En sublimal portal
Nå bollhavet var inte helt fel ide, jag blev rätt tänd på de rätt bisarra, fåniga och ändå skrämmande att inse att McDonalds bollhavet inte har någon botten och sedan synen och känslan när man försvunnit nerunder ytan omgiven på alla sidor av runda färgglada plastbollar. Jag blev lite kär i det faktiskt.
Nå min ide skulle vara att ändra förväntningarna en portal innebär. De här tydliga övergången till att vara i en annan värd skulle jag skippa, utan jag skulle köra på en ide om att man titt som tätt gick in i en annan värld och inte riktigt märker det.
Ett klassrum till exempel. Man går in där, tar med sig sin penna och papper har sin historielektion, gäspar går ut igen och fortsätter skoldagen, utan att märka att när man var i historia klassrummet var man i en annan verklighet. Utan man får bra en speciell känsla där, att allt liksom ligger på en lite högre tonart eller något sånt, ljudet av pennan mot pappret är mer rasslande, ljust skapare, röster mer inträngande till tonläget och ens tankar drar lite åt ett annat håll. Detta rum ligger i ena annan dimension, men man kommer inte att märka de förrän man kanske märker att vissa saker fungerar annorlunda där. Där kanske man plötsligt kan stanna pennan i luften när den faller från bänken, eller så känns inte smärta alls eller något annat skumt, men någon aspekt av verkligheten fungerar inte som normalt där. Liksom en liten ficka i vår värld som ligger i en annan värld.