Plundringsmastodont.
OM rollpersonerna nu flydde kommer deras intryck framförallt att vara chock.
Ju värre staden gjorde mostånd, destå värre plundring, coh ju mindre disciplin armén har, d:o. Om V:s här plundrade staden, innebär det att ingenting finns kvar, för jag antar att han inte gav staden några säkerhetsbyggnader (historisk sedvänja, vid förhandlad plundring - x byggnader var fredade, och de/det som var i dessa fick inte röras)?
Om V gav säkerhetsbyggnader, bestäm hur många (Säg 1d12 om V var generös, 1d6 annars) och välj vilka eller vad som evakuerades dit. Slå därefter en tärning - vid udda står byggnaden kvar, och folket och godset där har överlevt, vid jämt förlorade V kontrollen över sina knektar där, och stället gick förlorat såsom det mesta andra. Undantag överlevande byggnader och de folk som du (före slagen) bestämt evakuerades dit. Nedanstående förutsätter att V: inte gav säkerhetsbyggnader.
Normalt sett var ett ställe sönderplundrat på en vecka - skövlingen av rom 1527 tog kortare tid än så, och det var när man försökte hejda soldaterna. Du ger V. 3 veckor, vilket innebär att hans män kommer att vara uttråkade och kreativa från omkring vecka nummer två.
Om V. inte givit säkerhetsbyggnader finns först och främst inga barn kvar i staden; inte heller några kvinnor under fyrtio - båda är för värdefulla som underhållningsobjekt och (eller) slavar. Kvar ligger liken efter de riktigt vackra ungarna och flickorna, samt alla högättade damer. Dessa har våldtagits till döds, och har inte sällan "extrahål" uppskurna i mage och nyckelben. Männen som gjort motstånd är alla döda. De som finns kvar har i ett fall av tio åtminstone lemlästats eller torterats för skojs skull.
Alla män i rådet som inte varit allierade med V har tagits tillfånga, eventuellt om de är riktigt viktiga, tillsammans med sina familjer och nyckelanställda, som i så fall undgått ovanstående öden.
Dessa är det sport att förnedra så mycket soldaterna över huvud kan utan att direkt bryta mot V:s regler. De kommer man att sälja till högstbjudande, vilket förmodligen innebär Drunoc, Thalamur eller Soldarn. Vilken nation som än kontrollerar dessa har plötsligen en stark rätt att hävda suzerainitet över Jarla, och kommer förmodligen att försöka bygga upp det, och bryta det ur unionen, med motiveringen att överlevande grandéer svor trohet till den egna staten.
Om V. har adelsmän i sin armé (vilket jag betvivlar, men slå för all del en d100 - adeln är alla resultat över #80, -80), så kommer dessa förmodligen att ta vissa kvarter under beskydd, om de är släkt med eller har haft kontakt med dessas ägare. Förhoppningsvis fungerar dessa som säkerhetszoner, där alla som tar sig in istället blir adelsmannens fångar. Slå en d100-40/adelsman, för att se hur många de kunde rädda.
Alla präster och kyrkbyar som inte har varit en del av en säkerhetszon har också de förnedrats. Kyrkorna har varit uppsamlingsplats för fångar, och har förmodligen inte längre några trädetaljer (som brändes för att steka de råttor man lyckats fånga, för att överleva), och de innhåller definitivt spontanlatriner. Alla präster som fångats blir antingen tvångsvärvade, eller förnedrade till döds, beroende på soldaternas tidigare erfarenheter av prästerskapet. Om man inte har haft exceptionellt goda relationer till det, så är det regel snarare än undantag att man agerar på sätt två, dvs. förnedrar dem för att bevisa för sig själv och sina kamrater att man minsann inte är rädd för någonting - inte ens helvetets alla eldar. Om de plundrande är riktigt riktigt religiösa, så kan det till och med hända att präster, munkar och nunnor lämnas i fred, och deras byggnader bara brandskattas på alla värdesaker, och alla individer som inte tillhör kyrkan. Vanligtvis tar man en respektabel och religiös borgare till fånga, och säger till honom -
"Hörru, vi har din hustru här, och hon är fortfarande vid liv. Om du går igenom alla präster och nunnor och ser till att vi får minst #-antal som inte egentligen är prästvigda som gömmer sig där, så klarar sig du och din hustru tills vidare, och får gömma er som hederspräster. Om inte, så ser vi till att hon dör en särdeles plågsam död, efter att vi har våldtagit sönder allt hon har, och skurit ut hennes tunga och ögon. Dig bländar vi, när vi är klara."
