Nekromanti Preppa scener

[2097]

En man som hatar sin frus vanskapta barn är en del av spelvärlden, är det jag menar.

Hans blotta raison d'être är pga att challenge den där Eon-prästen a la Burning Wheel. Men oavsett anledning så finns han. Och är en del av spelvärlden. Och därför subject till alla mina principer om hur en spelvärld blir solid och utforskningsbar.

Edit: aha, jag läste som du mkt riktigt förstod fel och petade in ett extra L. Men det blev nästan mer intressant så. På nöjesfältet ska det gå att missa mobila attraktioner även om man har flagga X.

 

[kwarnberg]

Edit: aha, jag läste som du mkt riktigt förstod fel och petade in ett extra L. Men det blev nästan mer intressant så. På nöjesfältet ska det gå att missa mobila attraktioner även om man har flagga X.

Ja, det är fullt möjligt att missa dem. Jag använder inte alla planerade scener varje gång. En viss mobil attraktion kanske bara kommer upp till dig om du går omkring ensam, medan en annan bara rör sig i ett visst område på nöjesfältet. Andra rör sig överallt och är redo att hoppa på om dig om du har ett X på din flagga. Ytterligare andra kanske inser att deras attraktion inte var så intressant som de trodde, så de gömmer sig i ett tält. Och någon som inte ens visste att den var en attraktion blir plötsligt anställd för att dess personlighet visar sig vara intressant för X och blir inkastad utan att vara preppad för det.

 

[Thanuir]

Hvis det är to vägar och spelare tar til venstre uten spesiell grund, så det tar ingen valger vekk att placera et kvantumslott där. Men hvis spelare tar til venstre for att finne eller unngå et slott, så tar det valger vekk hvis spilleder kvantumsslottar.

I min erfaring är mange bang-stil tingene sådan att de inte tar valger vekk.

Jag foretrekker sandlådaspel til bang-basert spel, men bang-baseret er veldig annorlunda än räls. Hverken räls eller banger är blorb, men vi kan ha flere ord til ublorbiga spel.

 

[kwarnberg]

Hvis det är to vägar och spelare tar til venstre uten spesiell grund, så det tar ingen valger vekk att placera et kvantumslott där. Men hvis spelare tar til venstre for att finne eller unngå et slott, så tar det valger vekk hvis spilleder kvantumsslottar.

I min erfaring är mange bang-stil tingene sådan att de inte tar valger vekk.

Jag foretrekker sandlådaspel til bang-basert spel, men bang-baseret er veldig annorlunda än räls. Hverken räls eller banger är blorb, men vi kan ha flere ord til ublorbiga spel.

Håller med. Att göra ett aktivt val för att undvika något ska inte resultera i att man stöter på det. Ser de kvinnan i byn och väjer undan kommer inte kvinnan vara framför dem. Hon kanske kommer springa efter eller ropa efter dem, men hon kommer inte tvingas på dem.

Och ja, blorb eller oblorb är en falsk dikotomi. blorben är inte standarden utifrån allt annat mäts eller något slags måttstock (inte för att jag menar att det är vad 2097 gör heller, för den delen. Bara för att förtydliga). Jag tror mitt spelsätt ligger Noir närmast, faktiskt. Det är därifrån jag tagit mycket av mina influenser. Big Marco får rätta mig om jag har fel i att det liknar Noir.

 

[2097]

Hvis det är to vägar och spelare tar til venstre uten spesiell grund, så det tar ingen valger vekk att placera et kvantumslott där.

Njaeoej… det gör ju ändå kvantslottet "obligatoriskt".

 

[2097]

Och ja, blorb eller oblorb är en falsk dikotomi.

Det är en vanlig sann dikotomi. En dikotomi är två alternativ som tillsammans utgör helheten, och som inte har några överlappande kvaliteter. Blorb och oblorb täcker in allt rollspelande och har inga överlappande kvaliteter. En falsk dikotomi är när det antingen finns spelstilar som är varken blorb eller oblorb (vilket det inte gör) eller om det fanns spelstilar som var både blorb och oblorb (vilket det inte finns).

