Positiv överraskning

[Rangertheman]

Är det något spel som ni länge tänkt att det inte är något för er, att ni rent av skulle ogilla det, för att sedan bli ordentligt positivt överraskade när ni väl testade det?

För min del är det de stora giganterna, Dungeons & Dragons och Call of Cthulhu. Vi spelade förvisso en del CoC mot slutet av 80-talet men fick aldrig riktigt till det. Det blev tråkigt helt enkelt. Men nu som vuxen, med en bra Keeper och ett intressant äventyr, kan jag knappt få nog av det. Att min sambo och jag spelar det tillsammans är så klart en bonus som jag inte hade tillgång till i de sena tonåren =)

D&D inbjuder visserligen till lite väl brädspelsaktigt spel, men på ett snyggt sätt och numera tycker jag det är en skön avkoppling från djupet och karaktärsutforskandet i t.ex. Symbaroum. Självklart går det att spela med stort djup i D&D också men det blir bra även om man inte gör det. I mitt tycke blir inte Symbaroum bra med ytligt spel. Hade jag provat någon av de tidigare utgåvorna av D&D är jag inte helt säker på att jag hade blivit lika positivt överraskad. 5E är otroligt väl genomtänkt och välgjort.

 

[entomophobiac]

Måste nämna Rogue Trader! Jag tycker Warhammer 40,000 är bland det absolut töntigaste som finns, men la upp det som alternativ i en omröstning om spelgruppens nästa spel. De valde det. Och då fick jag lite tvinga mig själv att läsa lite noveller, läsa regelböcker, och försöka sätta mig in i det så att jag kunde göra det rättvisa. Och det visade sig att just RT har en supercool vinkel in i den här spelvärlden. Det är lite som Star Trek Voyager fast i 40K-universat.

Kampanjen som det resulterat i skrev jag lite om här. Den är ännu inte färdigspelad, utan får sin del 5 på söndag. Skulle tippa att det finns spel nog för ytterligare kanske 3-4 sessioner efter det.

 

[Dr_Dängrot]

kult Divinity Lost . Jag har ett rejält krux när det kommer till pbta och har när jag försökt tidigare med tex dungeon world inte fått det att funka hur moves skall användas osv så jag var väldigt skeptisk när mina spelare ville prova Kult Divinity Lost men jag måste säga att på nått sätt föll pusselbitarna på plats och det fungerade riktigt bra , jag tycker mig ha en ganska god överblick över hur det är tänkt att spelas efter endast nån genomläsning eller två och första spelmötet flöt på riktigt smärtfritt och där jag tidigare stakat mig och jämnt mig osäker på vilket move som skall användas var osv så fanns inte den osäkerheten den här gången .

 

[Jocke]

Jag trodde att grottkrälande och allt annat OSR rörelsen innehöll var helt värdelöst - efter som jag tänkte mig att det skulle vara som att spela UFO - enemy unknown med papper och penna och då är ju datorspelet oändligt mycket bättre.

Men tji fick jag! Det är ju jättekul att peta på en maskin som kommer byta ut blodet i dig mot ödleblod eller att lägga upp en fälla för goblinerna som flyttat in på plan två!

 

[God45]

När vi skulle spela Werewolf the Apocalypse första gången var jag super emot. Jag vägrade läsa boken innan vi skulle spela i protest. Sedan ÄLSKADE jag det. Werewolf är amazing.

 

[Cybot]

Prosopopée

Trodde det skulle vara för high-koncept för att vara kul. Men jag spelade det på konvent med en bra spelledare och det var amazing. Skulle fortfarande inte våga spela det utan andra som är bra på att guida det hela. Men spelupplevelsen var underbar.

 

[Rymdhamster]

Mutant År 0. Jag var tvungen att gå vägen via svärdet sång för att vänja mig vid grundsystemet, och OSR för att vänja mig vid slit-och-släng-rollpersoner, men det gjort så har jag uppskattat M:Å0 rätt bra.

Även om jag fortfarande har åsikter om vissa detaljer.