wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Riddaren Sagitta (k) - Korpa said:
Riddaren Crux (m) - w176 said:
Riddaren Perseus (?) - wilper said:
Riddaren Ke Kuan (m) - Gnomvid said:
Nekromanti [Polaris] Norr om nordnordost
- Thread starter wilper
- Start date
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Tjo! Jag är inte riktigt klar än, jag tänkte att det var bäst att göra submit innan forumet åt upp mitt inlägg. Det var ett #¤&%¤ jobb att skriva av rollformulären.
Pass 1 - Riddar Ke Kuan
Första passet blev inte så mycket spel, då vi skulle skapa rollpersoner o.s.v. Men vi fick två scener var, i alla fall. Min berättelse började bra:
Riddar Ke Kuan blev störd i sin sömn mitt i natten och när han sträckte sig efter sitt svärd lade han handen i en pöl av varmt var. När han funnit sitt svärd och låtit stjärnljuset bränna bort varet såg han demonen Ashtaroth utanför fönstret. Ke Kuan slängde sig ut med svärdet i högsta hugg, men när han närmade sig tvekade han ett ödesdigert ögonblick och Ashtaroth lade sina händer på Ke Kuans axlar. Ke Kuan högg uppåt och från de avhuggna händerna sprutade det varma varet i hans ögon. Den demoniska sörjan brände sig in i hans kött och visade sig i svärta ådror under den snöbleka huden. Medan demonen smet iväg stack Ke Kuan sitt svärd i isen och skrek ut en ed att han skulle dräpa Ashtaroth, om det så var det minsta han gjorde.
När hans läkekunniga far senare såg över de ärr han fått av demonen konstaterade han att såren var kopplade till demonen som gett dem, och att Ke Kuan hade fram till gryningen på sig att dräpa demonen Ashtaroth om han ville behålla sin svärdshand. Till skymningen om han ville behålla armen. Ke Kuan bet ihop, tog på sig sin isbrynja och täckte ansiktet med en slöja av vitt siden innan han gav sig ut på jakt efter demonen.
Första passet blev inte så mycket spel, då vi skulle skapa rollpersoner o.s.v. Men vi fick två scener var, i alla fall. Min berättelse började bra:
Riddar Ke Kuan blev störd i sin sömn mitt i natten och när han sträckte sig efter sitt svärd lade han handen i en pöl av varmt var. När han funnit sitt svärd och låtit stjärnljuset bränna bort varet såg han demonen Ashtaroth utanför fönstret. Ke Kuan slängde sig ut med svärdet i högsta hugg, men när han närmade sig tvekade han ett ödesdigert ögonblick och Ashtaroth lade sina händer på Ke Kuans axlar. Ke Kuan högg uppåt och från de avhuggna händerna sprutade det varma varet i hans ögon. Den demoniska sörjan brände sig in i hans kött och visade sig i svärta ådror under den snöbleka huden. Medan demonen smet iväg stack Ke Kuan sitt svärd i isen och skrek ut en ed att han skulle dräpa Ashtaroth, om det så var det minsta han gjorde.
När hans läkekunniga far senare såg över de ärr han fått av demonen konstaterade han att såren var kopplade till demonen som gett dem, och att Ke Kuan hade fram till gryningen på sig att dräpa demonen Ashtaroth om han ville behålla sin svärdshand. Till skymningen om han ville behålla armen. Ke Kuan bet ihop, tog på sig sin isbrynja och täckte ansiktet med en slöja av vitt siden innan han gav sig ut på jakt efter demonen.
w176
Förlorad dotter
Alla rollpersonerna var syskon, och halvsyskon till drottningen av det norra hovet.
Crux
Var den älsta syskonet, som abdikerat tronen till sin syster Aris.
Första scenen
Den första scen Crux fick spela var hur han flyr, leder i väg en fånge från ett av Stärnordens slagfält. Han hade lyckats fånga Cefus, Medusas dotter. EN underskön demondotter.
Crux är skadad och blöder och faller ihop när han förker fly tillbaka med sin gisslan till Drottningens torn. Cefeus, Medusas dotter, erbjuder att förbimda hans sår. Han går med på det om hon svär att inte förråda honom och hon går med på det.
Andra scenen
I den andra scenen stapplar han in i deras moder och drottning moderns Cassiopeias kammare just som ho n håller på att kläs av sina tjänare.
