Det finns två regler som löper genom de flesta rollspel, och det är regel nr 1 & 2 (rätt o slätt).
Regel 1 : SL har alltid rätt
Regel 2 : Om Sl har fel se regel nr1
Våga sätta regler, våga vara SL och inte bara vän.
För om några av dina spelare blivit koboldiga och utnyttjar det, bör de få känna på SL:s makt.
Du behöver ju inte avrätta dem rätt och slätt... tänk cinematik, speciellt efter asiatiskt tema, där hjältarna faktiskt inte behöver överleva trots att de vann slaget/kriget/testet.
Låt spelarna dö en hjältedöd, eller övertyga dem om att de rubbar balansen såpass att det är bättre om karaktärerna försvinner för att aldrig mera återses.
Diskutera nu med var och en av spelarna som la ner sin karaktär, och låt deras namn höras i sånger runt om i mundanas värld, låt dem känna att deras karaktär blir mytomspunna o finns kvar och inte bara ströks, för att sluta existera.
För vem vet, kanske en dag ropar mundana på hjälp och åkallar hjältarna som hörsammar ropet... lite som hjältesagan kring Arthur (som fortfarande inte åkallats, eller åter dragit svärdet ur handen från "Lady of the lake")
Malkavvaklam - som ogillar ren skär avrättning av hjältar, utan en logisk anledning
