Prepp/skapande/hobby VS jobb

[Feuflux]

Hej forumet, jag har ett problem.

Jag är pepp på att vara kreativ men det går inte så bra. Primärt vill jag ge mig i kast med Ink igen och skriva solo/textäventyr, eller komma igång på riktigt med ett forumspel (likt det Vimes körde för inte så länge sedan). Men varje gång jag sätter mig och försöker så känns det som jobb! Jag har ett jobb redan, jag har familj. Har jag lite fritid och inte är trött och försöker skapa någonting och det känns som jobb så lägger jag ofelbart ner och gör något som saknar motstånd istället (youtube eller lord of the rings online i nuläget).

Att jag försöker vara strukturerad (skriva solospel på inspiration provade jag förra gången och det havererade efter ett ha gått fantastiskt bra i början, dvs en ordentlig plan behövs för att komma i mål) gör det inte lättare.

Tipsa mig! (När folk ber om tips med skrivande så brukar det ofta nämnas att man ska sätta sig och skriva oavsett om man är inspirerad eller inte, men det är ju jobb så jag vet inte vad jag förväntar mig att få för tips här... Hur man lurar sig själv kanske?)

 

[Bifur]

Kanske lagom hjälpsamt men de två grejer som funkat bäst för mig är (när skrivandet faktiskt inte varit jobb):
- Sätt ett mål, kanske med någon yttre press. Bjud in till ett forumspel med datum. Då måste du bli klar .
- Skriv till din egna spelgrupp. Tycker det brukar vara otroligt mycket lättare att vara disciplinerad när jag ser det framtida bruket.

 

[Mogger]

Min enda lösning är att dra igång någon kul med någon kul och ha kul. Och se vart det tar vägen.

Kopparhavers hjältar började som en forumpost utan några som helst ambitioner stt göra ett spel av det.

Hade vi börjat i att "detta ska bli ett tryckt spel" hade det nog varit lite mer krävande.

 

[God45]

Skriv bara korta saker. Det kan inte vara jobb om det är 200 ord. När du känner att du VILL skeiva mer så gör det.

 

[entomophobiac]

Jag gillar idén att hantera "göra klart saker" som en ren färdighet som du behöver öva på. Skriv lite mer varje gång. Träna. Avsätt tid, sätt upp deadlines, eller formatera skrivandet på ett sätt som gör att du når resultat, hur små resultaten än må vara. Till slut har du skrivit klart något!

 

[Rymdhamster]

För mig har det hjälpt med en kombination av sänkta krav/ökad inspiration samt en tillräckligt frisläppt setting.

Det första är att jag sagt rakt ut till gruppen att min avsikt här är att improvisera rätt mycket allt eftersom. Så jag löser massor av grejer genom att rulla en tärning. Eller be en av spelarna rulla en tärning. Ibland frågar jag dem rent av om de har några idéer i en situation. Ibland helt fritt, ibland förklarar jag i vilken riktning jag vill ta saker och ber dem komma med idéer åt det hållet. Som ett slags spelledarlett sammberättande typ.

Den andra är också extrem viktigt: en lagom fri setting. Det innebär att när helt jag faktiskt behöver preppa något så kan jag stoppa in i princip vad jag än känner för just då. Jag behöver nästan aldrig sätta mig och skriva något jag inte är sugen på, utan jag vet ju ungefär vad spelarna håller på med och vad de vill göra i spelet, så jag låter det ligga och mala i bakhuvudet tills jag kommer på något supercoolt, och sen skriver jag det där supercoola och slänger in det nästa spelmöte.

Och eftersom jag just kör mycket på improvisation så behöver jag inte skriva så mycket varje gång heller (Som God45 är inne på). Det behöver inte ens vara bra skrivet, utan bara lite stödord eller lösryckta meningar som beksriver konceptet. Kanske några referenser till filmer eller böcker eller scener ur dessa som jag kan ha i bakhuvudet som inspiration.

Ibland nöjer jag mig så och kör från det. Ibland grunnar jag vidare på det där i det dagliga livet och kommer på mer coolt, så jag fortsätter utöka det. Båda är okej för mig.

Grejen är: jag är inte superbra på a improvisera saker. Tvärt om skulle jag säga att det historiskt sett har varit en av mina stora brister som SL. Det är en av anledningarna till att jag gör det: för att öva.

