Arvid
Warrior
Jag länge spellett Eon länge och har ett problem: Spelet får inte ihop sin metaplott.
Med det sagt så har metaplotten en hel del potential, till exempel:
-De antydningar som ges i gamla Alver, Dvärgar och Tiraker, där vi förstår att något stort och episkt hände för väldigt länge sedan, vilket dvärgarna försöker dölja, och vilket tirakerna och Drezin tror ska hända igen.
-Ymirs och Fahnens mörkerkoncept, där Legender och Hemligheters tråkiga demoninvasion ersätts med ett astronomiskt fenomen.
-Konceptet kring gudaupphöjelse som tydligast presenteras i kapitlet om Blodskulterna. Hela iden om att en människa transformeras av sin persona är dels väldigt intressant att gestalta och dels innebär iden att även (många) gudar började som människor, och kan förstås utifrån sin mänskliga historia, motiv och mytbildning.
Vad är då problemet? Främst: ”Vad vill antagonisterna?” alltså antagonisterna som är kopplade till peripetin, som Nattens drottning, Sällskapet och—särskilt—Xinu.
Xinu har infiltrerat en mängd riken, och presenteras i flera böcker (Damarien, Thalamur, Falierna) som en huvudantagonist, men varför infiltrerar Xinu alla dessa länder? Vissa ”varför” behöver vi inte ha svar på, det skulle ha dödat en del av mystiken om vi visste allt om alvernas historia, bottenlösa hål eller om det finns en sjunde stam. Men om jag som spelledare ska hantera en antagonist så måste jag förr eller senare förstå vad den vill.
Visst, Damarien lär oss en del om Xinukultens mål. Men vi lär oss inte mycket om den person guden var innan upphöjelsen: det var inte Nanorgona, eller en människa som levde kring den tidigare peripetin, eller en av de första människorna. Det är lättare att greppa vad en gud vill utifrån mänskliga motiv, och även om vi lär oss en del om vad Xinu vill så har Xinu skapat sina inkarnater för att ”för att främja sina egna, ofattbara syften”.
Hur hanterar man som spelledare en antagonist med så oklara mål och så oklar vilja? Vad vill egentligen Xinu?
Med det sagt så har metaplotten en hel del potential, till exempel:
-De antydningar som ges i gamla Alver, Dvärgar och Tiraker, där vi förstår att något stort och episkt hände för väldigt länge sedan, vilket dvärgarna försöker dölja, och vilket tirakerna och Drezin tror ska hända igen.
-Ymirs och Fahnens mörkerkoncept, där Legender och Hemligheters tråkiga demoninvasion ersätts med ett astronomiskt fenomen.
-Konceptet kring gudaupphöjelse som tydligast presenteras i kapitlet om Blodskulterna. Hela iden om att en människa transformeras av sin persona är dels väldigt intressant att gestalta och dels innebär iden att även (många) gudar började som människor, och kan förstås utifrån sin mänskliga historia, motiv och mytbildning.
Vad är då problemet? Främst: ”Vad vill antagonisterna?” alltså antagonisterna som är kopplade till peripetin, som Nattens drottning, Sällskapet och—särskilt—Xinu.
Xinu har infiltrerat en mängd riken, och presenteras i flera böcker (Damarien, Thalamur, Falierna) som en huvudantagonist, men varför infiltrerar Xinu alla dessa länder? Vissa ”varför” behöver vi inte ha svar på, det skulle ha dödat en del av mystiken om vi visste allt om alvernas historia, bottenlösa hål eller om det finns en sjunde stam. Men om jag som spelledare ska hantera en antagonist så måste jag förr eller senare förstå vad den vill.
Visst, Damarien lär oss en del om Xinukultens mål. Men vi lär oss inte mycket om den person guden var innan upphöjelsen: det var inte Nanorgona, eller en människa som levde kring den tidigare peripetin, eller en av de första människorna. Det är lättare att greppa vad en gud vill utifrån mänskliga motiv, och även om vi lär oss en del om vad Xinu vill så har Xinu skapat sina inkarnater för att ”för att främja sina egna, ofattbara syften”.
Hur hanterar man som spelledare en antagonist med så oklara mål och så oklar vilja? Vad vill egentligen Xinu?