Jag förstod Svennes inlägg some n efterlysning av samhällskritik snarare än konkret sakpolitik.
Det är naturligtvis precis som du säger - kampanjvärdens politik är en separat sak, som naturligtvis kan ligga till grund för mycket kul rollspelande. Politisk intrig och ränkspel är ju skoj!
Men när man säger att man vill ha in politik i betydelsen samhällsrelevant kommentar i sitt rollspel så är det ju som sagt en annan sak. Men att förutsätta att det ska ske i form av politiska diskussioner om konkreta sakfrågor i vår värld är ju lite löjligt. Det finns ju flera andra exempel på rollspel som är/var politiska i bemärkelsen att de på något sätt kommenterade skeenden i samhället på ett kritiskt sätt.
Ett av de första renodlat politiska rollspelen torde väl vara Underground, som ju både var en förtäckt kritik av Vietmankriget och ett amerikanskt samhälle i sönderfall. Och det var ju dessutom ett bra och kul spel.
Idag har vi ju White Wolfs spel Aberrant, vars chefsutvecklare Kraig Blackwelder öppet har deklarerat att det är ett satiriskt och politiskt spel. Detta ställningstagande har upprört många på White Wolfs forumlistor som tycker att det är både pretensiöst och onödigt, och att det går emot rollspelets idé som harmlös underhållning. Personligen tycker jag bara att Aberrant blir bättre av att det också finns en samhällskritisk linje i det; det är dessutom en tematik som man som SL kan välja att ta upp eller strunta i, precis som allt annat i rollspel.
Jag brukar själv försöka använda mig av politiska eller i varje fall samhällskritiska teman när jag bygger kampanjer och/eller konventsäventyr. Det är sällan en huvudsak, det vore lite väl pretto, men jag tycker inte det behöver vara fel att man lägger in en tolkningsbotten till - en tematik som spelarna kanske uppfattar, och om de inte gör det har de lika roligt ändå.
I min gamla Lace & Steel-kampanj blev spelarna efter det inledande äventyret anställda som följe åt en adelsdam. Detta ledde dem till många olika äventyr eftersom adelsdamen var matematiker och vetenskapsutövare och ointresserad av att gifta sig, så spelarna fick på olika sätt hjälpa henne att hantera ett knippe enträgna friare. Sedan blev det hovintriger och sådant när kvinnan under manlig pseudonym sände in ett bidrag till Nationella Vetenskapsakademiens Periodiska Tidskrift och blev både publicerad och vann årets vetenskapliga pris - men är Akademin fick reda på att det var en kvinna ville de ta ifrån henne priset.
På detta sätt kunde jag på ett ganska lättsamt och äventyrsvänligt sätt ta upp frågor om jämställdhet och feminism. Jag blev själv rätt nöjd med kamapnjen och spelarna verkade ha roligt...
I Dystopia, som jag och min kollega kört på Gothcon i flera år, har det alltid funnits någon politisk/kritisk udd i scenarierna, även om de varit fokuserade på slapstick-komik.
Nu verkar jag väl som en helt superpretentiös testuggare efter det här, men jag ville bara visa att man faktiskt kan blanda in politik (i betydelsen politik som är relevant IRL) i rollspel utan att det blir tråkigt och förorsakar debatter vid spelbordet - snarare kan en politisk udd fungera som en extra bonus, som den som vill kan betona och/eller upptäcka.
mvh
Örnie
urple]Alea Jacta Est !</font color=purple>