Klart som korvspad kommer den stackars familjefadern att hitta tillräckligt många fejkpräster, ofta men inte alltid faktiska fejkpräster, eftersom ryktet om att soldaterna inte angriper kyrkan har spridit sig. Om han är riktigt modig, kanske han till och med, möjligen framgångsrikt, lyckas förhandla till sig någon eller några av sina barn. Om soldaterna tror att det finns fler fejkpräster därinne, är dock seden att upprepa manövern, och straffa honom för sin ilojalitet, varför åtminstone någon nunna (de flesta soldater är heterosexuella män, statistiskt sett) nästan alltid ryker med, för att bevisa den religiöse borgarens desperation och goda tro.
Det sista en plundrande arme gör, är vanligen att sätta eld på staden, för att tvinga en förföljande armé att stanna, och se till att de återstående delarna av staden överlever. Vanligtvis samlar man så mycket folk man kan som har tillåtits överleva utanför säkerhetszonerna, i en stor publik och prestigefull plats - exemepelvis innanför grindarna till Todor Felx:s palats - varefter man sätter eld på hela staden, men framföralllt där.
Om armén lyckas släcka elden i tid (vilket inte är självklart - slå d6 - 1-2 ja, 3-4 nej, men de försökte: slå d100% av staden som överlevde, 5-6 nej, staden brann ned medan armén jagade V. för att få tag på fångarna och bytet) så stinker staden (eller de överlevande delarna av den) i månader av bränt ruttnande kött, och förkolnat trä. Inga färger finns kvar på någonting som inte är sten, och även där är allt nedsotat. Byggnader gås igenom en efter en för att se om de är strukturellt säkra. Försvarsverken och vattenförsörjningen är prioritet 1. Förmodligen har V:s soldater på kul dränkt våldtagna barn i alla brunnar utom 1, vilket innebär att dessa måste pumpas torra, och liket avlägsnas, förmodligen en tre gånger innan vattnet är drickbart igen. Med andra ord kommer en kåsa vatten att kosta mer än vad ett stort stop öl tidigare gjorde.
När vatten och försvar är tryggade, så kommer turen till nödvändigheter. Böndernas gårdar är förmodligen plundrade, men själva har de nog överlevt ute i skogarna. Alltså blir förstaprion att återställa deras odlingsmöjligheter, medan man sover i de skjul som byggts innanför de överlevande husen. Samtidigt skickas stora delar av befolkningen ut på floden eller in i Mithra för att trygga matförsörjningen efter vintern. Allt gods och alla föremål som kommer in i staden beslagstags av den militärguvernör som armén har lämnat efter sig (som dessutom är din trolige framtida frijarl) och används i stadens återuppbyggnad - om inga säkerhetsbyggnader lämnats. I så fall existerar inte heller rätten till privategendom, privatliv eller sin egen kropp och tid. Krigslagar råder, och armén dirigerar för att få staden att överleva vintern; återuppbyggnad är något som man får oroa sig för senare. Frammåt höstkanten/våren, kommer förmodligen de som tänker bli stadens nya borgarklass dit, med storslagna vagnar, brödutdelningar, och pengar som innebär att vilka som nu överlevt kommer att kasta sig över möjligheten att arbeta för dem. Staden överlever, men dess ursprungliga kultur och regenter kommer vara borta, och i dess ställe har en ny generation vuxit fram.