Men eftersom jag ändå lärt känna mig själv hyfsat väl så har jag ett hum om var mina största brister ligger, så jag kan ju försöka uppväga dessa lite. Min allra största brist är namn. Faktum är att jag till och med glömmer namnge viktiga, plannerade SLP:er titt som tätt... så en av de "arbeten" jag gör inför alla kampanjer nu för tiden är att sätta ihop en lång lista på namn. Rakt upp och ner. Inte en tabell, egentligen, utan färdiga namn som passar settingen. När helst jag behöver namnge en SLP tar jag nästa namn på listan och gör en anteckning vid namnet om vem det är (jag har lämnat gott om plats på listan för det ändamålet).

Den andra bristen jag har är att hitta på monster rakt upp och ner. Här kommer man långt om man har ett rollspel med gott om färdiga monster man kan plocka och reskinna. Det är en av anledningarna till att mitt hemabyggda system jag kör just nu är något så när kompatibelt med DnD. Jag kan bara sno DnD monster och köra när jag behöver något.

Så det är två ganska enkla prepp-åtgärder som sen ger mig väldigt stor frihet att inte preppa senare under kampanjen.



Sen försöker jag maskera mycket av den improvisationen genom att helt enkelt ha rejäl namnlista med ca 100 slumpade namn på. När helst jag behöver hitta på en ny SLP kan jag bara ta nästa namn på listan, och göra en anteckning efter namnet vem den personen är (jag har lämnat gott om plats just för det ändamålet). För jag tycker oftast att det är där jag fallerar på improvisation.

 

[DanielSchenström]

Tipset att skriva regelbundet (eller göra nåt regelbundet öht) är att det hjälper hjärnan att köra igång så man snabbt blir produktiv. Det är jobb/igt att börja med på samma sätt som den mesta typen av träning men är värt det i längden. Så det är bara du som kan avgöra om det är värt ansträngningen.

Jag blir pepp att bli kreativ i perioder. Om jag tittat på en bunt skickliga tecknare vill jag teckna exempelvis. Det inspirerar och då kör jag på till inspirationen tar slut. Sen lägger jag det på hyllan om det inte egentligen är ett jobb som arbete på en serietidning som jag håller på med, eller jag har en deadline. Om det är helt fritt får det ta den tid det tar innan jag blir inspirerad att fortsätta igen.
Tipset här är alltså, gör det bara när du är inspirerad nog att det är roligare än youtube, och/eller se om du kan lura dig själv till att bli inspirerad av att läsa en rollspelsbok eller spela nåt soloäventyr.

Mitt andra tips är att hitta nån att samarbeta med så ni peppar varandra. Jag går inte och tränar själv, jag behöver nån annan stackare som lider med mig att vara social med. Idealiskt har ni olika styrkor som gör att just er del av det inte känns som jobb nån gång.

Det tredje tipset är att muta dig själv. Unna dig nåt onyttigt när du skapat nåt. Valfritt intervall. Bestäm att du inte får göra nåt du hellre vill när du inte är pepp förrän du skapat nåt. Valfri mängd skapande.

Usla tips: Rym hemifrån och gå inte till jobbet, försörj dig som dagjobbare på en bananplantage och begagna hallucinogena droger för att hjälpa inspirationen.

 

[Skarpskytten]

För mig är det två saker som har funkat: 15-minuter-om-dagen och deadlines. Tack vare den förra har jag en roman som bör bli klar om ett par tre år. Tack vare den senare har jag skapat en karriär som frilansskribent. Min utgångspunkt är den här: jag tror inte på inspiration. Det är inte så att det funkar att gå och vänta på inspiration. Hade jag gjort det hade min roman stått på noll och antalet publicerade texter varit en tiondel av vad de är (redaktörer är måttlig intresserade av att beställa texter av dig om du inte håller dina deadlines någorlunda). Jag har funnit att det ofta är tvärtom: man jobbar och så blir man inspirerad. Så jag skriver min kvart om dagen på min roman oavsett om jag är inspirerad eller ej, och jag skriver mina 3000-4000 tecken om dagen vare sig jag är inspirerad eller ej. Råkar jag bli det är det najs. Annars skriver jag ändå. (Jag påstår inte att detta är en allmängiltig sanning, det är bara så det funkar för mig).

