Nekromanti Poker-spelsystem?

[Rising]

Fick en konstig idé i duschen i morse som kanske är ny och spännande? (dock tror jag att den redan använts i något western-inspirerat ccg)

Nå, i spelet har man olika förmågor vars kompetens bedöms på en skala mellan 1 och uppåt (värden över 10 är dock oerhört sällsynta, och nästan övermänskligt bra) samt ett erfarenhetsvärde på samma skala. En nyutexaminerad forskare kan ha skyhög kompetens, men hans erfarenhet står sig slätt gentemot hans äldre kolleger.

Nå, när spelaren skall utföra en handling så ber han spelledaren om att få lika många kort som hans kompetensvärde i den efterfrågade förmågan. Av dessa får han dock enbart titta på lika många som hans erfarenhetsvärde i densamma. Resten måste ligga med baksidan upp på bordet.

Nu börjar pokertänkandet. Spelaren får välja att byta en eller flera av de kort han har på handen om han vill, eller så får han byta samtliga kort han har fått (även de dolda korten) mot en hel uppsättning nya. Därefter får han välja ut fem stycken (om han har fler än fem) som han vill ha på sin resultathand, sedan deklarerar han vad han har fått och spelledaren avgör om det räcker för att lösa uppgiften. Det kan vara ganska svårt att välja ut fem kort om du bara har fått titta på tre. Har man par i tvåor och ett ess, då kan det ju till exempel vara värt att dumpa tvåorna och välja några av ens dolda kort istället.

---

Det finns två varianter på ovanstående tillvägagångssätt:

Öppen deklarering
Spelledaren säger "för att hoppa över stupet krävs triss i nior eller högre" innan spelaren väljer vilka kort han skall byta. Det är ett vanligt tillvägagångssätt när rollpersonen bör ha en chans att värdera utmaningen han ställs inför. (Det bör vara standard)

Aktivt motstånd
När en person möter en annan person på en kraftmätning (som tex. i en kapplöpning eller brottning) så tar även spelledaren upp kort och lirar som spelledarpersonen skulle ha gjort. Det är förstås den som har bäst hand som vinner. När det gäller strid så kunde man ha ett system med insatser också, för att infoga ett element av bluff och psykologi till kompotten.

---

Hög kompetens är som ni ser väldigt bra, men utan någon form av erfarenhet så är ens förmåga rätt vansklig och otillförlitlig. Jag tänkte att man kan ha en sorts XP som med tiden omvandlade rollpersonernas Kompetens till Erfarenhet. Som yngling kan du t.ex. ha K6/E0 (Kompetens:6, Erfarenhet:0), vilka sedan blir K3/E3 när du nått din fulla potential. Därefter går det utför och du får mer Erfarenhet än Kompetens, vilket inte är bra. Då sjunker din prestationsförmåga.

Detta gillar jag; lever man ett äventyrligt liv (mycket XP) så blir man snabbt slutkörd i kroppen och skaffar sig nackdelar, medan någon som bara sitter stilla har längre "bäst före-datum", men som i gengäld behöver betydligt längre tid på sig för att nå sin fulla potential.

Nå, mest vore det ett kul system för att få till spänning runt bordet.

/Rising

 

[Insignia]

Låter jätteroligt! Jag vet inte hur praktiskt det skulle vara men det skulle säkert vara kul. En undran: Varför sjunker kompetensen när man får erfarenhet? Kan man inte lära sig nya saker under tiden, så att kompetensen ökar?

 

[Rising]

"En undran: Varför sjunker kompetensen när man får erfarenhet? Kan man inte lära sig nya saker under tiden, så att kompetensen ökar?"

Jag vet inte varför, men det har något att göra med svårigheten att försöka lära gamla hundar sitta. Kompetensen lyckas man enbart höja i början av ens karriär eller när man är ung, sedan kör man in i gamla spår och har svårt för att lära sig nya saker.

Rollspelens vanliga XP-filosofi är helt vrickad och låter snarast som någon sorts reklam från pensionärspartiet; "man blir bara bättre och bättre, dag för dag!" Så fungerar det förstås inte i verkligheten.

Skillnaden mellan Kompetens och Erfarenhet är inte heller en perfekt simulation av verkligheten, men jag tycker att den är betydligt bättre än brädspelstänkandet. Att få gestalta en rollperson genom "uppgång och fall" känns intressantare än att hon bara blir bättre och bättre ju mer hon äventyrar. Skillnaden mellan Kompetens och Erfarenhet är dessutom så tydlig när det gäller de flesta färdigheter i verkliga livet; ynglingar kommer till arbetsplatser med de senaste och färskaste kunskaperna och kan nå fantastiska höjder, men de saknar Erfarenheten som krävs för att omsätta dessa i praktisk användning. Denna dualitet ser man alltså lite varstans i verkligheten.

Men det är möjligt att man behöver finjustera reglerna så att den klarar alla möjliga situationer. Barnsoldater kastas ju in i krig utan vare sig Kompetens eller Erfarenhet, men tvingas med tiden skaffa sig bådadera för att kunna överleva.

