Banekonomi och regelekonomi
"Borde det inte finnas någon "fast" tabell med hur lång tid det är mellan det ultimata fönstret, typ jorden-mars varje 150 dagar, jorden saturnus varje 450 eller så, och en bestämd tid för hur l¨ng tid resan tar (för ett medel skepp)."
Det finns en mycket viktig faktor i hur man beräknar det "ultimata fönstret", nämligen hur mycket ditt skepp kan accellerera. Kan du accellerera tillräckligt mycket så kan du ta vilken bana du vill i stort sett, men om du inte kan det så är du tvungen att utnyttja andra himlakroppar som gravitationsslungor för att öka hastigheten med dem.
Som ett exempel, Cassini kom fram till Saturnus efter sju års resa. Det finns ingen raket i helsicke som kan accelerera den enormt stora rymdsonden (Cassini beskrivs som "den sista dinosaurien" när det gäller rymdsonder) så att den kommer till Saturnus. Det ultimata fönstret omfattade således en sväng till Venus, en sväng till Jorden, en sväng till Mars och slutligen en lång kastbana ut till Saturnus. Det tog sju år. Vill man komma fram snabbare så måste man gasa mer.
Summan av kardemumman är att det finns två sorters ultimata banor. Den ena är så bränslesnål som möjligt, och den andra är så snabb som möjligt. Snabba banor kostar mer bränsle, bränslesnåla banor tar längre tid. Nånstans däremellan finns den mest ekonomiska banan, där kostnaden för accelerationen vägs mot kostnaden för tiden man är villig att vänta.
Eftersom det finns så oerhört många möjliga banor enligt alla dessa parametrar, och eftersom de flesta av dem tar omvägar kring andra planeter än målplaneten, så finns det knappt någon regelbundenhet i möjliga startfönster. Det går inte att säga att var 155e dag så kan man åka till Venus. Snarare är det så att var 155e dag så kan man åka till Venus på ett sätt, var 126e dag kan man åka till Venus på ett annat sätt, var 983e dag kan man åka till Venus på ett tredje sätt, var 396e dag så kan man åka till Venus på ett fjärde sätt, har du jävelmycket bränsle så kan du åka till Venus på ett femte sätt va 86e dag... och så vidare. Sammantaget så blir alla dessa regelbundenheter hejdlöst varierande, för lekmannens ögon mer eller mindre slumpmässiga. Idag har vi femton olika sätt att ta oss till Venus som varierar i längd mellan 89 och 399 dagar, imorgon har vi tolv andra sätt som varierar i längd mellan 144 och 196 dagar, och så vidare.
---
Det om banekonomi i verkligheten. Nu till banekonomi i regler.
Det vi ser hittills är att det finns ett sätt att räkna ut hur lång tid resan tar och vilken bana som är bäst. Trots allt, NASA gör det dagligen och lyckas för det mesta rätt bra. Kruxet är att hos NASA så är det superdatorer och filosofie doktorer som gör det. Hur många spelledare tror du är filosofie doktor och har en superdator i garderoben?
Således måste man komma på ett sätt att emulera banmekanik med en regelmekanik. Så som jag ser det har man två val. Man kan strunta i verkligheten, eller man kan försöka emulera verkligheten så väl som möjligt. I båda fallen så måste man göra det så spelbart som möjligt.
Att göra det spelbart innebär att man inte kan ta med alla variabler i beräkningarna. Precis som att man inte beräknar kulbana efter luftfuktighet, kulvikt, krutmängd, energimängd per krutmängd, gasexpansionshastighet, piplängd, vindavdrift etc när man gör anfall med en automatkarbin, utan förenklar detta till ett avståndsvärde, en träffchans och en skada, så bör man knappast ta med alla möjliga varianter av banor i rymdresor. Det enda spelaren vill veta är hur lång tid resan tar och när han kan resa.
Med den detaljnivån så finns det egentligen ingen regelbundenhet i restider och väntetider på startfönster. De verkar sättas mer eller mindre godtyckligt eller slumpmässigt. Det finns en hel vetenskap bakom, men eftersom lekmannen inte begriper den så ter sig verkligheten slumpmässig.
Åkej, verkligheten verkar vara slumpmässig. I så fall, gör även reglerna slumpmässiga. Det är det enklaste sättet att få en regelmekanism som på ytan uppför sig på samma sätt som verkligheten. Alternativen är en enkel regelbundenhet som inte finns, och därmed är en orealistisk regel, eller en komplicerad regelbundenhet som liknar verkligheten och som därmed blir ospelbar.
---
På sidan som jag länkade till så finns ett sätt att beräkna restiden, där man tar hänsyn till hur ekonomisk bana man vill ha. Dessutom får du en väntetid till startfönstret. Vill du inte ta det startfönstret så kan du räkna fram nästa startfönster därefter och hur lång tid den banan tar. Systemet funkar (det är speltestat). Grejen med väntetid på startfönster och varierande banlängd gjorde att navigatören i speltestkampanjen faktiskt kände sig som en navigatör, då han rullade fram väntetid och bantid, sedan nästa väntetid och bantid, och höll på så för att hitta den "ultimata banan" i form av väntetid plus bantid. Det är alltså inte enbart en massa teoretiskt svammel som gör att jag tror på den här modellen - det finns lite empiri bakom också.
