Nekromanti Professor pops and the psipups

[Sodivra]

"Bara fem meter kvar till lådan som innehåller vårt hemliga förflutna." BEE-OOOP! BEE-OOOP! Beredskapsnivå tre! Rapportera omedelbart på era stationer!


Profesor pops and the psipups är projektnamnet som fastnade på min nya (fast nu har planeringen hunnit bli rätt gammal) minikampanj. Psipups (förkortat) är inspirerat av Akira, och främst Evangelion (kanske nästan för mycket), och har även likheter med Witch Hunter Robin, Lain, och Trigun.

Lite namedropping till: Idén började i en diskussion med Morgoth om hans Heavy Gear-scenario, vilket senare planerades till prologen (Se generation ett nedan), istället blev GrottrolletNaugs kampanj modellen.

Spelarna spelar psioniska barn, kanske i tioårsåldern ungefär. De arbetar alla åt en stor Organisation i framtiden. Tekniknivån är ungefär som vår egen, men mechas (stora mänskligt formade stridsmaskiner) och psionitik (odla fram mentala krafter) är i prototyptstadiet. Detta är något okänt för allmänheten, dock.

Barnen är oerhört mentalt mogna, på en del sätt kan de vara det mer än vuxna. Samtidigt så är de också barn, vilket ger en rätt svår inre konflikt. Deras uppgifter handlar om att medverka i Organisationens insatser mot terrorister och rebeller. Att köra mecha kan också bli aktuellt.

I kampanjen så finns det fyra spelteman, som jag vill ha hjälp av er med att bygga ut och knyta ihop. Dessa är:
Ett; Utforska organisationen och sitt förflutet.
Två; Action.
Tre; Relationer och karaktärsutveckling.
Fyra; Identitet.

Organisationen är en, ja, stor organisation med många hemligheter. Klassiskt.

Barnens förflutna är.. falskt. De har klonats och hela deras (lilla) uppväxt har odlats fram, med inympade minnen för att förankra dom i mänsklighet. De är Generation två av klonade psibarn. Den första generationen var inte mänsklig nog, och offrade sig själva i en ritual för att börja lösa upp gränserna får vårt ego, början på en ny tidsålder för mänskligheten. Detta var för några år sedan, och världen stannade upp i kaos ett tag, när gamla normer och traditioner började ifrågasättas, och förvirrade människor ledde våldsamma aktioner.

Barnens minnen är en, ibland osammanhängande, hög minnen från en tillvaro på landet. Mycket nostalgiskt och gåtfullt. Det är här Trigun och Final Fantasy VII-likheterna kommer fram. Sanningen är att de fått minnen från barnen av en gammal, numera död, professor i organisationens tidigare historia. Twisten med identitetstemat är att minnen är vår själ. Barnen är verkligen de personer de tror sig vara - De har blivit överförda till nya kroppar genom minnestransplantation. Minnen som kommer visa sig utspela sig vid en senare ålder än de själva är, och så vidare. Det hela ska som sagt vara nostalgiskt och gåtfullt, med först en twist när minnena visar sig vara falska, sedan en ny när de visar sig vara sanna.. typ. Egentligen kanske tio år är en för låg ålder för att kunna göra det här på ett bra sätt? Som sagt så kommer minnen från senare ålder också börja anas, och då är det inte säkert att rollpersonerna lyckas avgöra att minnena är från en äldre ålder än de själva, men man kan ändå ha "mognare" minnen.

Den här gamla professorn är "Professor Pops" i titeln. En gammal iniativtagare, kanske rentav grundaren av organisationen, eller den som skapade förutsättningarna åtminstone, genom att påbörja forskningsprojektet som organisationen kunde bygga på. Numera är både han och hans kunskap bortglömd, minnet förlorat i organisationens dunkla historia och avdelningar. Hans syfte var något annat än organisationen, kanske att åstakomma odödlighet för sig och sina barn? Kanske för ett högre syfte? Själv har han lyckats bevara sin själ och minnet av den intakt iallafall, och mötet med honom i en andling eller cyberspejsad värld kommer vara ett klimax.

Jag tänkte att organisationens hemliga mål är att de odlar fram barnen för att kunna använda mechateknologin och erövra världen, istället för de "goda" insatsstyrkearbeten de är till för nu.. Fast det är inte lika chockerande och härligt som att ungarna ska användas till ritualer för att förändra världen. Visserligen så börjar det bli lite för likt Evangelion nu, men det kanske inte nödvändigtvis är en nackdel? Och hur skulle det utföras då?

