insett att deras skepp läcker massor efter skador från striden så såg de för första gången de enorma himmelsbläckfiskarna! Efter att dessa gjort skrynklig origami av deras förföljare valde gruppen vist nog att återvända till ytan, göra snabba reparationer och skynda sig vidare.
Väl i Nightport. Cyrus Vance fick träffa sin bekanta och blev borta ett tag. Lady med sin livvakt tog en promenad, och Kale tog av till en bar. Cyrus bekanta hette Ivan, var någon form av avdampad psykopat som hängde på en skrottip men hade stenkoll på sina siffror. Lady och Naomi promenerade på vad vi fick höra var Naomis hemstads gator. Hon var ju en gång en pitfighter. Där träffade de på en till gammal vän till Naomi. Efter att ha rett ut att Naomi inte var tillbaka för nya jobb och att dennes sällskap var lite för fint för att kunna acceptera att bli misstagen som en prostituerad så fick de hur som reda på att en häxa hade hyrt några råskinn till att leka pirater utanför det riktiga piratnästet i The Remnants. Denna häxa hade även förmågan att styra himmelsbläckfiskar så hon var inget att leka med.
Lady fick idén att om de kunde besegra denna häxan så kunde hon få bevisa sig inför sin älskade Uriah Flint. Men som med många av hennes tidigare förslag så godkände inte gruppen detta. Efter en rad mer eller mindre lyckade förhandlingar med olika gäng i Nightport lyckades de till sist hitta några som kunde ge dem säker lejd till The Remnant, även om detta skulle kosta dem hela lasten när de kommit fram och fått den såld.
Eskorterade utav ett stort ångsprutande och tjutande monster till bläckfiskbortskrämningsmaskin så tog de sig dock till asteroiderna i The Remnants. Detta beskrevs som en stort moln av stenar i varierad storlek och bara en galning skulle köra in där. Deras eskort väntade utanför på att de skulle in, träffa Uria, sälja sina varor och komma ut och betala dem.
Väl inne mötes de tillslut av Uriahs tillhåll. En enorm flygande gräsplätt klädd med ett medeltida slott bredvid vilket piratkungens egna luftskepp stod parkerat, ett stort träfartyg hängande i linor från en zeppelinare. Framför slottet stod -utöver en lång rad kanoner- Uriah själv med ett brett leende på sina läppar. Efter att lady fått kasta sig i sina armar och fått höra "Välkommen hem min käraste, jag tvivlade aldrig på att du skulle komma tillbaka. Men.. Jag har hunnit gifta mig 4 gånger sedan du var borta, du får dock plats att dela rum med de andra fruarna" fick hon dock nog. En stor trollformel senare och Uriah var hennes slav. De andra fruarna gav hon till hans besättning, hans skepp lånade hon ut till Cyrus Vance och hennes livvakt fick anställning där.
När den ökända smugglaren åter lämnade The Remnants så gjorde han det då på Uriah, piratkungens, enorma skepp, med sin uggla parkerad på deck, utan några planer på att någonsin komma tillbaka för att återlämna det han fått. Och de utpressande sluskarna som väntade på honom utanför flydde med svansen mellan benen när Uriahs mäktiga fartyg gled ut mellan asteroiderna. Slut.
Bah, detta blev ju allt för långt. Jag kan inte detta med krönikor, och orkar inte korrekturläsa nu ikväll, klockan är ju efter ett. A ja hoppas det inte är alltför förskräckligt skrivet.
Jag plockade upp 4 spelare och samlades i vår lokala spelförenings röda rollspelsrum. Vi var från vänster till höger Elena, Tilda, Erik, Rickard och mig. Jag fick spelleda.
För er som inte spelat Lady Blackbird själva tidigare så finns här hela den plot som spelet ger en för att sparka igång handlingen:
Lady Blackbird is on the run from an arranged marriage to Count Carlowe.
She hired a smuggler skyship, The Owl, to take her from her
palace on the Imperial world of Ilysium to the far reaches of the
Remnants, so she could be with her once secret lover, the pirate
king Uriah Flint.
however—Just before reaching the halfway point of Haven,
The Owl was pursued and captured by the Imperial cruiser
Hand of Sorrow, under charges of flying a false flag.
even now Lady Blackbird, her bodyguard, and the crew of
The Owl are detained in the brig, while the commander of the
cruiser, Captain Hollas, runs the smuggler ship’s registry over
the wireless. It’s only a matter of time before they discover the
outstanding warrants and learn that The Owl is owned by
none other than the infamous outcast Cyrus Vance.
how will lady blackbird and the others escape
the hand of sorrow?
what dangers lie in their path?
will they be able to find the secret lair of the
pirate king? if they do, will uriah flint accept
lady blackbird as his bride? by the time they get
there, will she want him to?
