Nekromanti Poesi?

[walium]

Om vi nu antar att jag är sugen på att fördjupa mig i diktens värld vad rekommenderar ni då, kära medforumiter, för diktare och verk?

 

[Lycan]

Min absoluta favoritdiktare är Bodil Malmsten, hon har en elegans och skicklighet som går direkt in i mjukdelarna. Hennes Nefertiti i Berlin är med stor sannolikhet det skrivna verk som berört mig mest.

Vidare är jag mycket svag för Sonja Åkesson, Elmer Diktonius och Kristina Lugn.

Samtliga är att betrakta som rekommenderade.

- L

 

[DeBracy]

Sätt dig ner och softa med Harry Martinsons Aniara vetja!

 

[Ulfgeir]

Shakespeare?

/Ulfgeior

 

[Gurgeh]

Jag hatar generellt poesi (och jag har ändå läst litteraturvetenskap), med argumentet att det är som tuggummi, jämfört med en komplett måltid i form av en roman. Undantag finns, men då ska författaren se till att berätta något medan han håller på. Vad sägs om Iliaden, något av Shakespeare eller Paradise Lost?

Annars vet väl alla? att den ädlaste formen av poesi är limericken, och att den ädlaste limericken är följande författad av en H. Alfredsson:

En kysskonstens kung var Sven Miller
Hans kyssar de var som en thriller
När hans dam gav sig hän
Knep hon 'hop sina knän
Och då knäckte hon jämt Millers briller

/tobias

 

[Foggmock]

Äh. Jag vinner.

Det var en flicka utifrån Gränna,
Som sin stjärtmuskel så kunde spänna,
Att man i detta hål,
Kunde strypa en ål,
Ja, till och med vässa en penna.

 

[Olle Linge]

Wiliam Blake! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Ymir]

Dante Alighieri; "Den gudomliga komedin". Men det är mest 'Inferno' som är hyfsat läsbar idag. Aline Pippings översättning är bäst; Ohlmarks är flummig som vanligt.

Göran Malmqvist; "Det förtätade ögonblicket; tolkningar av T'anglyrik". (Li Po med flera). Den enda svenska bok jag stött på som erbjuder en verkligt vettig inblick i den kinesiska poesins klassiker, mycket tack vare Malmqvists sätt att presentera materialet: på kinesiska, på transkriberad kinesiska, på svenska med kinesisk ordföljd och kinesiska böjningsformer, och i helt svensk tolkning.

Jag skulle vilja läsa Guy Gavriel Kays diktsamling; "Beyond this dark house". Det jag läst av hans dikter var klart trevligt, och då han berör mig mer än nån annan författare jag kan komma på på rak arm, vore det väl nog så värt att pröva på hans poesi. Jag antar att jag får köpa härket.

Pär Lagerkvist är också trevlig.

- Ymir, tycker att alla författare fortfarande borde skriva på versmått.

 

[haltageten]

En annan (läs jag) tycker om en del av de poeter som pluppat fram på senare tid som till exempel Bob Hansson, Daniel Boyacioglu och en till poet jag inte kommer ihåg namnet på fast vars bok jag hade men som tyärr blev stulen i samband med att jag blev slagen blodig, men han var bra i alla fall. Ska försökte komma på vad han heter.

- Jocke tipsar.

 

[thark]

För att vara så tråkig som jag nu faktiskt är: Kipling.

Annars är det kanske talande att favoritverk är Tennysons Charge of the Light Brigade och Shelleys Ozymandias.

Gurgehs rekommendation av Illiaden är förstås utmärkt; vad gäller kortare lyrik skulle jag vilja lägga andra klassiska diktare såsom Ovidius och Catullus. Annars sitter jag i samma sits vad gäller att ha läst litteraturvetenskap och generellt inte uppskatta lyrik.

 

[Storuggla]

Alf Henriksson. Valfritt verk som inte är historia.


Storuggla, gömmer dvärgar i morgonrocken

 

[walium]

"Göran Malmqvist; "Det förtätade ögonblicket; tolkningar av T'anglyrik". (Li Po med flera). Den enda svenska bok jag stött på som erbjuder en verkligt vettig inblick i den kinesiska poesins klassiker, mycket tack vare Malmqvists sätt att presentera materialet: på kinesiska, på transkriberad kinesiska, på svenska med kinesisk ordföljd och kinesiska böjningsformer, och i helt svensk tolkning. "

Är det samme Göran Malmqvist som har översatt "Färden mot väster", som verkar vara någon slags gammelkinesiskt epos i stil med "Illiaden"? Jag såg hela serien i en lågprisbutik härute, förutom första delen som verkar lite klurig att komma över.

 

[Rising]

Åsa Erikssons Oskyld är en av mina starkaste bokupplevelser, så den rekommenderar jag starkt. Det låter kanske inte så angeläget med en sjuttonårings dikter om mannen hon åtrår och den andre mannen som förgäves älskar henne, samt om hennes abort och om hur berusande och stormande kärleken kan vara... Men det är det.

Andras dikter framstår som sentimental smörja eller tafatta kåserier i jämförelse. Så djäkla bra är det.

Bruno K Öijer är rätt bra också. Vissa av hans dikter missar mig, men en del annat träffar faktiskt och stannar riktigt länge.

Och så kan man nog kalla Joakim Pirinens bok "Den svenska Apan" för lyrik. Åtminstone de flesta partier. Den boken rekommenderar jag också. Han är inte min idol för intet.

 

[Eksem]

Jag läste några bitar ur Oskyld. Den är mäktig. Jag tycker inte om den, men det är för att jag vill leva i en naiv värld´och inte gillar när mina rosa moln trasas sönder av andra människors lustar och ångest.

 

[Mekanurg]

Den gråsprängde rekommenderar:

Det svenska språkets ädlaste trium-humanat:

Karin Boye
Edith Södergran
Tomas Tranströmer