Det här tycker jag vore intressant att diskutera då jag kan känna på samma sätt. När jag spelleder så drivs jag ofta av stor prestationsångest för att spelpasset skall bli så så bra som möjligt. Även om jag har koll på äventyret så skriver jag gärna ner mängder med alldeles för långa stolpar. Är äventyret på engelska så översätter jag det för att inte tappa flow i spel och hjälper även spelarna att förbereda sig genom att göra översättningar åt dem så inga textstycken lämnas åt slumpen. För några år sedan så gjorde jag ett drastiskt försök att spela mer oförberedd, men när spelarna började ställa specifika frågor kring äventyret så blev känslan att hålla sig till berättelsen och inte improvisera så stark att jag valde att avbryta spelpasset. Den situationen blev "bensin på elden" så sedan dess är jag nog ännu mer noggrann med att preppa överdrivet. Bör tilläggas att jag egentligen inte har några problem att improvisera när ramarna är friare, men i förskrivna scenarion med en tydlig berättelse så hamnar jag lätt i den ovan nämnda situationen.Har man likt God45 självförtroende, SL-inspiration och idé-pitch-kapacitet tror jag det är rätt lätt att få ihop en grupp här. Är man lite på hugget så förekommer det ju faktiskt en del krokar nu för tiden om one-shots som går att haka på. Jag har bara gjort det en gång, men har någon slags prestationsångest ("alla verkar så bra på rollspelarna att jag inte vill sänka spelpasspotentialen för dem..." typ) vilket håller mig tillbaka.
Som spelare finns en motsvarande prestationsångest som jag tolkar hos Feuflux. Spelar jag med någon utanför min ordinarie spelgrupp så grämer jag mig ofta i efterhand för att jag inte levererade tillräckligt under spelpasset och att andra skall tycka att man spelar dåligt eller att man sänker potentialen.
Har ni andra motsvarande problem? Hur kommer man ur den här fällan?