Nekromanti Power Gaming

[PubisFlarup]

Godag Godag

Skulle vilja starta en ny tråd för att ge min syn på det nästan kultförklarade fenomenet "Power Gaming". Sedan skulle jag också vilja veta vad ni tycker om detta!

Jag känner en viss person som har en förmåga att alltid få väldigt maxade rp:s. Vi har sett allt i från mer eller mindre ärke förklarade magiker till mästerliga lönnmördare i herr Ivian klass, men den förra RP tog nog ändå priset. En stor jävel i rustning som hade världens bästa stridskonst, 4 aspekter och shamanism. Det var ju då jätte kul att vara med att spela i och med att han var så överlägsen alla andra. Detta gör ju att det inte blir kul att spela för oss andra som har mer "vanliga" Rp:s.

Har ni något liknande exempel? Och återge i så fall detta är ni snälla!

 

[Krille]

Tråden flyttas

Det här ämnet är inte specifikt för Eon, så tråden flyttas till allmäna rollspelsforumet.

 

[Mouja]

Det fenomenet har jag varit med om alltför ofta, ta till exempel denna lilla missla...

Tänk dig en missla på en 20 år, man, magiker (redan här börjar det spåra ut), elak (här har det total spårat ur), en väldigt mörk röst (på en missla!?), med röda lysande ögon (!) och med tre aspekter... Det var "Power Gejming" biten... eller inte!!
Denna missla har ensam (kanske med hjälp utav någon nån gång) brännt ned hela byar, våldtagit och dödat mången kvinna, slaktat barn, ensam dräpt präster och oskyldiga i hundratal...

Hur kunde jag då tillåta detta, undrar ni??!
Jo, det här är varför...
<ul style="list-style-type: disc">[*]Han ägde stället där vi spelade på
[*]Han gjorde RPn då jag inte var där
[*]Han bara tjurade annars och ville döda allas andra RPs
[/list]

 

[Björn den gode]

Håller inte riktigt med faktiskt. Visst kan det nog vara så att det blir tröttsamt i längden men då och då har jag absolut inget emot att spela med någon übermänniska (missla/dvärg eller vad det nu kan vara) i gruppen. Har faktiskt aldrig riktigt förstått varför det alltid måste vara så balanserat. Kanske beror det lite på hur gruppdynamiken ser ut (rollpersoner). I en tät sammansvetsad grupp som envist kämpar mot samma mål och för att övervinna hinder kan det nog bli tråkigt om en och samma rollpersoner står för nästan alla lösningar men har gruppen en inre dynamik så tycker jag det fungerar bra. Avundsjuka är väl en känsla lika rolig som någon annan och även übermänniskor måste ju sova

Då har jag själv svårare att spela med mentala powergamers med rollpersoner som är: En riktigt kvinnotjusare som går väldigt bra in hos kvinnorna och är väldigt empatisk men samtidigt är en riktig macho-man som uppskattas av karlarna. Som för sig väl i adels-miljöer men som ändå passar bra in hos bönderna som är bra på att samarbeta men också på att ta egna intiativ osv. Helt enkelt mentalt perfekta människor utan fel, det blir så svårt att integrera med en sådan sån tur är har jag bara träffat på det en gång.

 

[walium]

Var man blir salig på sin sirap

Jag är ingen större förespråkare för överdrivna dödsmaskiner. Däremot är jag en stor förespråkare för rätten att spela precis hur man vill så länge man bara har roligt. Tycker spelargruppen att det är kul med sådant spel så är det deras fulla rätt att spela det.
Fast just i det här fallet verkar det vara ganska uppenbart att personen ifråga gått utanför reglerna för att skapa sin rollperson. Risken för osämja inom gruppen ökar markant om en av rollpersonerna är överlägset bättre än de andra.

 

[ejectXreject]

Jag tror även det har en del med hur många som power-gamear. Vi har en som gör det på heltid (en tjej förövrigt) och en som gör det på "deltid". Jag störs inte så mycket utav det, då vi andra satsar mer på att göra intressanta karaktärer (folk som bara slår annat folk på käften blir sällan särskilt intressanta i min mening). Oftast blir det karaktärer enligt mallen "den starke men tystlåtne typen"... Däremot hakar hon på om man börjar spela mot henne, men hon tar inte direkt några initiativ..
Om alla däremot skulle power-gamea skulle det mest handla om siffror och slagsmål. Sånt är inte jag intresserad av..