/Rising

 

[Cybot]

Kompetens är ett så laddat ord.
Det säger så mycket som man inte vill säga.

Varför inte Innovativitet istället?

Äldre personer är ju knappast mindre kompetenta. Snarare mer kompetenta(om än fysiskt svagare) i de områden som de kan men de har svårare att utvidga sin kompetens.

 

[Insignia]

"Kompetensen lyckas man enbart höja i början av ens karriär eller när man är ung, sedan kör man in i gamla spår och har svårt för att lära sig nya saker."

För det första: Var går gränsen? När slutar man att lära sig? Stagnerar alla rollpersoner lika fort, eller beror det på grundegenskaper och/eller andra skillnader?

För det andra förstår jag fortfarande inte varför kompetensen nödvändigtvis *minskar* när man blivit en gammal hund. Även gamla hundar brukar kunna sitta om de lärt sig det i sin ungdom, särskilt om de har flera års erfarenhet.

 

[Björn Hellqvist]

Rollspelet som använde ett pokerliknande kortspelsystem var "Deadlands".

 

[Rising]

"För det första: Var går gränsen? När slutar man att lära sig?"

Oftast när man bestämmer sig för att man har fått tillräckligt med undervisning och börjar arbeta/äventyra.

"För det andra förstår jag fortfarande inte varför kompetensen nödvändigtvis *minskar* när man blivit en gammal hund. Även gamla hundar brukar kunna sitta om de lärt sig det i sin ungdom, särskilt om de har flera års erfarenhet."

Yes, men blanda inte ihop kompetens med sannolikheten för att lyckas med en uppgift. När kompetensen börjar gå över i erfarenhet så blir man ju bättre på ett tydligt sätt. Efter ett tag börjar det däremot bli så att man har mer rutin i kroppen än användbar kompetens. Världen förrändras ju, och det man lärde sig som ung slutar efter ett tag att vara riktigt användbar kunskap. Man har börjat bli inkompetent.

Ung kompetens och gammal erfarenhet tycker jag skall komplettera varandra. Två olika sorters skicklighet, med varsina kvaliteter. Därför utformade jag systemet som jag gjorde. Det ger ett intressant förhållande mellan lärare och elev, där eleven med tiden blir bättre än sin lärare, då han börjat nå en bra balans mellan kompetens och erfarenhet.

/Rising

 

[Rising]

"Äldre personer är ju knappast mindre kompetenta. Snarare mer kompetenta(om än fysiskt svagare) i de områden som de kan men de har svårare att utvidga sin kompetens."

Jag har stött på uttrycket "kompetens och erfarenhet" främst från gamla rävar som menar att ungtuppar förvisso har mer kompetens än dem själva, men som inte borde vara så styva i korken förrän de skaffat sig lite erfarenhet att stå på.

Nå, jag kan dock gå med på att "kompetens" ligger dåligt i mun för vissa. I det här fallet skulle jag kanske kunna gå med på att "Talang" vore ett lämpligare namn för egenskapen i fråga.

Man börjar med hög Talang, denna kan sedan med tiden gå över i Erfarenhet. Ju mer Talang man har från början, desto mer Erfaren kan man bli med tiden.

/Riz

 

[Insignia]

"Oftast när man bestämmer sig för att man har fått tillräckligt med undervisning och börjar arbeta/äventyra."

Varför kan man inte lära sig något i sitt arbete eller ute på äventyr? Jag förstår inte

"Världen förrändras ju, och det man lärde sig som ung slutar efter ett tag att vara riktigt användbar kunskap."

Många som arbetar hänger samtidigt med i världens utveckling. Många lär sig hela tiden nya saker i sitt yrkesverksamma liv, till exempel genom kurser eller genom att arbeta med folk som har färskare kunskaper. Får man inte spela en sådan person?

 

[Rising]

"Varför kan man inte lära sig något i sitt arbete eller ute på äventyr? Jag förstår inte"

Det gör man ju, i och med att ens chans för att lyckas ökar. Däremot ökar den på ett annat sätt beroende på om du skaffar dig mer kompetens eller praktisk erfarenhet.

På arbete och äventyr lär man sig inte nya saker, snarare är det så att man glömmer vissa ytterligheter. Däremot så skaffar man sig en massa rutin och börjar bemästra vissa moment. Alltså; ens maxresultat kanske sjunker, men man blir ändå generellt sätt mycket säkrare och bättre.

Jämför själv en pokerhand med fem kort dragna på måfå, och en hand med tre öppna kort som du har chans att byta ut enskilda kort ifrån. Den sistnämnda är säkerligen betydligt bättre.

"Många som arbetar hänger samtidigt med i världens utveckling. Många lär sig hela tiden nya saker i sitt yrkesverksamma liv, till exempel genom kurser eller genom att arbeta med folk som har färskare kunskaper. Får man inte spela en sådan person?"

Hjälp, Insignia, jag kom på idén i duschen i morse, jag har inte lagt ner hela min själ i det. Visst, okej, man kan väl öka kompetensen en aning, även när man arbetar. Okej? Jag vet inte ens om det är roligt att spela poker hela tiden under en rollspelssession till att börja med. Jag vet ingenting, jag bara fick en idé och tyckte den lät kul.