Crux erkänner vad han gjort, han har fångatagit Medusas dotter i hopp om att kunna sluta ett avtal med demonen. Men också för att Sefeus är underskön, och är hon så vacker kan han inte tro att hon är allt igenom ond.
Hans visa moder är chockad över vad han gjort. När Crux frågar sin mor Cassiopeia om han ska berätta det ohedersamma han gjort för sin syster Drottning Aris, eller lämna henne ovetande så säger att Cassiopeia åt honom att lämna Drottningen ovetande.
Och Crux går därifrån tvivlandes på om det han gjort var rätt.
Crux
Var den älsta syskonet, som abdikerat tronen till sin syster Aris.
Första scenen
Den första scen Crux fick spela var hur han flyr, leder i väg en fånge från ett av Stärnordens slagfält. Han hade lyckats fånga Cefus, Medusas dotter. EN underskön demondotter.
Crux är skadad och blöder och faller ihop när han förker fly tillbaka med sin gisslan till Drottningens torn. Cefeus, Medusas dotter, erbjuder att förbimda hans sår. Han går med på det om hon svär att inte förråda honom och hon går med på det.
Andra scenen
I den andra scenen stapplar han in i deras moder och drottning moderns Cassiopeias kammare just som ho n håller på att kläs av sina tjänare.
Crux erkänner vad han gjort, han har fångatagit Medusas dotter i hopp om att kunna sluta ett avtal med demonen. Men också för att Sefeus är underskön, och är hon så vacker kan han inte tro att hon är allt igenom ond.
Hans visa moder är chockad över vad han gjort. När Crux frågar sin mor Cassiopeia om han ska berätta det ohedersamma han gjort för sin syster Drottning Aris, eller lämna henne ovetande så säger att Cassiopeia åt honom att lämna Drottningen ovetande.
Och Crux går därifrån tvivlandes på om det han gjort var rätt.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Pass 1 - Riddaren Perseus
Perseus är i första hand Drottningens Röst, och viskar därför alltid om det inte är drottningens ord som uttalas. Exakt vad det innebär har vi inte bestämt än, kanske är Perseus en ambassadör, kanske är det rent ceremoniellt, kanske finns det fantastiska krafter dolda i detta förhållande mellan Perseus och drottningen. Vi får se.
Perseus leder också en kult som dyrkar en meteorit som slagit ned utanför staden. Exakt vad det innebär har vi inte heller sett än.
Första scenen
En färgscen där det inte hände just något alls. Perseus var utanför staden någonstans vid den krater där en meteorit slagit ner. Nere i kratern låg fortfarande stenen och utövade sitt inflytande, vattnet omkring den frös aldrig till is. Perseus och tempeljungfrun Indus utförde någon sorts ritual, som i mångt och mycket gick ut på att läsa verser om mörker och is, och skvätta vattnet och se det frysa till is och snö ögonblickligen.
Andra scenen
Den sovande Perseus fick i sin kammare besök av en maskerad främling (demonen Medusa) som anklagade riddar Crux för att ha kidnappnat av Cefus. Perseus kunde först inte tänka sig att något sådant skulle vara möjligt, men efter ett tag började tvivlet komma. Främlingen försvann gick igen och först då vaknade Perseus till på riktigt.
Perseus är i första hand Drottningens Röst, och viskar därför alltid om det inte är drottningens ord som uttalas. Exakt vad det innebär har vi inte bestämt än, kanske är Perseus en ambassadör, kanske är det rent ceremoniellt, kanske finns det fantastiska krafter dolda i detta förhållande mellan Perseus och drottningen. Vi får se.
Perseus leder också en kult som dyrkar en meteorit som slagit ned utanför staden. Exakt vad det innebär har vi inte heller sett än.
Första scenen
En färgscen där det inte hände just något alls. Perseus var utanför staden någonstans vid den krater där en meteorit slagit ner. Nere i kratern låg fortfarande stenen och utövade sitt inflytande, vattnet omkring den frös aldrig till is. Perseus och tempeljungfrun Indus utförde någon sorts ritual, som i mångt och mycket gick ut på att läsa verser om mörker och is, och skvätta vattnet och se det frysa till is och snö ögonblickligen.
Andra scenen
Den sovande Perseus fick i sin kammare besök av en maskerad främling (demonen Medusa) som anklagade riddar Crux för att ha kidnappnat av Cefus. Perseus kunde först inte tänka sig att något sådant skulle vara möjligt, men efter ett tag började tvivlet komma. Främlingen försvann gick igen och först då vaknade Perseus till på riktigt.