För övrigt har vi inte spelat så mycket med tjejen i fråga, så det finns väl viss chans att hon tröttnar på slaktandet snart... Som det är nu låter vi henne hållas, då hon faktiskt inte stör någon.

 

[Railin av Zolod]

Tja, jag har snarare en kille som är SL ibland som definerar Power Play som att ha en stridskonst, eller överhuvudtaget kunna slåss.
Han fick titta på tre av mina karaktärer, varav två var stora starka, men rätt intressanta saker, och den sista var en asbra tempelriddar-komandosoldat (En specialstyrka för Cirzariddarna), den sista killen hade väldigt många användbara färdigheter, två magiska artefakter, och var i huvudsak riktigt bra, förutom i direkt näsrstrid. Han lät mej spela den sista av dom tre, tempelriddaren.

Själv har jag inget problem med någon som ahr ett karaktärskoncept som gör honom rejält bra, så länge det är ett bra koncept, inte barbaren-som-ska-rädda-världen-för-det-är-hans-hemska-öde

 

[Balderk]

Jo en gång i tiden (för några månader sedan, kanske fem)... spelade vi med en kille som var utnämnd till ärkepower gamer. han frodades i D&D och spelade vi något annat slutade det med att han bara förstörde för alla andra. I kult sprängde han de andras lägenhet med fyra kila C4, för att de kastade ut honom efter att han hackat i parkettgolvet med ett svärd, förstört en kamera med vilja som tillhörde en rp som var journalist. Men det var som sagt i D&D han utförde sina riktiga stordåd inom power gamingen... Vi har gjort etyt inlägg om det tidigare så jag länkar till det... Vet dock inte om det ger bra info... vänta: Powergaming

Så där... hoppas det ger endel klarhet i vad han gjorde. Han spelade alltså två stycken halvdrakar, och en gång han spelade en sådan krävde han av SL att han med tiden skulle få bli ännu bättre! Helt makalös var han... I bakgrundshistorien till ca fem rollpersoner så inkluderade han också psykiskalänkar till personer han skulle kunna få hjälp av. En halvdrake hade en psykisklänk till en Great Wyrm i D&D3e, den största och farligaste draken som finns! Great Wyrmen var Halvdrakens farfar och var "skyldig honom en tjänst" vad vet jag inte, men något stort eftersom farfarn skulle vara beredd att ta hjälp av sina kontakter med andra drakar som var skyldig honom tjänster för att hjälpa vår vän halvdraken, konstigt nog fick han aldrig någon hjälp

/Herr Balderk, som inte spelar längre med honom

 

[Balderk]

Re: Var man blir salig på sin sirap

Ja precis! Om hela gruppen spelar powergaming så är det hur okej som helst! Men det uppstår väldiga problem om en person är en powergamier och andra gillar rollpersoner som är dekadenta och kassa.... Powergamern vill ju helst av allt strida, och drar kanske då in de andra i striden... vilket de säkert suger på. Iofs vill man spela dekadent och kasst kanske man ska välja ett system som är powergamer säkert, om det nu finns ett sådant... WoD är ju ganska så bra i det syftet. Men poängen är att en ensam powergamer i en grupp kan göra mycket skada... är alla det så är det lugnt.

/Herr Balderk, som är osäker vart han vill komma med detta

 

[walium]

Dödsskräck?

Vad är det som driver spelarna till att skapa så orimliga karaktärer som den du just beskrev? Är det en rädsla för att dö eller den felaktiga tron att rollspel är precis som vilket annat spel som helst och målet därför är att vinna?

 

[Railin av Zolod]

Re: Dödsskräck?

Det andra, tron att Rollspel på papper är samma sak som RPG dataspel, vilket betyder hela tiden bli bättre, bli bättre, bli bättre.
När någon undrar vad rollspel är, brukar jag säga att det finns likheter med dator RPGs, men sedan belysa de klara skillnaderna, och sedan saken med IN STYLE, vilket är ett uttryck jag är förtjust i. Som Cyberpunk säger, gör vad du vill, men gör det med stil.

 

[Railin av Zolod]

Re: Var man blir salig på sin sirap

Tja, personligen har jag just blivit anställd att spela Hjälteriddare i en kampanj i Eon (SL fråga om jag ville), och denna blev ett monster. Men, jag tror inte detta ska förstöra för spelandet, då det är ideen med honom, och han kommer säkerligen få betydligt svårare än resten av gruppen.
Kan bli mycket roligt också, då stackarn inte kan skada kvinnor, barn, gamla, obeväpnade, handikappade eller på annat sätt oheroiska motståndare.

