Ytterligare ett test för FLUX. Jag snodde en gammal bild från
@Rickard . Istället för att rendera och klippa ihop tog jag en lång och rätt komplicerad prompt:
"A highly detailed fantasy watercolor painting of the Bloodthorne adventurer group. Light is falling in from the upper left.
To the left a fat man brawny with a grim look, boots, large beard, white shirt, brown vest, 30 years old, black hair
In the middle a fat old woman in soft shoes and a worn grey cape, 50 years old with gray hair.
The the right a slim smiling young male bard dressed in green with high boots, 16 years old, holding a lute, blond hair.
They are setting out on their first adventure from the Singing Dwarf tavern!"
Jag gjorde ett par försök för att få en bild av hur FLUX klarade sig.
- Flux har inga problem med att hålla i sär vem som är vem - kläder, hår och färger.
- De är alltid på väg ut.
- Flux vet inte vad mjuka skor är för något.
- Ibland blir kvinnan i mitten yngre och smalare - det är svårt att komma undan skönhetsidealen.
- Ibland blir lutan en gitarr. Här verkar det var någon slags mellanting.
- Namnet på tavernan flintade aldrig bort Flux - inte en dvärg i sikte.
Stable Diffusion känns plötsligt otroligt primitivt i jämförelse. SD kan inte hålla isär olika objekt.
Flux är också rätt bra på händer.
