Nekromanti Polaris i Uppsala woo!

[Man Mountainman]

Det är ett mysterium för mig. Jag har haft Polarisboken stående i min bokhylla i snart halvannat år, utan att ha insett att vad som i själva verket stod där inpetat mellan Dogs in the Vineyard och My Life with Master var storymässig dynamit. Härom dagen spelade vi (vilket innebär jag själv Mattis, Mumma, samt Kongo, som inte är registrerad på forumet) det första mötet i vår Polariskampanj, and it blew me straight away. Aldrig förr har ett samberättarspel funkat så bra. Polaris kan komma att kvalificera som det samtidigt mest välbyggda och innovativa rollspel jag någonsin lirat. Jag är så entusiastisk att jag tänkte göra en ansats att föra krönika över kampanjen.

DRAMATIS PERSONAE
Nedan presenteras riddarna. Som kommer att framgå av beskrivningarna satt vi i följande ordning kring bordet, räknat medsols: Jag, Mumma, Mattis, Kongo.

Vi bestämde att vårt gemensamma Fate skulle vara ett Relationship med en demon, som vi gav namnet "The black fog". Man kan ana att demonens namn har något med dess konstitution att göra

ASTEROPE: (Heart: Dnalor, New Moon: Mumma, Full Moon: Kongo, Mistake: Mattis). Asterope är kapten över luftskeppet "Snöflingan" (Blessing). Hon är dömd att offra sig för de som inte är i stånd att uppskatta det (Fate). Sen ungdomen är hon förälskad i Zuzma, men då de båda är kvinnor är deras kärlek förbjuden och ingen av dem kan tillåta sig att kännas vid den. För att kunna finansiera sitt luftskepp har hon lånat pengar av den slemme och inflytelserike Azelfafage. Slutligen har hon en konflikt med demonen Krimaeshtan — han som slår split och tvivel.

KAUS BOREALIS: (Heart: Mumma, New Moon: Mattis, Full Moon: Dnalor, Mistake: Kongo). Kaus Borealis har en relation med "the dying tree of wisdom", som sägs vara nyckeln till att gottgöra Misstaget (Fate). Han bär "the lance of captured spirits" (Blessing). I New Moon-sektionen av hans kosmos återfinns "Olde knight Acamar", som har färdats ned i Misstaget och återvänt, samt "Adhatera, poet of the stars and night". I Full Moon-sektionen hittar vi "Zaurak, Boatsman of the long haul" och "Vienka, decayin' oracle". I Mistake-sektionen ruvar "Giazar, dragon and keeper of the scrolls to the path of wisdom".

URSA MINOR: (Heart: Mattis, New Moon: Kongo, Full Moon: Mumma, Mistake: Dnalor). Ursa Minor är bibliotekarie (Office). Han bär det eviga sökandets stav (Blessings). Hans kollega Vulpecula är i hemlighet kär i honom, och i Full moon-sektionen av hans kosmos finns den mystiske Serpens, som kanske är hans son. Han hotas av demonen Electra, frestelsen av kött.

ZUBERHARKABI: (Heart: Kongo, New Moon: Dnalor, Full Moon: Mattis, Mistake: Mumma). Zuberharkabi är medlem av "the darkness intervinum", ett hemligt sällskap (Office). Hans döda fru Lyrac hemsöker honom ännu och talar med honom (Fate). I Full Moon-sektionen av hans kosmos finner vi "Pisces Superior of the Darkness Intervinum", och i Mistake-sektionen finns "Atik, the demon of sickness", som enligt utsaga är den som dräpte hans fru.

/Kalle

 

[Man Mountainman]

Spelmöte 1

Scen 1 (Kaus Borealis]
Det är vinter. Någonstans i vildmarkens djup sitter Kaus Borealis i en snödriva, med vinden vinande kring sig. Han håller krampaktigt kring sin själalans. Plötsligt uppenbarar sig en skepnad ur snöyran. Det är en isbjörn, men förklädanden lurar inte den härdade riddaren: han vet att han står öga mot öga med den fruktade draken Giazar.

Vi var lite vilse sådär i början, men Kongo kom snabbt igång och frejmade en scen med Mummas riddare. Jag och Mattis höll oss artigt utanför.

Draken har ett förslag. Då han är väktare över skriftrullarna som visar vägen till visdom, så förfogar han även över information som kan leda Kaus Borealis till det han söker: Visdomens döende träd. Men i utbyte kräver han en annan skrift. Riddaren går motvilligt med på förslaget, men kräver något i pant av draken, så att han inte ska bli lurad: han kräver att draken ska lämna i pant den han är kär i. Draken går med på villkoret under förutsättning att riddaren likaledes lämnar i pant föremålet för sin kärlek. Riddaren accepterar, och ler i smyg, för vad han vet men inte draken är att hans kärlek för närvarande inte tillhör någon, och han är alltså säker.