Riddare Sagitta
Sagitta
Hon är en av de yngsta bland syskonen, om inte rentav den yngsta, och är minst sagt entusiastisk. Hon har officiellt inte en hög rang hos riddarna, men inofficiellt så är hon riddarkapten Velas förtrogna.
Första scenen
Bubblandes av glädje över att hon blivit anförtrodd med att rida med bud till Västra hovet så söker hon upp Hydra (drottningens skugga) för att få dela med sig av sin glädje. Hydra tycks lägga ganska stor vikt vid budet och uppmanar Sagitta att vara uppmärksam och alert, hon vill av någon anledning att Sagitta ska tänka på vem som får budet och hur denne reagerar. Sagitta tänker inte så mycket på det utan går därifrån, lika sprudlande glad som när hon kom dit.
Andra scenen
Sagitta ska söka upp Vela och förmodligen få veta mer om budet och när hon ska iväg, men hon kommer dit i tid för att kunna tjuvlyssna på ett samtal mellan Vela och hennes man, vicekaptenen Cepheus. Cepheus ifrågasätter Sagittas kompetens och talar generellt illa om henne, så istället för att stå tyst utanför och låta det här ske så knackar Sagitta på dörren, fast besluten att visa Cepheus att hon minsann är nog bra för uppdraget hon fått! När hon går därifrån är det bestämt att Cepheus ska följa med och Sagitta ser fram emot möjligheten att överbevisa hans ord!
Intresseklubben antecknar
På två scener är det svårt att säga något säkert, men Sagitta är den enda riddare som har skött sig på ett sådant sätt att jag inte fått rulla för erfarenhet. Erfarenhet kan man få när man antingen misslyckas med ett tärningsslag eller om man beter sig på ett oridderligt sätt.
Jag är hemskt glad att jag fick medhåll på idén att spela Polaris som det är tänkt att spelas. :3
Sagitta
Hon är en av de yngsta bland syskonen, om inte rentav den yngsta, och är minst sagt entusiastisk. Hon har officiellt inte en hög rang hos riddarna, men inofficiellt så är hon riddarkapten Velas förtrogna.
Första scenen
Bubblandes av glädje över att hon blivit anförtrodd med att rida med bud till Västra hovet så söker hon upp Hydra (drottningens skugga) för att få dela med sig av sin glädje. Hydra tycks lägga ganska stor vikt vid budet och uppmanar Sagitta att vara uppmärksam och alert, hon vill av någon anledning att Sagitta ska tänka på vem som får budet och hur denne reagerar. Sagitta tänker inte så mycket på det utan går därifrån, lika sprudlande glad som när hon kom dit.
Andra scenen
Sagitta ska söka upp Vela och förmodligen få veta mer om budet och när hon ska iväg, men hon kommer dit i tid för att kunna tjuvlyssna på ett samtal mellan Vela och hennes man, vicekaptenen Cepheus. Cepheus ifrågasätter Sagittas kompetens och talar generellt illa om henne, så istället för att stå tyst utanför och låta det här ske så knackar Sagitta på dörren, fast besluten att visa Cepheus att hon minsann är nog bra för uppdraget hon fått! När hon går därifrån är det bestämt att Cepheus ska följa med och Sagitta ser fram emot möjligheten att överbevisa hans ord!
Intresseklubben antecknar
På två scener är det svårt att säga något säkert, men Sagitta är den enda riddare som har skött sig på ett sådant sätt att jag inte fått rulla för erfarenhet. Erfarenhet kan man få när man antingen misslyckas med ett tärningsslag eller om man beter sig på ett oridderligt sätt.
Jag är hemskt glad att jag fick medhåll på idén att spela Polaris som det är tänkt att spelas. :3
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Pass 2 - Riddaren Perseus
Ett av mina sämre spelmöten på senare år. Jag hade tankarna på annat håll och kunde inte riktigt koncentrera mig på berättelsen.
Jag duckade mest undan men en sekvens spelade jag Perseus i i alla fall. Sagittas följe hade sökt skydd undan en snöstorm och blivit separerade. Kvar i en kammare av is var Perseus och Sagittas väpnare Lynx, en pojke som var kär i Perseus.
Det blev ett intressant samtal dem emellan då han kysste Perseus och förklarade sin kärlek, men inte fick någon riktig reaktion från Perseus. Han svor att försvara Perseus mot allt ont, men till svar fick han bara att Perseus själv var riddare och skulle kunna ta hand om sig själv.