Andra sanna dikotomier som finns är ju… tärningar vs diceless, kampanj vs one-shot, en hardcover vs en box set osv.

blorben är inte standarden utifrån allt annat mäts eller något slags måttstock

Blorb är en utmärkt måttstock<3

Jag tycker att allt rollspelande som har det traditionella upplägget med spelledare som spelar världen och spelare som, genom sina rollpersoner, interagerar med världen genom att utföra handlingar i den, ska vara blorbigt. Detta exkluderar alltså alla hippiespel där den rollfördelningen inte stämmer, för att spelare är med och skapar världen eller för att det inte ens finns någon enskild spelledare. Ex vis Fiasco. Den typen av spel behöver inte vara blorbiga.

 

[kwarnberg]

Det är en vanlig sann dikotomi. En dikotomi är två alternativ som tillsammans utgör helheten, och som inte har några överlappande kvaliteter. Blorb och oblorb täcker in allt rollspelande och har inga överlappande kvaliteter. En falsk dikotomi är när det antingen finns spelstilar som är varken blorb eller oblorb (vilket det inte gör) eller om det fanns spelstilar som var både blorb och oblorb (vilket det inte finns).

Andra sanna dikotomier som finns är ju… tärningar vs diceless, kampanj vs one-shot, en hardcover vs en box set osv.

Fair enough. Det jag menade är att dela upp spel endast i blorb och icke-blorb är meningslöst. Jag vill inte spela blorb. Men det betyder inte att jag tycker allt som är oblorb är bra. Blir lite som att säga att det finns fiskpinnar och icke-fiskpinnar. Visst, det är uteslutande. Men det är också meningslöst.

Blorb är en utmärkt måttstock<3

Jag tycker att allt rollspelande som har det traditionella upplägget med spelledare som spelar världen och spelare som, genom sina rollpersoner, interagerar med världen genom att utföra handlingar i den, ska vara blorbigt. Detta exkluderar alltså alla hippiespel där den rollfördelningen inte stämmer, för att spelare är med och skapar världen eller för att det inte ens finns någon enskild spelledare. Ex vis Fiasco. Den typen av spel behöver inte vara blorbiga.

Det är en utmärkt måttstock för dig. Men inte en objektivt utmärkt måttstock. För alla gör inte samma uppdelning och tycker inte att "allt rollspelande som har det traditionella upplägget med spelledare som spelar världen och spelare som, genom sina rollpersoner, interagerar med världen genom att utföra handlingar i den, ska vara blorbigt." Det är därför en urdålig måttstock för att prata om exempelvis drama-fokuserade spel som jag föredrar, även om de lutar mer mot tradd än indie till mångt och mycket.

Därmed inte sagt att det inte är fritt fram för dig att använda blorben som måttstock även i diskussioner om oblorbiga spel (autocorrect ville få det till "oblodiga spel"...), men vill man prata om olika sätt att hantera bomber exempelvis eller olika metoder av rälsning är det en jättedålig måttstock.

 

[DeBracy]

Jag tror mitt spelsätt ligger Noir närmast, faktiskt. Det är därifrån jag tagit mycket av mina influenser.

Det var väl första spelet på svenska som hade med tekniken med bomber har jag för mig, så det låter ju väldigt rimligt. När jag läste rubriken ”Preppade scener” trodde jag det handlade om något mycket mer styrt, och det tog ett tag innan jag kom på banan.

Bomber och sandlåda passar mig fint som spelare, och är väl lite standardmodell för hippiespel med spelledare (Solar System, Apocalypse World, m.m). Själv har jag inte övat upp mig på den tekniken utan det blir antingen OSR eller mer typ genresimulation/pastisch (?) om jag spelleder. Det vore inte alls dumt att ha i bakfickan, men det lägger mycket oftare ett spelledarlöst spel på bordet om det är jag som ska leda, så misstänker på att det kommer förbli en lucka för mig.