 

[ceruleanfive]

För mig är grejen att knyta upp mina projekt mot andra människor, så att folk blir lite besvikna om jag inte slutför dem.

 

[Sömniga Isaac]

För mig är grejen att knyta upp mina projekt mot andra människor, så att folk blir lite besvikna om jag inte slutför dem.

Påminner om en annan strategi jag hört om, dela dina mål med andra och få folk intresserade av vad du håller på med. Då uppstår en större motivation att arbeta med målet och slutföra projektet som påbörjats. Snarlikt det som står i citatet ovan, med skillnaden att det inte är bundet mot andra människor utan delat med andra människor som förhoppningsvis visar intresse för det du gör.

 

[Feuflux]

Ceruleanfive kör bara piska och svumpyn kör lite morot också?

Deadlines har jag på jobbet redan så där är jag skeptisk, men att blanda in externa människor tidigare i mina projekt kan absolut vara nåt att jobba på.

 

[krank]

Nu är jag i en helt annan livssituation än dig – jag har ändå hyfsat mycket fritid efter att ha gått ner i tjänst till 80% och har ingen familj – men jag kanske kan bidra något litet ändå.

Just självdisciplingrejen har varit viktig för mig, men jag fattar absolut att den inte funkar så bra när man vill att skrivandet etc. inte ska kännas som jobb. För mig är det ju mest viktigt att jag tar mig upp ur bara-sitta-och-slökolla-youtube-träsket, och då funkar deadlines och "jobbkänsla" ganska bra.

Men en grej som funkat bra när det gäller just att skapa motivation och känsla av "lust" för mig är att jag insett att jag verkligen, verkligen gillar att bli klar med saker. Att känna att "jahapp, det var det, ut i världen med dig, nu behöver jag aldrig röra dig igen, dags för nästa projekt". Det visar sig i hur jag spelar datorspel (jag vill klara dem, 100%, och sedan gå vidare) och det visar sig i hur jag sköter mitt vanliga jobb.

Så… Små, korta projekt som man kan bli klar med, kanske? Inte ett massivt projekt som tar månader – gör något som man kan bli klar med på några dagar och sen typ… släppa som liten PDF eller något. Enbladsdungeons, tabeller, korta äventyr, äventyrsplatser, SLP:er passar alla ganska bra till sånt. Då kan "ljuset i slutet av tunneln" synas ganska tydligt redan från steg 1 och ge liksom lite extra motivation: "det här kommer bli så jävla fett när jag släpper det på lördag".

Större projekt kan iofs delas in i mindre delar på det viset också. Att bli klar med delmål kan bli som små mikrobelöningar, lite så som grindiga datorspel får en att vilja spela vidare. Kanske.

 

[Mogger]

Ceruleanfive kör bara piska och svumpyn kör lite morot också?

Deadlines har jag på jobbet redan så där är jag skeptisk, men att blanda in externa människor tidigare i mina projekt kan absolut vara nåt att jobba på.

Och blanda gärna in folk med kompletterande kompetens. Giftermålet mellan @pappa och Pelle är ett bra exempel. Nubhar jag väl ingen större insyn i hur de jobbar men det verkar som att de kompletterar varandra rätt väl. Lite som jag, @Leon, @Krille och resten av Helmgast. Plötsligt blir det möjligt att göra det där man vill.

Och det fina är att det funkar i mindre skala med. Problemet, som jag upplevt det, är om man råkar slå sig ihop med någon som ligger på samma nivå när det gäller engagemang, ambition, arbetssätt etc. Men uppenbarligen inte omöjligt att hitta bra folk att leka med.

 

[Feuflux]

Nu är jag i en helt annan livssituation än dig – jag har ändå hyfsat mycket fritid efter att ha gått ner i tjänst till 80% och har ingen familj – men jag kanske kan bidra något litet ändå.
---
Större projekt kan iofs delas in i mindre delar på det viset också. Att bli klar med delmål kan bli som små mikrobelöningar, lite så som grindiga datorspel får en att vilja spela vidare. Kanske.