Till slut blev han så frustrerad att han begav sig in i en mörk spricka i isen för att söka efter Sagitta.
--
Det låter asmysko nu när jag skriver det, men just där och då var det en stark scen om kärlek över stora skillnader i rang.
Ett av mina sämre spelmöten på senare år. Jag hade tankarna på annat håll och kunde inte riktigt koncentrera mig på berättelsen.
Jag duckade mest undan men en sekvens spelade jag Perseus i i alla fall. Sagittas följe hade sökt skydd undan en snöstorm och blivit separerade. Kvar i en kammare av is var Perseus och Sagittas väpnare Lynx, en pojke som var kär i Perseus.
Det blev ett intressant samtal dem emellan då han kysste Perseus och förklarade sin kärlek, men inte fick någon riktig reaktion från Perseus. Han svor att försvara Perseus mot allt ont, men till svar fick han bara att Perseus själv var riddare och skulle kunna ta hand om sig själv.
Till slut blev han så frustrerad att han begav sig in i en mörk spricka i isen för att söka efter Sagitta.
--
Det låter asmysko nu när jag skriver det, men just där och då var det en stark scen om kärlek över stora skillnader i rang.
Pass 2 - Riddar Ke Kuan
Ke Kuan satte upp på sin tama isbjörn och skulle sätta ut i snöstormen för att dräpa demonen Ashtaroth samtidigt som drottningmodern Cassiopeia blev dräpt av riddar Crux. Kapten Vela sökte upp honom och förklarade att han behövdes inne i slottet där det kunde finnas demoner. Ke Kuan visade förtvivlat upp sin hand där demonblodet pulserade och förklarade att han måste dräpa demonen. Kapten Vela förstod det som att han redan hade fallit och bannlös honom. Ke Kuan bet ihop och red ut i snöstormen, tänkandes att han skulle förklara allting senare.
Ute på vidderna stod snön som ogenomträngliga väggar och hur Ke Kuan än försökte kunde han inte se någonting eller hitta sin väg. I frustration skrek han efter varets furste, och fick ett gäckande svar: han skulle visa sig för en ärlig strid, om Ke Kuan erbjöd honom någonting. Ke Kuan skrek att demonen ändå skulle få hans kropp om riddaren förlorade, och när demonen retades med att han skulle få den oavsett lade Ke Kuan sitt svärd mot halsen och det inte alls var så. Småningom kom en skepnad framsmygande ur snöstormen, men Ke Kuan var stilla fram tills sista stund, när han eggade Mesartim, hans isbjörn, att flyga över skepnaden, och med klor, tänder och svärd högg dem Ashtaroths kropp i bitar. När riddaren andades ut svällde varet upp och fångade isbjörnen Mesartim och trängde in i honom. Ke Kuan försökte nedgöra honom, men björnen var för snabb och försvann iväg i stormen. Ke Kuan insåg att demonen tänkte vandra tillbaka i björnhamn, och få alla att tro att riddaren hade fallit därute.
----
Sista scenen slängde om saker rätt rejält. Från att Ke Kuan inte hade fått någon erfarenhet alls fick han tre erfarenhetspoäng bara den sista scenen, och står nu och balanserar på gränsen mellan att vara en nitisk novis eller en utmattad veteran.
Ke Kuan satte upp på sin tama isbjörn och skulle sätta ut i snöstormen för att dräpa demonen Ashtaroth samtidigt som drottningmodern Cassiopeia blev dräpt av riddar Crux. Kapten Vela sökte upp honom och förklarade att han behövdes inne i slottet där det kunde finnas demoner. Ke Kuan visade förtvivlat upp sin hand där demonblodet pulserade och förklarade att han måste dräpa demonen. Kapten Vela förstod det som att han redan hade fallit och bannlös honom. Ke Kuan bet ihop och red ut i snöstormen, tänkandes att han skulle förklara allting senare.