Jag ska klura på det. Sedan får vi se. Ingenting är hugget i sten eller så. Men visst, det du skriver är naturligtvis helt rätt. Jag ska klura på det.

/Rising

 

[Insignia]

Förlåt ;_;

"Hjälp, Insignia, jag kom på idén i duschen i morse, jag har inte lagt ner hela min själ i det."

Det är väl bättre att jag ifrågasätter det nu än efter att du har lagt ned hela din själ i det? Jag försöker ju bara hjälpa till, ju. Menade inte att vara elak

 

[Troberg]

Det verkar på det hala taget spännande och bra, med en brist. Det är för långsamt och tar för mycket fokus från vad man gör.

Det gav dock mig en ide till ett aningen liknande tärningsbaserat system, där man slår ett antal tärningar baserat på en kompetens (vilket oftast nog är en grundegenskap), sedan plockar ut ett antal (baserat på erfarenhet, oftast då färdighetsvärde) av de högsta och summerar.

På så sätt kan två personer med samma färdighet lyckas lika bra, men den som har bäst kompetens har större chans att lyckas bra.

Ett sånt här system kanske till och med skulle gå att få till att skala med vettiga sannolikheter med slantsingling? Jag har funderat på det tidigare, men inte lyckats hitta något som ger vettiga sannolikhetskurvor.

 

[Rising]

Lugnt

"Det är väl bättre att jag ifrågasätter det nu än efter att du har lagt ned hela din själ i det?"

Det har du alldeles rätt i. Äh, jag är bara inte van vid att mina idéer har sådana där uppenbara brister, och framförallt så är jag inte van vid att inte kunna slingra mig undan från kritik och protester. Jag försökte så gott jag kunde, men du hade mig insnärjd från start. Mycket beklämmande, indeed...

Nu har jag dessutom provat systemet lite hemma, och kommit fram till att det inte fungerar något vidare om man gör så som jag föreslog från början. Man ska definitivt tänka mer i dina banor om det skall gå.

Så så var det med det.

/Rising
som verkligen är ur gängorna nu för tiden...

 

[Troberg]

Re: Lugnt

Äh, jag är bara inte van vid att mina idéer har sådana där uppenbara brister

Ta det från en expert och gör som jag. Dumpa alltid första iden.

Jag har en grundprincip som går ut på att första iden är oftast enkel, prydlig och fel. Dumpa den.

Lär dig av det som var fel i första iden och gör en andra ide. Behåll den.

Gå inte vidare och gör en tredje, för då brukar man börja krångla till det i onödan.

Om jag sedan bara kunde övertyga min omgivning om denna princips förträfflighet som programutvecklingsmetodik så hade allt varit perfekt.

Rising som verkligen är ur gängorna nu för tiden...

Ta det inte så hårt, du gav upphov till min ide om tärningsslag som jag gillade extremt mycket. Jag ser den som andra iden. (Fast i ärlighetens namn har jag haft en liknande princip för skada ett tag, men det har inte fallit mig in attändra antalet tärningar man plockar.)

 

[Insignia]

Re: Lugnt

"Rising som verkligen är ur gängorna nu för tiden"

Vilket sammanträffande. Det är Insignia också ~_~

 

[Blippe]

Det gav dock mig en ide till ett aningen liknande tärningsbaserat system, där man slår ett antal tärningar baserat på en kompetens (vilket oftast nog är en grundegenskap), sedan plockar ut ett antal (baserat på erfarenhet, oftast då färdighetsvärde) av de högsta och summerar.

Är det inte vad man gör i Legend of the five rings och liknande produkter???

 

[Troberg]

Är det inte vad man gör i Legend of the five rings och liknande produkter???

Ingen aning, jag har inte sett det förut.

 

[Blippe]

Om någon är intresserad så kan jag ur minnet, så det är resarverat för fel, att man i Lot5r (säkert felaktig förkortning, men vem bryr sig?) slår lika många t10 som man har fv och behåller lika många som man har i den viktiga grundegenskapen. naturliga 10 slås om och man adderar tio till den tärningens resultat. man får under inga som helst omständigheter slå fler än 10 tärningar.

Magiska ting, eller bra tidigare slag tillåter så modifikationer av dessa regler, såsom fler slagna tärningar m.m.

Det intressanta med grundmekaniken är att spelaren kan höja svårigheten med 5 poäng en eller flera gånger för att göra handlingen utfört koolare. Detta är ocskå hur aktiva motståndsslag hanteras, spelarna höjer den gemensamma svårigheten med fem var tills en stannar. Den andra får slå mot sin senaste svårighet, och om den första fortfarande kan efteråt, så får han slå ett slag mot sin svårighet.

Detta leder till att svårigheten alltid är 5 högre för den som väljer att sluta höja svårigheten, och denne attackerar efteråt.

Det hela blir dock mest en lek med siffror som höjer stämningen istället för någonting annat, men det funkar. Dessutom, vem kan stå emot ett spel där vapenskador ser ut så här: Katana 2k2.