Nekromanti Problem för spelarna eller rollpersonerna?

[krank]

ps. Jag känner ju inte dig men trodde du var en munläder-kille eftersom du kan formulera dig så bra i text. ds.

Alltså: Jag är nog en munläderkille. Eller någorlunda iaf. Pladderkvarn är väl närmare.

MEN - det är inte för att jag är dålig på munlädrande som jag skulle undvika tärningsslag, utan för att det är tärningsslag.

Om allt jag kan uppnå genom att prata är en "något större chans", om det inte finns något sätt för mig att slippa tärningsslaget, så söker jag hellre andra lösningar. Jag avskyr verkligen tärningsslag och jag avskyr verkligen när något smart jag gjort eller sagt negeras för att jag hade "otur med tärningen".

Så. Jag undviker, i de flesta spel, situationer där jag riskerar att behöva slå tärning. Och jag undviker tärningsslag extra mycket när det gäller saker jag är hyfsat bra på, som att lösa mysterier eller ljuga, eftersom jag tycker att det är för jobbigt att misslyckas tack vare en tärning. Jag ser hellre att SL bestämmer än att en tärning gör det, för en tärning skiter ju helt enkelt bara i allt och faller där den vill.

Jag är å andra sidan inte vid spelbordet för att "uppleva en berättelse" generellt, utan för att lösa mysteriet/uppdraget.

 

[Mogger]

Alltså: Jag är nog en munläderkille. Eller någorlunda iaf. Pladderkvarn är väl närmare.

MEN - det är inte för att jag är dålig på munlädrande som jag skulle undvika tärningsslag, utan för att det är tärningsslag.

Om allt jag kan uppnå genom att prata är en "något större chans", om det inte finns något sätt för mig att slippa tärningsslaget, så söker jag hellre andra lösningar. Jag avskyr verkligen tärningsslag och jag avskyr verkligen när något smart jag gjort eller sagt negeras för att jag hade "otur med tärningen".

Så. Jag undviker, i de flesta spel, situationer där jag riskerar att behöva slå tärning. Och jag undviker tärningsslag extra mycket när det gäller saker jag är hyfsat bra på, som att lösa mysterier eller ljuga, eftersom jag tycker att det är för jobbigt att misslyckas tack vare en tärning. Jag ser hellre att SL bestämmer än att en tärning gör det, för en tärning skiter ju helt enkelt bara i allt och faller där den vill.

Jag är å andra sidan inte vid spelbordet för att "uppleva en berättelse" generellt, utan för att lösa mysteriet/uppdraget.

Jag ser tärningsslaget som det där oväntande. Oavsett hur väl du förebereder dig eller hur duktig du är på något så finns det alltid en möjlighet att det inte riktigt blir som man har tänkt sig.

Säg att du är en munläderkille, med jäkligt bra argument. Och då babblar på, övertygande, skickligt, med socker och morot...*rullrull* Skit, slaget misslyckas. Men det innebär ju inte att du plötsligt inte är munläderkille, med jäkligt bra argument utan för att motparten kanske är en troende foliehatt som känner igen dig från internet eller liknande och inte skulle tro på något du säger.

Så har ju åtminstone misslyckade slag använts de senaste åren och har väl varit kosher här på forumet under lång tid.

Jag har visserligen full förståelse för att man ogillar slump, men tycker att man kan hantera misslyckade slag på ett betydligt bättre sätt än vad du med dina exempel visat i tråden.

 

[krank]

Säg att du är en munläderkille, med jäkligt bra argument. Och då babblar på, övertygande, skickligt, med socker och morot...*rullrull* Skit, slaget misslyckas. Men det innebär ju inte att du plötsligt inte är munläderkille, med jäkligt bra argument utan för att motparten kanske är en troende foliehatt som känner igen dig från internet eller liknande och inte skulle tro på något du säger.

I praktiken brukar det dock, för mig, innebära att jag mer känner mig som någon som själv tror sig vara en munläderkille men som egentligen inte är det.

Framför allt om den som skapat systemet inbillar sig att 75% chans att lyckas är "ganska bra". Misslyckas man var fjärde gång känner man sig inte så himla duktig.

Här finns ju helt klart ett argument för... nu minns jag inte termen, men när man först väljer färdighet, sedan rullar, och sedan spelar ut. Då blir det ju inte ett "näpp, du har just slösat fem minuter och hade lika gärna kunnat lägga tiden på att spela skinnflöjt framför personen du pratar med" utan mer ett "ja, vad du än säger nu så vet du faktiskt att du inte slösar bort din tid för du kommer att lyckas - nu kan HUR du väljer att lägga fram det ge framtida effekter men du vet ATT du lyckas".

men tycker att man kan hantera misslyckade slag på ett betydligt bättre sätt än vad du med dina exempel visat i tråden.

Det håller jag fullständigt med om. Jag tänker att det här kan och bör skrivas i spelen -- jag vet att story games formaliserat sånt här genom fail forward och annat, men jag tror att även tradspel skulle må bra av sånt. Som i Kutulu, som har en regel som säger att SL alltid ska låta rollpersonerna misslyckas med bibehållen värdighet =)

 

[erikt]

Har vi inte haft den här diskussionen förr....