Rollpersonerna kommer iallafall få utforska och gräva i sig själva, i organisationen och i Professor Pops. Gamla foton, glömd familjäritet, greppande av något vagt bekant.. Ett starkt tema i spelet. Vad är den här känslan jag känner igen? Vem är kvinnan bredvid professorn? Och varför påminner hon om en av de mechas organisationen äger, på ett sätt?

Att åstakomma action och spänning kommer av sig själv - Rollpersonerna behöva kommer ge sig ut på insatsuppdrag, smyga runt där de egentligen inte ska vara.. och så vidare. Och förhoppningsvis rymmer de från organisationen för att finna sanningen.

Allting är alltså väldigt vagt och skissartat. Och nu vill jag ha hjälp att utveckla, utbrodera och skriva handlingen. Inspirerade?

Detta var den första delen av flera om "Professor Pops and the psipups". Senare kommer vi titta på personerna och relationerna i dramat och hur psikrafterna fungerar. Det är inget som hindrar att ni svarar om det nu dock, tvärtom uppmuntrar jag det, eftersom jag inte har något direkt stoff där, och det är trots det som historien bygger på.

 

[Feliath]

Hm. Tja. Okej. Jag ska ju svara. Jag vill ju svara. Men, ja, det här har ju du och jag pratat om förut, och det känns lite vanskligt att bara reboota hela konversationen. Så jag börjar väl lite löst och sammanfattande nu, så får vi rocka loss på detaljer senare.

Så.

Den första generationen var inte mänsklig nog, och offrade sig själva i en ritual för att börja lösa upp gränserna får vårt ego, början på en ny tidsålder för mänskligheten.

Alltså, tror du inte att det här är lite väl Eva? Vore det inte bättre att liksom sikta på samma känsla som du får av serien än likartad handling? Jag vet inte, your call, liksom, men influensen känns lite för tydlig om man har sett serien, tror jag.
Resten med klonerna och det är ju förstås helmaffigt.

Den där alien-DNA-idén jag hade, den kommer du ihåg, va? Inte för att du gillade den, men ändå.

Barnens minnen

Allt det här är sjukt läckert. Jag älskar det. Särskilt med minnena från senare åldrar än den de har.

Jag tänkte att organisationens hemliga mål är att de odlar fram barnen för att kunna använda mechateknologin och erövra världen, istället för de "goda" insatsstyrkearbeten de är till för nu.. Fast det är inte lika chockerande och härligt som att ungarna ska användas till ritualer för att förändra världen.

Tror du inte man kan få till chockeffekten utan själva ritualerna? Förändra världen kan man ju göra ändå. Eller, du kanske menar i själva grunden. Nå, Eva-varning igen. Man kanske kan koppla det till genexperimenten på barnen istället; förändring av mänskligheten med gendoping?

Vem är kvinnan bredvid professorn? Och varför påminner hon om en av de mechas organisationen äger, på ett sätt?

Jag talade ju redan om det i vrålan, men jag skriver det här med så det finns på pränt: Den här grejen är så vansinnigt läcker att jag smälter. Fler dylika detaljer kan inte gå fel. Inte såvitt det mig anbelangar i alla fall.


Avslutningsvis påminner jag dig om att jag tycker att psikrafterna borde vara nödvändiga för att styra barnens mechas, och att mecharnas kontrollsystem ska vara skräddarstyrda efter de olika barnens talanger.


/Feliath - the proverbial A

 

[Sodivra]

Eva och Neo-eoner

Alltså, tror du inte att det här är lite väl Eva? Vore det inte bättre att liksom sikta på samma känsla som du får av serien än likartad handling? Jag vet inte, your call, liksom, men influensen känns lite för tydlig om man har sett serien, tror jag.
Resten med klonerna och det är ju förstås helmaffigt.
Ja, jag vill ju inte att det ska likna Evangelion. Jag bara skrev och utvecklade det hela, och sedan kom jag på att "Det här har jävligt många likheter med Evangelion.."

Jag antar att man skulle kunna uppnå något liknande med samma känsla, men det finns ju en annan känsla i psipups: Det personliga mysteriet, så att säga.