Ute på vidderna stod snön som ogenomträngliga väggar och hur Ke Kuan än försökte kunde han inte se någonting eller hitta sin väg. I frustration skrek han efter varets furste, och fick ett gäckande svar: han skulle visa sig för en ärlig strid, om Ke Kuan erbjöd honom någonting. Ke Kuan skrek att demonen ändå skulle få hans kropp om riddaren förlorade, och när demonen retades med att han skulle få den oavsett lade Ke Kuan sitt svärd mot halsen och det inte alls var så. Småningom kom en skepnad framsmygande ur snöstormen, men Ke Kuan var stilla fram tills sista stund, när han eggade Mesartim, hans isbjörn, att flyga över skepnaden, och med klor, tänder och svärd högg dem Ashtaroths kropp i bitar. När riddaren andades ut svällde varet upp och fångade isbjörnen Mesartim och trängde in i honom. Ke Kuan försökte nedgöra honom, men björnen var för snabb och försvann iväg i stormen. Ke Kuan insåg att demonen tänkte vandra tillbaka i björnhamn, och få alla att tro att riddaren hade fallit därute.
----
Sista scenen slängde om saker rätt rejält. Från att Ke Kuan inte hade fått någon erfarenhet alls fick han tre erfarenhetspoäng bara den sista scenen, och står nu och balanserar på gränsen mellan att vara en nitisk novis eller en utmattad veteran.
Riddare Sagitta - Pass 2
Dagen för avfärd var äntligen här och Sagitta lämnade Norra hovet tillsammans med vicekapten Cepheus, sin väpnare Lynx, drottningens Röst Perseus och sin albinokorp.
En snöstorm tornade upp sig i deras väg och efter en del argumenterande med Cepheus så fick Sagitta sin vilja igenom och de grävde ner sig i snön för att vänta ut stormen, tyvärr visste inte Sagitta att det lurade faror under isen.
Någon eller något sträckte sig ut från mörkret i en spricka som löpte in i glaciären och drog med sig Cepheus, Sagitta kastade sig in i sprickan och försökte komma ikapp. Allt hon hittade var Cepheus svärd och eftersom hon inte hade vett nog att sluta följa efter så slutade det med att hon fastnade i sprickan.
Sagitta fick rulla sitt första slag för erfarenhet, men är fortfarande en väldigt nitisk novis!
Dagen för avfärd var äntligen här och Sagitta lämnade Norra hovet tillsammans med vicekapten Cepheus, sin väpnare Lynx, drottningens Röst Perseus och sin albinokorp.
En snöstorm tornade upp sig i deras väg och efter en del argumenterande med Cepheus så fick Sagitta sin vilja igenom och de grävde ner sig i snön för att vänta ut stormen, tyvärr visste inte Sagitta att det lurade faror under isen.
Någon eller något sträckte sig ut från mörkret i en spricka som löpte in i glaciären och drog med sig Cepheus, Sagitta kastade sig in i sprickan och försökte komma ikapp. Allt hon hittade var Cepheus svärd och eftersom hon inte hade vett nog att sluta följa efter så slutade det med att hon fastnade i sprickan.
Sagitta fick rulla sitt första slag för erfarenhet, men är fortfarande en väldigt nitisk novis!
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Pass 3 - Riddaren Perseus
Tredje passet och det som kändes bäst. Det tog en stund att komma till ro, men när vi väl gjort en kort recap och tänt ljuset så blev det intensivt och bra spel i knappt tre timmar/åtta scener.
Perseus första scen var ett kort instick utan interaktion. Perseus sjöng en ton med drottningens röst som stillade stormen och öppnade en väg till ytan igen. Och sällskapet kunde resa vidare.
Perseus andra scen beskrev ankomsten till det västra hovet i sällskap av Lynx, som gått över och blivit Perseus väpnare i stället (se Korpas eller Gnomvids krönika för det, när de kommer).
Det västra hovet var dock förfallet. De hade slutat träna inför dagarnas strider mot demoner och de visade ingen respekt för Perseus - det norra hovets representant. När Perseus sjungit sin drottnings av nords bud om att konungen var död dissade konungen av väst hela norra riket. Perseus lackade ur, gick sin väg igen och frös ned hela det västra riket under ett tjockt lager is.
-
Perseus dök sedan upp som en bifigur i w176s sista scen med Crux. Och därefter bestämde vi att kampanjen var avslutad. Alla rollerna hade kommit till en passande vilopunkt i sina respektive delhandlingar. Det skulle absolut gå att spela vidare med rollerna och kampanjen, men då skulle alla behöva hitta nya riktningar.
I stället byter vi spel och kör något annat nästa vecka.
Tredje passet och det som kändes bäst. Det tog en stund att komma till ro, men när vi väl gjort en kort recap och tänt ljuset så blev det intensivt och bra spel i knappt tre timmar/åtta scener.
Perseus första scen var ett kort instick utan interaktion. Perseus sjöng en ton med drottningens röst som stillade stormen och öppnade en väg till ytan igen. Och sällskapet kunde resa vidare.
