Piraten ingen minns namnet på hette James, men kallades ibland Jim. Han var en sorglig figur, och var en av Karibiens sämsta pirater. Han var så dålig, trots allt, att han kom till himlen när han dog.
När vi gjorde rollpersoner gav jag inte Jim några synder. Han försökte alltid göra det bästa för alla omkring sig. Däremot hade han utstått en faslig mängd oförrätter, och var härdad på området. Han var skeppets svarta får. Det var han som oskyldig hamnat i arresten i varje hamn, det var han som fått sin hand avhuggen och ersatt med en krok utan att ha gjort något fel, han som fått en förbannelse kastad över sig på Haiti och han som blivit kidnappad, våldtagen och torterad av en kvinnlig piratbesättning.
När spelet började var kaptenen död, och skeppskocken misstänkt för att ha förgiftat honom. Jim hade inga direkta planer på att bli kapten. Han ville två saker: att få ett piratsmeknamn och bli ihågkommen, och att hämnas på piratkapten Fair-Haired Molly. Men när Fingers Francis föreslog Jim som kapten kunde han inte tacka nej; det var hans chans att använda skeppet för att nå sina mål. Hans första order var att skona kockens liv, eftersom Jim trodde att han var oskyldig, och att styra skeppet mot Fair-Haired Mollys vatten.
På vägen dit siktades ett rikt spanskt handelsskepp, och Jim beslutade plundra det. Som vanligt styrde Dolken rakt mot fienden, rakt in i bordning. Här fanns en charmig spelmekanik där jag som kapten tog mitt värde i Brinkmanship antal tärningar och var tvungen att ge en till Peter som spelade Fingers. Han fick en extra tärning, och när vi väl bordade fienden fick han välja att antingen hjälpa till med sina tärningar, eller behålla dem och få bonuspoäng själv. Han valde att behålla dem, och bordningen misslyckades.
Jim slogs till en början tappert vid sin besättnings sida, men hela tiden i underläge trots det numerära övertaget. Till slut fick han ge sig; kastade sig tillbaka till det egna skeppet och började kapa linorna som band skeppen samman. Han tänkte lämna stora delar av sin besättning på handelsskeppet och försöka fly. Fingers dök upp och försökte hjälpa tillbaka folk till vårt skepp, men Jim hindrade honom. Med sin krok slet han av Fingers näsa, och med en spark skickade han honom till handelsskeppet.
Men Fingers tog sig tillbaka, och attackerade Jim. De utkämpade en kort strid som slutade med Fingers köttyxa planterad i Jims huvud, med hans omedelbara död som följd. I Poison'd finns det möjlighet för döda pirater att bli spöken. Jim försökte hemsöka skeppet, och på så vis bli ihågkommen, men det gick inte. Han gled över till andra sidan, där himmel eller helvete väntade. Ett tärningsslag baserat på hans spelvärden avgjorde att han kom till himlen, utan piratsmeknamn och utan att någon skulle minnas honom.
Efter spelet sa Peter något som gjorde mig mycket glad. Han tyckte att mitt sätt att spela min rollperson hade gjort det väldigt lätt för honom att spela sin. Jag tror att det berodde på två saker. För det första spelade jag honom som en förlorare, vilket gjorde att jag inte var rädd för att få honom att se dålig ut samtidigt som Fingers verkade bra. En grundidé inom improviserad teater går ut på att man ska få den andre att verka så bra som möjligt, och det tror jag att jag gjorde. Fingers verkade på det hela taget mer kompetent och cool än vad Jim gjorde.
För det andra var jag inte rädd att gå in i konflikter. Det "smarta" hade kanske varit för Jim att hålla sig i bakgrunden, och inte bli kapten och ta de dåliga beslut han gjorde. Men de dåliga besluten ledde till häftiga situationer, och även om ingen i spelet minns Jim så kommer jag att göra det.
Det var en väldigt rolig spelomgång, Anders och Peter!
- Jonas
