Nekromanti Powergaming och risker

[Evil Peter]

Är han inte hedervärd så är det fritt fram. Ger han sig på dem igen så är det fritt fram. Ger han sig på oskyldiga och sånt som skurkar gör så är det fritt fram.

Det borde vara tillräckligt. Skurkar brukar ha tendenser att torska på sånt.

Men enligt detta borde man ju kunna anmäla honom till ordningsmakten trots att man torskat. Man förlorade bara möjligheten att själv stjälpa hans planer. Dessutom borde det väl inte vara i enighet med lagen att undvika att rapportera olagligheter man upptäckt. Då har skurken röjt sin identitet osv genom att låta rollpersonerna leva.

De är fortfarande orcher, men de är tillräckligt praktiska och smarta för att inte gallras bort i ett fummel på tillämpad Darwinism.

Tycker inte man ska göra ett liketstecken mellan våldsamhet och ointelligens. De är inte direkt sammankopplade. En anledning till att orcher dödar sina motståndare kan vara att det är en större vanära att ge sig än att dö och de hedrar sina motståndare mer genom att döda dem om man vill ha en mer filosofisk stil på orcherna. Dessutom kan ju att dö i strid vara något väldigt ärofullt vilket gör att de gärna slåss till döden. Sådana exempel hittar man också massor av i vår egen historia (om man nu vill göra jämförelser).

För att återgå till den egentliga poängen är en sådan hederskodex bra att införa mer av men att den ska gälla universiellt tycker jag inte riktigt fungerar. Döden, stridsära osv är något som man naturligt har väldigt olika syn på pga skillnad i kultur/religion/etc. Däremot går alldeles för många strider till döden i situationer där det vore troligare att motståndaren gav upp (dvs inga hederskodexar om att dö i strid finns osv). Något som i min spelargrupp har gjort att fiender dör lättare är att vi i DoD (för att ta ett exempel) kör med kanonmatsprincipen. Dvs att i mindre nogräknade strider (i kampanjer där sådana förekommer) anses en fiende som död när KP når noll i mage, bröstkorg eller huvud. Normalt sett förlorar man endast medvetandet av detta men det blir en förenkling. Detta har gjort att det ibland används lite för ofta och många strider har lite ologiskt gått till döden pga detta. Detta påverkar mest kampanjer med inslag av heroism där gott och ont existerar. Man får göra en avvägning när och var hederskodexar som den vi diskuterar används helt enkelt.

Fast spelare som agerar inkorrekt vid fara för att de vill behålla sina karaktärer borde kanske försöka att inte hamna i livsfara så ofta. Det låter logiskt ur ens karaktärs synvinkel. Vill man inte dö utsätter man sig inte gladeligen för livsfara om och om igen utan eftertanke.

 

[Storuggla]

Jaha... *andas ut* Sicken tur, har trodde jag att du hade druckit terpentin elelr något och blivit blindgalen... ^_-


Storuggla, lättad

 

[Storuggla]

"Men enligt detta borde man ju kunna anmäla honom till ordningsmakten trots att man torskat. Man förlorade bara möjligheten att själv stjälpa hans planer. Dessutom borde det väl inte vara i enighet med lagen att undvika att rapportera olagligheter man upptäckt. Då har skurken röjt sin identitet osv genom att låta rollpersonerna leva."

Men den genomsnittlige skurken har ju sådan hybris att han nog inte anser ordningsmakten vara något att oroa sig för
Jovisst, man kan ju knata till farbror blå eller fogden med ens misstankar... men det krävs väl bra bevis också? Så det gäller att man ska ha bra bevis, och kontakter för att ens komma fram till fogden.

"Tycker inte man ska göra ett liketstecken mellan våldsamhet och ointelligens. De är inte direkt sammankopplade. En anledning till att orcher dödar sina motståndare kan vara att det är en större vanära att ge sig än att dö och de hedrar sina motståndare mer genom att döda dem om man vill ha en mer filosofisk stil på orcherna. Dessutom kan ju att dö i strid vara något väldigt ärofullt vilket gör att de gärna slåss till döden. Sådana exempel hittar man också massor av i vår egen historia (om man nu vill göra jämförelser)."

Är jag den ende som kommer att tänka på den perverterade formen av bushido som dök upp under tidigt 1900-tal? Den som gav upp var mindre värd än den lägsta daggmask. Tvi vale.

Storuggla, som skulle muta fogdens närmaste män ifall han var skurken