"Bara fem meter kvar till lådan som innehåller vårt hemliga förflutna." BEE-OOOP! BEE-OOOP! Beredskapsnivå tre! Rapportera omedelbart på era stationer!
Profesor pops and the psipups är projektnamnet som fastnade på min nya (fast nu har planeringen hunnit bli rätt gammal) minikampanj. Psipups (förkortat) är inspirerat av Akira, och främst Evangelion (kanske nästan för mycket), och har även likheter med Witch Hunter Robin, Lain, och Trigun.
Lite namedropping till: Idén började i en diskussion med Morgoth om hans Heavy Gear-scenario, vilket senare planerades till prologen (Se generation ett nedan), istället blev GrottrolletNaugs kampanj modellen.
Spelarna spelar psioniska barn, kanske i tioårsåldern ungefär. De arbetar alla åt en stor Organisation i framtiden. Tekniknivån är ungefär som vår egen, men mechas (stora mänskligt formade stridsmaskiner) och psionitik (odla fram mentala krafter) är i prototyptstadiet. Detta är något okänt för allmänheten, dock.
Barnen är oerhört mentalt mogna, på en del sätt kan de vara det mer än vuxna. Samtidigt så är de också barn, vilket ger en rätt svår inre konflikt. Deras uppgifter handlar om att medverka i Organisationens insatser mot terrorister och rebeller. Att köra mecha kan också bli aktuellt.
I kampanjen så finns det fyra spelteman, som jag vill ha hjälp av er med att bygga ut och knyta ihop. Dessa är:
Ett; Utforska organisationen och sitt förflutet.
Två; Action.
Tre; Relationer och karaktärsutveckling.
Fyra; Identitet.
Organisationen är en, ja, stor organisation med många hemligheter. Klassiskt.
Barnens förflutna är.. falskt. De har klonats och hela deras (lilla) uppväxt har odlats fram, med inympade minnen för att förankra dom i mänsklighet. De är Generation två av klonade psibarn. Den första generationen var inte mänsklig nog, och offrade sig själva i en ritual för att börja lösa upp gränserna får vårt ego, början på en ny tidsålder för mänskligheten. Detta var för några år sedan, och världen stannade upp i kaos ett tag, när gamla normer och traditioner började ifrågasättas, och förvirrade människor ledde våldsamma aktioner.
Barnens minnen är en, ibland osammanhängande, hög minnen från en tillvaro på landet. Mycket nostalgiskt och gåtfullt. Det är här Trigun och Final Fantasy VII-likheterna kommer fram. Sanningen är att de fått minnen från barnen av en gammal, numera död, professor i organisationens tidigare historia. Twisten med identitetstemat är att minnen är vår själ. Barnen är verkligen de personer de tror sig vara - De har blivit överförda till nya kroppar genom minnestransplantation. Minnen som kommer visa sig utspela sig vid en senare ålder än de själva är, och så vidare. Det hela ska som sagt vara nostalgiskt och gåtfullt, med först en twist när minnena visar sig vara falska, sedan en ny när de visar sig vara sanna.. typ. Egentligen kanske tio år är en för låg ålder för att kunna göra det här på ett bra sätt? Som sagt så kommer minnen från senare ålder också börja anas, och då är det inte säkert att rollpersonerna lyckas avgöra att minnena är från en äldre ålder än de själva, men man kan ändå ha "mognare" minnen.
Den här gamla professorn är "Professor Pops" i titeln. En gammal iniativtagare, kanske rentav grundaren av organisationen, eller den som skapade förutsättningarna åtminstone, genom att påbörja forskningsprojektet som organisationen kunde bygga på. Numera är både han och hans kunskap bortglömd, minnet förlorat i organisationens dunkla historia och avdelningar. Hans syfte var något annat än organisationen, kanske att åstakomma odödlighet för sig och sina barn? Kanske för ett högre syfte? Själv har han lyckats bevara sin själ och minnet av den intakt iallafall, och mötet med honom i en andling eller cyberspejsad värld kommer vara ett klimax.
Jag tänkte att organisationens hemliga mål är att de odlar fram barnen för att kunna använda mechateknologin och erövra världen, istället för de "goda" insatsstyrkearbeten de är till för nu.. Fast det är inte lika chockerande och härligt som att ungarna ska användas till ritualer för att förändra världen. Visserligen så börjar det bli lite för likt Evangelion nu, men det kanske inte nödvändigtvis är en nackdel? Och hur skulle det utföras då?
Rollpersonerna kommer iallafall få utforska och gräva i sig själva, i organisationen och i Professor Pops. Gamla foton, glömd familjäritet, greppande av något vagt bekant.. Ett starkt tema i spelet. Vad är den här känslan jag känner igen? Vem är kvinnan bredvid professorn? Och varför påminner hon om en av de mechas organisationen äger, på ett sätt?
Att åstakomma action och spänning kommer av sig själv - Rollpersonerna behöva kommer ge sig ut på insatsuppdrag, smyga runt där de egentligen inte ska vara.. och så vidare. Och förhoppningsvis rymmer de från organisationen för att finna sanningen.
Allting är alltså väldigt vagt och skissartat. Och nu vill jag ha hjälp att utveckla, utbrodera och skriva handlingen. Inspirerade?
Detta var den första delen av flera om "Professor Pops and the psipups". Senare kommer vi titta på personerna och relationerna i dramat och hur psikrafterna fungerar. Det är inget som hindrar att ni svarar om det nu dock, tvärtom uppmuntrar jag det, eftersom jag inte har något direkt stoff där, och det är trots det som historien bygger på.