 

[Feuflux]

Gestaltning spöar siffrorna

Om hela gruppen spelar powergaming så är det hur okej som helst! Men det uppstår väldiga problem om en person är en powergamier och andra gillar rollpersoner som är dekadenta och kassa.... Powergamern vill ju helst av allt strida, och drar kanske då in de andra i striden... vilket de säkert suger på.

Siffrorna som står på det där pappret spelaren har kan ju ställa till det ibland...

Du kan testa att dra ner på möjligheterna till strid (som ofta är det som påverkas mest av siffror) och göra så att en bra gestaltning av sin karaktär lönar sig. Sen gör du så i fem år och kollar om power-gamaren "skärper" sig.

 

[Man Mountainman]

Tja, först och främst, hur har han lyckats få till en så pass maxad person utan att rucka på reglerna?

Om han har ruckat på reglerna, varför gnäller ni inte på er spelledare, och får honom att efterleva reglerna?

Om han inte har det, varför utnyttjar ni inte samma regler som er vän för att få lika maxade rollpersoner som honom?

 

[Balderk]

Re: Dödsskräck?

han vill vinna. det märks på sättet han spelar. ALLA hans rollpersoner är tystlåtna så han slipper rollspela, i stort sett sitter han bara och väntar på striderna (som under den kampanjen kom rätt ofta ). Om det inte kom några strider sökte han upp dem... Han har inte ROLLspelat en endaste gång känns det som... Ibland har han varit inblandad i argument och diskussioner men då gör han debatten personlig och svarar "out of character" på allting! Det är skitjobbigt, han blir ju arg på riktigt! Sedan gillar han att döda andra rollpersoner också. Han har lagt sig i bakhåll på mig en gång faktiskt (efter att jag polisanmält honom efter att han skjutit på mig med en elpistol eller något liknande i fading suns d20... Jag låg och förblödde på gatan och såg allmänt död ut, men eftersom HAN visste att jag bara låg på minus 7 fortsatta han att skjuta... Så inte ens det kunde han rollspela )

/Herr Balderk, som är glad att han inte spelar med honom längre

 

[Staffan]

Power Gaming kontra koboldism/munchkinism

Jag skulle bara vilja poängtera att det är viss skillnad på power-gaming och koboldism/munchkinism. Powergamern är helt enkelt intresserad av en "tuffare" kampanj - i stället för att vara en nybörjarfighter som hackar orcher vill han vara en mäktig riddare som dräper drakar. Kobolden däremot vill helst vara en mäktig riddare som hackar orcher.

En annan viktig sak är att spelarna är ute efter mer eller mindre samma sak. Situationen du beskriver där en spelare vill ha världens megamaxade rollperson och de andra är mer normala är kanske inte så kul, om man inte ser till att fokusera på de andra rollpersonerna lika mycket (t ex genom att placera gruppen i situationer där slåsserier inte hjälper så mycket).

 

[BIB]

Om han inte har det, varför utnyttjar ni inte samma regler som er vän för att få lika maxade rollpersoner som honom?

Fast det funkar väl inte heller... det blir ju inte roligare för att alla spelare är jättehäftiga...lr?

Förvisso min perosnliga åsikt men jag föredrar jordnära rollspel men väldigt ohäftiga karaktärer.

 

[Johan Granberg]

Haha. här känner jag mig nästan lite skamsen att jag, i egenskap av spelledare, tillät en sådan "liten förmån". Jag hade förvisso ändå inga som helst planer på att låta honom använda detta till sin fördel, men att jag ens lät honom ha det när jag kunde ha sagt ifrån på skarpen och kallat honom powergamer ångrar jag faktiskt nu...

 

[Azagthoth]

Re: Var man blir salig på sin sirap

Kan bli mycket roligt också, då stackarn inte kan skada kvinnor, barn, gamla, obeväpnade, handikappade eller på annat sätt oheroiska motståndare.

Jobbigt då om ärkeskurken visar sig vara en äldre, obeväpnad, haltande gumma...

Tycker inte att det är power gaming att göra en sådan karaktär om spelledaren och gruppen i övrigt är med på det, då blir det ju precis som du säger själva poängen med karaktären i fråga. Sedan går det att göra fler bitar som begränsar rollpersonen, starkt troende till exempel, vilket kan göra det svårare på en mängd områden (beroende på religion så klart).