 

[Thanuir]

Njaeoej… det gör ju ändå kvantslottet "obligatoriskt".

Obligatorisk om spelarne har ingen intentioner om slottene. De kunne have prövat att finne et slott eller undvika det, men gjört det inte.

Det minder mig lite om tapetprinsippen, hvis vi tolkede allting spelerna har inte prövet att påvirka som tapett. Forskellen til tapetprinsippen är, att smällar kan vara viktige til spelarne eller farlige osv.

 

[Khan]

Som jag sade häromdagen, jag tycker ju inte att det här är räls. Eftersom fokus ligger så stort på RP:s personligheter, relationer och eget drama kan fortfarande vad som helst hända. Målet är inte att uppleva SL:s plott utan målet är att uppleva RP:s resa, om skillnaden förstås. Dessutom är det, som jag alltid tänkt på räls, obligatoriskt att stanna vid alla stopp. Att vissa stopp inte dyker upp, eller bara dyker upp för att SL tycker det passar, skarvar rejält i rälsen.

Borde nog skriva i rälstråden snart...

 

[2097]

Därmed inte sagt att det inte är fritt fram för dig att använda blorben som måttstock även i diskussioner om oblorbiga spel (autocorrect ville få det till "oblodiga spel"...), men vill man prata om olika sätt att hantera bomber exempelvis eller olika metoder av rälsning är det en jättedålig måttstock.

Njaej. Nu när Ron och Vincent också har fått upp ögonen för blorb och blorbighet så är det ändå intressant tycker jag!

 

[2097]

Obligatorisk om spelarne har ingen intentioner om slottene. De kunne have prövat att finne et slott eller undvika det, men gjört det inte.

Men det blir nåt som dom blir "serverade" vilket leder till betydligt mycket mer ansvar om dom sen dör i slottet

 

[Thanuir]

Men det blir nåt som dom blir "serverade" vilket leder till betydligt mycket mer ansvar om dom sen dör i slottet

Ja, det er sant.

 

[aknaton]

I mitt synsätt existerar inte byn för att rollpersonerna ska utforska den, utan som ett medel att utforska rollpersonerna.

Håller helt med. Byn hjälper spelarna att utforska rollpersonerna!

 

[Rickard]

er snarare, jag preppar mycket setups av scener. Ofta när man pratar om rälsning menar man att SL redan har ett uttänkt utfall av en scen, att hen redan när scenen inleds har bestämt hur den ska sluta. Jag har blivit ”anklagad” för att göra rätt rälsade scenarion, och kan till viss del hålla med. Min prepp innehåller mängder med scener där jag till och med skrivit små texter som mer eller mindre kan läsas upp när scenen inleds. Men det finns två rätt viktiga skillnader där.

För det första. Jag har så gott som aldrig färdigplanerade utfall av en scen. Jag skriver en inledning och premiss för scenen, men planerar aldrig ett förväntat utfall. Ibland kan jag skriva med några förslag i stil med ”om RP skulle välja att göra så här kan SL tänka så här”, men det är mer för eventualiteten att scenen skulle gå åt det hållet, snarare än en förväntan att den gör det.

Jag preppar möten, aldrig platser. Jag struntar i hur platserna ser ut, såvida de inte kan visa upp på något sätt någonting om personen.

Hur jag skriver äventyren varierar. Ibland har jag en slutscen i åtanke. Då skapar jag en startscen och så försöker jag skapa incitament till spelarna för att komma till slutscenen.

Ibland hittar jag på relationer. Då funderar jag igenom ett händelseförlopp och så funderar jag på hur vissa personer kommer reagera när de konfronteras av spelarna.

Ibland hittar jag inte på något alls, utan spelets struktur ger mig tillräckligt för att bara hoppa in och köra. Oftast sker detta med samberättarspel.

Ibland får jag sitta och konvertera gamla äventyr så att de känns som om de är mindre linjära. Då och då kommer jag skapa scener. Hur de kommer till scenen är upp till spelarna och även hur de avslutar scenen.