CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
Tag Diplomacy som exempel.
Är det ett brädspel. Ja.
Är det vad som händer på spelplanen som är det intressanta? Nej!
Situationen på kartan (de olika arméerna och flottorna, deras position och framförallt deras potentiella hot) är ju "bara" generatorn för det verkliga spelet, den mänskliga konflikten och intrigspelandet, som ju sker i spelrummet, ute på balkongen, nere i köket etc.
Överallt förutom på spelplanen, och more to the point, helt utanför några regelstrukturer. (Tja, det finns väl två regler: du får inte fuska, och... regel två är väl att det inte finns några andra regler ;-)
Vad jag vill ha sagt är:
Det finns få rollspel som fokuserar på karaktärernas intrig därför att "intrigerande" blir antingen styrt och då "brädspeligt" om det är karaktärernas begränsningar som sätter de huvudsakliga gränserna, eller så låter man spelarna leva ut sina karaktärsintriger. Det blir förvisso bra "rollspel", men inte i samma betydelse som vi normalt menar.
Egentligen är det samma sak med strid i rollspel. Om man inte vill lajva eller slåss spelare vs spelledare får man ju plocka upp tärningar och karaktärsark. Egentligen kan det sägas vara precis lika mycket "brädspeligt" som för sociala konflikter, bara det att vi vant oss såpass att vi inte längre ser strider som något skiljt från rollspelet i övrigt.
So there you have it.
Är det ett brädspel. Ja.
Är det vad som händer på spelplanen som är det intressanta? Nej!
Situationen på kartan (de olika arméerna och flottorna, deras position och framförallt deras potentiella hot) är ju "bara" generatorn för det verkliga spelet, den mänskliga konflikten och intrigspelandet, som ju sker i spelrummet, ute på balkongen, nere i köket etc.
Överallt förutom på spelplanen, och more to the point, helt utanför några regelstrukturer. (Tja, det finns väl två regler: du får inte fuska, och... regel två är väl att det inte finns några andra regler ;-)
Vad jag vill ha sagt är:
Det finns få rollspel som fokuserar på karaktärernas intrig därför att "intrigerande" blir antingen styrt och då "brädspeligt" om det är karaktärernas begränsningar som sätter de huvudsakliga gränserna, eller så låter man spelarna leva ut sina karaktärsintriger. Det blir förvisso bra "rollspel", men inte i samma betydelse som vi normalt menar.
Egentligen är det samma sak med strid i rollspel. Om man inte vill lajva eller slåss spelare vs spelledare får man ju plocka upp tärningar och karaktärsark. Egentligen kan det sägas vara precis lika mycket "brädspeligt" som för sociala konflikter, bara det att vi vant oss såpass att vi inte längre ser strider som något skiljt från rollspelet i övrigt.
So there you have it.