Det går inte riktigt att säga att någondera (player skill eller character skill) är mer rätt än det andra, däremot så ger de ganska olika spelupplevelser - och en del föredrar det ena och en del det andra.

Jag skulle vilja säga att vilket spelsystem man väljer att använda påverkar rätt mycket - använder man ett system där det finns färdigheter som Bluffa eller Finna Dolda Ting, då skall de färdigheterna vara precis lika meningsfulla och användbara som färdighet i (t.ex.) Pilbåge och därmed så blir player skill inte särskilt viktigt.
Använder man däremot ett system utan den typen av färdigheter, och utan något annat spelmekaniskt sätt som skall användas för att hantera sådant, då blir genast player skill mycket viktigare.

Eller med andra ord: Välj spelsystem beroende på vilket sätt du föredrar att problemlösning görs. Vid konstruktion av spel - bestäm hur du vill att sådana situationer skall hanteras, och gör det tydligt i spelet hur det är meningen att man skall göra.


Vad jag däremot tycker man bör vara mycket försiktig med är att i en situation göra si och i en annan situation göra så - åtminstone jag vill som spelare veta i förväg vilka regler som gäller.

 

[talgboll]

Sedan är detta inte en fråga som är oberoende av spelstil. Det talgboll beskriver känns ju väldigt "story now" medan de flesta andra former oftast har intriger som i någon mening "kan ta slut" (Sauron tar tillbaka ringen, alla RP klampade rakt in i fällan och dog) och där RPns utveckling bara är en del av upplevelsen, och då blir player skill viktigare för spelarnas utbyte.

Absolut. Jag har dock inga problem med att spela den typen av rollspel/äventyr. Det kan vara hur kul som helst OM jag får spela med andra som gillar att spela som jag. Att vi inte bryr oss om vi misslyckas med tio slag i rad, om vi inte besegrar bossen och vi inte levlar eller om alla dör. Så länge vi också får utveckla relationer, konflikter och de egna karaktärerna.

Om jag däremot är ensam i en spelgrupp om att vilja spela så, dör jag ju men det gäller å andra sidan för alla, oavsett vilken typ av rollspel man föredrar

 

[Bifur]

[FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]krank skrev: Jag ser hellre att SL bestämmer än att en tärning gör det, för en tärning skiter ju helt enkelt bara i allt och faller där den vill

I de allra flesta fall, ja men så funkar ju de flesta spel. Tärningsslag är ju trots allt undantaget när de gäller utfallet av RP:nas handlingar. Men ibland är inte SL i en bra position att avgöra utfallet. Ex: SL vet att SLP A är obenägen att hjälpa rollpersonerna (90%) men att det ändå inte är omöjligt att prata omkull denne (10%). När RP:n pratar med A, alltså när spelaren pratar med SL är det nära till hands för SL att låta A inte bli övertalad, det är alltid det rimliga valet (90%), även om spelaren snackar på bra. I sådana lägen använder jag gärna ett färdighetsslag för att simulera sannolikhet, för att överpröva mig själv och öppna för den situation som ändå kanske kan uppstå, utan att behöva välja att serva spelarna med den. En variant på nr. 2 antar jag i min egen lista.[/FONT]

Vad jag däremot tycker man bör vara mycket försiktig med är att i en situation göra si och i en annan situation göra så - åtminstone jag vill som spelare veta i förväg vilka regler som gäller.

Då måste jag slå ett slag för den godtyckliga spelledaren. Skämt åsido, självklart är konsekvens viktigt men det är inte alltid det bästa. Det hänger ihop med hur man ser på färdighetsslag. För mig har de alltid (eller ja, länge) varit ett mått på stress eller att något är svårt. Du slår inte för Övertala om det faktiskt inte är svårt att göra det. Är personen ifråga benägen att hjälpa dig lär det räcka med att fråga och lägga fram rätt argument och så säger de ja. (Och på så vis är 75% i min värld ett bra värde, hur ofta kan man egentligen övertala vakten att släppa in dig fast denne fast denne vet att han inte får?). Att då tillämpa samma regel alltid är onödigt och saktar bara ner spelet.

Därför skulle jag också säga att det är skillnad på Uppmärksamhet, Geografi och Kortsvärd även i system som har dem som "likvärdiga". Kortsvärd använder du bara under stress, varenda situation slås, Geografi kan det ofta räcka med att du har (tillräckligt högt) så får du veta vad du behöver, slår gör du bara om du vill veta något väldigt specifikt, Uppmärksamhet å andra sidan använder du "egentligen" hela tiden men du (eller SL) slår faktiskt bara i vissa situationer. Men visst, det är bara min syn och jag kan förstå folk som vill ha dem separerade tematiskt i olika kategorier, lite som i Kutulu, för att systemet ska bli mer rättvist, men det ändrar för mig inte hur färdigheterna funkar.