She hired a smuggler skyship, The Owl, to take her from her
palace on the Imperial world of Ilysium to the far reaches of the
Remnants, so she could be with her once secret lover, the pirate
king Uriah Flint.
however—Just before reaching the halfway point of Haven,
The Owl was pursued and captured by the Imperial cruiser
Hand of Sorrow, under charges of flying a false flag.
even now Lady Blackbird, her bodyguard, and the crew of
The Owl are detained in the brig, while the commander of the
cruiser, Captain Hollas, runs the smuggler ship’s registry over
the wireless. It’s only a matter of time before they discover the
outstanding warrants and learn that The Owl is owned by
none other than the infamous outcast Cyrus Vance.
how will lady blackbird and the others escape
the hand of sorrow?
what dangers lie in their path?
will they be able to find the secret lair of the
pirate king? if they do, will uriah flint accept
lady blackbird as his bride? by the time they get
there, will she want him to?
Under tiden de läste på sina blad om reglerna och karaktären så fick jag som inte lagt ett öga på spelet sätta mig i i värden och reglerna lite snabbt. När alla läst och fått sig lite sockerdricka pratade vi snabbt igenom vad som var tanken och hur spelandet skulle gå till. Detta följdes av karaktärsbeskrivningar av varierad grad, här följer snabba sammanfattningar:
Kale Arkam, sluskig tjuv och mekaniker på Ugglan, tar allt hen kommer över.
Naomi Bishop. Blackbirds livvakt och före detta pitfighter från Nightport. Stor muskulär och gillar att slå på saker och i synnerhet folk.
Lady Blackbird. Bortrövad på sin bröllopsdag, klädd helt i svart med en gasmask och låtsas näbb.
Cyrus Vance. Ökänd smugglare klädd i röd väst.
Och efter allt detta så bar det sedan av.
Allt startade i briggen på imperiets skepp Hand of Sorrow. Snabbt fick Kale upp låset och de första tärningsslagen var redan kastade. Inte utan att först misslyckas dock och situationen eskalerade till att en marin såg dem, drog i en spak och larmet var igång. Ute ur sin cell begav de sig igenom en rad korridorer, och nästan varje gång de öppnade en dörr så valdes en av dem till att beskriva vad de mötes utav. Den dåliga idén att klä ut sig till en städare på skeppet kläcktes utav Blackbird men övergavs snabbt av de andra när de hittade till hangaren där deras Uggla stod, utan drivmedel. Lite marines kom men vår Lady fick visa på sina trollkonster och förvandlade en av dem till en robot och den andra blev smidigt ner boxad av hennes livvakt Naomi. Cyrus Vance fick även uppvisa att för att lyckas med slag så som fylla på bränslet eller öppna porten innan marines tar denne till fånga behöver man inte slå fler tärningar än att alla ska lyckas, vilket han lyckades med, flera gånger.
Väl iväg upptäckte de dock att deras skepp tömts på förnödenheter. På detta kontrade de dock med att ett smugglarskepp borde ha ett hemligt förråd och när jag frågade dem vad som fanns där fick jag svaret "Tobak!... Och egg.". Resultaten blev en jobbig resa till handelsstaden Haven för att få lite variation i kosten. Färden förde mest med sig inbördes käbbel och lite backstory flashbacks för refresh (regelmekanik).
I en av dessa flashbacks så fick vi reda på varför Lady Blackbird flytt från sin äktenskap, det var nämligen så att hennes familj var mycket religiös och kände mycket folk inom kyrkan, och därför tänkte gifta bort henne dit, till vaktmästaren, för han skulle ju bli nästa överstepräst en dag. Och det kunde hon inte finna sig i.