Här blev det konflikt. Kongo och Mumma använde sig uteslutande av <font size="1">MEN BARA OM</font size>. När de började diskutera vad panten skulle bestå i, föreslog jag att riddaren skulle få lämna sitt icke-existerande kärleksobjekt i pant, med baktanken att ett sådant kärleksobjekt givetvis skulle uppenbara sig senare under historiens gång, med tragiska följder då riddaren lovat bort kvinnan ifråga till draken.

Scen 2 (Asterope)
I en bastu någonstans i Soutreach sitter Zuzma. In genom dörren, ovetandes om hennes närvaro, träder Asterope, som nyss återvänt till sin hemstad efter månader ute med Snöflinga. Det blir en laddad och besvärad återförening. De två kvinnorna har inte träffat varandra på väldigt länge, och Asterope hade trott — eller i alla fall hoppats — att hennes åtrå för Zuzma skulle ha falnat, men när Zuzma rör vid hennes axel så inser hon att så inte är fallet.

Mattis frejmade den här scenen för min rollperson

In i bastun kommer plötsligt den vidrige Azelfafage, Asteropes fordringsägare. Han uppvisar hela sitt spektrum av vidrighet, från att göra närmanden på den stackars Zuzma och antyda att hon var en prostituerad, till att komma med illa förtäckta hot mot Asterope. Det etableras att överenskommelsen mellan Asterope och Azelfafage omfattar, att om Asterope misslyckas med att återgälda sitt lån så kommer hon att få sona med <någon hittills odefinierad del av sin person>.

Här introducerade Kongo, min fullmåne, en av sina karaktärer. Jag ville använda <font size="1">MEN DET SAKNADE BETYDELSE</font size>, för jag såg inte vad Azelfafage hade i scenen att göra, som ju uppenbarligen handlade om mig och mitt love-interest, men Kongo lovade att han hade en bra idé. Sett i efterhand så tycker jag att jag borde ha hållit fast vid att stryka Azelfafage ur scenen — som det var så blev den ofokuserad — men encountern med honom gav trots detta stoff till framtida scener.

Slutligen lyckas Asterope köra iväg Azelfafage. Asterope och Zuzma skiljs sedan åt med löftet att träffas senare på balkongen för att dricka vin och tala om gamla minnen.

Scen 3 (Kaus Borealis)
Den här scenen minns jag inte så mycket av. Kaus Borealis snackade med sin poetpolare om det som hade hänt. Sedan kom det en varg, som var draken Giazar i förklädnad, och var sur eftersom han hade upptäckt att Kaus inte hade någon älskad, och varnade honom att inte försöka lura en demon.


Scen 4 (Ursa Minor)
Vi befinner oss i biblioteket i Tallstar, ett magnifikt monument över svunna tiders kunskap. Spiraltrappor uthuggna ur den rena isen ringlar sig mot himlavalvet, och på varje våning sprider sig rader av bokhyllor som bladen på blommor. Bland dessa hyllor står Vulpecula. Hennes späda fingrar rör vid ryggen på en bok, men hennes stora rådjursögon är riktade åt ett helt annat håll. De studerar hennes överordnade, Ursa Minor, där han sitter vid ett bord i färd att katalogisera några böcker. Vulpeculas lilla hjärta slår snabbt och oregelbundet: idag är dagen då hon avser erkänna sin kärlek till Ursa Minor.

Hon går fram mot den respektingivande riddaren, och tar till orda. Hennes röst är späd men bär bra i den kalla vinterluften. Inför riddaren utgjuter hon sitt hjärta: hon förklarar hur mycket hon älskar honom och att hon inget hellre vill än att bli hans fru och bära hans barn. Hon ber honom att ta henne till sitt hjärta. När hon är klar med sin monolog reser sig riddaren. Han spänner sin stränga blick i henne och slår henne hårt med handflatan över ansiktet. Vulpecula faller till golvet, inte av kraften i slaget, utan för att hennes ben plötsligt viker sig under henne av fasa. Riddarens röst är fri från varje spår av ömhet när han befaller henne att sluta upp med sina löjliga fantasier.

Vulpecula faller i gråt. Hon ber föremålet för sin kärlek om en strimma hopp; något hon kan hålla fast vid, på det att hennes liv inte må vara meningslöst. Riddaren plockar upp något ur sitt skrivbord. Det är ett halssmycke, och han räcker fram det mot henne. Hon tar oförstående emot smycket och trär det över sitt huvud. Riddaren tar därpå till orda, och berättar om den där dagen då han föll offer för det demoniska köttets lustar. Då demonen Electra kom till honom i fältlägret i en skön kvinnas skepnad, och då hans krigströtta kropp fann tröst i hennes sköte. Och han berättar om Serpens, hans son, produkten av denna oheliga förening, och hur han svurit att aldrig mer känna en kvinnas kärlek, för att straffa sig själv för den förbannelse hans liderlighet bragt honom. När han är klar, vänder han på klacken och går. Vulpecula ligger kvar på golvet och fäller ett par långsamma tårar. Det varma vattnet smälter isen där de landar.

