Nä det är klent med problematiserandet när jag spelar rollspel. I DnD-kampanjen jag är spelare i nu så är ju det övergripande temat "dom där är onda så dom slår vi ihjäl med vapenmakt". Det är lite verklighetsflykt, lite underhållning, lite minsta-motståndets-lag och sen när man är klar med spelpasset kan man tänka "fy så hemskt med Syrien där folk har ihjäl varandra med vapenmakt"...RasmusL;n147934 said:Jag slänger upp en trådstart men hinner inte skriva klart vad jag vill ha sagt ikväll, återkommer med mer imorgon. Jag tänkte dock dra igång diskussionen dels med wiktionary--definitionen av "problematisera" som lyder:
framställa i form av problem för att skärpa tänkandet
Sedan vill jag fråga:
...hur ofta du aktivt tänker på detta när du spelar rollspel?
...om du kan nämna ett tillfälle när du och din spelgrupp i diskussion problematiserat något kopplat till ett rollspel?
...om du har några spontana tankar på ämnet?
Något jag tagit till mig av att läsa här på forumet är att synliggöra kvinnor så jag försöker ha andra SLPs än standardman i mina äventyr. Kollade upp de 4 äventyrsskisser jag har på google drive och fick det till 20 namngivna män och 13 namngivna kvinnor (det var lite sämre än jag mindes det). Däremot var säkerligen samtliga vita heterosexuella standardeuropeer (kampanjen utspelade sig i nutida europa)... jag tänker inte riktigt på sådant och då blir det ju normen som fyller på vad folk är för någonting. Sen kanske spelarna antar att en viss SLP var nordafrikansk invandrare när de visualiserar scenariot, vad vet jag, jag angav nog bara ålder som attribut.
Sen tycker jag att det spelar ju ingen roll om SLP X är man/kvinna/vit/mörkhyad/cis/trans/whatever eftersom hen ändå bara ska vara expedit i lampaffären med enda syfte att kunna berätta att skurken passerade utanför klockan 22:30 kvällen före. Vääääldigt lite interpersonellt pyssel i mina spel. Jag vill nog inte dra in för mycket verklighet i spelandet.
Höll jag mig till ämnet nu?
För övrigt borde det vara rätt exakt två år sedan jag var spelledare senast. Time flies...