Jag gillar tanken på något stort som händer, dock. Något som förändrar världen. Något från organisationen som skapar dessa oroligheter som nu organisationen tar hand om..
(Evaspoiler) <table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">[color:"#DDDDDD"]Men ja, det är ju OCKSÅ som Evangelion.. </font></td></tr></table>

Men en annan möjlighet skulle kunna vara att generation 1 gick in i döden med sina själars integritet (dom höll fortfarande ihop till personer istället för att glida ut i alltinghetet) bevarade i den ritualen, det vill säga odödlighet. Nu har de sina viljor kvar, och kan utifrån påverka människan in i en psionisk evolution. Lite som Pops. Han ska ju också finnas kvar någonstans.

Den där alien-DNA-idén jag hade, den kommer du ihåg, va? Inte för att du gillade den, men ändå.
Jag har en liten specialgrej åt just dig iallafall, så.. Mer kan jag inte säga.

Tror du inte man kan få till chockeffekten utan själva ritualerna? Förändra världen kan man ju göra ändå.
Tja, om vi nu säger att mänskligheten påbörjar en psionisk evolution så kanske organisationen vill stoppa och utrota den och få monopol på psionitik.. Det är härligt ambivalent, för det kan man se som en ren säkerhetsåtgärd för jorden också, att det är för farligt att låta psioniker växa upp utan kontroll.

Det kan ju vara rätt kul att låta psipups gå efter andra personer med latenta psikrafter, för att sedan förstå att deras enda brott var att de hade krafterna.

Eller tar hela Nya Omvälvande Eran bort fokus från kampanjen? Att lägga in psi utanför organisationen gör ju att det känns lite mindre speciellt, osv..

Här är en sak till som visade sig vara rätt Evangelion..
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">[color:"#DDDDDD"]På tal om klonerna förresten, jag funderade på att låta spelarna stöta på tankar med kloner av dom själva som twist! Dessutom så kan man ersätta en person som alla trodde var död med en klon och en extra uppsättning minnen av vad rollpersonerna upplevt tillsammans. Spooky upplevelser, va? Gör det lite lättare att ha farliga sekvenser utan att rårälsa dom.</font></td></tr></table>

Avslutningsvis påminner jag dig om att jag tycker att psikrafterna borde vara nödvändiga för att styra barnens mechas, och att mecharnas kontrollsystem ska vara skräddarstyrda efter de olika barnens talanger.
Givet!

Så, vad bodde det för människor i lantsamhället förutom professor pops och hans barn?

 

[walium]

Glöm inte bort spelarna

Jag tycker att det känns som du glömmer bort spelarna lite när du broderar ut din ambitiösa planer. Var kommer de in och hur mycket utrymme och självbestämmande kommer de att få? Den största skillnaden mellan de olika spel du nämner och kampanjen är ju att du faktiskt inte kontrollerar huvudpersonernas agerande.

 

[Sodivra]

Glöm inte bort deras rollpersoner!

Jag tycker att det känns som du glömmer bort spelarna lite när du broderar ut din ambitiösa planer.
Nja.. Vi har inte kommit till rollpersonskapitlet än, bara.
Visst, det är ambitiösa planer, och ofta har jag många visioner av vad jag vill åstakomma.. Men det är mest omständigheterna som är fastslagna.

Jag avgör vad som har hänt fram tills dess vi har börjat spela, vilken situation rollpersonerna är i, och vad de förväntas göra. Vad spelarna sedan gör är upp till dom själva, men de kommer absolut märka att något är fel, och med stor sannorlikhet så utforskar dom det. Vad de sedan gör för val, vad de tycker är rätt och vem de vill följa är öppet. Där kommer jag inte rälsa dom.

Visserligen kan så här fasta omständigheter låsa spelarna, men jag tror inte de kommer känna sig mer låsta än i vilket rollspel som helst. Iallafall inte mina spelare.

En stor del kommer ju också att handla om karaktärsutveckling och relationer till varandra och andra personer på basen.. Och det är ju helt upp till spelarna! (Ja, och så rollpersonerna jag skriver till dom, men där har de sagt att de är rätt nöjda med att få färdiggjorda, även om jag ska försöka samla input av spelarna -såväl som er- när jag skriver dom.)

Och de här olika sakerna jag namedroppar är japanska tecknade serier, ja och så Final Fantasy VII, det är ju ett japanskt datorspel.. Men där är likheterna mest detaljer och känslor, snarare än handlingen. Man behöver inte ha sett dom för att diskutera med mig, men det kan vara kul att veta för läsarna som är bekanta med dessa.


Har du fortfarande kritik, trots min otroligt klyftiga motiveringar?

Och hur ser livet mellan uppdragen ut, den tid de kommer kunna använda för snokande?