Perseus andra scen beskrev ankomsten till det västra hovet i sällskap av Lynx, som gått över och blivit Perseus väpnare i stället (se Korpas eller Gnomvids krönika för det, när de kommer).
Det västra hovet var dock förfallet. De hade slutat träna inför dagarnas strider mot demoner och de visade ingen respekt för Perseus - det norra hovets representant. När Perseus sjungit sin drottnings av nords bud om att konungen var död dissade konungen av väst hela norra riket. Perseus lackade ur, gick sin väg igen och frös ned hela det västra riket under ett tjockt lager is.
-
Perseus dök sedan upp som en bifigur i w176s sista scen med Crux. Och därefter bestämde vi att kampanjen var avslutad. Alla rollerna hade kommit till en passande vilopunkt i sina respektive delhandlingar. Det skulle absolut gå att spela vidare med rollerna och kampanjen, men då skulle alla behöva hitta nya riktningar.
I stället byter vi spel och kör något annat nästa vecka.
Och så kom det sig att riddar Ke Kuan irrade runt i snöstormen och slängde förbannelser över demonen Ashtaroth, när isen under hans fötter plötsligt gav vika och han rasade ner i en skreva, nära sin fångade syster Sagitta. Med den styrka som demonens blod i hans armar gav honom kunde han befria henne från isen och leda dem tillbaka till riddar Persevs.
När de hade kommit upp på marknivå hade solen gått upp, och med det tog demonen Ashtaroth full kontroll över den ena armen, som drog ett svärd och flög mot hans syster, men genom sin viljestyrka kunde han hindra den nog länge för att Sagitta skulle kunna hugga av den.
Då riddar Sagitta hade sett sin brors svaghet och hört hans uppdrag lämnade hon Persevs sida och följde istället Ke Kuan hem till palatser, men de anlände för sent. Ashtaroth hade redan dräpt kungen och när Ke Kuan gick in i tronsalen med svärdet draget och lät dess sken blottlägga sanningen såg han också att hans andra arm var förlorad, täckt av svällande bölder. Den försökte svinga svärdet mot Ke Kuans fars huvud, men Ke Kuan lyckades lägga nog mycket band på den för att den skulle missa sitt hugg. Då klev Sagitta fram och tog även hans andra arm. Ke Kuan skrek av smärta, men med ett leende på ansiktet. Han blev fri från Ashtaroths gift och förstod att demonen till slut dräpts av hans syster, men visste också att han aldrig mer skulle få bära ett svärd av stjärnljus.
Och så kom det sig att Ke Kuans dagar som riddare kom till sitt slut.
Men allt detta hände för länge sedan och ingen kan längre minnas det.
------
Ke Kuan fick ingen mer erfarenhet det här passet och var fortfarande en novis när berättelsen avslöjades. Trots att jag ännu var nyfiken på hans berättelse var hans berättelse som riddare över.
När de hade kommit upp på marknivå hade solen gått upp, och med det tog demonen Ashtaroth full kontroll över den ena armen, som drog ett svärd och flög mot hans syster, men genom sin viljestyrka kunde han hindra den nog länge för att Sagitta skulle kunna hugga av den.
Då riddar Sagitta hade sett sin brors svaghet och hört hans uppdrag lämnade hon Persevs sida och följde istället Ke Kuan hem till palatser, men de anlände för sent. Ashtaroth hade redan dräpt kungen och när Ke Kuan gick in i tronsalen med svärdet draget och lät dess sken blottlägga sanningen såg han också att hans andra arm var förlorad, täckt av svällande bölder. Den försökte svinga svärdet mot Ke Kuans fars huvud, men Ke Kuan lyckades lägga nog mycket band på den för att den skulle missa sitt hugg. Då klev Sagitta fram och tog även hans andra arm. Ke Kuan skrek av smärta, men med ett leende på ansiktet. Han blev fri från Ashtaroths gift och förstod att demonen till slut dräpts av hans syster, men visste också att han aldrig mer skulle få bära ett svärd av stjärnljus.
Och så kom det sig att Ke Kuans dagar som riddare kom till sitt slut.
Men allt detta hände för länge sedan och ingen kan längre minnas det.
------
Ke Kuan fick ingen mer erfarenhet det här passet och var fortfarande en novis när berättelsen avslöjades. Trots att jag ännu var nyfiken på hans berättelse var hans berättelse som riddare över.