Rätt vad hon ligger där, hör hon fotsteg bakom sig, och en mansröst som harklar sig och frågar om han kan hjälpa henne. Hon reser sig generat och möter blicken av en man helt klädd i svart. Silverbroderierna på hans skjorta tycks röra sig under hennes blick och hon kan inte få fason på dem. Mannen förklarar att han råkat höra konversationen, och att den fått hans hjärta att göra ont. Han vill hjälpa Vulpecula, om han kan. Vulpecula accepterar tacksamt mannens hjälp.

Mannen i svart är förstås demonen Electra i ytterligare en förklädnad, som är här för att fucka med Ursa Minor. Här tänkte jag avsluta scenen, men Mumma hade en annan idé:

Mannen i svart lämnar rummet. Vulpecula tittar efter honom där han går, och hör inte den andra mannen, som närmar sig bakifrån, förrän han är alldeles intill. Hon vänder sig skärrat om och tittar upp i ett ansikte ärrat av åren. Främlingen berättar att han söker en viss speciell bok. De två ser varandra i ögonen, och en gnista tänds.

Det här är förstås Kaus Borealis, och han kommer förstås att bli kär i Vulpecula. Här knyts de bägge riddarnas historier samman, för medan Vulpecula i och med Kaus Borealis illa genomtänkta avtal kommer att tillfalla draken Giazar så kommer Ursa Minor förstås genom Electras försorg drabbas av åtrå till Vulpecula. Sen vad som händer får avgöras under spelets gång.

/Kalle

 

[Mattis]

Re: Spelmöte 1

Alltså, Ursa Minor föll inte för köttets lustar med Electra. Hon våldtog honom. Efter det tvingades han gå i celibat av Riddarorden (som typ är oförstående?) som straff.

Bra sammanfattning i övrigt. Bra spelmöte också.

 

[Man Mountainman]

Mea Culpa [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Deodanders]

Rolig läsning!

Det är ett mysterium för mig. Jag har haft Polarisboken stående i min bokhylla i snart halvannat år, utan att ha insett att vad som i själva verket stod där inpetat mellan Dogs in the Vineyard och My Life with Master var storymässig dynamit.

Du är inte ensam. Matthijs Holter skriver om en liknande upplevelse och Per Fischer också.

Speciellt kul var det här eftersom det jag snappat upp att du sagt om spelet tidigare är att världen är cool men passar bättre med BRP, och att det är snedskuret eftersom det är indie (eller var det tvärtom?). ;-)

Er story låter cool och påminner mig lite om första gången jag spelade Polaris (spelrapport nånstans på forumet). Kan vara för att din karaktär påminner om min riddare.

Snygg ihopvävning av historierna och plantering till rätt schyssta grejer att ta ställning kring.

Fånig fråga: Spelade ni på engelska eller blandade språk? Aspektnamnen är mixade. Om ni använde de engelska nyckelfraserna, hur funkade det?

 

[thark]

Om ni använde de engelska nyckelfraserna, hur funkade det?

Jag är inte Dnalor, men eftersom han skriver "Men bara om" och "Men det saknade betydelse" så gissar jag att svenska nyckelfraser användes.

Nyckelfraserna som diskuterats fram här på forumet och som användes av oss har Dimfrost för övrigt sammanfattat här. (Jag får erkänna att jag själv, efter att ha läst allt för många spelrapporter på engelska och liknande, hade väldigt svårt att hålla mig till översättningarna.)

 

[Deodanders]

Shit, det har du rätt i.

Jag blev förvirrad för han använde så många engelska uttryck i övrigt.

Senast vi spelade, vilket är alldeles för länge sedan, flöt det jäkligt med fint översättningarna tänkte jag skriva.

Så kom jag på att det var på engelska ...

Jag har sett Dimfrosts post och följde diskussionen här på forumet innan. Jag har inte fastnat för någon svensk sammanställning av fraserna ännu, men får nog säga att jag är mest förtjust i den jag och Jonas använt.

Vilken tur va!

 

[Man Mountainman]

Speciellt kul var det här eftersom det jag snappat upp att du sagt om spelet tidigare är att världen är cool men passar bättre med BRP, och att det är snedskuret eftersom det är indie (eller var det tvärtom?). ;-)

Jag känner inte igen de där specifika omdömena, men det är sant att jag varit skeptisk till Polaris i det förflutna. Delvis till följd av en extremt misslyckad session med drop-ins på GothCon XXX.

Spelade ni på engelska eller blandade språk?

Thark gör en korrekt analys. Vi spelar alltid med en hög grad av svengelska, därav de engelska aspektnamnen (notera dock att mina aspektnamn är på svenska )

/Kalle