----
Om säkerhetszoner givits, så är situationen en annan. Dessa har i så fall hört skriken och känt stanken av vad som hänt utanför, men kommer förmodligen att våga sig ut när staden börjat brinna, och kommer att kunna släcka delar av elden på egen hand. Bestäm först vilka som evakuerats. Ett gott tips är att ägaren själv definierar, med sin framtida överlevnad som ledstjärna. Normalt sett innebär det att de skickligaste hantverkarna, samman med deras familjer, vasaller och deras familjer, samt de största egendomsägarna, med papper på alla egendomar, och stora mängder gods (sädestunnor, sprit, verktyg, värdesaker) evakueras först. Om plats finns kvar, tas kvinnor och (framförallt) barn in. Med säkerhetzonernas ledarskap, så tar återuppbyggnaden oftast mycket kortare tid, framförallt eftersom man för det mesta har tillräckligt mycket vatten (fler garanterade brunnar) och tillräckligt mycket gods för att kunna bygga upp staden utan att orsaka risken för en andra plundring, när man stjäl alla förbiresandes egendom.
De som lett säkerhetszonerna och hållit modet uppe under de tre veckor som plundringen pågick, är stadens nya råd, vilket innebär att det gamla rådet med stor säkerhet har förlorat all legitimitet, vilket (som setts ovan) kommer att medföra andra problem, när dessa återvänder i spetsen för en utländsk armé.
En inte helt ovanlig strategi är för den överhet som leder säkerhetszonerna att ta in så många gifta kvinnor som möjligt, tillsammans med deras giftasvuxna barn, framförallt sönerna. Detta håller fädren utanför säkerhetszonerna lojalare, och minskar risken för att de kommer att riskera zonernas överlevnad genom att göra för mycket motstånd mot de kränkningar som soldaterna utsätter dem för, för sitt höga nöjes skull. Genom att tänka på att varje incident av motstånd ökar risken för deras älskades liv, så minskar de driften att agera.
När väl plundringen är över, är dessa män för det mesta brutna, men deras familjer kommer att kunna ta hand om dem, till viss del. I åtminstone hälften av fallen, kommer personen fortfarande att duga till att arbeta med sitt gamla värv (om han inte var lemlästad), och i åtminstone en fjärdedel av fallen kommer han fortfarande kunna vara en god familjefader, och en fungerande samhällsmedborgare. Den hälft som varken duger till det ena eller det andra, förklaras vanligen som vansinnig, och drivs ut ur staden, där de vanligen sluter sig samman som banditer, och drar till grannstaden, i hopp om att plundra den (eller åtminstone dess bönder - att äta gott och våldta är deras nya livsdröm). Dessa kommer vara kärnan för V:s rekrytering om 5 år, om både de och han överlever så länge.
Med säkerhetszonerna kommer några av stadens nyckelbyggnader fortfarande att vara funktionsdugliga. Det kan röra sig om sädesmagasin, smedjor, eller kanske till och med tempel. Förmodligen rör det sig dock om företagshögkvarteren för Ramiz och de andra stora köpmännen, eventuellt också marknadstorget. Oavsett vad är dessa basen för stadens återuppbyggnad, och runt dessa kan den nästan återgå till det normala under mitten av nästa år.
Det slår mig också att jarla är en hamnstad. Bland de som inte hamnade i de eventuella säkerhetszonerna kommer man att organisera en snabbevakuering medels båtar av så mycket människor som möjligt över till andra sidan floden, varefter man drar upp eller förstör båtarna. Detta ger ytterligare människor och gods som inte är totalförstörda. Mitt förslag är att du slår en d6 för varje slp och godsgrupp (spikar och järnvaror, verktyg, säd, rep, etc. - använd sjöfarare och gå igenom listan). För varje 6:a har personen överlevt oskadad, eller godsgruppen har förts över i sådant överflöd att just detta inte är ett problem. För varje 5:a klarade sig personen - men på håret, exempelvis genom att ha sårats eller våldtagits en gång, innan hen lyckades fly (vid förstaplundringen våldtas allt, inklusive män). För gods innebär det att stora mängder finns, men för lite av dem för att man inte skall behöva ransonera det, eller annorstädes inskränka handel och privat äganderätt av det.
Var detta ungefär vad du sökte, eller missförstod jag frågan?