Profesor pops and the psipups är projektnamnet som fastnade på min nya (fast nu har planeringen hunnit bli rätt gammal) minikampanj. Psipups (förkortat) är inspirerat av Akira, och främst Evangelion (kanske nästan för mycket), och har även likheter med Witch Hunter Robin, Lain, och Trigun.
Lite namedropping till: Idén började i en diskussion med Morgoth om hans Heavy Gear-scenario, vilket senare planerades till prologen (Se generation ett nedan), istället blev GrottrolletNaugs kampanj modellen.
Spelarna spelar psioniska barn, kanske i tioårsåldern ungefär. De arbetar alla åt en stor Organisation i framtiden. Tekniknivån är ungefär som vår egen, men mechas (stora mänskligt formade stridsmaskiner) och psionitik (odla fram mentala krafter) är i prototyptstadiet. Detta är något okänt för allmänheten, dock.
Barnen är oerhört mentalt mogna, på en del sätt kan de vara det mer än vuxna. Samtidigt så är de också barn, vilket ger en rätt svår inre konflikt. Deras uppgifter handlar om att medverka i Organisationens insatser mot terrorister och rebeller. Att köra mecha kan också bli aktuellt.
I kampanjen så finns det fyra spelteman, som jag vill ha hjälp av er med att bygga ut och knyta ihop. Dessa är:
Ett; Utforska organisationen och sitt förflutet.
Två; Action.
Tre; Relationer och karaktärsutveckling.
Fyra; Identitet.
Organisationen är en, ja, stor organisation med många hemligheter. Klassiskt.
Barnens förflutna är.. falskt. De har klonats och hela deras (lilla) uppväxt har odlats fram, med inympade minnen för att förankra dom i mänsklighet. De är Generation två av klonade psibarn. Den första generationen var inte mänsklig nog, och offrade sig själva i en ritual för att börja lösa upp gränserna får vårt ego, början på en ny tidsålder för mänskligheten. Detta var för några år sedan, och världen stannade upp i kaos ett tag, när gamla normer och traditioner började ifrågasättas, och förvirrade människor ledde våldsamma aktioner.
Barnens minnen är en, ibland osammanhängande, hög minnen från en tillvaro på landet. Mycket nostalgiskt och gåtfullt. Det är här Trigun och Final Fantasy VII-likheterna kommer fram. Sanningen är att de fått minnen från barnen av en gammal, numera död, professor i organisationens tidigare historia. Twisten med identitetstemat är att minnen är vår själ. Barnen är verkligen de personer de tror sig vara - De har blivit överförda till nya kroppar genom minnestransplantation. Minnen som kommer visa sig utspela sig vid en senare ålder än de själva är, och så vidare. Det hela ska som sagt vara nostalgiskt och gåtfullt, med först en twist när minnena visar sig vara falska, sedan en ny när de visar sig vara sanna.. typ. Egentligen kanske tio år är en för låg ålder för att kunna göra det här på ett bra sätt? Som sagt så kommer minnen från senare ålder också börja anas, och då är det inte säkert att rollpersonerna lyckas avgöra att minnena är från en äldre ålder än de själva, men man kan ändå ha "mognare" minnen.
Den här gamla professorn är "Professor Pops" i titeln. En gammal iniativtagare, kanske rentav grundaren av organisationen, eller den som skapade förutsättningarna åtminstone, genom att påbörja forskningsprojektet som organisationen kunde bygga på. Numera är både han och hans kunskap bortglömd, minnet förlorat i organisationens dunkla historia och avdelningar. Hans syfte var något annat än organisationen, kanske att åstakomma odödlighet för sig och sina barn? Kanske för ett högre syfte? Själv har han lyckats bevara sin själ och minnet av den intakt iallafall, och mötet med honom i en andling eller cyberspejsad värld kommer vara ett klimax.
Jag tänkte att organisationens hemliga mål är att de odlar fram barnen för att kunna använda mechateknologin och erövra världen, istället för de "goda" insatsstyrkearbeten de är till för nu.. Fast det är inte lika chockerande och härligt som att ungarna ska användas till ritualer för att förändra världen. Visserligen så börjar det bli lite för likt Evangelion nu, men det kanske inte nödvändigtvis är en nackdel? Och hur skulle det utföras då?
Rollpersonerna kommer iallafall få utforska och gräva i sig själva, i organisationen och i Professor Pops. Gamla foton, glömd familjäritet, greppande av något vagt bekant.. Ett starkt tema i spelet. Vad är den här känslan jag känner igen? Vem är kvinnan bredvid professorn? Och varför påminner hon om en av de mechas organisationen äger, på ett sätt?
Att åstakomma action och spänning kommer av sig själv - Rollpersonerna behöva kommer ge sig ut på insatsuppdrag, smyga runt där de egentligen inte ska vara.. och så vidare. Och förhoppningsvis rymmer de från organisationen för att finna sanningen.
Allting är alltså väldigt vagt och skissartat. Och nu vill jag ha hjälp att utveckla, utbrodera och skriva handlingen. Inspirerade?
Detta var den första delen av flera om "Professor Pops and the psipups". Senare kommer vi titta på personerna och relationerna i dramat och hur psikrafterna fungerar. Det är inget som hindrar att ni svarar om det nu dock, tvärtom uppmuntrar jag det, eftersom jag inte har något direkt stoff där, och det är trots det som historien bygger på.