Väl framme i Haven så snodde de en grillad kykling, sålde tobaken och eggen och lastade med nytt smuggelgods och annan proviant, samt blev överfallna utav prisjägare. Lady försökte lösa det med att fruktlöst kasta förtrollad mjölk på alla. Då detta inte löste sittuationen så sålde hon istället ut sin familj genom att flörta lite, se fin ut samt lämna ifrån sig nyckeln till sin släkts residens hemma i imperiet.
Väl tillbaka i skeppet fyllt med förnödenheter kom kaptenen Cyrus Vance fram till att det var barnsligt att sukta efter Lady Blackbird och kastade bort den keyn mot att lära sig om hemliga koordinater för att ta sig igenom det annars väldigt farliga The Remnants. Men för att få dessa koordinater behövde de först bege sig till alla tjuvar och bedragares näste, staden Nightport, för att möta upp en gammal vän.
På väg till Nightport träffade de återigen på sina bekanta från imperiet. För att fly, efter en grovt misslyckad strid, valde de denna gången att dyka ner i djupet därunder. Strax efter att ha dykt ner och insett att deras skepp läcker massor efter skador från striden så såg de för första gången de enorma himmelsbläckfiskarna! Efter att dessa gjort skrynklig origami av deras förföljare valde gruppen vist nog att återvända till ytan, göra snabba reparationer och skynda sig vidare.
Väl i Nightport. Cyrus Vance fick träffa sin bekanta och blev borta ett tag. Lady med sin livvakt tog en promenad, och Kale tog av till en bar. Cyrus bekanta hette Ivan, var någon form av avdampad psykopat som hängde på en skrottip men hade stenkoll på sina siffror. Lady och Naomi promenerade på vad vi fick höra var Naomis hemstads gator. Hon var ju en gång en pitfighter. Där träffade de på en till gammal vän till Naomi. Efter att ha rett ut att Naomi inte var tillbaka för nya jobb och att dennes sällskap var lite för fint för att kunna acceptera att bli misstagen som en prostituerad så fick de hur som reda på att en häxa hade hyrt några råskinn till att leka pirater utanför det riktiga piratnästet i The Remnants. Denna häxa hade även förmågan att styra himmelsbläckfiskar så hon var inget att leka med.
Lady fick idén att om de kunde besegra denna häxan så kunde hon få bevisa sig inför sin älskade Uriah Flint. Men som med många av hennes tidigare förslag så godkände inte gruppen detta. Efter en rad mer eller mindre lyckade förhandlingar med olika gäng i Nightport lyckades de till sist hitta några som kunde ge dem säker lejd till The Remnant, även om detta skulle kosta dem hela lasten när de kommit fram och fått den såld.
Eskorterade utav ett stort ångsprutande och tjutande monster till bläckfiskbortskrämningsmaskin så tog de sig dock till asteroiderna i The Remnants. Detta beskrevs som en stort moln av stenar i varierad storlek och bara en galning skulle köra in där. Deras eskort väntade utanför på att de skulle in, träffa Uria, sälja sina varor och komma ut och betala dem.
Väl inne mötes de tillslut av Uriahs tillhåll. En enorm flygande gräsplätt klädd med ett medeltida slott bredvid vilket piratkungens egna luftskepp stod parkerat, ett stort träfartyg hängande i linor från en zeppelinare. Framför slottet stod -utöver en lång rad kanoner- Uriah själv med ett brett leende på sina läppar. Efter att lady fått kasta sig i sina armar och fått höra "Välkommen hem min käraste, jag tvivlade aldrig på att du skulle komma tillbaka. Men.. Jag har hunnit gifta mig 4 gånger sedan du var borta, du får dock plats att dela rum med de andra fruarna" fick hon dock nog. En stor trollformel senare och Uriah var hennes slav. De andra fruarna gav hon till hans besättning, hans skepp lånade hon ut till Cyrus Vance och hennes livvakt fick anställning där.
När den ökända smugglaren åter lämnade The Remnants så gjorde han det då på Uriah, piratkungens, enorma skepp, med sin uggla parkerad på deck, utan några planer på att någonsin komma tillbaka för att återlämna det han fått. Och de utpressande sluskarna som väntade på honom utanför flydde med svansen mellan benen när Uriahs mäktiga fartyg gled ut mellan asteroiderna. Slut.
Bah, detta blev ju allt för långt. Jag kan inte detta med krönikor, och orkar inte korrekturläsa nu ikväll, klockan är ju efter ett. A ja hoppas det inte är alltför förskräckligt skrivet.