Startposten skrev jag efter ett par dålig nätter när jag var lite provocerad över att ha egentid men hjärnan tvärvägrade att vara kreativ... Det är klart det går i vågor vad jag orkar göra, och någon egentid finns det alltid mellan barnens nattning och att jag lägger mig. Däremot räcker den ju inte till allt jag skulle vilja lägga tid på.

Vad gäller delmål så är det något som jag faktiskt försökt mig på. Förra soloprojektet hade jag kapitel som delmål, "skriv klart kapitel 3 och posta en nya beta-version online". Senaste javascript-spelet också, "gör klar den här AI-varianten och släpp en nya beta-version". Så att definiera delmål och sträva mot dem istället för ett mer svårnått slutmål är absolut en bra grej.

 

[Genesis]

Jag kör stenhårt på principen ”inga mål, inga deadlines”. Jag försöker bara göra något varje dag. Ibland använder jag en app som ”Way of Life” för att bygga lite motivation, men jag kör på det jag för tillfället har motivation till. Ibland är det rollspel, ibland språk, ibland jobbet, ibland udda YouTube- eller Wikipedia-exkursioner. Ibland inget alls. Då gör jag inget alls. Men när jag får ett ryck av motivation kan jag bränna rätt många timmar om dagen under ett par månader.

Det är ryckigt, men över lång tid blir det en hel del gjort. Och jag slipper tvinga mig själv till något eller bli besviken.

 

[Ymir]

Själv skriver jag antingen i cola-, drog- och mani-powrade tolvtimmarspass av hyperkreativitet, eller så skriver jag knappt ett ord. När jag mådde som bäst för många år sedan behärskade jag vagt den ädla konsten att skriva en halvtimme-timme om dagen, men det var då det. Tänk om man kunnat hitta tillbaka dit, det hade varit najs. Min nuvarande metod är nog inte hållbar i det längre perspektivet...

 

[Feuflux]

Men när jag får ett ryck av motivation kan jag bränna rätt många timmar om dagen under ett par månader.

Kan inte relatera...

- Åh så inspirerad jag känner mig!
Fru: älskling, kan du hjälpa mig sätta upp den här lampan?
10-åring: pappa jag hittar inte min engelskabok.
7-åring: pappa jag är hungrig!
2-åring: *drar i byxbenen* PAPPAAAAAAA!!!

 

[Skarpskytten]

- Åh så inspirerad jag känner mig!
Fru: älskling, kan du hjälpa mig sätta upp den här lampan?
10-åring: pappa jag hittar inte min engelskabok.
7-åring: pappa jag är hungrig!
2-åring: *drar i byxbenen* PAPPAAAAAAA!!!

Du har inte funderat på om att gå i exil i en stuga i Norrlands inland kan vara lösningen på dina problem?

 

[God45]

Kan inte relatera...

- Åh så inspirerad jag känner mig!
Fru: älskling, kan du hjälpa mig sätta upp den här lampan?
10-åring: pappa jag hittar inte min engelskabok.
7-åring: pappa jag är hungrig!
2-åring: *drar i byxbenen* PAPPAAAAAAA!!!

Gör en Philip K. Dick! Bygg ett skjul i din trädgård att skriva i, ta en massa massa MASSA amfetamin och förinta ditt äktenskap innan du har en psykotisk episod där du inser att Gud bor i solen och hatar oss men specifikt dig.

Du kommer inte bli lycklig men du kanske skriver något coolt

 

[Rickard]

Hur mycket är du på social media? Forum, Facebook, Instagram.

Hur ofta kollar du på klipp på Youtube?

Hur ofta spelar du bara 10 minuter i tillfälliga flashspel eller spel som har femminutersmatcher?

Hur ofta får du push-notiser på mobilen eller mail?

---

De tillfälliga dopaminrusen gör att saker som tar längre tid för dig känns tråkiga. Själva kan jag inte sitta genom en hel film utan att öppna upp Youtube, kolla forumet eller skriva något på Discord.

Tillåt dig att ha tråkigt. Sitt och gör ingenting som är teknologirelaterat för dator och mobil är designade att stjäla din uppmärksamhet med tillfälliga dopaminrusher. Vila på soffan (alt. meditera), gå en sväng, skriv en lista på saker som behövs göras hemma.

Använd papper och penna. Skissa och skriv.