Nu har jag läst klart boken, och kan verkligen starkt rekommendera den för den som är intresserad av politisk historia. Den är väldigt positiv till Patten, men efter att ha läst den är jag rätt övertygad och också positiv till Patten. Samt att jag känner att Storbritanniens agerande när det gäller överlämnandet innan Pattens intåg är rakt av skamligt. Min bild är ungefär såhär:
Kima: Vi vill ha tillbaka Hongkong, och om ni inte ger det till oss så tar vi det med våld.
Storbritannien: Men vi kanske kan fortsätta att ha en roll, även efter att …
Kina: Nej. Vi tar hellre över en sönderbombad ödemark än låter er vara kvar.
Storbritannien: Okej, okej. Vi får göra ett avtal. Sedan är det den här frågan om folkstyre …
Kina: Vi gillar inte demokrati; det är uteslutet.
Storbritannien: Nej, vi vill inte heller ha det, egentligen, men vi måste lite låtsas som att vi vill det. Vi har lovat att konsultera folket där, och … hoppsan, det verkar som att de verkligen vill ha demokrati. Så jobbigt.
Kina: Ja, det här går inte för sig.
Storbritannien: Nå, om vi fuskar lite med siffrorna kan vi påstå att det inte finns någon vilja till det, även om alla oberoende undersäkningar säger något annat. Men vi kan ändå inte riktigt bara skippa det …
Kina: Vi kan lova att införa det efter att ni har stuckit.
Storbritannien: Ja! Det låter jättebra. Då slipper vi bekymra oss om det, för det blir ju upp till er att införa demokrati senare. Det kan vi låtsas som att vi tror på att ni kommer att göra.
Chris Patten: VAD I HELVETE HÅLLER NI PÅ MED?!
Jag tror också att jag vet ungefär vad jag behöver fokusera på, vilket hjälper mig att kapa lite i kapitlen. Kommer att bli en del jobb att få ihop det här, men det ska nog gå, tror jag. De sista åren får bli epilog, istället för att spela hela vägen fram till 1997.
Kima: Vi vill ha tillbaka Hongkong, och om ni inte ger det till oss så tar vi det med våld.
Storbritannien: Men vi kanske kan fortsätta att ha en roll, även efter att …
Kina: Nej. Vi tar hellre över en sönderbombad ödemark än låter er vara kvar.
Storbritannien: Okej, okej. Vi får göra ett avtal. Sedan är det den här frågan om folkstyre …
Kina: Vi gillar inte demokrati; det är uteslutet.
Storbritannien: Nej, vi vill inte heller ha det, egentligen, men vi måste lite låtsas som att vi vill det. Vi har lovat att konsultera folket där, och … hoppsan, det verkar som att de verkligen vill ha demokrati. Så jobbigt.
Kina: Ja, det här går inte för sig.
Storbritannien: Nå, om vi fuskar lite med siffrorna kan vi påstå att det inte finns någon vilja till det, även om alla oberoende undersäkningar säger något annat. Men vi kan ändå inte riktigt bara skippa det …
Kina: Vi kan lova att införa det efter att ni har stuckit.
Storbritannien: Ja! Det låter jättebra. Då slipper vi bekymra oss om det, för det blir ju upp till er att införa demokrati senare. Det kan vi låtsas som att vi tror på att ni kommer att göra.
Chris Patten: VAD I HELVETE HÅLLER NI PÅ MED?!
Jag tror också att jag vet ungefär vad jag behöver fokusera på, vilket hjälper mig att kapa lite i kapitlen. Kommer att bli en del jobb att få ihop det här, men det ska nog gå, tror jag. De sista åren får bli epilog, istället för att spela hela vägen fram till 1997.