Lite klurigt. Fritt spånande utan underbyggande fakta:
Sagokänslan bygger mycket på berättarstilen. Alla beskrivningar är kortfattade, de dialoger som förekommer är ganska stiliserade, upprepningar är mycket vanliga (oftast tre gånger), personerna är oftast rätt tvådimensionella (Kanske till största delen en följd av de kortfattade beskrivningarna - en person som beskrivs som "den tappre men sorgsne riddaren Urvald" (en tämligen komplex beskrivning med sagomått mätt) har inte utrymme att vara så mycket mer än tapper, sorgsen och riddare.), handlingen är rättfram och saknar oftast luriga twistar (det är sällan det visar sig att den tidigare så snälla mormodern i själva verket är en elak häxa). (En liknande stilisering förekommer (om jag minns rätt) i Edward Scissorhands, där miljön är en stiliserad pastell-version av en amerikansk villaförort.)
Hur flyttar man då över detta till rollspel? Ett sätt är att försöka uppnå sagans enkelhet är att skala bort så mycket regler som det bara går, och köra lite mer friformigt. (Detta passar förstås inte alla - låt oss inte återuppväcka den debatten tack!) Ett annat kan vara att ta sagans berättarstil - kapa allt som inte direkt för handlingen framåt. Om rollspersonerna måste resa från en stad till en annan så rollspelar man inte de tre veckornas ridande, matlagande och vaktande, utan hoppar helt enkelt över det. Om de har hittat den onde skurkens fäste så kanske de slåss mot några vakter vid ingången, smyger sig förbi några därinne, och konfronterar sedan skurken i hans laboratorium/tronsal/lilla pysselkammare, och bitarna däremellan (traskandet i långa korridorer, kollandet av om dörrar är låsta eller olåsta, letandet efter lönndörrar bakom hyllorna i skafferiet) skippas. Inget "ni står i ett tre gånger tre meter stort rum med en dörr till höger och en dörr till vänster..."
En del exempel på sagor placerade i mer modern miljö finns i en serie novellsamlingar sammanställda av Ellen Datlow och Terri Windling. Det finns minst tre böcker i serien: "Snow White, Blood Red", "Ruby Slippers, Golden Tears" och "Black Thorn, White Rose". De flesta är mer "normala" sagor - antingen nya versioner av klassiska sagor eller nya sagor i samma stil, men det finns undantag. Den bästa novellen i serien enligt min mening är "The Sawing Boys" av Howard Waldrop, en version av "Musikanterna från Bremen" (eller nåt liknande, jag är inte säker på titeln) placerad någonstans i USA på trettiotalet. (Howard Waldrop (som för övrigt är en av mina absoluta favoritförfattare) har skrivit fler sagoliknande berättelser i moderna miljöer (han avskyr själv fantasy), bland andra "A Dozen Tough Jobs" (Herkules storverk i amerikanska södern nån gång under 1900-talets första hälft), Mary Margaret Road-Grader (postapokalyptisk tractor-pulling med indianinfluenser) och "Heirs of the Perisphere" (disneyfigurrobotar vandrar över världen långt efter civilisationens undergång). Hans noveller finns samlade i "Night of the Cooters", "Strange Things in Close Up" och "Going Home Again". Läs! Och om någon kan tipsa mig om var jag kan få tag på "Them Bones" eller "The Texas-Israeli War" så vore jag oerhört tacksam.) Sagostämning finns även i Francesca Lia Blocks böcker om Weetzie Bat ("Weetzie Bat", "Witch Baby", "Cherokee Bat and the Goat Guys", "Missing Angel Juan" och "Baby Be-Bop"; finns samlade i "Dangerous Angels"). Stephen Donaldsons Gap Cycle är ju en version av Wagners ringcykel placerad i rymden, visserligen inte med så mycket sagostämning. Vill man ha lite antikaptialistisk/miljömedveten (välj själv) sjuttitalspropaganda kan man även ta till "Liten är fin" av Ingrid Sjöstrand.
Oj, det där blev visst mer boktips än något annat... men alltihop är bra och underhållande läsning.
"Hellre kul i kaos
Än sur i kosmos" - Jenny Morelli